Mitt 2019 i bilder

Jag är skitdålig på att ta kort och jag är mest orutinerade bloggaren i världen. Plus att jag inte trivs med att visa för mycket av mitt liv på sociala medier. De stora barnen vill helst inte synas på bild heller.
Men jag tänkte ändå att jag ska göra nåt slags 2019 sammanfattat några få, mediokra foton.

IMG_3078

Nyår firade vi uppe i min hemby Latikberg i södra Lappland. Bästa vackraste byn. Är så tacksam att jag fått växa upp på en sådan plats.

IMG_3162

Eftersom vårt badrum höll på att renoveras så bodde jag och minsta barnet hos min höggravida friluftssyster utanför Vännäs (där de har stuga) samt i Umeå. Hon hade massa bra bebisprylar till barnet hon väntade, till exempel den här skidpulkan, som min lilla fick inviga och använda (perfekt!).

IMG_3426

I början av februari tog vi flyget ned åt söder och flyttade in hos svärmor i Falkenberg medan badrumsrenoveringen fortskred. Där var det nästan som vår. Väderomslaget kändes overkligt och jag blev nedstämd och melankolisk av att lämna Norrland men samtidigt inte komma hem till resten av familjen.

IMG_3506

I februari födde min syster äntligen sitt barn (surt dock att jag inte var där just då!), och fick då börja använda bebisprylarna till sitt egna barn. Här ser vi mitt barn respektive hennes barn i samma babyskydd, bara några veckor mellan korten!

IMG_5573

Mars månad så var vi hemflyttade igen, har tyvärr ingen bild på det nya fräscha badrummet (det blev jättebra), men den månaden spenderade vi mestadels på biblioteket i Kungälv. Samma bibliotek som åsyftas i följande inlägg:

mimersbibbla

55d7e534-00eb-4937-8ea9-f9edb0619fd0I april var det fullfjädrad vår.

IMG_4243

I maj hade min fantastiska syster möhippa i huvudstaden! Hon är en magnet för skönt folk så det var väldigt kul. Vi var även på bröllopet i juli och de hälsade på oss i Kungälv efteråt men jag har inga foton från detta.

IMG_3750

På pingstdagen döptes jag och min man, fotografen stadig på hand. Det var en stor händelse men inget datum jag kommer minnas, till skillnad från när jag mötte Jesus första gången 25 augusti 2015. Det är lite som med mig och min man. Jag minns när vi blev ihop (17 juli 2002), men jag har ingen aning om när vi gifte oss. Jag vet bara att det var nåt år sen på sensommar/höst. Vigseln var en viktig dag men mer en konsekvens av den stora dagen då vi blev tillsammans.

IMG_2242

Sen började strandsässongen och semester.

IMG_3901

På campingen sov vi svindåligt i vårt tält så ca klockan 05 på morgonen fick vi se en stuga som brann ned. Hade vi kunnat sova ordentligt så hade vi inte hört spraket och då hade vi missat alltihop (ingen skadades).

IMG_3957

Vi reste från camping till camping och träffade djur efter djur, vilket alltid är härligt! (såvida det inte är en grizzlybjörn som man trodde var ens vän men man hade fel)

IMG_4456

Till sist landade vi i Umeå/Vännäs och vi fick träffa min nya systerdotter för första gången (hon ligger bakom hästen) (eller)

IMG_4008

Så här var utsikten från deras stuga. Vi badade där nere i älven. Eller, jag doppade mig bara som hastigast. Det var jättekallt i vattnet. UME ÄLV.

IMG_4050

Jag saknar Västerbotten smärtsamt mycket. Jag älskar Norrland.  Men till slut blev vi tvungna att lämna denna plats. Innan vi kom hem mellanlandade vi på syrrans bröllop men som sagt så tog jag inga foton, bröllopet var alldeles för kul för det.

IMG_4575

Tillbaka på västkusten.

IMG_4983

I Augusti köpte vi en efterlängtad cykelvagn som har använts flitigt.

IMG_4918

I september var jag på Walk of life höll jag på att säga men jag tror det hette Livets marsch. Bilden är på katolska ungdomar som hade haft pro life-helg. Det gick bra men blev lite bökigt ett tag med några motdemonstranter som skrek sig röda på okvädesord, räckte ut tungan, dreglade och pekade finger.

IMG_5403

I Oktober så var jag på utbildning för oplaneratgravid.se, så att vi på ett så bra sätt som möjligt ska kunna möta kvinnor som behöver bollplank och stöttning i en stressig situation.

IMG_5526

I november skolades lillen in på dagis. Första dagen jag lämnade honom på dagis för att jobba grät jag. Nu känns det bättre, han trivs bra med att gå halvdag (är så glad att vi kan lösa det så) och jag trivs med att jobba.

IMG_5798

Och är man mogen för dagis är man mogen för att börja spela från Segertoner.

Sen var det jul men då var jag dålig på att fotografera, men här är en bild från tidigare idag.

IMG_5871

Äkta nyårsväder alá Falkenberg.

En annan stor årshändelse var att Kongahälla Center öppnade i Kungälv.
Det är ett stort köpcenter fem minuters gångväg från vår port. Det har ändrat den dagliga vardagen på ett mycket kännbart sätt och vi bor numer i Kungälvs centrum. Och det är ju lyxigt, men när vi flyttade till Kungälv så gjorde vi så för att vi ville bo på ett litet ställe. Kungälv är inte längre nåt litet ställe.

IMG_5006

Nu ser jag att eftersom det blir 2020 den här gången så går människor loss på sina senaste 10 år i sina tillbakablickar. Det orkar verkligen inte jag göra.

Ha ett gott nytt välsignat år! Och känner du dragning till kristendomen på ett nytt sätt, pass på, låt detta bli året du vänder dig till Jesus i tro på att han kan existera på riktigt, och därför också kan ta emot dig på riktigt när du ger ditt liv till honom.

Tips: Låt 2020 bli ett år då du går en alphakurs, själv eller med en vän. Det är en grundkurs i kristen tro kan man säga. Där kan man vädra sina funderingar med människor i alla möjliga åldrar och kategorier. Här kan du hitta kurser.

happy-new-year-sparkler-gold-640-gif

En utpressare hotar mig regelbundet

Jag hoppas att ni har fin ledighet, ni som har ledighet. Jag har det, men har varit sjuk i över en vecka nu. Det är ganska drygt, har konstant huvudvärk, men det hade kunnat vara värre helt klart.

Ibland njuter jag lite av att vara sjuk. Jag är frisk för det mesta så när jag väl blir sjuk vill jag få ut det mesta av det. När jag får feberfrossa så vill jag nästan inte ta alvedon för det är lite mysigt att ligga under ett täcke och må dåligt. Det passar dock bara när man har hjälp med småbarnet.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Just nu kan jag inte komma på något intressant. Är för närvarande så sjukt ointresserad av min omvärld. Är så inkrökt. Familjen är vad som gäller. Tunnelseende.

Ibland får jag mail från en utpressare som säger att om jag inte sätter över massa Bitcoin så kommer personen att lägga ut bilder där jag gör “genenta saker” och “tittar på vuxensidor”. Varje gång hotet kommer så känner jag att mitt goda renommé är i fara. “Åh nej, vad ska jag ta mig till”, “vad ska min mor säga”. Det är bara jag som använder min dator och jag vet att jag inte varit inne på något sånt. Men det vet inte utpressarna.

Känner du att du vill titta på en karl som står framför en furuvägg och pratar om Bibeln? Då kan du titta på den här

Jag har inte sett hela, vet inte vem han är, men jag önskar att jag också hade ett hus med en vägg i furu. Jag älskar furu. Kung David hade ett hus i cederträ, men jag, jag hade inte nöjt mig med nåt annat än furu (funderar dock på om jag kanske ändå hade velat klä delar av furun i bladguld).

Och om jag varit Herodias dotter som dansat för Herodes, och han sagt att jag får önska mig vad jag vill för att jag var så fantastisk bra dansare, så hade jag sagt “ett hus i furu tack, med öppen planlösning helst”.

Erkänn att furu är bäst. Min man gillar mexitegel men jag brukar alltid säga att trä är bäst. Jag måste erkänna att jag inte har gett det jättemycket tanke men trä är fint, stabilt, lätt att måla. Ja jag gillar trä. Det växer ur jorden, det har spännande fibrer, luktar gott, går att elda upp och grilla korv över. Uppfanns trä idag skulle alla häpna men nu är vi så avtrubbade att vi inte lägger märke till undren längre, lite som när Israels folk var i öknen och molnstoden/eldpelaren ledde dem dag som natt och de bara ryckte på axlarna och sa “den där eldstoden? Skulle det vara nåt otroligt med den? Den är ju där jämt, suck, och vi är jättetrötta på maten som ramlar från himlen, alltid samma bröd som ramlar från himlen dag efter dag”.

Nej nu måste jag gå och lägga mig. Jag undrar om jag ska posta det här. Det här inlägget är som ett hjärnans rap.

IMG_5849

Till jul fick lillen ett Noaks ark. Den är dock Bibliskt inkorrekt. Djuren är bara en och en, och var är Noaks familj?
Men ni vet vad man brukar säga, “man måste inte vara fullständigt rigid hela tiden”, ett talesätt jag tagit till mitt hjärta, så man får se lite åt ett annat håll med den här detaljen, och berätta för honom när tiden är mogen.

 

 

Har jag blivit en som stirrar och pekar på myrstackar?

Nu är det höst så vi är ute mer än vad vi brukar vara, och det är så mysigt.

Kolla den här lilla koft-försedda unge mannen från tidigare idag:

IMG_4930

Jag har börjat ta med honom ut i skogen men väl där så vet jag inte exakt vad vi ska hitta på. Så vi går omkring och plockar lite kottar, slänger pinnar och tittar på olika grejer (svamp, mossa). Jag är ingen friluftsmänniska. Jag är uppvuxen i skogen så att vara i skogen var mitt naturliga tillstånd när jag växte upp, men nu när jag ska försöka få mitt barn att känna sig hemma i skogen så känner jag mig som en amatör.

Jag tror att jag, och det här känns så konstigt, numer är den typen av person som tar mitt barn till en myrstack och fascinerad står där och stirrar och säger “wow, en myrstack!!!” eller nåt i den stilen. Det har inte hänt än men jag har det 100% på känn.

Sen är en norrländsk skog och en sån här Bohusländsk skog inte samma sak.

IMG_4837

Numera har vi även en cykelvagn som jag är väldigt fäst vid.

Minns ni förr i tin när folk vandrade vart än de skulle, alternativt red på en åsna? Tänk. Ibland när jag cyklar omkring så fantiserar jag att jag är på en gammal vandringsled (väl tilltrampad och stabil måste tilläggas) (annars håller den inte för cykeln) där massor av människor i särkar och sandaler går långsamt fram, och så när de ser mig susa förbi med cykelvagnen så blir de helt förskräckta, pekar och frågar om jag är en gud. Och så får jag säga “nej nej, jag är bara modern” eller något i den stilen.

Jag älskar att vara född på 1980-talet. Ja jag vet att jag sagt det förr och jag kommer antagligen att säga det igen, men jag är så nöjd över tid och plats för min tillkommelse. What can I say.

Alldeles för fint väder för att sitta och blogga

Jag har aldrig gjort mig särskilt bra som personlig bloggare för jag har

  1. Glömt att fota om dagarna, särskilt på mig själv (hur fotar man ens sig själv? Man måste fråga nån om den kan fota en, så jobbigt)
  2. Inte ens velat posta bra personliga bilder från mitt liv. Hallå! Det är privat!
  3. Glömt att blogga

Idag har det i alla fall varit bra väder och vi har varit vid en utomhusbassäng där alla i Kungälv som saknar körkort flockas i drivor om somrarna (resten åker till vettigare platser, till exempel havet). Skulle jag gissa består poolvattnet av 15% kiss. Körkortet, aka min man, är på möhippa i Stockholm i helgen så vi får förlita oss på [knackar på smalbenet] dessa godbitar som transportmedel. Men också så klart på [spelar xylofon på barnens smalben] dessa.

Nu måste jag sova. Mitt mål är att lägga mig före klockan två och det ser ut som att det kan gå vägen. Här får ni en bild på mig som bebis och en bild på baby Stig. Som ni kan se med era egna ögon så är vi inte ett dugg lika.IMG_4282

Han är väldigt lik sin far. Han har ungefär samma utstrålning som sin far också. Lite naiv så där, men utan att vara korkad.

Deprimerad strand

Idag har det varit varmt och mulet, så jag och min man har varit ute med hans Midget (bilen heter så) och kört med taket öppet. Vi körde till havet och ställde oss och glodde mot horisonten en stund som två vuxna människor.

IMG_2191

Sen for vi till Romelandasjön strax utanför Kungälv med barnen för att plaska och ha det gott. Men jag måste säga att badplatsen vid Romelandasjön inte var som jag minns den.

För inte minns jag den som en strand med deprimerad träsk-känsla och en massa kor som råmar av ångest strax bortom synhåll.

Om nån sa till mig att det har skett systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter där sen 1700-talet så hade jag inte blivit förvånad.

Så vi kommer nog inte åka tillbaka till just den badplatsen på ett tag. Men det var skönt att komma ut på sommarens första riktiga picknick.

IMG_2197.jpg

Äta sova, äta sova, äta sova

Hej hej!

Jag tänkte att jag skulle ge ett litet livsryck i bloggen så att ni ser att jag lever. Jag passar på när lillen sover. Jo det är så här att jag har en alldeles i särklass låg stresstålighet och just nu fokuserar jag väldigt mycket på min vardagliga vardagsvardag, och då faller allt jag inte prioriterar bort.

Jag förstår inte hur andra människor får plats med så mycket i sitt schema. Som de som lagar mat, skjutsar till aktiviteter, är med i styrelser på skolor och allt möjligt. Jag skulle ha dött stressdöden direkt! Ja om inget mirakel hade skett, vilket det förmodligen hade gjort. Men utan mirakel = stressdöden!

Här får ni en vardaglig bild från igår.

0CF79F17-6208-4922-8D6B-A6442E333808

Just ja, de har öppnat biblioteket igen! Hurra! Jag tycker det är bättre än öppen förskola. För där måste man passa tider. Jag vill gå när jag känner för det och det passar. Öppna förskolan passar inte lillens sovtider. De har öppet precis när han ska sova förmiddagslur.

IMG_3716

Det här upptäckte jag igår, att halva min stackars torra hand har blivit brun i solen. Våren är tydligen här och med plågsam intensitet dessutom. Ja jag tänker inte gå in mer detaljerat på hur mycket jag hatar solen men den har plågat oss två dagar i streck nu.

Nu vaknar lillisen! Nu går jag!

 

Vardagliga vardagsvardagsbilder

Idag är ingen vanlig dag för idag är det min födelsedag. Nej jag skojar bara (kul skämt).

Det är verkligen bara en vanlig dag och jag tänker posta ett par vanliga bilder.

DSC_0041

Här har vi en grabb som gräver djupt in i köksskåpen, så man får vara på sin vakt, inte lägga köttknivarna längst ned, eller lämna mixern med kontakten i på golvet etc.

IMG_3640

Här är från bibblan igår när vi rockade sockorna, vi var inte de enda. På sonens skola rockade alla utom nån enstaka, på dotterns skola var det få, och de som hade olika strumpor halvhånades. Men hennes skola är lite konstig.

IMG_3618

Stig är outtröttlig när det kommer till att läsa samma bok om och om igen (särskilt den om bondgårdsdjuren) och här har den stora sonen somnat under kanske trehundrade läsningen.

DSC_0033

Till och med de som fotar bigfoot tar bättre bilder men det jag vill visa här är att han har börjat spela piano. Än så länge vill han mest trycka på knappen som ger rytm med trummor så att han kan sittdansa men snart kanske han kan spela Gubben Noa.

IMG_3569.jpg

En pekbok på bokrean med massa monster. Pekbok, alltså en bok för barn upp till två år typ? Vet inte om jag tycker att det är så lämpligt.

Nu orkar jag inte lägga upp mer vardagliga, gryniga och dåligt tagna bilder. Men bara så ni vet så har jag lagat mat och allt möjligt som jag också hade kunnat fota, men det gjorde jag inte, till ert stora förtret (förstår hur mycket ni hungrar efter gryniga, suddiga matbilder)

Hoppas ni har det bra!

Bebissug

I förrgår i kyrkan hände en sak. Ett par där har precis fått en bebis som de tog med för första gången, och när jag höll den lilla pojken fick jag bebissug.

Är inte det sjukt?

Bebissug! När man redan har en bebis!

Och jag känner igen det så väl. Vill ni veta ett amazing fact?

När vår stora var lika gammal som Stickan är nu – så var jag gravid. Detta är ingenting som jag tänker göra om. Har redan gjort det och det var så obeskrivligt krävande att det inte är något jag drömmer om att få uppleva igen. Det var ett himla slit (men skulle göra om det hundra gånger om, om jag var tvungen!).

Fast är det inte roligt ändå. Bebissug. När man har en bebis. Så fånigt.

Fast jag vet inte hur länge till man kan kalla honom för bebis. Vill ni veta en rolig sak, ja jag tycker det är roligt i alla fall: han har lärt sig imitera djur. Om man säger “vad säger kossan” så formar han munnen till ett hål och säger “uuu”. Så gulligt!

IMG_3575

På bibblan idag, se jag har fått glasögon!

Jag ska berätta ännu fler roliga saker, håll i hatten:  Han tycker om mat! Han äter majs, broccoli, potatis, köttfärslimpa, soppa, fisk, yoghurt, frukter, tomater, morötter, nästan allt som man lägger på hans tallrik. Det har inget annat av mina barn gjort. Har haft sån fet oro på grund av deras nästan totala oförmåga att äta normalt. De har mirakulöst alltid följt sin tillväxtkurva, men hur är ett mysterium. För de har vägrat äta. År ut och år in. Nu är de så stora och jag minns inte exakt när jag slutade oroa mig, men jag har haft gråa hår på grund av hur de systematiskt dissat allt som jag har lagt på deras tallrik.

Men den här pojken verkar tycka om mat, prisa Gud!

Jag har till och med gjort små matlådor till honom. De andra barnen har naturligtvis valt bort de äckliga barnmatsburkarna så barnmatsburkar har aldrig varit en fråga för oss tidigare, men jag kan inte tänka mig att ge honom barnmatsburk såvida det inte är nödfall. Den maten är så vidrig, för allt smakar gulasch på burk och gulasch på burk är en av de maträtter jag föraktar mest på denna jord.

Jag hoppas att ni har det bra!!

Nu är vi separerade igen

Jag och Stig har inte sovit en natt hemma sen 22 december, och efter en vecka med barnen och en helg med maken så har de vänt tillbaka hem till Kungälv och jag och minsta är kvar i Falkenberg hos svärmor minst en vecka till.

Stambytet fortsätter.

Och det är så tomt utan resten av min familj.

IMG_3466

Det är inte naturligt för en mamma att vara ifrån sina barn så här, att ha familjen uppdelad och splittrad. Jag förstår inte hur jag gjorde förr när jag var ifrån dem varannan vecka. Så fruktansvärt. Tack gode Gud att han förde ihop mig och Joakim igen och helade familjen så att vi kan vara tillsammans.

Om fem dagar ska vi ses igen och jag räknar timmarna.

Bockstensmannens frisyr

Igår var jag och familjen och såg på lik på Varbergs museum i Varbergs fästning, och det var inte mindre än Bockstensmannens lik.

IMG_3448

Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att det är makabert, men samtidigt – hade det varit lika intressant att stå och titta på Bockstensmannens otroligt välbevarade klädsel (såg ut att vara från igår!) om inte hans kropp låg i en glasmonter precis intill?

Det är himla spännande att försöka föreställa sig vardan var på 1300-talet. Hur man steg upp och tog på sig sina filtkläder innan man gick till jobbet (en video gick på repeat där en Bockstensmannen-imitatör gjorde just detta) (och hälften av videon stod denna karl och drog i nån höftTRASA som fungerade som kalsong, jag blev generad!), och så gjorde man så varje dag till en dag då nån pålade ner en i en mosse hux flux utan nån förklaring till eftervärlden, så att allt arkeologerna kan göra är att förlita sig på gissningar.

stenbocksten.jpg

Det äckligaste* var kanske att de lagt bockstensmannens naglar i en hög bredvid själva kroppen. Och att de lagt hans hjärna i en plastbytta där det tidigare legat kanske potatissallad.

Jag undrar hur länge man måste ha varit död för att det ska vara politiskt korrekt att göra så med ett lik. Bockstensmannen har varit död i typ 700 år. Var går gränsen? Skulle man kunna göra så med ett 300 år gammalt lik? Ett 150 år gammalt lik? Ett 70 år gammalt lik?

Hur gammal tycker du att ett lik måste vara innan man kan ställa ut det?

View Results

Loading ... Loading ...

Eller kan det vara så att det aldrig är riktigt okej att göra på det viset med en människokropp?

Jag har inte jättesvårt för Bockstensmannen, men vet att jag hade svårt för människofostren som fanns på Naturhistoriska och det hade jag svårt för långt innan jag insåg vad abort är. Jag tyckte att det var så makabert att ställa ut små döda människor på det sättet. Jag tyckte att de borde få nån form av begravning, inte ligga i formalin till allas beskådan. Ändå kände jag ingen avsmak inför abort? Ibland är man allt bra slö.

Riktigt lika starkt känner jag inte för Bockstensmannen, men ändå är det något som känns fel med att hans kropp med tillhörande mjukdelar ligger där som dragplåsterobjekt. För ja, de är verkligen stolta över hans välbevarade “mjukdelar” som helt krasst ser ut som en hög med dynga för det otränade ögat. Förutom håret som ser ut som att vara från vilken schamporeklam som helst.

*Nej det äckligaste var helt klart den uppstoppade grisen som fanns i ett annat rum på museet. Den såg väl okej ut vid första anblick men ställde man sig närmre kunde man se igensydda hål på kroppen och läget kring grisens mun var allt annat än acceptabel, vi snackar Frankensteins gris, jag fick kväljningar. Får mig att tänka på min stora sons reaktion en gång när vi var på naturhistoriska. Han sprang mellan montrarna med gråten i halsen och skrek “MEN DE ÄR JU DÖDA”.

IMG_3450

BETYG VARBERGS MUSEUM: 

Det var en bra dag, för man fick en hel del att tänka på. Inte bara det här med när det är okej att ställa ut döda människokroppar, utan också att man hittat isbjörnskranier och valskelett i Varberg och att folk höll på med massa grejer, jag orkar inte skriva ut allt här.

VILKET LIK VAR BÄST? BOCKSTEN VS. RUNGIUS

Jag har sett två stycken gamla kvarlämningar av människor. Rungius som ligger i en kyrka på gränsen mellan Sverige och Finland (ett 300 år gammalt lik), och så Bockstensmannen. Av de två så vinner helt klart Rungius. Han har mer kött på benen och förlorade en arm efter att tyska nazister dansat med kroppen.

Men jag måste säga – stort minus åt forna dar då man begravde folk under kyrkgolvet. Förstår verkligen att folk samlades i hemmen i stället vilket i och för sig kanske var upptrappningen till genuin väckelse i landet, vem vet, skulle inte förvåna mig. Gud har en förmåga att vända misstag till välsignelser.

Och på tal om väckelse: Känner du som läser detta inte Jesus på ett personligt plan utan har bara hört om honom från andra? Skulle du vilja lära känna honom? Känner du en tomhet och ett mörker inombords som du gärna skulle vilja att Gud fyllde ut med liv och ljus? Bjud in Jesus i ditt liv, be honom att tvätta dig ren från all synd, och bli en ny skapelse, ett nyfött barn till Gud. Vet det låter konstigt men, ja, det här tror jag på pga egen erfarenhet.

Ha det bra!