Tecken på vår kulturs undergång

Jag vill helst inte dra i de stora spakarna och använda ord som “nu är undergången nära” samtidigt som nån skakar en stor plåt i närheten så att det låter som åska, men just när det kommer till ASMR på youtube så vill jag verkligen göra det.

Vår kulturs undergång är nära [ljud av någon som skakar en plåt] och ASMR är ett av tecknen. Och för en gångs skull så har nåt jag skriver inte direkt koppling till min tro eller till någon text i Bibeln (såvitt jag vet) utan det är bara en logisk konsekvens av en befolkning som har tid och utrymme att fylla sitt huvud med saker av denna karaktär.

pexels-photo-321552.jpeg

Vad är ASMR?

ASMR är videor där människor viskar och gör ljud in i micken samtidigt som de filmar. Ljuden kan bestå i att kvinnor med långa naglar pickar och river på ett bokomslag och gurkor, eller så kan det vara nån som äter låt säga honung. De smaskar och slickar sig om läppar och fingrar så att det blir tydliga och distinkta men ändå lösa ljud. Många av ASMR-videorna är pornografiska även fast ingen är naken och jag blir förfärad när jag ser att även barn spelar in, för de vet ju inte vad de håller på med. Hos barn kan man se kommentarer från män som till exempel: “Viska mer”.

Människor beter sig helt svagbegåvat framför kameran och det här sitter alltså tusentals människor och tittar på och njuter av, av någon anledning.

Ja för jag blir bara irriterad. Nej irriterad är fel ord. Jag blir arg och illa till mods varje gång jag råkar se eländet. Vad i hela friden. Är det det här som händer när man bor i fred och trygghet länge? Är det det här man gör av sin tid när man inte har ett potatisland att skörda, en matta att tvätta och piska i timtal eller en ko att vakta och mjölka?

Idag kom barnen och sprang med datorn och skrattade och visade mig mig en ASMR på en ung kvinna som satt fast ett plastöra på micken som hon stod och slickade och sög på så att kletiga saliv-ljud bubblade fram i högtalaren. Barnen tyckte att det var det dummaste de sett då kvinnan var vuxen och uppsminkad och borde veta bättre (det var lite som att se en vuxen person söla vid matbordet som en bebis, vilket säkert också kommer bli video-trend snart, kom ihåg var ni hörde det först) och barnen såg inte det jag såg, nämligen att det den sliskande kvinnan gjorde var sexuellt.

Man kan se en kulturs undergång på många sätt. Det finns många intellektuella teoretiker som har skrivit böcker om det här på ett bildat och begåvat högskolebaserat sätt. Till exempel “man kunde se att Romarriket var på väg att lösas upp när…” och “Mongolernas kejsardöme började verkligen falla sönder när… ” . Jag säger att ett säkert symtom får vår västerländska kulturs sista refräng är ASMR.

Finns annat också som får mig att tänka “vår kulturs kollaps är nära” så klart men ASMR är det här lilla lilla exemplet på en mycket utbredd tendens som visar att vi är ett förvirrat, gränslöst och vilset omkringflackande folk.

En annan av sakerna är att det finns en rätt långt gången diskussion om att införa könsidentiteter som fungerar som nån slags volymknapp där man själv får välja var man befinner sig på en ickedefinierbar “könsskala” där “man” och “kvinna” finns med nånstans på skalan, men man kan inte säga exakt var. En sådan fundamental gränslöshet kan kanske kännas bra för några enskilda individer men det kan aldrig vara bra när man bygger ett samhälle.

(Vill säga att jag själv var anhängare av “könsskalan” tidigare och jag vill be om ursäkt för att jag har varit med att sprida dessa förvirrande idéer)

Vad ser ni för tecken på vår kulturs upplösning eller tror ni att den kommer att hålla ihop länge än? I så fall varför?

Be för Laila (avvecklandet av glesbygden)

Jag såg att man ska sluta ploga där min gamla lågstadielärare Laila bor. Ni kan läsa artikeln här.

lailaihrstrom.jpg

Det är en låst artikel men det står bland annat att NCC har plogat där tidigare, men eftersom Trafikverket har fått bättre koll på plogbilarna via GPS så kan de inte längre göra någon extra avstickare för att hjälpa dem med snöröjningen.

“NCC plogade hos oss i fjol men det här är inte deras fel. Problemet är att det inte finns någon annan plogbil inom lämpligt avstånd när de inte plogar. Det blir för dyrt att leja någon att köra ända från Vilhelmina. Vi har pratat med alla berörda, men vi känner oss ganska hjälplösa”, säger Lajla Ihrström.

(Jag söker längs memory lane och är så säker jag kan bli på att hon stavar sitt namn Laila, inte Lajla)

Okej nu ska jag berätta lite för er om Laila. 

Hon var min lärarinna i årskurs ett till tre. Och i princip allt jag visste om Bibeln och Jesus den dagen jag blev frälst som 30-åring, det hade jag lärt mig från henne.

Jag minns så starkt än idag när hon berättade om Palmsöndagen. När hon berättade om det så fick jag levande bilder framför mig, jag riktigt SÅG hur Jesus red på åsnan in till Jerusalem medan folk ropade, sjöng och la palmblad framför honom. Samma människor som snart skulle vända sig bort från honom i avsky och skaka på huvudet. Fortfarande när jag läser om Jesu inträde i Jerusalem så ser jag samma bilder framför mig som jag gjorde då.

Jag minns även när hon berättade om Petrus förnekande av Jesus. Han säger ju till Jesus den sista kvällen att han aldrig nånsin kommer svika honom, men Jesus säger: “Jag säger dig, Petrus, tuppen skall inte gala i natt, förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig.” (Luk 22:34)

Och jag minns att när Laila berättade detta så såg hon uppriktigt berörd ut, ja jag tycker mig till och med minnas att hennes ögon glänste, när hon kom till stycket där tuppen gal för tredje gången och Petrus insåg vad han hade gjort. Och jag tyckte att det var så märkligt att hon blev så berörd av en gammal saga.

Minns också att det fanns en karta över Israelområdet som hängde i taket och den hade hon ofta neddragen, och jag hade den precis framför min bänk. Så jag brukade sitta och titta på den. Minns att det låg en stad där som hette “Jaffa”, precis som läskedrycken. Det tyckte jag var jätteroligt (humorn var på topp redan då). Idag har jag en liknande karta över samma område som hänger i sovrummet.

Tidigare har jag bloggat om hennes sång här. Vi är flera som varit hennes elever som minns den och jag undrar om hennes glädje över uppståndelsen kan ha varit genuin.

Ja för jag vet faktiskt inte om Laila är kristen eller inte, hon talade aldrig om sin personliga tro med oss.

Men nu uppmuntrar jag er i alla fall för att be för henne och hennes situation.

 

Sankta Lucia

Hörde förut ikväll hur det prasslade och fnissades inne på Bönas (alltså min dotters) rum och när jag kom in så fann jag denne.

IMG_2917

Jag är som ni vet ingen högtidsmänniska (förutom möjligtvis påsken) och jag vet för lite om Lucia för att känna att jag vill hylla henne (litar inte på historien om helgonet Lucia för en sekund). Ja jag vet att jag kanske hade kunnat vara lättsammare och lite mer “go with the flow” till min personlighet, hehe *stelt skratt*, men det verkar inte vara min lott här i livet. Nu blev det i alla fall lite Lucia här hemma ändå. Av den sötaste sort.

Idag hittade jag min citatbok också där jag skrivit ned Bibelord och Bibeltankar allt sedan jag blev frälst och jag har saknat den väldigt mycket. Här får ni ett citat jag skrivit ned i den:

“Det folk som sitter i mörker skall se ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga skall ett ljus gå upp” Matt 4:16

Och det är alltså inte över huvud taget Lucia som det syftas på här, utan…

“Jesus talade åter till dem och sade: ‘Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.'” Joh 8:12

Sitter du i dödens land och skugga? Och är omgiven av mörker? Vill du se ett stort ljus? Då vet du nu vem ljuset är och vad han heter. Till honom kan du lägga alla dina bekymmer.

“Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.” Matt:28-30 (också nedskriven i boken jag fann)

Söker du ro för din själ? Då vet du vem du kan kalla på nu. Har du tvivel? Be honom att om han är på riktigt, så kan han ta bort dina tvivel. Så bad jag i min första uppriktiga bön till honom.

Ha en bra dag!

(Vill även berätta att vi fick en gåva med bensinpengar med posten och jag blev så glad och rörd och förvånad att jag satte mig ned och grät. Gåvan var anonym men det stod “i Jesu namn” på en lapp. Finns mycket jag kan säga, men Gud vet allt, så här väljer jag att bara skriva att den betydde mer än bara det materiella)

 

Större skor än mig

IMG_2900

Numera har den här lilla granna pojken en skostorlek som jag aldrig någonsin ägt ett par skor i. Nämligen storlek 39.

IMG_2901

Min storlek stannade vid 38 och där har den hållit sig. Mina är de bruna. Nu får vi se på vilken siffra hans fötter stannar. Det är som ett jättelångsamt lyckohjul på Liseberg.

Den sämsta barnlåten #förstapris

Jag prenumererar på Goboken som är en tjänst där man får hem dåligt översatta böcker från danska (?) en gång i månaden. De första tygböckerna är jättebra pga prassel och snören men efter dem har jag avbeställt det mesta. Denna månaden blev jag dock lite sugen på en gullig bok med barnsånger.

Öppnade boken och ångrade mig:

IMG_2888

Fy. Har alltid avskytt den här.

Minns när vi sjöng den på dagis och alla barnen stod i ring och sjöng runt en fröken som format ena armen som en snabel. Sen hämtade fröknen en “annan elefant” som också formade sin arm som en snabel. Och så fortsatte det så, barnen lunkade omkring i rad med sina armsnablar, till alla barnen blivit “elefanter”.

Det var outhärdligt tråkigt och meningslöst. Ja, många barnlekar och sånger är meningslösa. Det kan man kanske säga? Men det här är faktiskt i en klass för sig.

Det spelade ingen roll om man fick bli elefant tidigt eller sent i “leken”, det var lika tråkigt hur man än gjorde.

Jag tycker att “En elefant balanserade” påminner om hur sysslor i vuxenlivet kan kännas ibland. Som till exempel när man måste ut i regnet för att köpa buljongtärningar och potatis till middan, trots att man inte har nån lust. Och det är två kilometer till affären och man har ingen bil. Ni vet den känslan. Den känslan fick jag nog första gången i livet när vi sjöng den här låten på dagis. Man ställde sig i ring och såg fröken forma sin arm som en snabel och man tänkte, åh nej… inte den här igen. Och så satte man igång autopiloten och bara sjöng och spelade med samtidigt som man i sitt inre hörde en osynlig brun ton.

Ekorrhjul. Det var känslan av att vara fast i ett ekorrhjul som jag fick!

Den påminner mig faktiskt lite om den där låten “Man vänjer sig” av Kjell Höglund.

Vem hade kunnat ana att jag var ett barn som inte många år senare skulle utveckla depression.

Nä jag är glad att vara vuxen. Att vara vuxen och ha barn är mycket bättre än att själv vara ett barn. I alla fall om man är en vuxen som inte är deprimerad och som har funnit meningen med livet.

Regn rusk och mörker

Ikväll gjorde jag något väldigt spontant. Jag sa åt de två större ungarna att vakta det minsta barnet och så gav jag mig ut på en promenad utan barn och barnvagn. Det kändes konstigt. Jag som är van att gå med händerna i barnvagnsposition kunde plötsligt svinga händerna medan jag promenerade vilket fick mig att känna mig som pendelarms-drottningen.

friahander.jpg

 

Jag blev så tagen av den plötsliga bristen på rullande medpassagerare att jag studsade ner till gångvägen intill ån här nere, och där finns inga lyktstolpar. Så i regnrusk och mörker trevade jag omkring och tyckte att det var lite spännande och skönt.

Stötte på en man med stor jacka och två okopplade labradorhundar men det var först när jag såg en skåpbil som jag vek av och tog en annan väg. Män med stora jackor och labradorhundar brukar vara okej. Skåpbilar.. ja det brukar också vara okej men när jag kisade tyckte jag mig se en tungt beväpnad kriminell stå där med stora påsar kokain. Eller ja jag såg ingenting annat än att nån stod där, men vem vet vad han höll i sina händer, om han nu höll nåt i händerna.

Gick i alla fall till affären för att köpa några saker till en soppa jag tänkte göra, men kom sen på att jag inte hade några pengar. De råkade ta slut för nån dag sen. Det är alltid så för mig i december, fastän jag inte ens köpt några julklappar.

Vi klarar oss, så det är ingen fara. Jag känner mig rent utav nästan lite lättad.

Jag är ju inte så förtjust i julen som ni kanske har förstått. Ja jag vet att man brukar tjata om att detta är en högtid med ett kristet budskap i kärnan MEN DET ÄR DET JU INTE. Så jag tycker det känns skönt att kunna säga till barnen att vi inte har några pengar till julklappar och så är det inget mer med den saken, eftersom det är sanningen. De har det bra, de klarar sig bra utan julklappar och ska man tro att julen har ett kristet budskap om Kristi födelse i kärnan (vilket den inte har) så hör ändå inte julklappar hemma i firandet. Nåt litet ska de väl få så de inte skriver böcker som heter “min förlorade barndom” men de får se själva resan som en gåva i sig.

Här är en bild från Vilhelmina från ett par år sen:

IMG_2387

Pendelarmsdrottningen.

När jag kom hem igen så möttes jag av en dotter som sprang omkring byxlös med en pösig, rosig och nöjd Stig iklädd helt andra kläder än vad jag lämnade honom med. “Jag antar att du vill veta historien bakom detta” sa hon och syftade på sin brist på byxor, , Stigs nya outfit och den lilla högen med bajs på hennes rumsgolv.

Visade sig att jag kan lita på att barnvakterna klarar att hålla ställningarna även under mindre kriser.

Nej nu ska jag sova. Jag är så trött att jag trodde att en skugga var en lussebulle.

 

Gravid i v24 #förraåret

Det har gått nästan exakt ett år sen jag tog den här bilden (16 dec 2017):

1513457268371.jpg

Och än har jag inte kommit in i det stadiet att jag saknar att vara gravid. Än kan jag inte se gravidbilder och längta tillbaka.

Men en sak har jag tänkt på, och det är att jag kan se bebisar och bli bebissugen. Ja min egna bebis inräknad. Jag kan se honom och ba “mnååh om man inte skulle ta och skaffa en sån!”. Bara för att med stor glädje komma på att han är min.

Jag önskar att ni kunde se honom efter att han har sovit tupplur och kikar upp från sängen med rödrosiga kinder och spanar om det inte ska komma nån snart och krama honom. Så fort ögonen möts så ser han (för det mesta) så himla glad ut. Det är en sån där känsla man till och med önskar sin värsta fiende.

Nä graviditet har jag inget sug efter. Känner noll saknad, jag var så trött och slapp förra året vid den här tiden så det var inte klokt. Jag låg mest och sov. Men en bebis i si sådär sjumånadersåldern, det är jag extremt sugen på. Jag lever med andra ord drömmen.

when-you-ask-someone-how-they-are-doing-and-they-respond-living-the-dream-wZSNB.jpg

Nu ska jag gå och hämta ut några begagnade täckbyxor som jag har köpt inför norrlandsresan. Jag är så glad över att jag har lyckats ha viss framförhållning den här gången. Jag har liksom tänkt ut vissa saker i förväg så att inte allt ska komma som en tsunami dan innan. Är sjukt nöjd.

Nervös inför resa #bilder

Nu börjar det närma sig julledigheten och i år tänker vi resa upp till Vilhelmina/Latikberg. Och jag ska vara ärlig – jag tycker att det är extremt jobbigt. Själva resan alltså. Sen när jag väl är där så vill jag inget hellre. Men resan… biter på naglarna (bildligt talat) till det bara blir blödande stumpar kvar av mina fingrar (bildligt).

IMG_2863

Här är en klänning som jag rev sönder för att jag var så spänd. Nej jag skojar bara, jag köpte den på tradera och var tvungen att skicka en bild på detta hål till säljaren (jag fick pengarna tillbaka).

IMG_2856

Här är nån grej utanför McDonalds som ser ut som en rymdraket (obs jag äter inte McDonalds) (här är en artikel i GP som bekräftar detta).

Jag vet inte exakt varför jag tycker att det är så jobbigt men jag tror att det bland annat har att göra med att jag är väldigt hemmakär. Jag gillar det bekanta, invanda och rutiner.

IMG_2865

Men oj vad jag längtar efter syskon och släkt och snöfyllda gator. Jag längtar efter kyla, skog och den där tystnaden som gör att man kan höra en bil komma på mils avstånd.

Funderar också på vad Stig bör ha på sig. Han har en overall i fleece som är tjock och gör så att han ser ut som Iggepigge i det där psykadeliska barnprogrammet som jag bara har sett flashar utav.

igglepiggle.png

Kanske räcker det? Den borde vara varm för han kan inte röra armarna när han har på sig den.

Nej nu måste jag sova. Har en ovana att vara vaken på tok för länge. Men har ni några tips på hur man kan lugna resnerver och några handfasta tips på hur man reser/packar bäst med barn (vi har bil) så be my guest.

Se vad jag har i hallen

Kolla, Stig tog nästan sitt första krypsteg för att få en ordentlig titt på… va? Kan det verkligen vara..?

IMG_2868

Left behind! Left behind 2. TRIBULATION FORCE.

Vi såg första filmen (men inte Stig, han sov) och vi har två uppföljare kvar att se. Två hela actionfilmer med antikrist, en värld i lågor och radikala evangelister.

Men tror att jag kommer lämna tillbaka dem osedda.

Jag vet inte om det framgick i förra inlägget men jag tycker att första filmen var dålig. Och helt ärligt tror jag inte att det kommer bli nåt uppryck på det där sättet heller. Tycker jag att ett plötsligt uppryck undan stor nöd verkar lite härligt på sitt sätt? Ja. Men är jag minsta övertygad om den? Nej, inte det minsta.

Det är nog bättre om kvinnan som jag lånade filmerna från beskriver personligt varför hon tror på just detta.

Bilder från verkligheten

Idag var jag inne i stan och bläddrade lite i böcker som handlade om verkligheten.

IMG_2823

Men något som gjorde mig väldigt upprörd var så klart att barnvagnen i boken är framåtvänd. Man ska inte vända barn framlänges förrän de är 14 år. Så jag köpte inte boken. Visst, förr eller senare måste Stig konfronteras med verklighetens misär men så länge jag kan skjuta på det desto bättre.

Såg den här produkten också när jag sökte på “vest” på wish.

IMG_2826

Känns det här jättesäkert? Med massa eld och flammor och röd hetta av brinnande kol inuti sin väst? Hade väl bara fattats om mannen ifråga rullat in sitt spädbarn i västen och släpat den efter sig i ett snöre. Därför köpte jag inte västen. Visst, förr eller senare måste Stig konfronteras med verklighetens självantändande västar men så länge jag kan hindra det så gör jag det.

Och ska vi tro på att varan ifråga har sänkts från priset 2701 kr till 374 kr eller är det dags att ringa Leif GW Persson om en expertkommentar?