Titta vad jag hittade!

Jag hittade min fina tygpåse som jag lät trycka 2016, jag trodde att den kommit bort i flytten!

IMG_2799

Och det där Bibelordet från Jesaja. Det finns en särskild anledning till att jag valde just det ordet. LÅT MIG BERÄTTA.

Rätt långt innan jag kom till tro på Jesus, när jag var omkring 23-24 år kanske, fick jag se en inre syn. I den synen såg jag ett spjut som skar genom luften och jag förstod att det spjutet var jag. Nån gång, på nåt sätt, så skulle jag bli ett spjut.

För mig var betydelsen att det skulle bli bra. Att tyngden som låg över mig skulle lätta och att jag skulle susa fram utan hinder. Jag tog det som ett löfte. Löfte från vem? Ja det funderade jag konstigt nog inte så mycket på. Återkommer till det längre ned.

Jag tolkade i alla fall synen som att jag skulle slå igenom och göra karriär inom nöjesbranschen. Det var min dröm, och jag kände att jag ständigt var på gränsen till någon form av genomslag.

Jag minns att jag berättade för min vän Lotta Losten att jag skulle bli ett spjut. Hon skrattade till och undrade vad tusan jag menade. Tror till och med hon nämnde det här med spjutet på sin blogg en gång.

Jo, kolla i det här inlägget på hennes blogg. Inlägget är från februari 2011.

spjutspets.jpg

(Oj vad jag börjar sakna henne när jag läser det här!)

Det här löftet om att bli ett spjut muntrade upp mig i mörka stunder och fick mig att fortsätta kämpa.

En dag så blev det så att jag blev inbjuden till Schulman show. Ni vet Alex Schulman. Jag tänkte att yes nu händer det. Jag åkte till Stockholm och var med men det gick inte bra alls. Jag har väl sällan känt mig så obekväm i mitt liv och jag förstod inte vad Alex Schulman och Fredrik Wikingsson pratade om. Efteråt kunde jag läsa kommentarer som sa att jag var ett helt menlöst mähä och så tråkig som en människa kan bli.

Egentligen tror jag att jag var ovanligt skonad från otrevligheter men jag tog det väldigt hårt ändå. Jag gjorde så gott jag kunde med att packa in känslan av att vara misslyckad i barriärer men det gick inte så bra. Jag hade ingenting i nöjesbranschen att göra, det stod klart, och jag visste inte om jag hade något att göra som levandes människa över huvud taget.

Schulman show var inte mitt enda misslyckandet heller förstås. Ett tv-produktionsbolag bjöd till exempel in mig en gång för att jag eventuellt skulle bli en del av ett nytt humorprogram i en av de etablerade tv-kanalerna och jag åkte på mötet, såg vad de hade att presentera, och så sa jag att det där är inte humor, det där är obehagligt, och att jag aldrig skulle kunna göra sån tv.

Jag menade visserligen det jag sa,  men jag hade kunnat lägga fram det på ett annat sätt. Min sociala förmåga har aldrig varit på topp och kommer nog aldrig att bli på topp heller (och Gud vet att jag gör så gott jag kan). Ni anar inte hur många gånger jag sett den här intervjun med Pelle “Nordpolen” Hellström och relaterat till exakt 100%.

Det finns flera som har trott och hoppats på mig inom nöjesbranschen men jag har inte mäktat med. Både framgång och motgång har stressat mig.

Och jag kände bara efter de här erfarenheterna att jag aldrig någonsin skulle kunna jobba med nöje. Jag är inte av det rätta virket.

Man brukar säga att det som kännetecknar de som når yrkesmässig framgång är deras förmåga att ställa sig upp efter motgångar och kämpa i alla lägen. Och sån är inte jag. När jag misslyckas så lägger jag mig ned och dör.

Och det var väl vad jag gjorde nånstans där efter Alex Schulman show, då jag förstod att jag aldrig kommer att bli något nöjesspjut. Och för första gången så började jag ifrågasätta vad det var för inre syn jag haft egentligen.

Var kom den ifrån? Och varför la jag sån tyngd vid den? Efter att i flera år hållit fast vid det här spjutet som ett löfte om en meningsfull tillvaro så släppte jag det och tänkte inte på det mer. Nu visste jag inte längre vart jag var på väg över huvud taget. Förr hade jag haft nån form av riktning. Men vad var målet nu? Varför kämpa för att klara dagen när man vaknar upp nästa dag och eländet bara börjar om på nytt igen? Frågorna värkte samtidigt som jag försökte hålla samman ett liv jag inte förstod mig på och inte såg någon mening med.

Så kom till slut den där välsignade dagen den 25 augusti 2015 då Jesus plockade upp mig och visade mig meningen med allt.

Och en dag, nån månad efter det, när jag var ute med hunden och lyssnade på Bibel 2000 på Spotify, så kom jag till Jesaja 49:

“Hör på mig, ni kustländer, lyssna, ni folk, som bor i fjärran. HERREN kallade mig när jag ännu var i moderlivet, han nämnde mitt namn medan jag låg i min mors sköte. Han gjorde min mun lik ett skarpt svärd och gömde mig under sin hands skugga. Han gjorde mig till en vass pil och dolde mig i sitt koger”

Det var som tiden stannade. Jag minns vädret. Jag minns hunden. Jag minns precis var jag stod när synen på nytt spelades upp i mitt inre och jag kom ihåg. Och jag insåg att jag hade missförstått: det var inte ett vasst spjut. Det var en vass pil!

Är jag en vass pil nu då? Nej och inte är min mun likt ett skarpt svärd heller, tvärt om, hindrat tal är ett av mina största problem här i livet (skriva kan jag, tala kan jag inte). Fast. Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus. Livet med Jesus är inte som livet var innan.

IMG_2797

 

Säljande albumomslag #kristenmusik #pellekarlsson

Jag har lyssnat väldigt mycket på kristen musik på sistone (trots detta). Kristen musik och barnmusik i härlig blandning. Jag har hittat många guldkorn.

Till exempel har jag hittat den här!

IMG_2745

Fast det blev ingen favorit tyvärr, jag lyssnade på nån halv låt så där och lämnade lokalen. Men visst vill man lyssna på skivan bara för omslagets skull?

Jag har förresten hittat till Pelle Karlssons musik. Jag fann honom genom hans version av “det lilla ljus jag har” som så klart var ett måste på Stigs spellista. Jag tänkte att det här var högkvalitativt, och så började jag lyssna på hans övriga låtar. Och det är den bästa musik jag nånsin har lyssnat på – ever.

Skulle jag välja att lyssna på bara en artist resten av livet så skulle jag välja Pelle Karlsson.

Här är en av mina absoluta favoriter:

Jag har aldrig hört talas om honom tidigare och ingen tipsade om honom när jag bad om tips på bra kristen musik i början av min vandring. Och det – gott folk – är inget annat än ren och skär skandal. Men jag förlåter er.

Kram!

nufortiden.jpg

Kvinnan som liknar abort med självmord (partiellt självmord)

Påven liknade abort med att anlita en yrkesmördare för att avsluta nåns liv. Annika López,  överläkare i gynekologi och obstetrik vid Norrtälje sjukhus, skriver i DN (länk här) att hon tycker att det är fel. Abort är inte som att anlita någon att ta livet av någon. Ska det liknas med något så ska det liknas med att delvis ta livet av sig själv, anser hon, hon kallar det för “partiellt självmord”. Detta eftersom kvinnor nu för tiden ofta kan ta ett piller och på så sätt själva avsluta liven på de vi bär.

“Känsloyttringarna är liknande”, skriver López och syftar på vad jag antar är ett helt självmord, ett fullständigt självmord. Ett så kallat självmord på helheten. “Ofta sorg, förtvivlan och smärta men också ambivalens, beslutsamhet, tillit och lättnad” fortsätter hon.

partiellabort.jpg

“Självmord är inte olagligt” skriver hon därefter, och tycker på så sätt att man därför kan likna självmord och abort ur vårdens verklighetsperspektiv. Abort är ju inte heller olagligt och man arbetar för att förebygga bådadera.

Och jag måste säga att det här är det mest vridna som jag har läst på jättelänge.. Vad är det här? Och vet hon inte att abort ökar risken för djupa depressioner och _faktiska_ självmord? Eller är det kanske det hon menar? Att aborten bidrar partiellt på vägen till det fullskaliga?

Och om nu kvinnan begår ett “partiellt självmord” vid abort på grund av att det är hon själv stoppar in abortpiller i munnen och sväljer, vad är då en abort där någon annan utför aborten åt henne? 

Är det ett så kallat assisterat partiellt självmord?

Betyder det att vården hjälper att ta livet av kvinnor.. delvis? Att de bemöter kvinnors upplevda behov av att avsluta sina liv… ofullständigt?

Borde det verkligen vara lagligt i så fall? Assisterat självmord är inte lagligt. Varför ska då assisterat partiellt självmord vara det? Och när det kommer till samvetsfrihet. Ska barnmorskor verkligen inte kunna avstå från att döda kvinnor lite grann?

Nä usch. Jag fattar inte. Jag vet inte ens om jag raljerar eller vad det här är. Jag får bara inte liknelsen att fungera. Jag orkar inte skriva mer om det. Det blir för mörkt. Knyter man ihop självmord och abort så kan det aldrig bli en rosett.

Och om det är nån som läser det här och som mår dåligt efter en eller flera aborter så vill jag bara säga att det finns hopp, du kan bli hel igen! Tro mig! Du som läser vet kanske att jag är kristen, och det är för att jag har mött och tror på Jesus. Och jag vill säga att han dömer dig inte, han snarare befriar dig från fördömelse. Sen lär han dig massa saker. Det finns hjälp att få även från vanliga människor, och jag hoppas att du ska finna den tröst du behöver och är värd.

Sociala medier: fiffigt verktyg eller lömsk tjuv?

För några dar sen skrev jag fem punkter kring varför jag inte tagit bort mina sociala medier ännu.

En av punkterna (punkt ett) till varför jag har kvar är för att jag tänker att sociala medier är ett bra verktyg för att sprida tankar och budskap som man anser är viktiga.

Men jag har, trots att jag har sett mig själv som sociala medierfantast, börjat tvivla på om det är ett nyttigt verktyg.

Dels har vi det här att facebook är känslopornografiskt. Ja jag väljer ordet pornografiskt eftersom det är något perverterat och oanständigt med hur känslorna rör sig när man bläddrar genom flödet. Har skrivit mer ingående om känslopornografin här.

emotionalpervertedfacebook

Och dels har vi det faktum att sociala medier är monstruösa spionmaskiner vars insamlade uppgifter om oss får köpas rätt fritt av företag, politiker och andra makter som av olika orsaker vill manipulera och styra våra tankar och beslut. För i sociala medier så är det inte vi som är kunderna till tjänsten – vi är produkten. Det får man inte glömma. Tänk vad mycket av vår personliga integritet som vi helt frivilligt och gratis har gett upp för att det känns bra, “är praktiskt” och för att vi har blivit för beroende av tjänsterna för att sluta fastän vi egentligen vill.

Jag har tänkt på särskilt två bibelcitat på sistone.

“‘Om ditt högra öga får dig att synda, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre att en del av din kropp förstörs än att hela du kastas i Gehenna. Och om din högra hand får dig att synda så hugg av den och kasta bort den. Det är bättre att en del av din kropp förstörs än att hela du kommer till Gehenna. ” Matteus 5:29-30

Det här citatet är hämtat från kontexten otrohet i äktenskapet, men jag tänker på det här citatet eftersom sociala medier är ett verktyg som jag har använt i många år nu för att socialisera, byta tankar och hänga med i världen. De är lite av både ögon och arm typ. Men så har jag börjat se det här verktyget som jag har tyckt så mycket om och haft så mycket glädje av med nya ögon, och de har mer och mer börjat ge mig en dålig smak i munnen. Så även fast sociala medier kan vara bra och även fast jag är bra på det, så har jag börjat tvivla på om det är hälsosamt.

‘”Allt är tillåtet för mig”, men allt är inte nyttigt. ”Allt är tillåtet för mig”, men jag får inte låta någonting ta makten över mig. ” 1 Korintierbrevet 6:12

Det här citatet är från kontexten synd och hur vi kristna genom nåden har fått stor frihet men att friheten lätt kan bli till slaveri om man inte är vaksam. Ja egentligen talar väl citatet ganska bra för sig själv.

Sociala medier är formade för att göra människor beroende, och det märks i allra högsta grad. Många gånger finner jag att jag har suttit och scrollat i flöden helt hjärndött bara. Det tillför inget. Det bara lämnar en tom, nästan smutsig, känsla efter sig.

Visst tror jag att sociala medier kan vara bra och nog tror jag att kristna ska finnas där för att sprida budskapet om Jesus och vad man kan lära sig genom tro på honom när det kommer till värderingar och sånt. Men för att kunna göra det på ett bra sätt så måste man vara bra på att sätta gränser och vara bra på att motstå distraktioner och döda förströelser, och det är inte jag i nuläget.

Men jag fortsätter fundera. Jag vet nog redan vad jag måste göra men som sagt, jag kommer i så fall planera avslutandet och göra det ordentligt, och inte i form av nån halvmesyr.

Falsk krupp-inspiratören

Det verkar som att lille Stig har fått samma åkomma som hans storebror hade – falsk krupp. Senaste dygnen har både dagarna och nätterna varit kämpiga för honom men han är en tapper riddare.

Tänk att man kan ploppa ut ur magen och vara så komplett stark med en gång. Hans luftrör är täta och rosslar och ibland när han hostar så gråter han för att det gör ont. Men ändå så sitter han där med pipig andning och leker med sina böcker och ler så fort man pratar med honom.

Han får kämpa även för att få i sig maten men ändå klagar han inte. Okej nu vet jag inte exakt hur han skulle kunna klaga mer än genom gråt, och det gör han till och med mindre än vanligt för att jag antar att det gör ont. Men jag får inga vibbar av att han klagar.

Tänk han har bara varit utanför magen i fem månader och möter redan livets svårigheter like a bows.

IMG_2688

Bild på en sann inspiration för mig som väldigt lätt faller ner i klagoträsket för minsta lilla.

Mjölkstockning all day long

Det är inte bara en välsignelse att bebisen ligger och sover hela nätterna, det kan resultera i mjölkstockning också. I natt vaknade jag av stora knölar och smärtor, jag kunde knappt röra mig så jag fick be min man hämta barnet och lägga honom hos mig. Efter det fick jag frossa och när jag vaknade hade jag 40 graders feber och kände mig som att nån slagit mig hårt med en påse surnad filmjölk.

Jag tänker på Törnrosa när Stig suger på det sjuka bröstet. För ni vet väl att i originalhistorien så våldtas Törnrosa och hon föder ett barn som suger ut det förlamande giftet ur hennes bröst så att hon vaknar. Jag tänker, när han äter från det infekterade bröstet, att det är det han gör. Att han är min lilla räddare i nöden.

Nu blev inte jag våldtagen och jag har heller inte legat och sovit i 100 år men ni fattar principen.

Undra hur gott det är att äta från ett sjukt bröst? Undra om han får stora klumpar av var och blod i maten? Har ingen aning, skulle inte förvåna mig, med tanke på hur ont det gjort varje gång som han har ätit. Men han har skött sitt jobb väl för jag mår mycket bättre nu i alla fall, är sjukt stolt över hans medicinska egenskaper!

Vilket team vi är!

IMG_2636

Det här är från igår.

Blev ni ihop med drömkillen ni drömde om som yngre?

När jag var femton hade vi ett mindre arbete i engelskan där vi skulle beskriva vår framtida drömpartner.

Jag skrev på hyfsat god engelska att jag skulle ha en man med tjockt, lockigt mörkt hår,
en man vars pappa inte var flintis, och helst inte hans morfar heller. Jag ville ha fina gener, fina gener som inte innehöll flintis-DNA.

Jag ville ha barn med tjockt, lockigt och mörkt hår! Det var drömmen. För i min familj har vi enbart spikrakt hår och det tyckte jag var trist.

Ett år senare, när jag var 16 år, la jag mina ögon på min blivande man för första gången. Han hade långt, svartfärgat, spikrakt och flygigt skandinavhår. Hårfästet var som en blandning mellan Jude Laws och Nick Caves. Ytterligare ett år senare blev vi ihop. Vid det här laget hade jag inte mött hans pappa men det skulle strax visa sig att hans pappa varit helt kal på huvudet sedan 1950-talet.

När jag var 20 år fick jag första barnet med denna man.

Vad kände jag? Vad känner jag idag? Är ångesten stor?

Faktiskt så kom jag över min flintisskräck ganska snabbt för jag hade läst i en illustrerad vetenskap att om man tycker att nån av det motsatta könet doftar gott så är det fullträff genetiskt och prognosen för friska barn ser något förbättrad ut.

Jag tyckte att min man doftade bäst i hela världen från första stund och mina eventuella framtida barns goda hälsa vägde tyngre än deras hårkvalitet.

Har inte ångrat mina prioriteringar. Har mest insett att man kan vara rätt töntig när man är 15 år och “drömmer om killar”.

IMG_2264

Dessutom står det i Bibeln att man inte ska förakta nån som är flintis. I alla fall tycker jag mig kunna läsa det mellan raderna i 2 Kungaboken 2:23-24.

Vad är viktigast?

View Results

Loading ... Loading ...

Mina författardrömmar #genmanipulering #hundstrypare

När jag var liten ville jag bara bli författare. När nån frågade vad jag ville bli så svarade jag att jag skulle skriva böcker. Nån gång svarade jag att jag skulle bli massör för att jag tänkte att man måste ha ett “riktigt jobb” också men blotta tanken på att massera främlingar besvärar mig och har alltid gjort, så jag vet inte varför jag sa så.

Jag skrev berättelser och noveller ideligen. Det var min tillflykt och jag fyllde block efter block. Intresset höll sig genom högstadiet och en bit in på gymnasiet men där nånstans slutade jag skriva skönlitterärt. Med undantag.

Varsego här får ni början på två berättelser som jag skrev av tristess för kanske två år sen. Man ser att det är efter att jag blev frälst eftersom ämnena har en så stark biblisk koppling.

IMG_2589

Jag skulle gärna se ett större intresse i det här landet när det kommer till att såga genmanipulering. Det bryter mot Guds ordning men även om man inte är kristen så måste man väl se de svåra moraliska frågorna genmanipulering öppnar för. Det är inte omöjligt att genmanipulering var en av orsakerna till att Gud dränkte hela skapelsen i störtfloden på Noas tid. Värt att tänka på!

IMG_2611

Nä det här är inte mina finaste verk. Jag tror att jag skrev mina bästa verk när jag var omkring tolv år.

Min allra käraste publik var min lillasyster. Jag skrev om dagarna och så läste jag för henne om kvällarna innan vi skulle sova. Jag älskade att höra hennes skratt så när jag fick höra det så visste jag att jag hade lyckats. Hon var enkel att få att skratta… Äh, det var ändå min skönlitterära höjdpunkt! Det och när läraren i Svenska läste upp mina verk för klassen i högstadiet.

Men vem vet. Kanske blir jag författare ändå innan det här livet är över. Konstigare saker har hänt.

En kurs i mirakler – den ondaste bok jag haft

Tänkte jag skulle skriva om den där boken som jag hatar.

Jag har varnat om boken förr. Jag har varnat om den i inlägget “Så blev jag frälst” och i inlägget “Varning: hypnos och andliga guider”, och nu vill jag göra det igen.

2931931944

På engelska heter boken A Course In Miracles och förkortas ACIM (på svenska AKIM).

Boken ACIM är inte vanlig allmänt men jag kan våga påstå att den är vanlig bland  de som plöjt/plöjer igenom new age/nyandlighets-sfären. I USA finns en hel rörelse kring boken, i Sverige tror jag inte att den är lika upphöjd som enskild lära utan de som läst/läser den bara har den vid sidan av.

Har du den hemma? Fundera på om du inte ska ta den, riva dess sidor i strimlor och slänga den.

Vad är En kurs i mirakler för bok?

En ohälsosam och skadlig bok.

Den är skriven av/genom en kvinna vid namn Helen Schucman. En dag började hon höra en röst och kände sig manad att börja skriva. Hon var ett ofrivilligt medium kan man säga. Detta ser en himla massa människor som ett tecken på att det hon skrev kom från en högre makt som är upphöjd och superdupervis och att det gör rösten i boken värd att lyssna på.

Och nog tror jag också att det är en makt som gett Schucman orden till boken. Men jag önskar att fler kunde fråga sig är hur god den här makten kan vara när den använder en kvinna utan hennes samtycke, en kvinna som dessutom kände obehag under hela processen och som inte tyckte att det hon skrivit var tillräckligt vettigt för att tillämpa på sitt egna liv. Jag säger så här: Att hon kände obehag inför processen och inte tillämpade läran på sitt egna liv är ett tecken på att både läran och läraren bakom det här är ena riktiga sopor.

Rösten i ACIM kallar sig för Jesus fastän det uppenbarligen inte är Jesus

Boken är skriven i jag-form och “jaget” kallar sig för Jesus. Det här fick mig att rycka till när jag läste boken men eftersom jag inte trodde på Bibelns Jesus så fanns det ingen anledning för mig att fastna för mycket på den detaljen, så jag skakade av mig känslan av att det skulle vara fel.

Alla andemakter som kallar sig för Jesus är inte vår Messias. Det här är jätteviktigt att understryka för de som rör sig i New Age-sfären, för i den sfären stöter man på namnet ganska ofta. Många där blir tyvärr lurade genom “andeguider” och annat bråte som kallar sig för Jesus (och ibland med nåt extranamn, typ “Jesus Mozozobiz”, påhittat exempel).

“Ty de är falska apostlar, ohederliga arbetare, som uppträder som Kristi apostlar. Och det är inget att förvåna sig över, Satan själv uppträder ju som en ljusets ängel. Inte underligt då om hans tjänare uppträder som om de tjänade rättfärdigheten. Men de skall få ett slut som svarar mot deras gärningar.” – 2 Kor 11:13-15

Är du kristen och håller dig till endast Bibelns Gud så behöver du definitivt inte oroa dig. Utan det här är riktat till de som är andligt sökande och intresserade, får goda vibbar av Jesus, men som inte känner Jesus utan tror att han finns “i många religioner”.

Du känner igen Jesus på att allt som han gör eller säger går i linje med det som Jesus gör och säger i Bibeln.
Säger figuren som kallar sig för Jesus att det finns “många vägar till Gud” eller att du måste förlåta först för att själv kunna bli förlåten (som i ACIM) – eller mumbojumbo om att saker som hänt dig inte är verkliga och att du finner frid genom att inse det (som i ACIM) – inse då i stället att du har haffat en ondskefull och mycket ful Jesus-imitatör som inte har något som helst intresse av att rädda dig från förvirring och kaos.

Riktiga Jesus (Kristus) har till skillnad från ACIM lärt mig att 
– Jag är förlåten helt utan att jag måste göra något först.
–  Jag inte behöver förlåta andra av egen styrka, utan att jag får hjälp att förlåta (genom till exempel helande av sår som andra orsakat)
– Tar det tid att förlåta så tar det tid, det straffas du inte för utan du är förlåten och överöst av kärlek även om det tar tid för dig att förlåta och lära dig att älska andra.
– Ondska finns och är verklig och inte bara en “reflektion av mitt inre” (varseblivning tror jag att det kallas i ACIM)
– Allt ont som hänt mig är verkligt och är värt att tas på största allvar.
– Min personlighet är viktig och värdefull.
– Mitt unika liv och allt som har hänt i det är värdefullt och alla människor som finns i det är värdefulla.

Med mera.

Vad står det i En kurs i mirakler? 

Boken är väldigt lång och repetitiv och den säger samma sak om och om igen fast på olika sätt. Det var väldigt länge sen som jag läste boken så det mesta har jag glömt.

Men jag skulle nog sammanfatta bokens innehåll så här: Det du inte förstår är verkligt och det som du förstår är overkligt. Du förstår ingenting och när du förstår det så förstår du allt som är värt att förstå.

Så här står det i boken, det är bokens ledord (på riktigt):
“Ingenting verkligt kan hotas. Ingenting overkligt existerar. Häri ligger Guds frid. ”

Det här beskriver inte Guds frid, det här är ett ledord som, om något, leder människor djupare in i mörker, kaos, förnekelse, verklighetsfrånvändhet och förvirring.

nosebleeesss.jpg

I boken ingår en kurs och övningarna i den kursen går ut på att man ska förneka allt. Förneka saker, förneka sig själv, förneka sina vänner (den kallar vänskapsrelationer för “speciella relationer” och det ska man helst inte ha, det tyder på omognad).

Vad är miraklerna?

Det finns inga spår av mirakler i boken. Bara massa tjat om att det man bär inom sig ser man i världen och ser man krig så betyder det att man har krig inombords och blablabla. Jag minns att jag läste på nätet att nån tyckt sig se ljussken runt träd efter att han läst boken.  Det måste vara definitionen av ett värdelöst mirakel.

Om ni undrar hur sökare kan gå på en så här dålig bok så vill jag säga att sökare går i regel inte på allt de läser, de testar det för att se om det håller. Jag gjorde så att jag sökte och plöjde och sparade det som “verkade kunna stämma” och skakade av mig det som jag tyckte verkade falskt.
Jag till exempel behövde testa om något i ACIM gick att stå på och för att få reda på det var jag tvungen att pröva det som står i den någorlunda uppriktigt. För en person som letar efter mening, verklighet, sanning men kanske framförallt ro för själen så är det väldigt dåligt att pröva tanken huruvida allting är en illusion och projektion som styrs av ens tankar.

ACIM presenterar ingenting som går att stå på. Där finns ingen sanning, mening eller verklighet att hitta där. Tvärt om.

Första boken som jag “brände på bokbålet” 

I juni 2015, cirka två månader innan jag tog emot Jesus (och jag hade verkligen ingen aning att det var så nära), så flyttade vi till en ny lägenhet (i flytten slängde jag mitt enda ex av Nya Testamentet pga dödvikt enligt mig). I den nya lägenheten började helt plötsligt just den här boken att störa mig. Jag hade inte ens rört den på länge och inte tänkt på den heller,  men helt plötsligt tålde jag inte att den fanns i lägenheten.

Jag blev illa till mods när jag såg den i bokhyllan och varje gång jag gick förbi den fick jag en känsla av obehag. Det var som att den gav ifrån sig ett dovt lågfrekvent brummande och till slut stod jag inte ut med den längre – den var tvungen att ryka.

Efter det hann jag åka och bo hos en nära vän till familjen som jag är uppvuxen med som sysslar med spådom, healing och att tala med döda. Nåt jag för stunden tyckte var kul. Men efter det dröjde det inte länge förrän jag var så nedkörd på andlig botten att jag ropade på Bibelns Jesus. På något sätt fick jag en bok i händerna där det stod om honom och hur han räddat oss, och att allt man behöver göra är att ta emot räddningen. Jag valde att tro på att det var möjligt och så kom Jesus och hämtade upp mig. Och här sitter jag nu, skrivandes på det här inlägget.

“Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst” – Rom 10:9-10

Till er som är i sökartagen och letar efter er förlorade pusselbit och som vill ha något att stå på: Jesus är svaret!
Men inte Jesus som “allmän kraft” eller “medvetenhet” utan som den person han är. Inte en av många! Inte som en som “förstått hemligheten” i nån osynlig universalkraft! Inte som nån som åkte till österland och lärde sig meditera så att han kunde manipulera materia och gå på vatten!
Utan personen Jesus som föddes av Maria och levde på jorden för ca 2000 år sen och som dog ordentligt som straff för våra snedsteg, återuppstod, lever ännu idag och som hör om just du ropar på just honom.

Om du känner dig redo att genuint be om förlåtelse för dina synder och säga att du vill ha honom hos dig, vänta inte med det.
Har du bjudit in andliga guider och gått till medium eller spåtanter och talat med döda, be om förlåtelse för det för enligt Bibeln så är det synder (och det har sina skäl), befall andarna att lämna dig i Jesu namn, och bli ett barn till Gud.

Det kan bli hårt första tiden eftersom det onda kan vilja rycka tillbaka en, så var det för mig. Men det gick bra för jag hade hört Jesus röst vid det här laget och i kontrast med Hans röst blev de onda rösterna så uppenbart onda, och de skrämde mig inte längre. Men var beredd på att det kan hända. Jag skulle rekommendera dig att kontakta nån/några kristna för hjälp, men vet att alla inte har så många kristna i sitt liv förrän efter de blivit frälsta. Jag fick uppmaning att söka mig till kyrkan efter att jag blivit kristen.

Jesus är vägen till Gud och Gud är klippan som aldrig rubbas och som aldrig någonsin glider iväg under dina fötter. Honom kan du lita på och han kommer att lära dig massor. Men bara om du vill.


Om du har några frågor så får du gärna höra av dig. Du kan skriva en kommentar, eller så kan du maila, så svarar jag så snart jag kan.

Kram!

 

 

 

Kommer vi ha fri vilja i himlen, med tanke på att ingen kommer ta droger och slåss där?

Jag tycker att nog det bästa med internet är kommentarsfält. Inte alltid så klart, jag är inte dum i huvudet (inte helt i alla fall? *osäker*) , men rätt så ofta så sker det mest intressanta bland kommentarerna.

Idag la en kvinna upp en bild om helvetet och hon skrev bland kommentarerna att hon tror att man inte har fri vilja i himlen så därför väljer hon nog hellre helvetet. Hon förstår inte hur man kan ha fri vilja om man väljer bort droger, hat, bråk och sex till exempel, eftersom det är sånt vi människor dras till och gör ideligen och inte sällan med passion.

Men så skrev nån ett så himla bra svar som jag tänkte att jag ska lägga upp här:

IMG_2554

Concupiscense? Jag kollade upp ordet åt er (fast egentligen kollade jag upp det åt mig själv för det var det konstigaste ord jag sett på hela veckan)

med versaler

Finns mycket att säga om himmelriket, tex att det inte bara är nåt för “senare” utan för redan nu. Redan nu lär vi oss att se saker för vad det är. Men det orkar jag inte skriva nåt mer om nu för nu ska jag sova.

I morgon tänkte jag försöka mig på att blogga om en bok som jag hatar. Det är den ondaste bok jag vet, så inlägget kommer att bli en varning. Särskilt till sökare. Men vi får se hur det blir, huruvida jag hinner eller inte beror på lilla Stickan. Han är en riktig liten buse han [hytter med knytnäven i luften och ler träskodansleendet].

Ha det bäst!