Genmanipulering av människor

Jag såg att Elaine Eksvärd bloggat lite om genmanipulering av människor, och då i synnerlighet barn med handikapp, som till exempel hennes egna dotter som har Williams syndrom. Hon skriver väldigt fint om sin dotter tycker jag men jag måste säga att jag själv blir förskräckt bara jag hör frasen ”genmanipulering av människor”.

Anledningen är inte allt det goda man skulle kunna göra med denna vetenskap. Anledningen är: vart ska man dra gränsen? Ska man dra gränsen vid att bara hjälpa människor med genetiska avvikelser som leder till svårigheter i vardan – eller kommer man alldeles snart (eller i samma andetag) börja utforska olika möjligheter för att ”förbättra” människan som sådan hon är?

Klarar människan balansen mellan gott och ont och rätt och fel i den här frågan?

Det tror inte jag. Det tror jag definitivt inte. När människan väl har börjat gå in på den här vägen och börjat snacka genmanipulering av embryon eftersom det är en möjlighet, så har vi redan där satt foten på en nattsvart väg som trots alla goda föresatser garanterat kommer leda till eländes elände. Vi ska inte gå den här vägen.

Dessutom är vi skapta till Guds avbilder och när vi börjar rucka på vår genetik så kommer vi inte att vara Guds avbilder länge till. Som sagt så vet vi inte var gränserna går. Att människor har börjat genmanipulera med grönsaker och växter och djur är alldeles tillräckligt illa och tecken på att vi håller på att balla ur. Grönsaker är i sammanhanget egentligen rätt harmlöst om än det är riktigt illa, men när det går över till att börja handla om människor, eftersom möjligheten och tekniken finns och börjar bli billigare och lättillgängligare… då är vi rejält brunt ute.

IMG_2708 (1)

En bild på ett tidningsomslag som jag tagit – dessa rubriker har börjat bli rätt vanliga 🙁 Urk

Tanken på allt det goda som genmanipulering kan medföra är oemotståndligt frestande och när jag tänker på något ganska ”harmlöst” och enkelt, till exempel kött och mejeriprodukter som odlas utan att något djur behöver plågas, så förstår jag varför genmanipulation på papperet ser ut som en fantastisk och angelägen, ja kanske rent utav nödvändig idé som vore ”oansvarig att bortse från”. Helst efter att vi i så många år nu har fått höra att vår köttproduktion håller på att förstöra hela jorden.

Men vi klarar verkligen inte ansvaret. Vi gör inte det. Det finns en anledning till att Gud kastade nästan hela skapelsen i sjön bokstavligt talat en gång i tiden (Noa ni vet) och jag tror att en av många anledningar kan ha varit genmanipulering och korsningar mellan människor, växter och djur (som det i naturen finns en väldigt effektiv spärr mellan – de kan inte korsas på naturlig väg och det ska vara så) (fast på Noas tid pågick nog även blandning mellan änglar och människa, 1 mos 6:1-5).

Jag tror på fullaste allvar att det försiktigt kommer att börja visa sig alla möjliga märkliga blandningar mellan djur och växter närmsta åren. Det har börjat lite lätt med getter som har spindelvävsprotein i mjölken och grisar som har människo-dna (det här är i och för sig riktigt allvarligt – USCH) för att man ska kunna transplantera grishjärtan till människor. Men snart kommer fler grejer och jag tror inte att det kommer att dröja allt för många år förrän vi kommer få se mammutar. Ja jag vet, mammutar av allt. Men jag säger mammuntar eftersom jag personligen faktiskt satt dem lite som ett startskott för att det därefter kommer att eskalera i rasande takt och vi kommer se det ena sjukare än det andra.

20171107_085427

Hur många fler än mig har väntat på detta sen barnsben? Räck upp en hand!

Jag ser inget hopp om att det inte kommer att börja mixtras mer med skapelsen. För hur skulle vi kunna låta bli? Jag har så svårt att se att en kultur som inte har någon repsekt för Gud YHVH skulle kunna motstå frestelsen att blanda och skapa egna blandningar, särskilt eftersom det finns så mycket ”gott, kul och vackert man kan göra för mänskligheten och jorden” med tekniken allt eftersom det blir lättillgängligare och billigare.

Jag tror faktiskt att det pågår mer bakom kulisserna än vad man ens vill veta. Men innan det kan bli offentligt så måste vi bli mer välkomnande inför idén, och där är det en bit kvar. Där behöver vi bearbetning moraliskt och kulturellt. Detta är en indoktrinering som pågått ett tag nu och i allra högsta grad är pågående.

Vi kommer få se så mycket märkliga sci-fi-grejer under vår livstid tror jag. Och all genmanipulering och korsningar mellan växter, djur och människor är ansvarslöst, ondskefullt och långt utanför vår sak att syssla med hur gott det än kan se ut teoretiskt och på papperet. Vi ska även hålla ögonen öppna för robotteknik som inte bara används för att förenkla för människor med handikapp och svårigheter i vardan (det är så det börjar), utan som används för att ”förbättra” människan som sådan hon är. Ni vet, friska, fungerande människor som helt plötsligt börjar ge upp sin medfödda mänsklighet för att få ”nya/förbättrade funktioner”. Som sagt: vi vet inte hur vi ska dra gränserna för vad som är OK och inte, och vi kommer förr eller senare gå över gränsen.

Kom ihåg det här. För jag tror på allvar att vi kommer se mer och mer av det och det kommer utmålas som oemotståndligt, gott och bra, och det kommer garanterat vara väldigt enkelt och bekvämt för oss också. Gränser kommer överskridas och suddas ut och trampas över. Guds ordning, som vissa felaktigt kallar för ”naturens ordning” (som om naturen i sig själv skulle kunna frammana denna ordning…), kommer att bli suddigare och suddigare.

Men vi behöver inte vara rädda.Det står om att mänskligheten kommer balla ut i sluttiden och det står att vi som tror på och håller fast vid Jesus kommer att överleva krisen (som liknas vid födslovärkar och alla som har fött barn vet ju att födslovärkar innebär att man har nåt väldigt fint att se fram emot) och det tycker jag är skönt. Sen kommer ju många att på allvar tro att ”teknologiska och genetiska framsteg som förbättrar människan” är något positivt och ”nästa steg i evolutionen”, men när det börjar talas om ”nästa steg i evolutionen” då ska ni veta att det där bara är förbannad lögn. Gå inte på dumheterna. Tro på Jesus.

Några tankar? (finns ju sååå mycket att sätta tänderna i i ämnet!) 

Bra bibelplaner och dåliga

Screenshot_20171121-082702

Häromdan avslutade jag äntligen bibelläsningsplanen som jag haft senaste året + lite till och det är sååå skönt.

Det var en ettårig läsplan i ungefärlig kronologisk ordning.

Så här tänkte jag när jag valde bibelläsningsplanen:
Åh vad roligt att läsa Bibeln i ungefärlig kronologisk ordning!!! På så sätt får jag bättre koll på vad som hände när!!! Så spännande att få en känsla av Bibelns tidslinje!!

Så här kändes det en bit in i läsplanen: 
*uttorkad från nya testamentet*

Så här kändes det mot slutet av läsplanen: 
*uttorkad från gamla testamentet*

Jag kommer, om det inte händer nåt oväntat, aldrig mer hänge mig åt en bibelläsningsplan i kronologisk ordning. Aldrig!! Visst visst, man kan gå utanför bibelläsningsplanen och läsa det man behöver, visst kan man göra det. Men bibelläsningsplanen är det jag följer varje dag och det är läsplanen som ger min läsning struktur och rutin. Jag är tyvärr en rätt slarvig person och jag är enormt hjälpt av en plan. Och när planen inte riktigt fungerar så hamnar hela rutinen på sniskan.

Första gången jag läste Bibeln gick det på kanske nio månader. Nu andra tog det alltså över ett år. Och det är inte för att Bibeln är tråkigare efter att ha läst den en gång utan det är för att jag behöver alla delarna av Bibeln, helst skulle jag vilja ha ett finger i varje bok. Förut undrade jag varför det fanns en psalm (från psaltaren i Bibeln) varje dag i nästan varenda läsplan men nu förstår jag precis. En psalm är som balsam för själen. Det är som en vagga för hjärtat. En liten mjuk bädd för det som känns kantigt.

Nu har jag påbörjat en ny läsplan. Den var helt underbar att påbörja och det känns så roligt att börja om på nytt med något annorlunda.

Läsplanerna jag läst hittills:

Jag använder mig av läsplaner på youversion, en jättebra app där man kan lyssna på Bibeln som ljudbok också på en rad olika språk och översättningar om man vill – jättebra när man är ute på promenad. Jag brukar växla mellan att läsa i själva appen och i en fysisk Bibel, beroende på vad jag gör och vilket humör jag är på.

Bibeln på ett år
Den här planen påbörjade jag strax efter att jag tackat ja till Jesus 2015 och jag har ingenting att klaga på när det gäller den. Hela året bjöd på så mycket fantastiskt och jag vet inte om läsplanen bidrog till det eller inte. Rätt ofta följde jag dock inte själva läsplanen utan hoppade lite mellan dagarna när jag läste i den fysiska Bibeln och det funkade bra för mig. Jag är lite osäker på om boken Ruth var med i den bara? Men det kanske den var, jag minns det bara inte.

As it Happened
Denna påbörjade jag 2016. Bibeln i ungefärlig kronologisk ordning. Ingen höjdare och ingenting som jag rekommenderar. Det är inte lika roligt som det låter.

Read the Bible for life 4+1 Plan
Den här läser jag nu och har precis börjat, jag är på dag nio eller nåt sånt, så det är lite svårt att uttala sig. Den är i alla fall uppbyggt så att man läser sex dagar i veckan och så vilar man på den sjunde (eller läser ikapp det man har missat). Den innehåller lite blandat varje dag. Hittills tycker jag mycket om den! Men jag får återkomma om ett år eller så.

För er som inte är intresserade av att läsa hela så kan man ju välja att bara läsa delar också. Det finns mycket bra att välja mellan, och ofta så har de kortare läsplanerna små andakter (ord för eftertanke och reflektion) som ingår i läsplanen.

Hur läser ni Bibeln? Vilka är era bästa verktyg?

 

Bibeln – en orgie i kvinnoförtryck? (läsarfråga)

Jag fick den här kommentaren och jag tänkte att jag ska svara på den.

Hej!

Jag läste denna text och tänkte genast: ”undrar vad Sonja skulle tycka om denna text”.

http://www.dalademokraten.se/kultur/bocker/bibeln-en-orgie-i-kvinnofortryck

Skulle vara intressant att höra din åsikt!

Hej!

Vad roligt att du tänkte på mig! 🙂 Jaa vad ska jag säga? Här har vi en som har missförstått en hel del, även om hon förstått en sak rätt: att kvinnor har blivit förtryckta och illa behandlade genom historien, vilket i allra högsta grad syns i Bibeln och överallt.

Jag vill bara börja med att säga att jag ÄLSKAR Gamla Testamentet. Jag blir helt förälskad i Gud när jag läser den. Varför? Ja inte är det för vad olika människor gör i de olika böckerna, utan min kärlek för GT beror på vad Gud (YHVH) gör och vem HAN är. Folket är ofta en sorglig historia… även Guds särskilt utvalda nasirer, kungar och profeter beter sig inte alls sällan som riktiga praktrövhål, ofta eller bara vid nåt enstaka tillfälle. En ganska stor grej i Bibeln är just att hans utvalda folk blir värre än hedningarna som inte ens fått Guds lag och hjälp. Vi är alla förlorade och vilsna utan Jesus, jude och o-jude lika samma.

Det här med Maria från Magdala och hur hon har porträtterats av kyrkfäder vet jag ingenting om. Jag vet i princip ingenting om kyrkohistoria om jag ska vara ärlig.

Jag vet bara att när jag själv läste Bibeln efter att ha fått Guds Ande så talade Jesus inte till kvinnan vid Sykars brunn (Joh 4:4-34) – han talade direkt till mig. Och när jag efter ett par månader äntligen blev redo att bli offentlig med min tro och började berätta öppet att jag mött Jesus och att han verkligen lever – så kände jag mig  nära kvinnorna som mött Jesus återuppstånden – men utan att bli trodda.

Så samtidigt som författaren av boken ”Guds olydiga revben” tycks beklaga sig över att Maria från Magdala inte har tagits på allvar av kyrkofäder och what not så kan jag undra hur allvarligt hon själv lyssnar på det angelägna budskap som kvinnan ifråga har. Ser hon själv henne som ett trovärdigt vittne? Tror hon på vad hon säger om att Jesus är Guds son, uppstånden från de döda? Tror hon själv att Jesus har makt att befria människor som plågas av onda andar, vilket Maria blev (sju stycken närmare bestämt). Tycker hon att Maria från Magdalas undervisning är något att ha? Vet ej, för det framgår inte ur recensionen.

viktigaord

Misstron som visas mot Maria från Magdala i Bibeln gav mig i alla fall tröst i början när jag förstod att det inte alltid är lätt att vittna om att man mött Jesus levandes. Det står inte mycket om henne men jag vet ändå att jag och Maria från Magdala är systrar genom och över tid och rum. 

För det är inte hur kvinnor behandlas av olika män som är vad Bibeln lär oss, det är hur Gud älskar oss och vad han ger oss.  Kvinna och man, förövare och offer och båda delar – Jesus dog för oss för att vi genom honom ska kunna få omskurna och förvandlade hjärtan och nya liv i relation till Gud och varandra. 

Bibeln, särskilt GT, behandlar snusk, äckel, perversioner, orättvisor och blod – men det Bibeln handlar om är Guds skapelse, dess fall och Guds plan för att rädda den från hans rättvisa dom som kommer i tidens slut. En räddningsplan som fullbordas genom Jesus. Så det är klart att det ljusnar så fort Jesus kliver in på scenen, eller hur? För helt plötsligt kan vem som helst ta emot förlåtelsen, få sina sår läkta, sina plågoandar bortjagade, få tillgång till det eviga livets källa och slippa undan domen.

Gällande våldtäkten i Giva så är den grotesk. På GT-tiden undrar man rätt ofta hur de kunde ha så svårt att se människor som människor emellanåt. De verkade så lätt kunna döda bröder och nära släktingar, skicka arga björnhonor efter retsamma pojkar eller bära mördade snubbars förhudar kring halsen som om det vore något att skryta med.

Israeliterna behövde (tydligen) gång på gång få höra att man inte ska offra sina barn till Molok eller vem det nu kunde vara, för TYDLIGEN (!!) så var det här ett beteende som både ledare och folk periodvis lätt föll ned i om inte nån fick kraft och mod från Gud att strängt säga åt dem att låta bli (inte sällan så blev de mördade som följd då folket inte ville höra). Det var som att så fort de fick möjlighet så kunde de inte motstå frestelsen att bränna upp sina egna barn på eld (på grund av sederna från folket runt omkring). Läser man Bibeln så är det inte konstigt om man ryggar tillbaka då och då och bara frågar Gud WHYyYyY för det var nasty times indeed. 

sjalensboning

moraliserandeiknow

Hur som helst så utplånades nästan hela Benjamins stam bort från Israel efter våldtäkten i Giva (våldtäktsmännen var därifrån) och bara en spillra blev kvar. Men inte utan att asmånga från Israels övriga stammar också blev dödade i samma strider. Jag tycker att det hela, från min synvinkel, behandlades väldigt märkligt från början till slut. Inget snack om den saken. Men våldtäkten gled inte obemärkt förbi utan båda sidor fick betala ett högt pris och den satte spår i hela världens historia. Sen att den inte kommenteras med nån tydlig moralisk röst i Bibeln som pekar på våldtäkten och dess efterdyningar och säger ”aja baja”, det är sant, men Bibeln är inte skriven på det sättet. Bibeln beskriver ofta händelser och skeenden okommenterat samtidigt som den hela tiden, uppenbart eller underförstått, pekar på Gud YHVH och på Jesus som vi uppmuntras att tro på – för att vi genom honom personligen ska få reda på vad Gud menar och vill (vilket ibland kan vara en kamp ändå så klart). Och det är jag övertygad om är mycket bättre och mycket mer respektfullt mot oss som läsare än att vi blir opersonligt skrivna på näsan. 

Jag har sagt det förr och jag säger det igen (jag kanske tjatar?): nyckeln till att förstå Bibeln ligger i att tro på Jesus, så att han, genom att man frivilligt vill ta emot vad han vill ge oss, kan låsa upp den åt en. Naturligtvis kan man läsa den ändå, det tycker jag att man ska göra. Jag hade Bibelord när jag fortfarande föraktade kristendomen som var väldigt viktiga för mig.  Men djupare förståelse får man genom Hjälparen.

Det känns hur som helst som att jag måste läsa boken Guds olydiga revben för att kunna uttala mig särskilt om själva boken. Den länkade recensionen på Dalademokraten är ju bara en recensents röst och den kanske inte lyfter fram vad författaren vill säga med sin bok på ett rättvist sätt – det vet inte jag. Men är kanske inte jättesugen på att läsa boken…

Jag vill i alla fall säga att kristendomen och Bibeln i allra högsta grad är för kvinnor, alldeles oavsett de värsta kvinnoödena i GT (det finns ljusare berättelser också, om än kvinnorna i regel arbetade från ett tydligt maktunderläge) eller vad gamla kyrkfäder och predikanter kan tänkas ha gjort för klavertramp genom tiderna. Jag har aldrig varit så fullständigt tillfreds med att vara kvinna som sen jag tog emot Jesus och började läsa Bibeln. Den ger fantastisk uppmuntran och styrka som jag inte i närheten hade tidigare. Jag är Guds älskade dotter som han hjälper och stöttar genom allt och bara så att ni vet (ni som inte vet) så är min arvedel precis samma som hans söners.

 Visste ni förresten att den som är minst bland människor är störst i Guds rike? Vilka tror ni det är som generellt sett är minst, utöver barnen? Nån på allvar som tror att det är män eller? *fniss fniss*

”Ni vet att folkens ledare uppträder som herrar över sina folk och att deras stormän använder sin makt över dem. Men så skall det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara de andras slav” -Jesus (Matt 20:25-27)

(dock att jag själv ligger rätt dåligt till med att vara stor i Guds rike… men men)

Sen det här som står i recensionen att Bibeln lär att Eva inte är människa, det är kort och gott inte sant.

Finns många fler saker man kan säga men nu har jag sagt mitt för denna gång.

gtchefen

PS. Såg att idaelisas bloggat lite häromdan om hur GT ska läsas, jag har själv inte lyssnat på predikan som hon hänvisar till men de som vill kan ju spana in. DS.

Om jag blev erbjuden två miljoner för vår hund

Min dotter gillar hypotetiska frågor och häromdan frågade hon mig ifall jag skulle sälja vår älskade hund ifall jag blev erbjuden två miljoner kronor.

20171030_105050

Jag tänkte inte särskilt länge förrän jag  svarade att: ja. Ja det skulle jag. Vår hund är en fantastisk hund på alla sätt – men två miljoner kronor? 

Dottern suckade, skakade besviket på huvudet och påminde mig om att vår hund är en gudagåva. Hon tyckte att det var för hemskt att jag skulle kunna tänka mig att sälja en så värdefull och ädel gudagåva som vår hund – för ynka två miljoner kronor.

Jag: ”men du får väl ta och be för att ingen erbjuder mig två miljoner kronor för henne då”

Hon: ”Nej. Då ber jag mycket hellre för att du ska få förstånd.”

Best-25-touche-meme-1

Det tackar jag inte nej till.

Vad säger ni andra som har husdjur? Skulle ni kunna sälja det för två miljoner kronor?

hundbwoff

hundforstand1

Två saker som fått mig till tårar idag

Jag har blivit så blödig det senaste men idag måste det ha nått nån slags kulmen. Ögonen har blivit oväntat överbefuktade  flera gånger idag och dessutom på jobbet. 

Här är anledningarna till mina tårstänkta stunder:

    1. Kvinna födde barn i bakluckan i Östra sjukhusets parkeringshus
      Jag bara tänkte mig känslorna som måste gå genom en ung födande mammas huvud när hon rätt upp och ner måste föda i en baklucka när hon säkert förväntat sig att föda inne på en avdelning. Det var nästan så jag kunde förnimma dramatiken när navelsträngen låg kring halsen och höra barnets första skrik, och så barnmorskornas reaktioner när de till slut kommit ned till parkeringen och fann den nykläckta lilla familjen där i garaget som säkert luktade av motorolja och fostervatten. Det är så dramatiskt och vackert, och så blandningen mellan parkeringshus och ett nyfött barn. Wow. f7f

      Min mamma födde förresten min lillsyrra i en taxi en gång i tiden. I en korsning i Tallträsk. Även syrran hade navelsträngen runt halsen men det löste barnmorskan hjältemodigt och handfast. Alltid när vi for till Lycksele brukade mamma peka mot den där korsningen i Tallträsk och utropa: DÄR FÖDDES VANJA. Och så såg man mot den slätstrukna grå infarten och förstod att även på oansenliga platser har det skett storslagna ting. Här kan ni se på infarten i google maps om ni vill. Här är min lillasysters instagram. Som sagt: storslagna ting.

2. Den här bilden:

Screenshot_20171110-112341

Den fick mig att tänka på mina två födelsedagar, 25 januari då jag föddes av min jordiska mor och 25 augusti då jag blev född på nytt av min himmelska far. Jag minns inte min första förlossning men min andra var väldigt speciell och ja… det är helt enkelt stort när man alltid undrat och plötsligt får inse meningen med livet.

3. Den här plastkorven fylld med köttfärs som vi fick med Linas Matkasse.

 

meatfaers i korv

Med risgrynsgröt är det väl acceptabelt och man kan stå ut när det rör sig om sylt, men köttfärs..? Vad kommer härnäst? Grädde i mjällschampoflaskor? Man packar inte in köttfärs i plastkorvar. Sjukt opraktiskt också för köttfärsen är helt kompaktiserad och hård och står man inte och finfördelar det noga så blir det klumpar när man steker det. Fast nej jag började inte gråta av köttfärskorven. Men jag kunde inte låta bli att posta om det när jag såg bilden liggandes i mitt bildgalleri. Det är därför bara de två första punkterna i denna lista räknas. Den här sista kan ni ignorera. 

Bland det bästa jag har läst om abort #prolife

Jag bara måste dela med mig av följande som min favorit-prolife-organisation New Wave Feminists postade för ett tag sen. Det är så bra. Det bästa är om ni kan läsa det på engelska men nedanför bilden kommer jag skriva en översättning (om du har svårt för engelska) (jag översatte så gott jag kunde).

Här hittar du inlägget på instagram och Här hittar du originalinlägget på facebook.

New_Wave_Feminists___newwavefeminists__•_Foton_och_videoklipp_på_Instagram

Början citat:

Jag fick precis en uppenbarelse när jag pratade med en vän om de aggressiva och provocerande anti-abortdemonstranterna, och jag tänker att det är värt att dela här…

Jag: Det är det här som slår mig- de har ju inte fel. Det *ÄR* ett människoliv och det *BLIR* dödat. Och hur mycket jag än avskyr användandet av målande foton på det där sättet så ÄR det vad abort gör med en ofödd människa. Så det är ju någon form av kognitiv dissonans som sker när folk blir arga av att se dem. Liksom, om det nu bara är en klump med celler varför blir du då så upprörd av att se det? Jag tror att så mycket av det har att göra med hur man lägger fram informationen. Informationen är riktig, men den levereras så okänsligt att det framkallar ilska i stället för insikt, och det slutar med att budskapet för det mesta inte når fram.

Vän: Det är för att det är sanning utan kärlek. Å andra sidan, pro-choicers levererar kärlek utan sanning. De vill få dig att må bra kring din abort, så det finns massor av kärlek och acceptans, men de måste hålla så många fakta borta från dig som möjligt… eftersom sanningen skulle göra ont. 

Wow. 

Mitt i prick. 

Enda sättet att förändra vår kultur är med SANNING + KÄRLEK. 
Fakta + Medlidande. Information + Resurser. ”

Slut citat.

Jag bara måste rekommendera New Wave Feminists (jag länkar till deras kanaler längre ned). Särskilt om du inte riktigt fattar prolife. De är så himla varma, gulliga, roliga, smarta och intressanta.. Som sagt så är de min favorit-prolife-organisation (som är aktiva på nätet) – OCH SÅ ÄR DE INTE ENS KRISTNA!!!1 Haha. Skandal. Nä jag skojar bara. Alltså det är verkligen inte något avståndstagande från kristna organisationer och engagemang (om nu nån skulle tro det) att jag har fastnat för dem. För mig är Gud central i abortfrågan (det är han som satt människans värde och utan hans hjälp skulle jag förmodligen strunta i ofödda eftersom jag högst sannolikt inte ens skulle ha börjat se dem som mänskliga) och där Gudsaspekten inte finns med så fattas den. Jesus är nödvändig för att vi ska förstå vad sanning och kärlek är och det är han som kan förlåta, hjälpa en att förlåta vad andra gjort, och som förvandlar, helar och upprättar på djupet.

Hur som helst så har jag i alla fall fastnat för just desss kvinnors engagemang för kvinnor och barn och så tycker jag att det är så uppmuntrande att det finns folk som fattar basic truths about human life utan att Gud självt pedagogiskt och tålmodigt har måstat hålla en i handen och peka och visa i detalj som vore man 2 år (fast jag älskar när han gör så <3).

Länkar till New Wave Feminists flöden och kanaler:

Det här var det första jag såg från New Wave feminists (länk till klippet om inbäddningen inte funkar). I klippet berättar Destiny Herndon kortfattat en liten anekdot apropå påståendet att abort och manlig masturbering på något sätt skulle gå att liknas med varandra (yez det finns de som tror det, det blir man varse då och då… ).

En annan sida av mig som vaknat till

Senaste tiden har jag plockat fram min mer handarbetande sida. Den har slumrat inom mig ett bra tag nu och jag känner att det kanske är dags att jag plockar fram den igen (nu när jag kanske ska bli bullmamma och allt) (som sagt krävs det ett mirakel för att jag ska kunna bli en genuin bullmamma så det ligger definitivt inte i mina händer) (just nu lajvar jag bara bullmamma fläckvis).

När jag var liten brukade jag och mamma handarbeta rätt mycket tillsammans. Nu i efterhand förstår jag att det var bland det mysigaste i hela världen att sitta vid henne och bara göra en lampskärm eller duk eller vad man nu gjorde. Hon var väldigt kreativ och konstnärlig och gjorde väldigt mycket fint till vårt hem, det mesta i tysthet, och nu på senaste tiden känner jag att jag också vill göra fina grejer till vårt hem. Saker som inte går att köpa för pengar, saker som det är lagt tid och kärlek på och som familjemedlemmarna kanske inte riktigt tänker på men känner.

Tyvärr är jag inte ens hälften så kreativ och konstnärlig (eller bullmammig) som henne, men nåt ska jag väl kunna göra.

En av alla grejer som Jesus har gjort för mig är förresten att han har öppnat mina ögon mer och mer för allt fint från min uppväxt. I rätt många år har jag varit ledsen, arg och besviken över hur saker och ting varit och blivit. Men mer och mer har jag kunnat förlåta och släppa det dåliga och då har jag börjat kunna se det fina och bra bättre. Jag har alltså inte glömt det dåliga men det har fått mindre känslomässigt utrymme. Det är skönt.

Men än har han mycket kvar att göra med mig och mina relationer, den gamle frälsarn. Vissa saker går smidigare än annat och jag är tyvärr trögarbetad på vissa sätt. Som väl är så verkar han aldrig bli trött.

Något annat som är trögarbetat är det här projektet med mormorsrutor som jag tänkte skulle bli en filt. Men nu när jag hållit på ett tag så känner jag att en kudde blir bättre. Och så köper jag ett tjockare och mysigare garn till filten. Så får det bli!

Här är en duk som jag har gjort. Men jag vill inte visa hela då jag ska ge bort den. Jag vill bara visa er lite att här är en handarbetare på G.