Trött och sliten #sladdis2018

IMG_20180119_113426_568

Hej hej. Jag är så trött och sliten nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag är blott i v28 och det känns som att jag har blivit överkörd av en volvotraktor. Nä fy, jag är verkligen ingen ljuv och magisk gravid som strålar och kvittrar och är charmig och gullig. Jag har en vän och när hon var gravid så märkte jag aldrig någon sänka i hennes aura. Hon såg helt fantastisk ut, hade en stor kulmage men var liksom helt ljuv och klok hela vägen fram till förlossningen. Aldrig en enda gång att man sa nåt till henne och möttes av tystnad, för att sedan när man tittade på henne mötas av en ihopsjunken madame sophög med fuktig och slö blick utan någon kontakt med omvärlden.

Har en annan vän och där gällde samma sak.

De var båda alerta och hade kontakt med sin omvärld ända fram till förlossningen. Och även om de inte var det hela tiden så kunde de åtminstone upprätthålla en nivå i samkväm med andra människor.

Så ser jag inte mig själv. Min hjärna är som stoppad med fuktigt hö och ullstrumpa och jag kan inte dölja det. Kolla här.

IMG_20180117_122439_410

Så här gick jag till jobbet häromdan. Jag gick alltså till jobbet med omaka skor och jag upptäckte först när jag kom fram.

Det finns så mycket som jag vill blogga om också men just nu så orkar jag inte. Till exempel vill jag posta ett inlägg om varför kristna ser så töntiga ut så att de som alltid undrat det äntligen kan få svar. Och så vill jag posta något om The March for Life, en pro-life-demo som pågått i Washington DC. Jag vill skriva om pro-life feminism (som jag berörde lite i det här inlägget) som jag upptäcker mer och mer och blir så glad, inspirerad och peppad av.

Det finns så mycket vishet och lärdom att sprida när det kommer till pro-life och kvinnors och barns värde och rättigheter som går mer eller mindre helt förlorat i svenska debatten. Det är som att det är aborträtt/abortförbud som gäller när man ska prata om abort och vad man än säger så MÅSTE det läggas ner i nån av de här två facken. Det är jättetråkigt och sorgligt att samtalet sällan kan få handla om mer. Om jag ska vara ärlig är jag inte särskilt intresserad av att diskutera den svenska lagen när jag pratar om abort. Den svenska lagen har gett mig exakt noll (0) aha-upplevelser när det kommer till mekanismer, problem och attityder kring abort.

Åh jag vill verkligen skriva mer om det här. Men det blir inte idag. Ni ska i alla fall veta att det är något som brinner inom mig och som jag tänker väldigt mycket på och som jag vill skriva och dela med mig av. När jag orkar och när jag vågar (när det gäller att prata pro-life, då gäller det verkligen att våga också, och jag är en fegis).

Nä nu ska jag gå och lägga mig.

Hon köpte första klädesplaggen till bebisen! #sladdis2018

Häromdan åkte 12-åringen “in till byn” och när hon kom hem så hade hon med sig kläder till sitt nya lillasyskon som hon har köpt för sina egna pengar. Titta vad fina!

IMG_20180111_160153_494

Hon sa att det var svårt att välja eftersom allting var så himla sött. Mitt hjärta exploderar. Mitt kära kära barn. Det är så himla roligt att kunna dela den här graviditeten med henne. Hon frågar och lyssnar intresserat och tycker att det är roligt att prata om allt som gäller graviditet, barnets utveckling och förlossning, på ett helt annat sätt än killarna i den här familjen.

Jag vet inte hur många gånger hon har uttryckt oro för det här mässlingsutbrottet som varit i Göteborg senaste tiden. Hon vill veta vad vi gör om det är mässling på sjukhuset där jag ska föda. Hon vill nog helst att jag ska tänka ut nån plan B men det har inte jag riktigt tänkt, för jag tänker att det är lugnt och ordnar sig och att de på Östra har koll, de har ju till och med blivit överösta med beröm av självaste Agnes Wold (som jag inte vet vem det är men jag gissar att hon är nån typ av legend för hennes namn nämns alltid med tyngd).

Plagget längst fram är i storlek 56 så det packar vi med och tar till förlossningen när det blir dags. Det får bli barnets första plagg. De andra två plaggen är lite större så de får barnet växa i.

Ja nu vet vi ju inte hur stort barnet blir men blir det likt sina syskon så blir det en ganska stor och tjock bebis. De har båda vägt över fyra kilo. Jag undrar hur det kommer bli att föda den här gången?

Första gången var en stor traumatisk plåga, andra barnet gled ut och la sig själv i en varm handduk i jämförelse. Men den här gången? Jag tänker att mina nedre inre kvinnodelar kanske är som gammal resår nu. Ni vet så där så att det knakar när man drar i det. Lets pray to God it’s not.