När en domedagsorgel förstör en hel låt #orgel

Jag håller långsamt på att arbeta ihop en Spotify-spellista till lilla Stig. En självklar låt att ha med är psalmen “Tryggare kan ingen vara”.

Det tråkiga med den är att Carolas version är bäst på Spotify – förutom det att den avbryts av värsta domdedagssolot på orgel.

Herren min Gud vad tänkte dom när dom la in det där? Var det Carolas idé? Eller kom det en karismatisk man med bockskägg och övertalade henne en dag då hon var ute i öknen?

Tycker låten är så himla mysig att lyssna på men så kommer detta bombastiska vräksolo plötsligt och jag känner spontant att om min son får lyssna på detta okontrollerat så kanske han börjar slita benen av katter.

tryggarekaningenvara.jpg

Så jag har tagit bort Carolas version från listan och lagt till en version där nån kvinna vid namn Marit sjunger. Och den är inte alls lika bra i övrigt, men vad gör inte en mor för att skydda sitt barn?

Och inget ont om orglar generellt.. eller jo. Massa ont om orglar generellt! Jag som är en människa med sekulär utomkyrklig uppfostran behövde aldrig lyss på orgel när jag växte upp – förutom när det kom till the Doors som min syrra hade en period med ett tag. Och vad jag inte tyckte om the Doors! Lite av det berodde på att det lät som att Jim Morrisson dreglade tandläkarbedövat medan han sjöng, men mestadels så var det på grund av deras irriterande orgel faktiskt. Okej nu var det inte en kyrkorgel som de spelade på men nu ska vi inte vara petiga.

Fast, ärligt nu, så här är det: jag plågas generellt inte av orglar i kyrkan. Jag stormhatar inte orglar. Mina trumhinnor täcks inte av blod och tjära när jag hör en orgel. Det går an. Ibland passar det till och med. Jag vet ju dessutom att det är många äldre som skulle lämna sin tro på Jesus som Guds son ifall de inte får höra orgelmusik på söndagar och det är så klart värt lyssna på orglar för deras själars skull. Plus att orgeln är ett avancerat, sjukt steampunkigt instrument (och steampunk är ju lite creddigt?) men ändå på gränsen till sci-fi, och det kan kanske vara värt att bevara.

Men ändå… akustisk gitarr. Akustiskt piano. Enkelheten. Ljudet. Mmm. Mums. Gimme!

orgel.jpg

Pingst och utdelandet av helige Ande till kristna, ett utdelande som fortfarande sker btw

Idag har det varit kristenhetens stora dag!! Eller ja. Jag vet inte. Det finns många stora dagar. Men pingstdagen är i alla fall en av de stora, för det var på pingst som kristna fick helige Ande för första gången. Det står i Bibeln om det och det var rätt bombastiskt med jordbävning, eldtungor och tungotal. Folk runt omkring förundrades och drogs till det och en del ville ta emot samma, men det uppstod samtidigt osäkerhet från människor som, helt förståligt (ja faktiskt), tyckte att det verkade lite galet (ni kan läsa om pingsten själva här).

Att kristna fortfarande får helige Ande det kan jag skriva under med av egen erfarenhet.

Jag minns när jag fick Anden. Det var i slutet av 1800-talet. Nej jag skojar bara, det var i slutet av augusti 2015 och det var precis efter att jag hade bekänt Jesus som min herre och frälsare och bett honom att tvätta mig ren med sitt blod (kändes helskumt att be honom om det men jag gjorde det ändå, för jag visste att jag behövde rening och jag hade läst att man kan få det genom det Jesus har gjort på korset). Det var strax efter det, och strax efter att jag uttalat att jag nu är ett Guds barn under Guds beskydd (det hade jag också läst – att man genom tron på Jesus blir ett barn till Gud – och jag gillade den idén för jag var så trött på att klara mig själv), som jag fick Anden.

Allt detta skedde när jag var ensam hemma i lägenheten och jag hade aldrig riktigt hört talas om Anden. Så jag hade ingen förväntning alls på det.

Vad gjorde helige Ande då? 

Ja plötsligt var jag en del av Gud och Gud en del av mig och genom det bandet så började han uppenbara sig själv för mig och det har han inte slutat med. På olika sätt började han visa om världen, om synden och dess uppkomst, om Jesus och om min plats i det hela. Jag fick veta saker om vår historia, om vår nutid och om vår framtid. Jag fick se Jesus, jag fick se himmeln öppna sig, jag såg änglar som sjöng och jag fick känna det levande vattnet flöda fastän jag vid det laget inte ens  visste att det stod i Bibeln om något levande vatten (här kan ni läsa om det levande vattnet – i Johannes 4).

Faktiskt fick jag se massor av saker som jag sedan har läst om i Bibeln. Bibeln berättar också nya saker för mig. Helige Ande öppnar Bibeln och gör att man börjar förstå den på ett nytt sätt. Det är hur häftigt som helst. Jag lovar – Bibeln är h ä f t i g, jag önskar jag kunde få alla att förstå på vilket sätt, att var och en skulle få se det själva. Att alla skulle få se vad jag fått se, och mer än så så klart. Det är som att den kommunicerar, som att den har liv, är mångdimensionell. Fast det är liksom Anden som ger den liv.

Ja och så befriade han mig från en mångårig depression som jag burit på mer eller mindre så länge som jag kunde minnas. En depression som blivit så tung att jag inte längre visste hur jag skulle orka leva.  Det gjorde ett ganska stort intryck på mig att befrias från den tyngden, från det mörkret.

Innan jag fick Anden så trodde jag att kristna trodde på Jesus och Gud fadren utan nån slags bekräftelse eller bevis på att han är på riktigt. Jag trodde att kristna trodde på Gud för att de läst Bibeln och tyckte att det var en rimlig bok och så var det inget mer med den saken. Alternativt att de blivit hjärntvättade eller utsatta för propaganda av karismatiska sektledare i svaga ögonblick.

Och visst, sånt finns också (i Bibeln kallas de bland annat för ulvar i fårakläder). Men vi är många som visst har fått bevis och bekräftelse. Det är bara det att beviset och bekräftelsen är personlig. Så det enda vi kan göra är att berätta om det, visa och peka på det. Sen hur det går och vad folk gör av det är bortom vår makt och det är så det ska vara också. Det ska vara bortom vår makt.

Jag trodde även att kristna väntade på att löftena som står i Bibeln skulle inträffa senare. Typ efter döden. Men så är det inte. Löftena börjar infrias direkt, på en gång, ja egentligen redan före man bekänner sig till Jesus. Vissa löften har redan infriats, andra är för nutid, andra löften har vi fortfarande att se fram emot. Så är det.

Nej nu ska jag avrunda detta inlägg.

Här är ett lästips: 5 spännande saker som jag hade missat med kristendomen
– i det här inlägget skriver jag kort om några saker jag inte visste/hade fått om bakfoten.

Här kan ni läsa om pingsten direkt i Bibeln

pingst1.jpg

Angående krämer som innehåller björksav och blåbär m.m.

Såg att Lumene har en hudkräm som innehåller nordiskt källvatten och björksav. Och jag undrar om dessa hudvårdssammansättare inte är mer poeter än vad de är experter på hudvård.

För det låter ju mer som poesi än bra för huden.

Hade det inte verkat konstigt att ha faluröda stugor och betande kor i hudkräm så skulle det säkerligen ha funnits en och annan hudkräm med dessa ingredienser.

För varför skulle björksav vara särskilt bra för huden? Saven är som björkens svett, saliv eller urin. Varför skulle det vara särskilt bra att smörja ansiktet med kroppsvätskor från ett träd?

Man har ju hört om gravplundrare i Egypten som tar mumier och maler ned dem och säljer. Många gravar har blivit skändade på grund av detta. Folk betalar stora summor för nermalda lik på grund av dess påstådda helande egenskaper.

Och man skrockar lite när man hör om människor som vill äta och smörja sig med mumier, noshörningshorn och elfenben för att uppnå skönhet och hälsa. Man undrar hur de tänker. Mumier är torkade lik och noshörningshorn och elfenben är som naglar. Varför skulle det vara särskilt bra för hälsan?

Samtidigt sitter vi och lägger dyra pengar på att smörja ansiktet med björkurin och vanligt kranvatten.

halsoresa.jpg

 

Varför är Gud så fin mot mig?

Jag har känt mig så himla extraomhuldad av Gud på sistone (nämnde det här). Det är som att han har strukit mig om kinderna och pussat mig i pannan gång på gång på gång, och hela tiden tänker jag: men jag har ju inte gjort nåt för att förtjäna det här. Varför visar han mig sån omsorg när allt jag gör är att sitta här och vara passiv och trött och är rätt irriterande och oduglig allvarligt talat?

Och även fast jag veeeet att Gud inte fungerar som en godisautomat, att man ger honom fem kronors “förträfflighet” och ut kommer en liten godis, och även fast jag vet att allt är av vad som kallas för nåd (alltså en oförtjänt gåva) så liksom… det går inte riktigt hela vägen in. Varför är han så fin mot mig? Varför möter han mig gång på gång med sån kärlek och värme? Varför bryr han sig så mycket om mig? Varför? Varför varför?

Häromdan satt jag med lillpojken och bara försökte insupa hans skönhet. Han är en så himla vacker människa, så självklar och så underbar. Vad vore vår familj utan honom? Jag vill inte ens tänka på det. Jag är så lycklig att han kommit till oss och vill aldrig mer vara utan.

Och jag insåg när jag satt där och strök på hans kinder och pussade honom i pannan – att här sitter jag och visar honom liknande ömhet som jag själv så starkt upplever från Gud.
Vad har min pojke gjort för att förtjäna att jag sitter här och och stryker på honom och bryr mig om och älskar på honom så att det gör ont i hjärtat?

Först tänkte jag att självklart så förtjänar han det. Självklart! Varför skulle han inte?  Men ju mer jag tänkte på det ju mer insåg jag att han har ju faktiskt inte gjort nånting alls för att förtjäna nåt från mig. Det handlar inte om att förtjäna, det handlar om relationen. Det handlar om vem jag är, och vem han är i relation till mig och jag till honom.

Och just då var det som att Gud själv stod i rummet med oss och sa: Förstår du varför nu, Sonja?

“Som en mor tröstar sin son, skall jag trösta er” Jes 66:13

gudsfamn1

Och den här relationen är möjlig tack vare Jesus.

Barnmorskan sa några sanningens ord

Igår kände jag att tidvattnet och vinden vände. Nu börjar min kropp komma tillbaka. I can feel it. Har fortfarande ont och så men jag har kommit över nån slags läkningsgräns nu. Den värsta uppförsbacken är avklarad. Ja det är vad jag tror. Såg för första gången snittet idag också. Det såg inte så snyggt ut med sina blodiga tejpbitar men jag blev inte kräksjuk och jag fick inte förlamande ångest av det heller så jag skulle säga att det gick över förväntan.

I morse var vi på hörselscreening med lillkillen. Jag pumpade ungen full med mjölk innan vi drog så att han skulle vara lugn och beskedlig på plats och det var han! Och den där screeningapparaten (som såg ut att vara från Jurassic Park) pep och sa “APPROVED”.

IMG_0919

Barnmorskan skröt väldigt på honom. Hon sa ord som “åh så mycket hår!”, “stadig kille!” och “så fin!”. Jag höll på att explodera av genuin stolthet. Jag bryr mig inte att barnmorskorna säger skrytsaker om alla barn som kommer dit. De säger ju ändå inget annat än sanningen!

 

 

 

Ont i kroppen och ett vardagsmirakel

IMG_0898Ända sen kejsarsnittsförlossningen så har jag haft ont i kroppen. I ryggen och magen främst. Eftersom jag fick hög feber efter operationen och visade infektion så har jag tagit två kurer antibiotika, plus att jag förlorade en hel del blod. Långsamt långsamt mår jag bättre, idag tar jag sista antibiotikatabletten, men är fortfarande så himla trött och behöver lägga mig ofta.

Jag som hade sett fram emot att bli vig, pigg och smidig som en elitgymnast efter förlossningen. Nä men allvarligt, jag hade nog tänkt mig att jag skulle återhämta mig snabbt. Jag gjorde ju det för 11 år sen då när jag senast födde barn. Då var jag uppe på fötterna och skuttade som en gasell direkt. Minns att vi var inne på stan på shoppingcentrum typ dagen efter och jag hade inga problem med att amma offentligt om det behövdes.

Nu undrar jag hur jag över huvud taget ska klara mig när Joakim går tillbaka till jobbet om några dar.

Tanken på att amma offentligt känns ungefär såhär:

images.jpg

Hittills har Joakim fått sköta nästan allt utom amningen så klart. Han har till och med fått agera sjukvård och ge mig sprutor med blodförtunnande i låret. Det var spännande! Mycket har vi gjort tillsammans under våra 16 år men vi har aldrig stuckit varann med kanyler. Kul att lära känna varann på nya sätt! Sen om det gav någon nytändning i äktenskapet vet jag inte. Så just för nytändningar i äktenskapet tror jag att ni kan vänta med kanylerna. Ikväll ska han tejpa sårtejp på mig.

IMG_0898

Men bättre och bättre blir det dag för dag. Min största ängslan är hur ont det gör när jag bär på den här lilla krabaten “för mycket”, där behövs verkligen Joakim. Det positiva är att jag har Jesus. Med honom blir pessimistiska  jag något mer hoppfull att det kommer gå bra ändå, att jag kommer klara det.

VARDAGSMIRAKEL

Just ja! Jag vill dela med mig om ett litet vardagsmirakel! Häromkvällen blev lillen plötsligt nästäppt av nån anledning. Och det försvårar ju minst sagt amningen (det blir svinjobbigt och jag orkar verkligen inte det just nu). Så jag la händerna på honom och bad för att näsgångarna skulle öppna sig. Och det hände! Precis som havet öppnade sig för Mose så öppnade sig hans näsa. Jag blev jätteförvånad.

Att Gud ska säga ja när jag ber om helande är nåt jag har kanske 2% tilltro till.  Jag tror 100% på mirakel, jag har till och med upplevt det själv i överväldigande skala, men att Gud ska svara när jag ber om helande för andra? 2% tilltro, som sagt. Har bett honom om att ge mig mer tro på det området faktiskt. 2% är ju rätt… lågt.

Men som sagt. Häromdan rensade han min nyföddes näsgångar! Hurray! Så nu är min tro för helandebön kanske stigit upp till 4-5%. Gud hör bön och snorsugen får vänta till another day.

snorsug.jpg

PS. Jag svettas som en gris. DS.

Första badet hemma

Rapport från bebisbubblan!

Barnet har fått ett bad. Jag repeterar: Barnet har fått ett bad. 

Och det behövdes eftersom håret blivit alldeles flottigt av vår ivriga handsvett när vi stryker honom på huvudet ständigt.

Far och dotter skötte själva badandet. Det var otroligt klumpigt eftersom vårt badkar har hög kant. Jag tänkte att hjälp nu får väl min man förslitningsskador och ryggproblem på grund av den icke-existerande ergonomin i hans arbetsställning, men än är han ung!

Och som tur är så behöver man inte bada bebisar så ofta, såvida man nu inte tappar dem ofta i smuts vilket vi sällan gör.

IMG_0867IMG_0866IMG_0873

 

 

 

Har tagit mig ut x2

Ut tog jag mig egentligen redan i förrgår. Så här såg det ut då:

IMG_0844

Ni ser. Triumfen!

Idag tog jag mig ut igen och då såg det ut så här:

IMG_0841

Och ni som är uppmärksamma (vi snackar Sherlock Holmes) ser skillnaden. Ser ni vad som hänt?

Vi har bytt vagn. Den övre tyckte jag inte om alls tyvärr. Den var vinglig, drog åt höger och var liksom… modern på ett opraktiskt sätt. Jag tror att den kanske är jättebra om man vill jogga på elljusspår (en elljusslinga som drar lätt åt höger), men det vill inte jag, aldrig i livet, det skulle aldrig falla mig in! Så som tur var så fick vi testa den innan vi eventuellt skulle slå till.

Men den undre.. Vi provkörde den idag och mmmm. Ljuvlig var den. En dröm på fyra hjul. Som en poesi i mosaik. 1100 spänn bara. Ja jag känner mig nöjd, det måste jag säga.

IMG_0835

Om ni undrar varför han har mössa på sig när det är 400 grader solkaos ute så är det på grund av det där mördande vinddraget ni vet. Ni vet det där vinddraget som blåser på nyfödda spädbarn och skadar dem för livet. Det ville jag inte skulle hända, jag var tvungen att skydda honom, så därav mössan. Kan meddela att det fungerade.

 

 

Jobbig dag på sjukhuset #sladdis2018

Eftersom jag har gått två veckor över tiden i morgon så behövde jag åka in för en kontroll på Östra i Göteborg idag. Det var en rutinmässig överburenhetskoll och jag och Joakim åkte in så att vi var där klockan åtta när de öppnade efter vad jag fått höra att jag skulle göra.

Och där satt vi i väntrummet i sex och en halv timme innan jag fick komma in.

Nån gång efter klockan 14, strax innan jag togs emot, brast det för mig och jag började faktiskt att gråta så tårarna forsade. Och då hade jag försökt hålla emot ett bra tag. Jag kände mig så frustrerad, trött och ynklig så det var inte klokt. Jag ville ju inte vara där utan tyckte nog redan från början att det kändes lite onödigt, men tänkte att eftersom de har koll så ska jag lyssna på dem och göra som de säger.

Jag önskar att jag varit förberedd på hur lång tid det skulle ta i alla fall. Jag önskar att jag hade kunnat få ha en ungefärlig tid (hade fått tiden 8.30 från början men detta visade sig inte gälla) och inte hade behövt höra det här “det är två framför dig” gång på gång och se alla nya i väntrummet prioriteras högre.

Jag är jätteglad att de bryr sig om att kolla att bebisen och jag mår bra, men finns det inte bättre sätt att sköta kvinnor som är överdådigt gravida, tunga och känslomässigt ansträngda än att låta dem sitta i ett väntrum en hel dag för en 15 minuters rutinkontroll?

Allt såg i alla fall bra ut.

Snälla Gud låt mig föda innan söndag. I Jesu namn.

IMG_0590

Allting såg bra ut 

Just nu känner jag mig ganska arg! #rasande #sladdis2018

Hej!

Idag är jag på rätt dåligt humör känner jag. När i hela friden ska jag föda detta barn!?? Jag är på BF+12 och även fast jag tror att min verkliga BF låg närmare 20 april så är det fasligt vad långsamt det här känns.

Ifall jag hade velat hade jag kunnat få igångsättning i morgon fredag men jag valde att säga nej och nöjer mig med en “överburenhetskontroll”. Det ångrar jag inte ett dugg för jag vill helst inte bli igångsatt. Jag är envis på den punkten.

MEN ÄNDÅ!!!!

Det är nästan som att jag önskar att jag var en hund så att jag kunde gläfsa och morra och bita efter händer som försöker klappa mig. Tänk vad skönt att bara få bita efter nån hand just nu!
Dom ba “den här hunden har nog rabies” — “nä hon är bara dräktig, så därför bör vi inte avliva henne”.
Jag: GRRMRMRMMRRMMRRMRAGGAGGAGG

Åh det hade varit så skönt!

IMG_0574

Här är en bild från i söndags från nån skreva på Ragnhildsholmen. Det är så man gör i Kungälv när man inte har nåt bättre för sig – man uppsöker nån gammal ruin och sätter sig där och sen tänker man tillbaka på det som väl spenderad tid.

IMG_0573

Det här är ifrån i lördags när det var folkfest i fästningsparken i Kungälv (Bohus fästning är vår mest kända ruin). Det trampade omkring massa 1700-talssoldater i takt överallt och helt plötsligt började de skjuta på varann med kanoner. Förmodligen fanns det nån dramaturgi i det hela men det enda jag såg var rök och eld och en massa hästar och det dög bra för mig. Det fick tiden att gå.

IMG_0533

Jag har till och med virkat klart den där sablarns babyfilten.

IMG_0571

Två av mina familjemedlemmar droppade nämligen teorin “tänk om du inte föder förrän filten är klar??”. Jag tror inte ett dugg på sånt, sådana påståenden angränsar till värdelös skrock! Men efter att de sagt så några gånger, oberoende av varann, så virkade jag klart filten trots att det var svintråkigt. Jag menar –  klar måste den ju bli hur som. Och mycket riktigt – värkarna satte inte igång bara för att sista tråden blivit fäst. Det verkar som att vare sig detta barn, min kropp eller Gud Fader i himlen bryr sig om huruvida den här filten är klar eller inte när det kommer till att sätta igång förlossningsvärkar. Can’t blame them. Dock är jag övertygad om att de alla gillar/kommer att gilla filten.

IMG_0496

Det är i alla fall fler än vanligt som har sagt att jag ser så pigg ut på sistone. Och konstigt nog så stämmer det och är helt sant – jag är mer pigg nu än på länge. Jag tror att det har att göra med att jag är ledig från jobbet och kan sitta i soffan och äta orimligt mycket kinapuffar.

Jag har nämligen två megacravings just nu.

  1. Bubbelvatten/vanligt vatten. Jag dricker litervis. Och nej jag har inte fått graviditetsdiabetes eller nåt annat – jag är egentligen inte ens törstig. Jag bara älskar smaken av kallt vatten (jag dricker det med is, massvis med is). Det är så gott så det är inte klokt. Vatten är en av Guds bästa skapelser.
  2. Kinapuffar. Jag har ätit två påsar bara idag.

Bonuscraving: Kött. Jag vill äta rejält kött! I vanliga fall är jag en “denniskorvstjej” som inte bryr mig om “köttet” jag äter innehåller 98% slaggprodukter och vetemjöl. Ja jag bryr mig egentligen inte om det jag äter ens innehåller kött över huvud taget. Men nu vill jag ha 100% kött och rejäla välgjorda sallader med avokado.

Ja jag känner mig just nu rasande i kroppen. En rasande köttätare. Jag önskar att jag kunde starta förlossningen på ren viljekraft. Men den startar när den startar, “Guds timing” som det heter. Nu ska jag dra med mig 12-åringen och hunden och gå ut på promenad. Hunden är otroligt söt (även om hon börjar se ut som nån som som tycker att “gräs borde legaliseras”) och 12-åringen har alltid intressanta saker att säga så det kommer nog att muntra upp mig.

Hörs!