Den skenheliga Romersk-katolska kyrkan

Håller just nu på att läsa denna bok

Den gavs ut första gången 1886 och är skriven av Charles Chiniquy, en person som rörde sig väldigt länge som präst i Romersk-katolska kyrkan. Det är hemsk läsning. Ibland undrar jag varför jag läser den.

Boken är som sagt utgiven 1886, och vem vet hur mycket som har förändrats sen dess, men många av deras fel har de onekligen tagit med sig till nutid.

Köpte katolsk bönbok för barn

För inte länge sen köpte jag två jättefina bönböcker för barn på en katolsk bokshop inne i Göteborg. Den innehåller vackra bilder och små böner. Väldigt fina. Men så finns också undervisning och böner som man får kryssa över med röd spritpenna, alternativt riva ut, om man inte slänger ut böckerna ut i blåsten genom köksfönstret.

Dels har vi deras osunda fixering vid Maria, som de kallar för “jungfru Maria”, “Guds mor” eller “himmelens drottning”.
Barnen undervisas att de ska be till “Maria full av nåd”, och överlåta sig själva till henne – sina ögon, öron, tunga, hjärta, hela paketet. Vem vet hur många som leds vilse genom att ledas bort från Jesus och till henne, hon som inte kan beskydda eller försvara någon.

från den katolska bönboken för barn

Men så har vi alla “helgon” också. Jag skriver “helgon” eftersom ingen, utom Gud, i sanning vet vilka som är helgon eller inte. Vi människor kan ana, gissa, anta, utgå från och hoppas, men vi kan inte med hundra procents säkerhet veta vilka det är som släpps in på bröllopsfesten vid brudgummens ankomst. En människa kan lura människor men ingen lurar Gud.

Men så uppmuntras ändå katoliker, i absurd intensitet, att be sina böner “via” dessa hädangångna människor, i en falsk försäkring om att dessa människor 100% säkert lever vid Guds sida i detta nu, precis som Mose och Elia var levande på det där uppenbarelseberget.

Det är övertydligt i Bibeln att Gud mycket strängt förbjuder oss att vända oss till de döda om vägledning och råd osv. Han är allvarlig och sträng bortom all önskvärd tydlighet. GÅ INTE TILL DÖDA OM HJÄLP OCH RÅD, GÅ TILL DEN LEVANDE GUD. Katolsk lära tycker sig dock ha hittat ett kryphål förbi detta Mycket Stränga Förbud, genom att utnämna katolska action-hjälte-figurer, även kallat Helgon. De brukar även säga att man inte ber TILL helgonen utan ber VIA dem, som när man ber en vän om förbön.

Men vad är det här? Hur bortförklarar de detta för förfärade icke-katoliker?

detta är också från den katolska bönboken för barn

Gud har gjort vägen enkel och rak för oss. Jesus säger “jag är vägen, sanningen och livet, ingen kommer till Fadern utom genom mig”. Vi har fått helig ande given som sigill och säkerhet för våra själar. Vi har en direktlinje till Fadern och vår förbedjare är Jesus själv, det står så. Vi har fått det serverat för oss, verkligen serverat för oss på ett så rakt, direkt och tydligt sätt, att man på allvar får ta sig en funderare på hur man kan lyckas gå vilse mellan punkt A och B här.

Men man ska inte underskatta oss människors förmåga att förvrida och krångla till allt, allt som vi får i vårt knä, exakt allt.

“Gud gjorde människan enkel och rak, men hon hittar på alla möjliga konster.” Predikaren 7:30

Självklart kommer några tycka att en odelad rak och direkt väg fram till Gud är för tråkig. Då vill man ha en hel uppsättning av andliga personligheter med spejsiga egenheter, som ett slags “himlens Spice girls” eller “Guds Backstreet boys”, där alla kan välja sin egna favorit och som korrelerar med ens egna intressen, yrke eller situation.

Så finns den andra sidan av katolicismen också, för sida vid sida vid det oheliga upphöjs även det sant heliga. Omringat med massa osanna idéer och inlirkat mellan helgonfixering och skramligt krimskrams visserligen, men ändå sanningar, eviga och storslagna. I katolicismen finner vi även katoliker som älskar Jesus. Det är den sanna delen som gör Katolska kyrkan så förförisk, och så mycket svårare att genomskåda tänker jag.

Katoliker

Det är katolicismen som är frånstötande, inte katoliker. Många katoliker tror på Jesus som enda vägen till Gud, många katoliker har genom tiderna fått ta emot Helig Ande och så är det. Men det har inte skett genom katolicismen utan det har skett trots katolicismen.

Om man var tvungen att ha perfekt teologi, och det var kört för att man anammat irrläror eller uppriktigt missförstått större och mindre delar av Bibeln, då skulle alla vara körda. Som väl är finns det utrymme för fel och misstag i den ständigt pågående helgelsen.

Jesus är den som är avgörande, så det är oändligt sorgligt hur katolicismen systematiskt sätter krimskrams och Backstreet boys-helgon mellan människorna och den enda som kan frälsa dem.

Här har jag försökt illustrera hur jag tänker att det ser ut när man ber “via” helgon.

Men om vi skulle göra hypotesen att helgonet verkligen är levande i himmelen, så tänker jag mig att det skulle se ut ca så här:

Och så tänker jag mig något i den här stilen:

Kollar bebisbilder

Idag har lillen varit sjuk och trots att solen strålat från himlavalvet så har vi varit inne, då han hostar och rosslar värre än ett gammalt danskt medium på nån kanal 5-snedfyllesatsning.

Har kollat på bebisbilder från 2018. Titta här

Eller här:

Han föddes med akut kejsarsnitt och efter det hade jag väldigt ont i ryggen så jag klarade knappt att bära honom. Det gjorde ont även när jag bar honom i sele, så jag kunde tyvärr inte använda den så mycket som jag hade velat (jag hade ont i ryggen länge). Selen köpte jag när jag var i v12 och jag längtade hela graviditeten efter att få använda den. Nu är den såld sedan länge till nån annan lyckans ost.

Rolig fakta:
Min tanke första gången jag såg honom, direkt efter kejsarsnittet, var: “men han är ju brun!”. Det är sant, pojken var helt oboy-brun! Efter en stund antog han dock en mer förklarlig pilsnerkorvaktig färg.

Hans första sommar råkade vara den hetaste i mannaminne och den här bilden är från vår semester genom Stockholm (vi var även i Norrland), här två månader gammal. Han är så lik sig! Han ser ju precis ut så här fortfarande, rynkar näsan likadant!

Jag mådde bra hela graviditeten, det enda problemet var att det var väldigt trångt i magen och jag fick ofta andnöd och flimmer framför ögonen. Och han sparkade alltid på mina revben med sina ninjamästarfötter.

Rolig fakta:
Direkt efter snittet frågade personalen mig om jag ville ha honom lagd över mitt bröst så jag kunde hålla om honom. Jag sa nej, för jag visste att min mage fortfarande var öppen (fruktansvärt), och jag kände mig inte helt 100% trygg att han inte skulle kunna komma åt och ninjakicka mig rätt in i tarmarna om de la honom på mig.

Idag ligger mitt maginnehåll antagligen i någorlunda i ordning tack vare det beslutet. Men de där timmarna av väntan innan jag fick hålla om honom kändes väldigt långa.

Dessa människor vet ingenting och förstår ingenting

Läste kapitel 44 i profeten Jesajas bok i morse.

Där kan man läsa hur hantverkare bara är vanliga människor: om de blir trötta så måste de vila och de måste äta och dricka för att orka arbeta.

Sen går Jesaja vidare och berättar om hur människan fäller träd: En del av trädet hugger hon upp som bränsle till en härlig brasa och på den lägger hon en stek som hon äter och sedan säger hon “gott, nu är jag varm, nu njuter jag av brasan“.

Sen går människan tillbaka till sin trähög, tar en annan del av samma träd, och låter hugga sig en avgudabild av den. Den träbiten faller hon sedan ned inför i tillbedjan och säger “rädda mig för du är min gud!

“Dessa människor vet ingenting och förstår ingenting, ty deras ögon är tillslutna, så att de inte ser, och deras hjärtan, så att de ingenting begriper. Ingen har så mycken eftertanke, så mycket vett eller förstånd att han säger: ‘En del av det har jag bränt upp i eld, på kolen har jag bakat bröd och stekt kött och har nu ätit. Skulle jag då av resten göra en avskyvärd avgud? Skulle jag falla ner för ett stycke trä?'”

Vi människor är skapade i Guds avbild. Bara vår existens är ett vittnesmål om den som skapat oss. Och så går vi och tar andra saker från skapelsen, saker som vi formar och bearbetar efter vad vårt begränsade förstånd klarar av och så tror vi att det ska kunna fylla våra själar med mening, lycka och hopp, att det ska kunna rädda oss.

“Den som lever av aska är förledd av ett vilselett hjärta, så att han inte kan rädda sin själ eller tänka: ‘är det inte lögn det jag håller i min högra hand?'” Jesaja 44:14

Så här skrev jag i ett inlägg ett år efter att jag fattat att frasen “Jesus lever” är mer än bara en fras:

“För ett år sen levde jag fortfarande i vad jag skulle vilja kalla en värld av aska.
Jag visste inte vad som var upp eller ner och jag kände mig som en levande död i ett evighetslångt fall.

Men inte för länge till.”


“Men hör nu, du min tjänare Jakob, du Israel som jag har utvalt. Så säger Herren som skapade dig, han som formade dig i moderlivet och som hjälper dig:
Var inte rädd, du min tjänare Jakob, du Jeshurun som jag har utvalt. För jag ska utgjuta vatten över det som törstar, och strömmar över det torra. Jag ska utgjuta min Ande över dina barn, min välsignelse över dina avkomlingar, så att de växer uppbland det gröna gräset, som pilträd vid vattenbäckar. Då ska en säga: ‘Jag tillhör Herren’, en annan åberopa Jakobs namn, en tredje skriva: ‘Herrens egen’ på sin hand och använda Israel som ärenamn.” Jesaja 44

Mer Jesaja 44 finns att läsa i Bibeln.

Jag var med i Göteborgsposten

Jag var med i Göteborgs-Posten häromveckan i en artikel om människor som bytt tro/börjat tro senare i livet. Ni kan läsa den här, men tyvärr bara om ni är prenumeranter. Jag är själv inte prenumerant (jag köpte en papperstidning på det gamla goda viset).

Andra intervjuas också och är med, bland annat en fd präst i Svenska kyrkan som gått över och blivit muslim i Marocko. När jag läser anledningarna till att han lämnar, att treenigheten enligt honom är ologisk och hans undran om “Jesus verkligen behövde dö på korset” så blir jag sorgsen att någon utan en stadig uppfattning om det, har varit en som ska leda personer fram till korset och sedan hjälpa dem att förstå och följa Jesus. Och då tänker jag att det var bra att han lämnade sin post. Så kan han testa Islam där borta i Marocko och förhoppningsvis komma tillbaka senare mer genuint troende och inte nödvändigtvis som präst.

Hon som gått från Svenska kyrkan och blivit katolik kan jag delvis förstå. Katoliker håller på med direkt frånstötande saker som jag får obehagsrysningar av, men jag förstår bekymret hon hade:

“Febe säger att hon uppfattade Svenska kyrkan som mer och mer urvattnad. – Det handlade inte längre som att Gud ska äras och människorna föras till frälsning. Det handlade mer om att vi ska bejaka alla människor, klappa på axeln och säga att allt är gott och bra. Men Jesus sade inte bara ‘den som är utan synd kan kasta första stenen’. Han sade också ‘gå din väg och synda inte mer’, men det senare hörs väldigt sällan.”

Amen sister. Denna kritik passar inte bara in på delar av Svenska kyrkan (Svenska kyrkan är blandad!). Många församlingar leds av rena “människan står i universums centrum”-katastrofen. Det finns bra och dåliga församlingar och både lämpade och olämpliga församlingsledare i alla samfund. Därför är det så viktigt att vi har vår egna relation till Jesus och Bibeln, så att vi inte låter vår tro vara beroende av nån annans tolkningar eller beteende.

Skölja igenom rören

Igår råkade jag skriva ett inlägg om det förhatliga amerikanska valet fastän det är en smutsig syltburk som jag helst inte vill stoppa fingrarna i. Men det blev så för att jag krystskrev och det var vad som kom upp.

Jag har haft noll inspiration att skriva. Jag brukar alltid ha ett behov av att skriva något varje dag, må det vara blogginlägg, privata dagboksinlägg, brev eller bara rent trams. Senaste månaderna har det behovet inte trängt igenom utan det har stannat där inne.

Så jag har lite smått börjat tänka att jag kanske har kalkat igen och att jag måste skölja ur rören. Kanske blir det värre ju längre jag väntar? Kanske är det bäst att jag bara skriver.

Har ingen aning men tänkte att jag ska testa. Tänker även tvinga mig till att skriva för hand. Kanske även att måla, även om det känns något fjärran just nu. Målar jag så kommer jag att tvinga er att se på mina tavlor.

Från en utflykt på höstlovet. Tycker han ser ut som en skön blandning mellan en som “bara står och hänger” och James Bond utanför ett fönster 80 våningar upp.

Like a circus

Jag fick lust att skriva ett inlägg men har ingenting som jag direkt vill skriva om.
Jag tänkte: Ska jag verkligen krysta fram ett inlägg, på samma sätt som man hostar då läkaren lyssnar på lungorna med sitt stetoskop?

“Hosta” säger läkaren och plötsligt blir det som Britney sjunger i Circus:

I feel the adrenaline moving through my veins
Spotlight on me and I’m ready to break

Jag är så spyleds på Amerikanska valet nu. Kan det inte bara vara över? Om jag hade bott i USA så hade jag troligtvis, om jag röstat (vilket inte är säkert), röstat på republikanerna. Men. Vad är det för kandidater de dragit fram? Fanns det inget skarpare, begripligare, charmigare, mer övertygande och mindre snuskigt? Kandidaterna är som ett hån mot båda sidor? En farsliknande uppställning?

Har ni sett tv-showen “So you think you can dance”? De som kom med i den danstävlingen var jättebra dansare. Det är för att konkurrensen är så svår i USA. För att komma med i en så stor tävling så måste man vara utomordentligt begåvad och i form. Men inte bara det. Man måste ha något särskilt. En särskild gnista.

Det fanns en svensk motsvarighet till det programmet, där bland annat “Sean Banan” blev känd (eller vadå “bland annat”, jag vet inga fler), och det programmet höll, i jämförelse med den amerikanska versionen, mycket låg kvalitet. Det var för att det i Sverige inte finns samma konkurrens (eller finansiella bas, man i princip hörde gympaskorna gnissla mot gympasalsgolvet när de uppträdde).

Men när det kommer till de politiska kandidaterna i det Amerikanska valet så är det som att den hårda konkurrensen till de eftertraktade positionerna inte finns, fastän vi alla vet att det egentligen gör det. Men trots konkurrensen är det som att de inte har behövt vara vare sig utomordentligt begåvade eller i form. I stället har man i princip kunnat höra gympaskorna gnissla mot gympasalsgolvet.

En del säger att valet är över och att Biden vann men jag väntar och ser. Har egentligen inte alls lust med mer vänta och se men man har ju inget annat att välja på. Eller jo, man kan välja att tro att det är färdigt, väldigt många gör det, men det är tyvärr inte för mig.

Åter igen tänker jag på Britneys Circus, när jag tänker på USAs politiska situation just nu.

I’m runnin’ this (like, like, like, like a circus)
Yeah
Like a what? (like, like, like, like a circus)

Ursäkta mig. Jag är Mycket Politiskt Ointresserad och säkerligen inte den enda som är leds på amerikanska valet som TVINGAS ÖVER EN så jag vet egentligen inte varför jag skriver om detta och bidrar till påminnelsen, bidrar till eländet. Jag antar att det blir så här när jag ska krysta fram ett inlägg.

Två exempel på hur småbarnsliv inte är ett hinder för att vara med Gud

Så här skrev jag i det här inlägget:

“Jesus älskar min familj! Den står inte i vägen, den är en av hans vackraste gåvor och han använder den dagligen som ett medel för att visa mig vem han är och vem jag själv är hos honom, och jag kan bara tacka honom och älska honom ännu mer”

Och jag tänkte ge två exempel på hur jag menar att det tack vare Messias inte alls är nödvändigt att fly undan vardagen för att finna sin identitet och meningen med livet:

Exempel 1 – “säg gärna vad du vill, men i slutändan är min vilja som gäller”

Jag var ute med 2-åringen och frågade honom vad han tyckte att vi skulle göra. Jag sa “vad vill du göra? Du får berätta, men i slutändan så är det ändå min vilja som gäller“, och jag log för mig själv, för har jag inte läst något liknande nånstans?

“Och detta är den tillit vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss.” 1 Joh 5:14

När jag sa till min son att han får komma med förslag så menade jag vad jag sa. Frågan var inte “du kan tala, men jag lyssnar inte”, jag ville ärligt höra vad han ville göra och han kan påverka hur vi gör, men hade han pekat mot något olämpligt, om han velat påbörja något som jag visste att han inte skulle orka, osv, så skulle jag ha sagt nej. Men väljer han något inom ramarna för vad jag tycker är lämpligt så säger jag ja!

I detta så kom jag lite lite närmare Gud, för denna stund med min son blev också en stund med min Gud.

Jag kan ge förslag och fråga min Gud det jag har på mitt hjärta, men det är i slutändan endast Guds vilja som gäller. Och det är inte tyranni från en arg och sur Gud som inte bryr sig om min åsikt, det är trygghet och omsorg från en himmelsk förälder som älskar och känner mig och helhetsbilden bäst.

Exempel nummer två – “Här är nycklarna så att du kan låsa upp dörren”

När vi börjar närma oss hemmet så brukar jag ge 2-åringen nycklarna och säga att han måste hjälpa mamma att låsa upp dörrarna när vi kommer fram. Han håller då för det mesta nycklarna hårt i nävarna, och när vi kommer hem klättrar han ur vagnen och låser fokuserat upp dörren.

Då kallar jag honom mammas lilla dräng, och hela han strålar eftersom han vet att han är viktig och har uppgifter att utföra, och vi delar en stund ihop som gränsar mot något övernaturligt, det liksom fyller bröstkorgen.

I detta kom jag ihåg ett annat Bibelord:

“Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen.” Matteus 16:19

Vi kristna är Guds utsända på jorden. Han behöver inte vår hjälp (precis som jag egentligen inte behöver min sons hjälp att öppna dörren), men vi får hjälpa honom ändå. När vi gör hans vilja, och vi förstår och gör en uppgift tilldelad från den som skapat oss och älskar oss, då fyller närvaron och samförståndet ibland hela bröstkorgen.


Nu har jag berättat om hur Gud kan komma nära och hur han kan använda vardagen och småbarn för att undervisa mig personligen om Honom själv på ett sätt som är på min nivå och som jag kan förstå.

Barn är inte ett hinder – de är ett medel (och har man inte barn använder han andra medel)

En del säger att Bibelns Gud är “patriarkal” på ett sådant sätt att han är dålig för kvinnor, men det är ett mycket verklighetsfrånvänt påstående. 

Gud värnar kvinnor och han är intimt förtrolig med oss om andliga ting på ett sätt som män och kvinnor i andra andliga praktiker inte kan komma i närheten av.

Han talar till oss i det gömda och innesluter oss i sin person på ett sätt andra för det mesta inte kan se, och vi får vara med och göra hans vilja på ett sätt som inte alltid erkänns av omvärlden. Jag tror att många kvinnor skulle må väldigt bra av att få förstå hur jag menar.

“Herren låter sitt ord förkunnas, stor är skaran av kvinnor som kommer med glädjebudet” Ps 68:12

Tror man att pengar, status och makt är det bästa en människa kan få, så har man blivit lurad. Som kristen så vet man att det bästa en människa kan få är gemenskap med Gud.

Med Gud förlorar kvinnor inte på att vara omvårdande och att ta emot och ta hand om de i samhället som behöver omsorg. Äldre, handikappade, barn (yrken/sysselsättningar som kvinnor ofta väljer). Guds lön är dock gömd och kan till synes verka värdelös för de som inte känner Honom, då de inte har del i det himmelrike som Jesus talar om.

“Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud” 1 Kor 1:26-29

De här händelserna med 2-åringen beskrivna ovan visar naturligtvis inte hela bilden av vem Gud är eller de här Bibelorden, men de ger mig ledtrådar, som små pärlor Gud gömt för mig att hitta i livets åker. Och när jag hittar dem blir jag glad, och han blir glad, och vi delar den glädjen. Gemenskap med Livgivaren.

Förr kunde jag känna att jag “slösade” mitt liv när jag gjorde tråkiga sysslor. Så känner jag väldigt sällan nu för tiden. Jag har blivit befriad från mycket bitterhet kopplat till vardagen (inte all, jag är rätt gnällig av mig), och all den bitterhet som var kopplad till mig i rollen som kvinna är borta.

Det finns ingen som helst anledning att vara bitter för att man är kvinna.

Vad jag menar med att frälsningen är gratis

Jag skrev i ett inlägg att frälsningen är gratis, och det har skavt lite i mig för jag vet inte om jag var tydlig med hur jag menade med gratis.

Att få nå fram till källan, att få veta meningen med livet, att komma till Gud, genom Jesus, är gratis på det sätt att ingen kan sitta och ta betalt av dig för att du ska kunna nå dit. Det finns inga smycken, stenar, resmål, tekniker, böcker, gurus eller platser som i sig själva gör att du kan uppnå gemenskap med Gud. Jesus är den enda som kan och har betalat för den saken, och det gjorde han med sitt blod.

Du behöver inte rekvisita, kunskap om symboler, färger eller energier, du behöver inte kunna andas rätt, äta “ren mat”, eller vara beläst och ha stor intellektuell kapacitet.
Det du behöver är att med uppriktigt hjärta komma till Jesus med allt som du har och lägga det vid honom och helt enkelt välja honom.

Men sen kostar det att följa honom. För en muslim till exempel kan tron på Jesus kosta att man blir utstött från sin familj och släkt och på många platser kan det innebära att man blir förföljd och mördad.

För mig personligen har det till exempel kostat att jag har förlorat anseende (och vilket anseende jag hade sen, haha, men ni fattar säkert vad jag menar) eftersom många som tidigare tyckte sig förstå mig och såg mig som någotsånär smart inte kunde förstå mig längre.

Det här är en liten sak i det stora hela men inte ens jag som bor i toleransens Sverige kan säga att jag blivit kristen utan “negativa”, oönskade eller obehagliga följder. Men det är så det är! Ska man stå för nåt och dessutom kalla det för sanningen så är det klart att alla inte kommer att tycka om det.

Sammanfattningsvis: Det är en fri gåva att ta emot frälsningen även om det kostar att följa Jesus. Visst, att välja honom är som att byta in en rutten banan mot en hel trädgård med frukt, men man kan ändå ha ganska starka emotionella band till den där bananen så processen att släppa den är verkligen inte alltid smärtfri. Tur att vi har en tålmodig Gud. Sen till vrede och stor i nåd som det står. Mycket älskvärd är han.
ruttnbanan

 

“Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det.” – Jesus, Matt 10:39

 

Jesus älskar barnen och familjen, hans fiende hatar den

Kom att tänka på en sak när jag gjorde mig i ordning.

Förr när jag sökte Svaret och Meningen så stötte jag, som så många andra, på meditation och yoga. Jag läste väldigt mycket om det här och kom över böcker av en författarinna som skrev att de som har bäst förutsättning att nå Svaret är övre medelklass. Hon skrev att visst kan det gå ändå (förmodligen för att inte tappa alla läsare som inte tillhör denna klass…), men det är så mycket kämpigare.

Om man bara hade en stuga i bergsbygd att resa till…

Författarinnan var själv född i en välbärgad familj och hade tjänstefolk och råd att resa omkring och meditera, göra yoga, och studera allt möjligt hokus pokus. Hon var Mycket Upplyst, och i princip nästan där, vid målet.

Jag minns hur hon skrev om en svår tid i hennes liv då hon lämnade allt och reste till familjens stuga i en vacker bergsbygd för att kunna fokusera på yoga och hälsan. Hon skrev i boken hur mycket det utvecklat och hjälpt henne på resan vidare framåt.

Jag behövde också hjälp! Jag hade också en svår tid! Men jag hade ingen stuga i en bergsbygd, och jag kunde inte lämna allt för att gå omkring och klia mig i röven och tänka Djupa Tankar vid en sjö!

mngmedliv

Jag ångrade inte mina barn, men jag kände mig splittrad

Där var jag, för tillfället singel och med två små barn. Jag ville inget hellre än att få Svaret och Meningen med livet men enligt den här filosofin, som är oerhört vanlig i de där kretsarna (“söker efter svar-kretsarna”), så var mina tankar alldeles för fyllda av världsliga vardagsbestyr och barnsaker för att jag skulle kunna få plats med Slutdestinationens Stora tankar.

Nu är det så att jag älskade mina barn och inte ångrade dem över huvud taget för den här sakens skull. Men de här tankarna om att jag hade sämre förutsättningar att komma till Målet på grund av att jag var fattig och hade två barn, hjälpte inte för fem öre, utan det snarare splittrade mig. Den frukt som jag helst ville ha och kände att jag behövde för att inte tyna bort, hängde så högt att jag inte kunde nå den. Och tydligen var det finaste jag hade en del av anledningen till att jag inte nådde upp.

Som väl var så stannade inte mitt sökande här. En ängel (jag tror det var en ängel? under min första förlossning) visade mig en gång att sanningen är gratis, och att den är så enkel så att även barn kan förstå den.
Så även fast den här författarinnan och många andra författare verkade kloka och Mycket Upplysta, så gnagde ändå en tanke inom mig att de måste ha fel, då deras väg till Målet krävde resurser och fysisk eller mental kapacitet de flesta människor inte har, och särskilt inte barn

Med Jesus är det helt annorlunda

Han står för något helt annat. Heeelt annat. Honom finner man i vardagens stress, när man tänker på barnen, när man är med barnen, när man hänger och viker tvätt, när man lagar mat, när man går i en Otroligt Dåligt Ljussatt Matvarubutik,  när tvååringen hänger i benet och man undrar för stunden hur man ska orka dagen. Jesus är med i allt, och man hittar honom jämt, och han är nära ständigt.

Jesus älskar min familj! Den står inte i vägen, den är en av hans vackraste gåvor och han använder den dagligen som ett medel för att visa mig vem han är och vem jag själv är hos honom, och jag kan bara tacka honom och älska honom ännu mer!
Faktum är att en gång när jag sa till Gud att “tänk att du älskar mig så mycket att du räddade mig” så sa han “jag räddade dig för att jag älskar många” och jag såg bla mina barn framför mig.

Alla idéer om att familjen eller barn skulle vara ett hinder till fullhet, en sten i skon i sökandet efter mening och lycka, kommer från ingen annan än djävulen själv (sen så är inte Meningen med livet att bilda familj, så de som inte kan/vill bilda familj behöver inte oroa sig för att gå miste).

Jag kan med full ärlighet berätta att jag hittat målet

När jag vänder mig till honom, söker honom, så använder han vardag, stress, oro, sorger och mina brister för att visa hur stor och god han är, så att jag inte behöver tro att livet går ut på att föra en i det närmsta perfekt tillvaro där jag ska axla rollen som en slags minigud  som blir uppassad av andra, så att jag kan gå omkring på en sandstrand med huvudet fyllt av Enbart Viktiga Tankar, upptagen med att Aldrig Göra Saker Jag Ångrar eftersom jag är Bäst. Hu!

Jag kan med full ärlighet säga att jag har nått målet nu, jag är hemma. Inte för att jag på något sätt nådde upp till frukten utan för Jesus gjort så att jag, bara genom att be honom om frukten, får den framräckt till mig. Gratis. Och han är en person som även barn kan känna, och ofta (kanske alltid, i någon grad?) känner, instinktivt.

Han ger mig detta för att han han vill ge mig det. Han vill ha gemenskap med mig och han vill hjälpa mig att vara en bättre mamma, bättre fru, bättre vän osv. Jag behöver mycket hjälp och mycket nåd och han ger båda.

Vem kan göra ens största sorger till ens största källor till tacksamhet? Han kan!

Kram
(jag som tänkte att det här inlägget skulle vara att jag “delade en kort tanke lite snabbt”. Kort och gott så ville jag bara säga att alla försök att nå upp till livets hemlighet utan Jesus kommer att misslyckas)

Drömmen om ett potatisland

Jag dagdrömmer om att ha ett potatisland. Tyvärr fastnar mina drömmar i att jag inte vet hur jag ska sköta jorden. Bör man ha en traktor? Eller en oxe? Var ska jag förvara oxen? Eller går det bra att driva ett mindre potatisland för egen hand? Eller borde jag kanske ha ett stort potatisland ändå? Är treskifte något man borde lära sig mer om? Var får man tag på sättpotatis när man inte har sparat några egna från förra skörden? Hur väl måste man känna en granne för att få låna dennes traktor? Bör man baka en tigerkaka till grannen som tack, om man får låna traktorn?

Jag gillar inte hur min potatislandsdröm ständigt gör mig slutkörd utan att jag ens hunnit sätta en enda potatis ens i mitt egna huvud. Det gör att jag tappar lite hopp om drömmen, som ändå ligger kvar.

DSC03556Mellan pojken och kojan på bilden hade vi ett av våra potatisland då jag växte upp, men numer växer det bara gräs där som ni kan se.

 

Page 1 Page 2 Page 3 Page 28