Utomhusvästen – ett meningslöst plagg?

Jag vill bara säga att jag har börjat gå i tankebanor om att västen är ett meningslöst klädesplagg. Och då pratar jag alltså om den vadderade utevästen. Den som är gjord för utomhusbruk. Särskilt syftar jag på västar vadderade med rejäla material, till exempel dun.

När tusan är kylan av sådant slag att man måste isolera torson med rejäla material medan armarna kan lämnas åt sitt egna öde?

vast

För mig är det som att isolera väggarna i ett hus NOGA men så slänger man på en pressening eller filt som tak och hoppas att det ska fungera för det inneboende.

En gång i tiden, när jag var 19 år, köpte jag en gul väldigt lysande fräck väst på JC i Göteborg. Den kostade 600 spänn men det tyckte jag var värt ”för jag har ju aldrig några fräcka kläder annars”. År ut och år in hängde denna väst i garderoben och jag blev aldrig riktigt klok på när det var tänkt att jag skulle ha den. När det var svinkallt ute, men ändå tillräckligt varmt för att armarna skulle klara sig utan köldskador? NÅGOT SÅDANT VÄDER INTRÄFFADE INTE.  Så efter elva år skänkte jag den fräckt gula näst intill oanvända västen till pingstkyrkans second hand.

Annat är det med inomhusvästar. 

Min mormor till exempel hade alltid en väldigt lös stickad grå väst och den förstod jag mig kanske inte på när jag var barn, men nu förstår jag den.
Västar för inomhusbruk är som att gå omkring med en liten filt som är formsydd och anpassad för människokroppen. Det är alltså som en mysig filt – men praktisk och effektiviserad – man kan till och med ha den på jobbet utan att någon höjer på ögonbrynen!

Men utomhusvästarna? De förblir ett mysterium för mig.

vasthus

 

Tillägg senare under publiceringsdatumet: 

En läsare kommenterade och jämförde utomhusvästen med korta täckbyxor. JA! Exakt så!!

goretexshorts

 

Jag ska bli en bullmamma (tror jag)

Häromdan dök ordet bullmamma upp på TV. Mitt ena barn lös upp och sa direkt ”det är väl en sån som du!”.

Jag blev väldigt förvånad men efter en snabbcheck så visade det sig att barnet ifråga trodde att bullmamma betyder ”en mamma som sitter i soffan och äter bullar”.

Det fick mig att tänka. Kanske ska jag ta och bli bullmamma. Alltså en riktig bullmamma. Jag menar – det är aldrig för sent!
Den bästa tidpunkten för att plantera ett äppelträd var 50 år sen. Den näst bästa tidpunkten är idag. Jag är 32 år. Än är jag ung och vi äger en kavel. Den ligger i ett skåp. Vi köpte den i tisdags. Hur svårt kan det vara att välkomna barnen hem från skolan iklädd förkläde?

Sagt och gjort. Jag tog på mig ett förkläde och började baka bullar. Det hade jag inte (såvitt jag minns) gjort sen jag var 17 år och bakade åt deras pappa – som otacksamt la in bullarna i ett skåp och lät dem mögla. Jag förlåter honom aldrig för det!! Eller, ja.. det måste jag ju nu när jag är kristen. Nevermind.

Jag blandade ingredienserna och medan jag stod där och knådade degen vände jag mig upp mot taket (eller egentligen så var det faktiskt skyn som jag vände mig mot) och så sa jag till min himmelska Far så här: Det här är sååååå tråkigt. Jag sa det flera gånger. Det blev inte roligare för att jag sa det men det kändes bättre.

Trots blandade känslor så blev bullarna i alla fall till slut klara. De var inte i närheten av min mammas goda bullar. De blev liksom små och förtorkade på något sätt. Men de var slutförda och inte helt oätliga. Och det här är det bästa av allt: Min son älskade dem. Och han älskade dem lite för mycket för att det skulle vara för att vara snäll och vänlig. Jag förstår inte varför eller hur. Men han tyckte om dem.

Så jag tänker inte ge upp! Klart min son ska få mammas bullar även i fortsättningen. Förhoppningsvis kommer de bli godare med tiden. Jag kan redan nu tänka mig saker som jag kan göra annorlunda nästa gång för att de ska bli godare.

I egen kraft är det omöjligt. Men med Guds kraft är allt möjligt. Stay tuned.

Facebook – ett obehagligt och känsloutsugande monster

Jag skrev i förra inlägget om hur jag funderar kring att lämna facebook helt och jag vet jag vet, det här med att ”lämna facebook” har nästan blivit ett slagord som var och varannan facebookanvändare slänger sig med lite då och då utan att göra allvar av det. Många pausar facebook, även jag har gjort det flera gånger, för att sen återkomma när pausen är över.

radera facebook

Jag har alltid kommit tillbaka eftersom jag mitt bland alla nackdelar har sett så många fördelar. Där har jag kunnat dela länkar som jag tycker är viktiga (till exempel till min blogg ho ho ho) och där har jag tänkt att jag också kan ta tempen på min omvärld och bekantskapskrets för att se vad människor gör och vad de diskuterar. Jag har också inbillat mig att med facebook så håller jag kontakt med släkt och vänner.

Men jag tror att facebook har motsatt effekt. Visst jag kan dela länkar och tankar. Men jag tror att facebook mer och mer är en exeptionellt dålig plats för att ta tempen på omvärlden och när det kommer till att underhålla sitt sociala liv så är facebook förmodligen sämst.

Nyligen läste jag det här reportaget i Aftonbladet som på ett enkelt sätt (och med illustrationer!) beskriver hur Donald Trumps valkommitté använde sig av Facebook i presidentvalet. Det hela ger en liten smak om hur makthavare genom dessa tjänster kan manipulera de de vill, dit de vill, på ett sätt som dessutom kan upplevas som både behagligt, praktiskt och ”användarvänligt”.

Och jag finner det hela mycket frånstötande.

Man behöver inte vara konspirationsteoretiker (och för all del så är jag det med) för att känna att oboy, det här är inte bra.

Jag känner också att facebookfeeden gör mig känslomässigt störd och avtrubbad på ett sätt som jag verkligen hatar. 

Ni vet hur det kan vara när man scrollar i feeden.

  1. Det dyker det upp ett klipp på en gubbe som dansar salsa med sin hund. Hunden gör rytmiska höftrörelser till ”mexikansk musik” och det är jättegulligt. Man gillar. Man scrollar vidare.
  2. Nästa grej är ett inslag om trafficking och kvinnor och barn som säljs som sexslavar någonstans. En ung kvinna berättar med glasartad blick hur hon blev såld av sina egna föräldrar och sedan våldtagen upp emot 40 gånger varje natt. Man ser klippet klart. Empatisk som man är så har man gråtklumpen i halsen för de här stackars människorna. Man gillar inlägget. Scrollar vidare.
  3. Nästa grej är ett klipp där någon har klippt ihop de bästa scenerna från tv-serien The Office. Man tittar. Det är kul. Man gillar.
  4. Nästa klipp: ett dött barn ligger på en strand i Turkiet.

Och så fortsätter det så här. Skoj och allvar, skratt och gråt, blandat gränslöst på ett helt smaklöst sätt.

emotionalpervertedfacebook

Och jag känner personligen att det här gör något med mitt känsloliv som jag verkligen inte vill. Ska jag beskriva det med ett ord så väljer jag nog ordet perverst. Och jag vill inte ha perverst.

Jag är en kännande empatisk människa som de flesta är. Jag tycker om att jag kan känna och att jag har nerver inombords som gör att jag bryr mig. Jag vill värna om det här. Jag vill ta hand om det. Och det tror inte jag att jag gör genom att stoppa in och investera mitt känsloliv i denna cyniska och manipulativa onlineapparat som knådar och sticker och drar i det för att sen sälja det till vemhelst som vill ha det och som har råd.

Jag vill bry mig. Men jag vill inte bry mig på det sätt som facebook stimulerar mig till – några minuter i taget på nya saker hela tiden.

Ändå tvekar jag. Jag tvekar för att jag vet att jag är bra på sociala medier. Jag vet att jag inte skryter när jag säger att jag är bättre på sociala medier än de flesta. Och jag tror att om Gud vill så kan han nå en hel del människor genom mig och de sociala medier jag är medlem på. Men är det det han vill? Vad vill han att jag ska göra?

Jag vill inte göra något förhastat och radera något som är tänkt att användas innan jag fått svar. Så jag har inte raderat något än fastän jag egentligen vill. Tills vidare har jag pausat facebook och twitter. Jag postar inte längre på instagram (men har skapat ett privat konto som bara är för det direkta fåtalet) och jag är inaktiv på Snapchat.

Hur tänker ni andra kring det här? Hur tycker ni att facebook och liknande sociala medier känns? Hur mår ni när ni är online? Hur påverkar det er och livet runtomkring? Och sist men absolut inte minst: hur tänker ni kring hur informationen som Facebook samlar upp om er används/kan användas? 

Två år som kristen! Underbart och även svårt

Ojdå, nu var det ett tag sen som jag skrev. Luften gick väl lite ur efter semestern! Och så har jag haft fullt upp med annat och sociala medier+blogg har inte varit dit jag valt att lägga min energi.  Jag har pausat de flesta av mina sociala medier och jag funderar till och med på att ta bort facebook helt, men det är en annan historia..

Idag har jag iaf varit hemma från jobbet med förkylning och då tänkte jag att jag kan uppdatera bloggen!

Och visst, nu har det gått rätt länge sen 25 augusti, men jag vill ändå att säga att 25 augusti så fyllde jag två år som kristen!

Mtv-style-2nd-birthday-2

Tiden har bara flugit förbi och det känns som att det var nyss som jag var helt häpen över att jag av alla människor vill kalla mig för kristen utan att skämmas. Och på sätt och vis så var det ju nyss. Två år, vad är det egentligen.

Hur har de här två åren med Jesus varit? 

Här kan jag lugnt säga Oh My God utan att missbruka herrens namn. Det har varit underbart, lärorikt, fantastiskt och svårt.

Svårt.

Det är fantastiskt att veta att Gud finns, att han har sin uppmärksamhet på mig och att han är helt igenom god. Det är underbart att vara förlåten, lära sig förlåta andra och bit för bit bli helad och förstå att man är älskad. Det är en sann ynnest att få bära Guds egna heliga Ande i hjärtat och det finns inget att större och viktigare än att få veta det som jag har fått veta.

Men.

Det här är verkligen inte ett ”men” som tar något från resten, men det har onekligen varit jobbigt att inse att människor tycker att man är knäpp för saker som man står för och tror på. Det har bitvis varit riktigt tufft för mig att ta emot och bearbeta en del reaktioner mot mig som person, mina ställningstaganden och min nyfunna tro.

Anledningen till att jag har varit såpass öppen ändå är för att jag aldrig tidigare vetat om nåt som är så här viktigt och jag vill verkligen att folk ska få höra vad Gud har visat mig oavsett hur de tar emot det eller uppfattar mig som person.

Men det har inte direkt varit enkelt för den sakens skull eftersom jag tyvärr fortfarande bryr mig om hur folk uppfattar mig. Det är inte så att jag tycker att det är viktigast här i livet, Jesus är (suprise suprise), men det är ändå tillräckligt viktigt för att det ska kännas jobbigt och svårt när människor på olika sätt nedvärderar mig, och då särskilt när somliga har gjort det. Till exempel människor som jag har haft kontakt med länge och som jag tycker mycket om och har stor respekt för.

Jag har fått sörja och sörjer fortfarande det och de som jag har förlorat. Tanken att jag skulle bli så obekväm i sammanhang som jag levde i perfekt samklang med tidigare hade jag inte alls förstått när jag ”kom ut” som ny-nykristen. Visst fattade jag väl att saker skulle bli annorlunda och att det skulle finnas folk som tyckte att jag var konstigare än vanligt, men jag tänkte inte på att vissa saker skulle förändras så mycket och så snabbt.

21231332_1701814966509552_5604478007553241069_n

Inte tror jag att det kommer att bli ”lättare” heller men jag tvivlar inte en sekund på att jag kommer att komma till större ro med min kallelse och vad den innebär. Jag har redan kommit en bra bit. Men i mitt fall kommer det nog ta lite tid innan jag hoppar av glädje (Luk 6:22-23) när jag blir bortstött till exempel. Men men vem vet, mirakler sker ju hela tiden 🙂

Jag skulle i alla fall aldrig i livet vilja byta tillbaka till hur jag kände, tyckte och tänkte tidigare. Jag var helt lost in space. Och jag vet att många romantiserar space men rymden är ingenting. Rymden är skit.

Om jag hade kunnat säga nåt till mig själv som nynykristen: 

Då hade jag inte sagt nåt för då hade jag säkert gjort annorlunda, feg som stryk som jag är och allt. Även fast det har varit jobbigt så är jag glad att jag får lära mig saker den hårda vägen och jag har en känsla av att jag kommer fortsätta lära mig saker på det sättet.

Något jag vill säga till andra nynykristna: 

Jag är så glad för er skull. Ni har funnit källan till allt som är gott i den här skitvärlden. Men om du inte redan har det, be Gud att sända stöd. Du kommer förr eller senare vilja formulera vad som har hänt med dig och hur din tankevärld har förändrats och förr eller senare kommer någon/några att hata det du berättar. Det är inte mer än naturligt att folk reagerar på något som framstår som annorlunda men inte är det lätt bara för att man vet att det är så det är. Läs din Bibel och finn tröst och stöd där. Det finns massor. Och be om andligt beskydd.

Så här ser jag på framtiden

Tror man på Bibeln, vilket jag ju gör, så kommer den garanterat att bli tuff som tusan. Man ser ju redan nu hur förberedelserna och indoktrineringen av mänskligheten börjat nå nåt slags crescendo. Så min syn på framtiden är väl egentligen att det på många sätt inte kommer att bli särskilt kul. Men det fina med Gud är att han ger en annan slags glädje än det som syns, plus att han ju har berättat om allt det här redan och hur det slutar och det är förstås bra.

Vi bor egentligen i en väldigt spännande värld. Tyvärr har vi blivit lurade på väldigt många sätt sen barnsben och i generationer, men världen är spännande. Spännande och skrämmande. Ett riktigt äventyr (även om det kanske inte alltid känns som det, jag känner det tex inte när jag funderar på om det är dags att tvätta eller om jag ska vänta ett par dagar till).

Nu sitter jag och funderar på vad mer jag ska skriva efter att ha haft en så här stor megaduperpaus på flera månader men jag kommer inte på något mer. Men jag hoppas att jag kommer skriva igen snart för jag tycker ju om min blogg.

Hemma från semestern igen #semester


Vi har åkt hem från Öland och vi kom hem till Kungälv i måndags. Semesterkassan sinade snabbare än vad vi hade räknat med och när pengarna tagit slut så såg vi på varann, blev lite röda om kinderna och ba ”oops”.

Det är ingen fara, det var semesterpengarna som rök, så vi har så vi klarar oss by Gods grace, men vi fick packa ihop och åka hem. Vi har haft en underbar semester, den bästa jag har haft sen barnsben, och jag kommer inte glömma den i första taget. Del i det som gör den så lätt att komma ihåg är att vi gjorde ungefär samma saker varje dag.

Öland är en ö som vi vill återvända till. Men jag måste erkänna att jag är lite nyfiken på Gotland med. Jag är usel på att hänga med i världshändelser, men en sak vet jag: Ryssland vill ha Gotland. Och om Ryssland vill ha Gotland, ja, då vill jag så klart se varför. Så kanske blir det Gotland nästa år om livet fortsätter som det gör idag. 

Detta skrev jag 16 dagar innan jag blev räddad #vittvätt #jesus

Den här tweeten skrev jag 16 dar innan jag gav mitt liv till Jesus. 

Här tyckte jag fortfarande att kristendom var något främmande och jag kände mig långt ifrån att kalla mig kristen. 

Jag skrev det 16 dar innan jag hade nån aning om att vi har en levande personlig Gud, att Bibeln är världens häftigaste bok och att det som står i den är sant 🙂 


Detta tyckte jag om öländska kroppkakor #mat #semester

Idag köpte jag kalla öländska kroppkakor som jag tog hem och kokade upp till middag. Jag ville väldigt gärna veta hur kroppkakor smakar. De ser ju ut ungefär som palt och tycks vara fyllda på ungefär samma sätt som palt – så det kanske är som palt, tänkte jag. 

Men det smakade inte alls som palt. I stället för gott så var det äckligt. Alltså – det var inte motbjudande. Inte till en början. Det gick an. Det gick ner i magen. Men efter att jag ätit två kroppkakor så var det som att jag ville spy när jag såg på tallriken. Det var som att det som för en stund sen gick ner hade förvandlats till en sörja som våldförde sig på mina näthinnor. 


Ni ser ju. 

Jag hade en kall kroppkaka kvar som jag hade tänkt spara till frukost men den slängde jag ifrån mig som en påse mjöl som man har hittat en hästpya i. 

Nu har jag smakat kroppkaka och jag kan inte säga att det var sista gången, men kanske var det sista gången. För jag gillade det inte. 

Ät palt i stället om du ska äta en grå degklump som kokats i en gryta. Det är mycket godare. Helst flatpalt. Har aldrig fattat detta att fylla mat med fläsk. Huvva. 

Jag är ledsen Öland detta är inget personligt mot dig och ditt folk. Det är bara en fråga om smak. 

Nån fler som testat? Vad tyckte ni?