Att svettas blod av ångest #Jesus

(Om inlägget är för långt för dig så står det viktigaste längst ner :)) 

När jag nyligen blivit frälst så fick jag snart reda på nåt jag inte vetat tidigare, och det var att Jesus kände sån ängslan innan korsfästelsen att han satt i Getsemane trädgård och svettades blod. “Fader om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din ” bad han (Luk 22:42-44). Okej det står att svetten föll som blod till marken men ändå.

Det här har i alla fall berört mig rätt starkt. Jag hade aldrig hört om Jesus ångest tidigare. Jag hade hört om hans lidande, vilket jag kopplade ihop med hans fysiska misshandel. Men jag hade aldrig hört eller reflekterat över att han även led inombords.

Jag hade alltid trott att han hade gått rätt på korset med en säkerhet han besuttit sen barnsben, om ni förstår hur jag menar. Sen fick jag veta att han “inte ens” orkade bära korset själv hela vägen fram. Han stapplade och föll och fick hjälp. Förståligt, eftersom han blivit torterad, men det är kanske inte så man tänker sig en superhjälte som räddar världen och i regel brukar inte “stora andliga ledare” ha sån ångest att de svettas blod.

En del säger att det inte alls var tortyren och korsfästelsen som Jesus hade ångest inför eftersom det efter honom har kommit så många människor som gladeligen har mött martyrdöden. “Inte Guds son!” har jag läst, “det var så klart något annat, för oss okänt, som plågade honom! Men inte korsfästelsen, den måste han ha mött med glädje!”. Men martyrerna har ju dött just martyrdöden. Jesus tog straffet för hela världens synder. Det är faktiskt inte samma sak och dessutom så ber han Gud att få slippa mer än en gång i Matteusevangeliet (26). Det tyder rätt starkt på att han var nervös.

Mina tankar går till Första Johannesbrevet också där det står att rädsla hör samman med straff (1 Joh 4:18). Jag tycker att det verkar rimligt att den som ska bära straffet för hela mänskligheten är åtminstone lite rädd. Det står att den som är rädd inte har blivit fullkomlig i kärleken.
I Hebr 5:8-9 står det “när han blev fullkomnad, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom”. Han var inte fullkomnad ännu när han satt i Getsemane, och då är det ju faktiskt troligt att han var rädd.

Och så tänker jag på när Petrus säger till Jesus att han inte alls ska behöva lida och dö, och Jesus svarar rätt bryskt till Petrus: “Gå bort från mig satan!” (Matt 16:23). Samma säger han åt satan i öknen så det är rätt tydligt att Petrus ord var en frestelse för Jesus. Det är kanske lätt att tänka att det var enkelt för Jesus att visa bort såna förföriska ord men vi har alla blivit frestade och vet att det är svårt även om man väljer det rätta.

Efter att han visat bort satan i öknen så kommer i alla fall änglar och betjänar honom. Samma händer i Getsemane – efter att han har sagt till Gud att han skulle slippa om det gick men att han villigt gör Guds vilja om det inte finns något annat sätt. Då kommer en ängel och ger honom kraft.

Så jag tror faktiskt att Jesus på riktigt var frestad att låta bli, men hans kärlek till Gud var större och så även hans kärlek till oss (han älskade Gud mest och sen sin nästa som sig själv). Det var den beslutsamheten som visade bort satan en sista gång innan tortyrdygnet började.

Så jag tror visst att det var korsfästelsen som Jesus hade ångest inför. Att påstå något annat är egentligen rätt bisarrt, men jag har sett det flera gånger nu. Hade han inte varit svag så hade han inte kunnat fullkomnas i kraft (2 Kor 12:9). Eller?

Hur det än ligger till (det kommer vi få svar på nån dag) så har jag aldrig hört att någon fler än Jesus har haft sån ångest att den har svettats blod, förrän när jag såg “Secrets of Great British Catsles” episod 1 på Netflix. Där träffade programledaren en veteran från andra världskriget som var med på stranden i Dunkirk när hundratusentals engelska soldater var helt omringade av nazister. Då upptäckte han och en vän på stranden att de båda svettades blod.

IMG_2418

Jag har sagt det här förr men säger det igen: Jesus lever idag och genom att han tog straffet för allas synder så finns förlåtelsen för oss, den liksom “svävar fritt”. Det enda vi behöver göra är att på allvar tacka ja till den. Säga typ “jag har hört om vad du har gjort Jesus, och jag vill ha den förlåtelse som du har gjort möjlig. Så jag säger ja till dig nu och släpper in dig i mitt hjärta”.

Jag såg UGs avsnitt om surrogatmödraskap

Och det var så jobbigt att kolla för att det är så hemskt. I American Beauty säger Kevin Spaceys karaktär Lester Burnham “never underestimate the power of denial” och det är vad det handlar om här om svenska par på allvar tror att kvinnorna i Georgien eller Ukraina inte blir exploaterade i den här branschen.

Hur tusan kan de för en enda sekund inbilla sig att kvinnor i fattiga länder ställer upp som surrogater för att det är deras hjärtas längtan att hjälpa barnlösa och totalt främmande par i rika länder?

Jag hatar det. Jag hatar hur kvinnor och barn ses som varor. Jag hatar vårt sjuka konsumtionssamhälle där vi tror oss ha rätten till allt även om det försvårar och förstör andra människors liv.

Slutet av dokumentären var kanske värst.

abrt.jpg

En surrogat väntade tvillingar. “Beställarna” ville inte ha två barn.

Hur de “hanterade” det visar så tydligt att vi har människor här som inte ses som fullvärdiga människor utan som varor som finns där för att tillfredsställa en efterfrågan. Och om efterfrågan inte finns? Då tar man bort överflödet.

Only Jesus can save us.

Charmerande apa #vardag

Jag kollade auktioner på Tradera belägna i närheten av där jag bor och fastnade för den här apan. Den fick mig att tänka på min syster. Hon har en liknande tillbringare som föreställer en anka (med kläder). Blev dock lite avskräckt från affär när jag såg priset. 395 kr kan man få ett par fina byxor eller åtta hamburgare för.

Denna tillbringare förde mig i alla fall tillbaka i tiden till när min mellanson hade så svår magsjuka. Han fick inte behålla en enda droppe vätska så vi fick till slut åka in akut för att ge honom dropp.

IMG_2512

Lika charmerande som en heroinavgiftning

Jag lossar förresten hår värre än en golden retriever. Håret har gått från att vara tjockt som en banan till tunt som ett dörrhandtag. Jag läste på nån hemsida att detta är vanligt tre-fyra månader efter förlossning och ett av tipsen för att minska håravfallet var att man inte ska “överborsta” håret. Trots detta råd har jag överborstat håret. Inte för att jag är anarkist som föraktar lag, ordning och goda råd utan för att får jag inte bort överskottshår så riskerar det att kväva både Baby Stig och hunden. Ingen är perfekt men kan man rädda ett barn och en hund från hårkvävningsdöden så tycker jag att man kan bära det som en liten fjäder i hatten.

DOORKNOW.jpg

Fånig kritik av Ebba Busch Thors present

KDs Ebba Busch Thor (hädanefter skriver jag EBT) fick en present av partiet i form av en sån där klassisk kvinnokamps-“jag spänner mina muskler och we can do it”-bild och sexualbrotts-rätts-hjälten Nina Rung har kritiserat henne för vad hon tycks anse är ett ovärdigt användande av en känd kvinnokampssymbol. Detta har gillats och delats av ca tusentals och åter tusentals.

IMG_2508IMG_2509

Hon får det att låta som att EBT har hånat hela den historiska kvinnokampen genom att vara mot kvotering och kritisk till genuspedagogik. Men kvinnokampen har väl inte byggts utifrån de sakfrågorna. Genuspedagogik är en relativt ny idé och det var inte genom att stötta dessa idéer som kvinnor fick rösträtt och tillgång till förskolor. Och det finns väl massor av anledningar som gör att man kan vara mot kvotering utan att för den sakens skull vara motståndare till all kvinnokamp.

Tycka vad man tycka vill om EBT och hennes retorik men sen när fanns det över huvud taget kriterier att fylla för att bli en värdig we can do it-muskelspännare. Trodde det räckte med att vara på spexhumör.

Idag är Jesus födelsedag?

Jag läste nånstans att idag kan vara Jesus födelsedag. Det är nån/några som tror att han föddes på Feast of the Trumpets. Vad Feast of the Trumpets är vet jag inte riktigt men det är en judisk högtid i alla fall.

Jag vet inte om det stämmer men jag tänkte att det kan vara värt att nämna för att liksom poängtera lite extra tydligt att Jesus inte var född på julen, utan att det är en efterkonstruktion som Katolska kyrkan är skyldig till. Katolska kyrkan har en tradition av att “klistra över” hedniska gudar och högtider med helgon och kristna händelser lite så där så att det blir “samma sak fast ‘kristet'”. En fantastiskt urusel idé enligt mig.

När jag fortfarande var sökare så minns jag tydligt en teori om att Jesus inte är “son of God” utan “sun of God” och att Jesus egentligen är SOLGUDEN, dyrkad av många folk innan kristendomen. Teorin sa att kristna helt enkelt kopierat och snott från andra, äldre religioner och att Jesus egentligen var en person som nämns i många kulturer, men med olika namn. Starkaste motiveringen för detta var det här att Jesus sägs vara född runt 24 december (vintersolståndet). 

Och jag, som förstås gillade Jesus (hur kan man ogilla Jesus?) men inte visste så mycket om kristendomen, köpte detta som en rimlig teori och jag tyckte att det gav trovärdighet åt andra andliga tillhörigheter. Vilket gjorde att jag avfärdade Jesus. Jag tänkte att hur kan kristna påstå att Jesus är enda vägen till Gud när han bara är en av många.

Så jag vet inte om Jesus riktiga födelsedag är idag eller igår eller i juni. Men ville påminna om att hans födelsedag inte är på julen i alla fall. För de allra flesta spelar det här nog inte någon roll alls men det kan kanske vara nån som, precis som jag, kan behöva höra det.

Jesus är helt unik och han är enda vägen till YHVH – alltså Gud.

Kram!

Jesus_as_the_sun_in_a_sun-falskt.jpg

Skrämmande barnkläder från Molo

Ett av mina favoritmärken på barnkläder är det danska designmärket Molo. Jag äger för närvarande noll (0) plagg därifrån för att det är så dyrt och onödigt men jag brukar ändå kolla andrahandsmarknaden emellanåt.

Fann det här plagget och tänkte först att det var jättefint. Sen kollade jag närmare.

IMG_2489

Varför skulle man vilja dra på sitt oskyldiga och känsliga barn det här mardrömsplagget?

“Mamma jag tror att det ligger ett spöke under min säng”
“man vet aldrig vad som döljer sig i skuggorna. Inget är som det ser ut att vara. Förresten här får du lite kläder från Molo, jag hänger dem på stolen här bredvid din säng”

Visst att det pågår ett överdrivet gullifierande av djur där de beskrivs som oskyldiga vänner till människan fastän många av dem är vilda rovdjur. Men man behöver väl inte gå till överdrift åt andra hållet heller.

Förföljelse av kristna runt om i världen

Idag i kyrkan hade vi besök av Andreas Reinhard från Open Doors, en organisation/nätverk som fokuserar på förföljda kristna världen över.

IMG_2470

Han pratade om Open Doors kamp och stöd både genom bön och direkt handling. Han berättade om hur läget är i till exempel Afghanistan, Indien och Nordkorea.

Vi har det så himla lyxigt här i Sverige. Det värsta som i regel händer här (som infödd svensk som inte har någon religion i ryggen) när man säger att man är kristen är att man blir idiotförklarad och kallad för psykotisk, hjärntvättad eller extremist. Men på många ställen i världen rör det sig om våldtäkter, tortyr, misshandel och mord riktat mot kristna.

Vi fick höra om ställen i världen där man kan göra vad man vill mot en kristen utan att behöva möta rättsliga följder. Ändå fortsätter människor att vara kristna på grund av det vi funnit i Kristus. För det vi har funnit i Kristus är så värdefullt att det är värt att dö för och det lever så starkt i dessa extremt förföljda kristna.  Här i Sverige vet vi väldigt lite hur det är att riskera att dö för sin tro.

Köpte tre stycken böcker/häften.

IMG_2472

  1. Guds vansinniga uppdrag av Nik Ripken.
    Boken handlar om ett par som åkte till Somalia för att sprida budskapet om att Jesus befriat oss, men de fick åka hem utan att se att det “fungerade”. “Hur behåller man hoppet när mörker är allt man ser?” är en fråga som ställs på baksidan av boken. Jag köpte den här boken för att jag vill veta mer om svårigheterna i tron. Många människor lämnar tron och “ger upp” eftersom de inte ser några resultat på deras vandring med Jesus. Jag vill veta mer om det här. Jag vill bättre förstå de som lämnar tron, och en dag så kanske det är jag som befinner mig i detta mörker?
  2. Bön där striden utkämpas
    Jag kan bli rätt störd på böcker där man ska “lära sig be effektivare” “lära sig böner som förändrar livet” osv som om det är nåt man behöver gå kurser för. Bön är enkelt, mycket enkelt. Det svåra är att ta sig tiden. Förstår ni hur jag menar? Det finns mycket att dela och lära och undersöka kring bön och det ska man göra, det är coolt och intressant. Det jag har svårt för är  “lär dig knäcka bönens KOD och möt FRAMGÅNG i tron”-tugget då det inte skiljer sig mycket från vissa ockulta new age-grejer där allt är teknik för att nå “upplysningen”. Som nån slags andlig elitism där de “med rätt kunskap” har bättre kontakt med “överheten” eftersom “de knäckt koden”. Med Gud behöver man inte knäcka nån kod. Det enda man behöver göra är att tala till honom i Jesu namn. Ärligt och rakt.
    Med det sagt, hehe, det här är i alla fall inte en sån bok utan det är en bok som delar tankar och reflektion kring bön! Sånt som jag gillar! Tycker den verkar bra!
  3. 15 lärdomar den förföljda kyrkan gett mig
    Ett anekdotiskt häfte skrivet av Ronald Boyd-MacMillan, utgett av Open Doors. Jag älskar anekdotiska reflektioner!

Nä nu gråter lilla mr. Stig. Måste posta inlägget [knyter på mig en cape av plastad frotté] och göra min plikt!

Sorgliga nyheter angående syn på aborterade som lever vid födseln #abort

Läste i morse (länk här till svt) att man inte kommer att göra återupplivningsförsök på barn som aborteras och visar livstecken när de kommer ut. Bara en gynekolog kommer att tillkallas till platsen för att stötta personalen om så behövs.

Men vad kommer de göra av de aborterade barnen som lever? Om mamman inte själv vill/kan hålla barnet (hur chockad blir man inte om man förväntar sig att barnet ska födas dött?) medan det drar sina första och sista suckar, kommer någon annan att göra det? Eller kommer det att ligga själv? Som människa och mamma till tre barn så tycker jag att det är en viktig fråga. Jag hoppas verkligen att det finns någon praxis att någon åtminstone håller barnet och visar det ömhet så att det aldrig behöver dö ensam i en klinisk, kal och helt kärlekslös miljö. Ingen människa ska behöva dö på det sättet.

“Abort och för tidig födsel är två helt olika processer som inte går att jämföra med varandra och ska hållas separata” säger Helena Kopp Kallner i svt-artikeln. Jaha? Att förlossningarnas karaktär och slutmål skiljer sig fattar jag. Men barnen då? Vad är det som skiljer dem?

Om ett barn lever efter en abort, och ett annat barn lever precis lika mycket efter en för tidig naturlig förlossning – vad är skillnaden när det kommer till barnen? Vad är det som gör att det ena barnet inte får vård, medan det andra får all modern vård och kunskap tillgänglig?

Och om ni letar efter exempel på kvinnor som söker sen abort så finns ett exempel här. Fast i det här fallet sökte hon inte. Och hon har idag en frisk flicka som, om jag räknar rätt, borde vara omkring 21 år gammal.

Har alla människor lika värde, eller har vi det inte?
Vad är det som krävs för att en människa ska få sitt liv värdesatt som en individ med värde i sig själv?

Vad kan vi göra för att förbättra attityden när det kommer till de minsta och mest sårbara bland oss?

close up of baby feet
Photo by Pixabay on Pexels.com

Idag fyller jag tre år!

IMG_2400

Nu har det gått tre år sen jag bad till Jesus att rädda mig och han kom, i egen hög person, och drog mig upp ur slam och dy och satte mina fötter på fast mark. I mitt hjärta som var så mörkt tände han ett ljus av liv och värme och han visar mig vad kärlek är. Han är min dagliga tröst och jag är väldigt tacksam för hans enorma tålamod, för till mig går det åt mycket tålamod!

Fick dagen till ära hemlagad lasagne och tårta av min familj!

Väldigt bra bok: Vargattacken

Vid första anblick av boken tänkte jag att jag inte är ett dugg intresserad av nån vargattack. Jag kommer inte ens ihåg det där dödsfallet på Kolmårdens djurpark som boken har som huvudfokus. Så när jag såg att det kommit en bok som undersöker hur dödsolyckan i Kolmårdens varghägn kunde ske den där junidagen 2012 så tänkte jag först att det var ointressant för mig. Jag har aldrig undrat. Jag tänker aldrig/sällan på vargar.

Men så läste jag några stycken och blev fast och jag måste säga att den här boken är bra bra bra.

IMG_2367.jpg

Lars Berge skriver så att håren reser sig på armarna av fasa samtidigt som han formulerar sig så roligt att jag många gånger skrattar rätt ut. Som till exempel stycket där Jan Guillou har gjort ett tv-program där han ska ge “den sanna bilden av vargen”.

Boken är skriven med respekt för offrets familj och det är heller ingen bok som handlar om att hitta en syndabock. I boken är vargen varg och människan människa. Och han målar upp krocken och missförstånden däremellan så välskrivet, beläst, underhållande och med sådan ömhet för båda parterna att det känns som att boken tar slut innan man knappt hunnit börja. Vilket den kanske gjorde för det tog ett dygn innan jag läst klart. Läste liggandes på sidan medan jag ammade. Hade problem att bläddra men kämpade på.

Vilken författare han är den där Lars Berge. Jag vill läsa mer.

Så jo, jag rekommenderar denna bok. Gå till bibblan och låna den, och om den är utlånad så sätt den på reservation. Om den finns på ljudbok är den säkert jättebra som ljudbok också.

Betyg:

5utslangda.jpg

Den här betygskalan baseras på utslängda får vilket är en rätt kass skala. Dels var fårkastandet både malplacerat och lamt, och sen kan man undra: är det 5 av 5 som betyget avser, eller är det 5 av 7, då det var sju får som slängdes ut den där dagen? Vem vet. Men jag tog det ändå eftersom Åkessons fårkastande har förbryllat mig och jag genom Vargattacken gjorde den här kopplingen mellan fårkastandet och ett dokument från 1928 underskrivet Joseph Goebbels.