Kyrkan som vill inkludera transpersoner genom att låta dem representera satan

Såg just det sjukaste klippet. Klippet är bara en minut men här får ni en genomgång. Här hittar ni klippet.

Klippet visar en tydligt HBTQ-positiv präst som beskriver kyrkans nya tillskott, en altartavla.

“och den har en tydlig positiv syn på sexualitet, de står och spretar med sina stortår, det betyder att det finns en positiv syn på sexualitet, det är en fallossymbol” 
Va? Vad? Varför?

“Ormen i träden är en transexuell kvinna”
Okej en transperson får alltså representera Satan, all lögns fader, jag antar att det är inkluderande, men.. vår frälsare, Jesus, som hela vår tro  cirkulerar kring, är även känd från Bibeln som kvinnans säd som KROSSAR ORMENS HUVUD. Man vill inte vara ormen.

“Det finns en positiv syn på kunskap. Det finns äpplen spridda på många platser i denna tavla” 
Jaha, så där står de och spretar med fallossymboler glatt omgivna av (symbolen för) ursynden (det är inte kunskap som är ursynden, utan det är att lyssna till lögnen, samt tro på att Gud undanhåller oss goda saker och inte vill oss det bästa). Är de positivt inställda till frukterna av denna lögn?

Jag googlade tavlan och på bild finns även två, vad man kan anta, samkönade par och en, öhm, egyptier i lederhosen (eller är det en tysk i egyptisk huvudbonad??).

Okej att människor som föraktar Kristus och tycker att YHVH är en lök kan sätta upp nåt sånt här, det kan man väl förstå, men att helt seriöst sätta den som altartavla .

Tolkning av drömmen i föregående inlägg

Jag skrev om en dröm i föregående inlägg och jag fick ett mail med frågan om det kommer någon fortsättning på det, för det var så mörkt och slutade så abrupt.

Jag trodde att det var tydligt vad drömmen handlar om, eftersom det är så tydligt för mig. Men jag vet med mig att jag kan vara lite obegriplig ibland.

Drömmen handlar om vår kultur och vårt samhälle idag. Den handlar om hur offerträsk inte alls är något som tillhör en mörk historia, utan att offerträsk i allra högsta grad är aktiva än idag, mitt i våra städer, mitt i vår civilisation. Men i stället för eld och rök och sträva pålar så sker det i polerade miljöer med mjuka lakan och steriliserade instrument.

Genom abort offrar vi våra barn för lycka, välgång och hälsa. Det är ingenting som man riktigt ifrågasätter, utan man bara “vet” att tillgång till abort är något positivt, som öppnar dörren till ett fullare och rikare liv.

Detta tankesätt och denna livsstil blir även ett sätt att offra kvinnor på, för vi pressas in i en livsstil som inte är anpassad efter eller har respekt för vår biologi, våra kroppar, psyken och behov, utan det är vi som ska anpassa oss, vi som ska offra, vilket dödar oss, om än inte på ett lika direkt sätt.

När jag var liten och hörde om ättestupor där man gjorde sig av med äldre och sjuka så häpnade jag över barbariet.
Idag pratas det en hel del om aktiv dödshjälp eller assisterat självmord. Där är det främst äldre och sjuka som är i farozonen, men även andra, som handikappade. Hela tiden under parollen “i omsorg för livet”.

I stället för att offra för att få en god skörd, som man gjorde förr, så vill man idag offra för att “skörden ska räcka till”. Man har börjat prata om abort som ett effektivt sätt att stävja “klimatkrisen” men också som ett sätt att hjälpa folk från fattigdom och svält. Man har börjat se människor som “sopberg” och “co2-utsläpp”. Några människor mindre, innebär ett längre liv för resterande, så tänker i alla fall de som är riktigt illa tilltyglade av klimatpaniken (ni behöver hjälp). >Här< kan ni läsa ett tydligt exempel på när det har gått riktigt snett när det kommer till abort och miljöfrågan.

Allt det ovan nämnda sker under mantrat att man “bryr sig om livet”, att man “bryr sig om barnen”, “bryr sig om kvinnorna, “bryr sig om de sjuka och fattiga” och så vidare. De liv som tas, ses oftast inte som riktiga liv, utan man ser det som att om man offrar dem så får “riktiga liv” en chans att växa och nå sin potential, vad nu det är.

Offerträsken finns alltså kvar, men eftersom de har fått en fin och modern konstruktion utåt, så ser man det inte som offerträsk utan man ser det som ett städat och civiliserat medel till omsorg, framgång och hälsa, och ju snabbare och lättare tillgången är, desto bättre.

Var finns hoppet och vägen ut från det här?
Jag måste tyvärr säga att det här våldet och föraktet för svaghet, litenhet, lidande och beroende förmodligen kommer att fortsätta ända till tidens slut. Det enda man kan göra är att vända om och sluta delta i och bidra till det. Och vill man det så finns hjälp att få av ingen mindre än Gud själv. Och ja jag talar även, kanske till och med särskilt, till de som gjort en eller flera aborter själva. Ni är mer än välkomna till Honom, ni är eftersökta och efterlängtade. Gud sände inte den här kunskapen om livet till kristna för att ni som trampat snett ska bli hatade utan för att ni ska få veta att Gud sände sin son till död och uppståndelse för att han vill ha en relation med just såna som oss (såna som trampat snett). Abort är inte oförlåtligt.

Vill man lämna dödskulturen som ser döden som ett medel till frihet, lycka och hälsa, så finns det bara en sak att göra och det är att vända sig till givaren av sant liv, sann lycka och sann frihet. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Jesus är svaret. Att vända bort från döden och i stället följa livet.

Jesus sade: “Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” Hon svarade: “Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen.”
Då hon hade sagt detta, gick hon och kallade på sin syster Maria och viskade till henne: “Mästaren är här och kallar på dig.”
– Joh 11:25-28

Men jag måste varna er: många, majoriteten rent utav, kommer tycka att du är helt dum i huvudet. De kommer att anse att du är en samhällsfara och ett vandrande hot mot andras lycka och välgång, när du plötsligt känner och uttrycker avsky mot abort. Abort är lite av en helig guldkalv bland de som (ovetandes) dyrkar den här världens gud. Så vill du följa Jesus, och vill du att han ska förvandla ditt hjärta och dina tankar, så får du buckle up och förbereda dig på att du kommer att bli avskydd av många, och inte bara av den här orsaken. Men jag måste säga att det är värt det. Det kan ta lite tid att vänja sig, men det är värt det. Sen kanske din uppgift blir en annan än just att prata om just det här.

“Om världen hatar er, skall ni veta att den har hatat mig innan den hatat er. Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er. ” – Jesus Joh 15:18

nyhedendom.jpg

 

De gjorde människooffer på lunchrasten

För några år sen hade jag en dröm som har hängt kvar. Jag drömde att jag befann mig på ett kontor med en chef/ledare (fast han gav egentligen intrycket av att vara en kung) som plötsligt blev väldigt upprörd på mig av någon anledning, och ville få fast mig. Jag förstod att mitt liv stod på spel så jag sprang iväg genom en korridor och tog en hiss för att komma undan.

Hissen stannade på en våning och jag sprang vidare, men förstod snart att jag befann mig i ett enormt och mörkt träsk. När jag sprang genom träsket så såg jag att där låg massvis, massvis med barn. Men inte bara barn, utan också äldre, kvinnor, och några andra.

De var döda.

mathieu-cheze-qfsKYUgW6ZY-unsplash.jpg

Någonstans i träsket, för det var ett stort träsk med gamla krokiga, mossiga träd, hörde jag rytmen från trummor. Jag såg fackelflammor fladdra på avstånd, och jag förstod att det pågick någon slags ritual längre bort, som människor stod och köade till på en lång rad genom träsket.

Jag tog mig genom träsket till slut, och ut från byggnaden. Där ute sken solen, människor var upptagna, och jag såg att byggnaden var en stor modern, rund och imponerande byggnad och den låg mitt i stan. Utanför pågick livet och stadstempot precis som vanligt, med shoppingcenter, cafébesök och kontorsarbete. Men mellan all vardagens bestyr insåg jag att kvinnor och män gick till den här fina byggnaden och gav blodoffer i hopp om att det skulle skänka lycka och välstånd. De gjorde det på ungefär samma sätt som man går till tandläkaren.

Jag vaknade, men tänkte ofta på drömmen. Jag tänkte på alla som jag sett döda i träsket, på nonchalansen och vardagligheten i allt runtomkring, och på hur en modern byggnad med en så ren och polerad yta kunde innehålla något så smutsigt och primitivt.

En dag när vi var på väg till Falkenberg så såg jag exakt byggnaden som jag sett i drömmen.

scacare.jpg

SCA håller på med skogsmaterial, men jag tror att det är irrelevant i sammanhanget vad SCA gör. Jag tror inte att de är skyldiga till att inhysa ett människoofferträsk vare sig bildligt eller bokstavligt. Det jag såg var det här.

care of life.jpg

“Care of life”. Det var precis det som byggnaden med träsket sade sig stå för i drömmen. Blodsoffren gjordes inte för att människor tyckte sig dyrka döden, utan de gjordes för att man sade sig bry sig om livet.

>Länk till tolkning av drömmen<

Nej, barn kommer INTE att rädda världen

endisnigh.jpg

Den ökade mängden människor som säger saker som att “det är BAAARNEN som kommer att rädda VÄÄÄÄRLDEN” med drömska blickar riktade mot horisonten , jag måste fråga, vad är det här för masspsykos?

Vet ni vad själva andan bakom det här påminner mig om? Det påminner om pratet om “indigo-” och “kristallbarn” som har pågått länge nu inom New Age-kretsar runt om i världen. Där har snacket gått att det senaste decennierna har fötts barn med “högre frekvens energi” till jorden och dessa barn, enligt New Age-gurus, är mer känsliga än tidigare generationer. Det har sagts att dessa “superempatiska” barn har fötts (reinkarnerats, faktiskt, från högre dimensioner) för att höja jordens frekvens och skapa balans och fred i världen mellan människor och natur och för att de ska föra oss in i en ny tid (new age) med sina helbrägdagörande och halvt övernaturliga lynnen.

Jag står inte ut när jag ser hur den här andan och synen på barnen har flyttat ut från nyandlighetens fult designade hemsidor och rätt in i i allmänheten. Barn som ska återställa balans! Barn som ska visa vägen! Barn som ska rädda världen! Snap out of it!

Barnen kommer inte att rädda världen. Inte något flickebarn, inte något pojkebarn, inte något enskilt barn eller någon grupp av barn alls.

Människor som säger att det är BAAARN som ska rädda VÄÄRLDEN, jag tycker att det syns rätt tydligt vad de längtar efter. De längtar efter en räddare (frälsare) och ett hopp, de längtar efter renhet och helighet. De längtar efter ett ljus i mörkret som kan ge oss och leda oss in i ett nytt meningsfullt liv och en ny framtid. Och det tycker de sig se hos just livrädda barn.

Men sätter man sitt hopp till livrädda barn och deras omvärldsanalyser så gör man både sig själv och barnen en otjänst.
Barnen är bara vanliga människor och de kan bli vilseledda (om de inte redan är det), de kan få drabbas av psykisk ohälsa (om de inte redan har det) och de kan när som helst knäckas, exempelvis för att de har kastats ut i extremt fientliga miljöer och sammanhang med uppgifter och frågor som är omänskliga att ge till barn.

Och en annan sak – barn blir vuxna och snabbt går det. Tro mig jag var själv nyligen ett barn. Faktiskt skulle jag säga att det är en av de naivaste och dummaste föreställningarna en vuxen människa kan ha – att BARNEN ska ha svaren och att det är BARNEN som ska leda oss rätt som civilisation.

Om du har sugits med i det här, vakna upp ur din trans och nyktra till. Har du en föreställning om att “barn är klokare än vuxna” och att “barnen har förstått det vuxna inte vill förstå”  och att de “kommit för att visa oss vägen” så kan jag säga att du har förvillat dig in i en romantisk fantasi.

Har även sett kristna som skriver saker i stil med “när lärjungarna är tysta så börjar stenarna ropa” och uttryck som lutar åt “profet”. Vet ni vad? Jag orkar inte. Det är så dumt så jag vet inte var jag ska ta vägen. De pekar ju inte ens åt rätt håll!

Barn kan man finna inspiration hos, de ser saker med nya ögon, kan vara oerhört intelligenta och kloka och vi kan lära oss mycket genom dem, men den inspirationen får man ta tillvara på på ett helt annat sätt än att kasta upp dem på världsarenan och hoppas att de klarar pressen för att de “verkar kunna ta det, så starkt, wow”.

Vill man ha en räddare, vill man ha någon att sätta sitt hopp till, vill man äga något sant och gott och heligt och oskyldigt och rent, vill man ha ett nytt meningsfullt liv och en framtid, vill man ha ett ljus som vägleder genom mörkret och som har svaren om sanningen och livet och evigheten, läs mer om Jesus här och kanske här och skaffa en Bibel. Vill särskilt uppmuntra dig som tror på förekomsten av “indigobarn” att göra just detta.

Låt Messias vara Messias och låt barn vara barn.

Jesus ropade: “Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret.”

JA till realism i barnböcker

Min yngsta gillar att läsa böcker men något som jag har upptäckt stör mig är hur orealistiska många barnböcker är.

Jag tänker: hur förvirrande måste det inte vara för ett litet barn att se elefanter i hängselbyxor som kör buss? Jag är 34 år så jag förstår att det bara är på skämt, men han har knappt några referenspunkter. Han förstår knappast att det är helt på låtsas. Han håller på att lära sig hur världen fungerar för fullt och så kommer jag där med travar av böcker om grisar som arbetar på posten och herr bäver som läser tidningen.

Ibland kan jag nästan bli arg när jag ser hur barnböcker förvrider verkligheten för mitt omogna lilla barn. Djur har inte kläder, kaniner röker inte pipa och möss har inte ångest för att hinna med vardagspusslet.

IMG_4835

Ibland undrar jag om inte barnböcker bär delvis skuld för att människor är så verklighetsfrånvända idag. Dels har vi det här att fler och fler anser att man kan vara eller bli precis vad man vill bara man “vill” och “bestämmer sig”. Men det spelar ingen roll hur många gånger My Little Pony säger att “ingenting är omöjligt, dreams do come true”, det blir ändå inte sant.

Men vet verkligen alla människor som har blivit hjärntvättade med det budskapet sen 70-talet att det inte är sant?

Jag är tveksam.

IMG_4833

Och så stöter jag ständigt på människor på nätet som av någon  anledning tror att människor och djur är likvärdiga. Det brukar låta ungefär “hur kan du anse att människan har en särställning från djuren??”.

Då tänker jag att en av anledningarna (utöver att man villat sig bort från Guds ordning av det skapade) till att de ens ställer en så djupt oroväckande fråga kanske är för att de har matats sen spädbarnstiden med barnböcker där djuren går omkring på bakbenen, dricker kaffe och åker vasaloppet.

Klart att man ifrågasätter människans särställning från djuren om man någonstans i ryggraden har fått lära sig att djur i sitt inre är exakt likadana som ens föräldrar.

IMG_4847

Jag tycker inte att det är något fel på fantasi så klart. Jag har fantasi, ganska mycket fantasi rent utav, och jag älskar Pingu. Men jag känner att jag gärna vill lägga en så stabil grund av realism som jag kan för mitt blott årsgamla barn innan jag presenterar honom för urballade hallicunationsdrömmar värdiga en tysk opiumfest (i Berlin!!).

Hur känner ni för barnböcker? Tror ni också att realism kan vara bra i början, eller tycker ni att fantasi alltid är en god krydda på tillvaron oavsett ålder och mognad?

Gud är stor, mäktig, och så så söt

Senaste veckan har vi varit på en del loppisar och antikvariat och där kan man hitta  gamla psalmböcker. Inte såna som finns i kyrkan nu utan kasserade psalmböcker som saknar noter och som har gulnade sidor och gammalt språk.

Häromdan bläddrade jag i en sån och undrade om jag kunde hitta nån psalm som jag känner igen, och letade efter första bästa jag kom på, Den blomstertid nu kommer. Jag tyckte att det hade varit kul att hitta en psalm som jag känner igen i en åldrad gammal bok. Det skulle vara lite som att dela ett ögonblick med folk av en annan tid. Men otålig som jag är orkade jag inte leta.

Efter det har vi varit på tre loppis/antikvariat.

På första fann jag en psalmbok och första sidan jag slog upp visade Den blomstertid nu kommer.
På andra fann jag en psalmbok och första sidan jag slog upp visade Den blomstertid nu kommer.
På tredje fann jag en psalmbok och första sidan jag slog upp visade Den blomstertid nu kommer.

För varje gång slog hjärtat ett litet dubbelslag och vid tredje psalmboken så tänkte jag att kanske är det så att Gud hörde mina tankar och ville ge mig den där stunden av tidlös samhörighet med andra kristna, precis som jag hade önskat.

Så gick jag till en annan hylla, drog fram random bok och öppnade random sida och vad fann jag inte där, i en bok som inte var en psalmbok, om inte första versen av Den blomstertid nu kommer, skrivet i kursiv. Då blev det snarlik känsla som när man delar ett internskämt med sin bästa kompis. Han fattade, jag fattade, ingen annan fattade. Det var dramatiskt, det var tyst och stilla, och det var underbart.

Sekunden efter hittar jag “Min Bönbok” av norrmannen Fredrik Wislöff, nyskick från 1975, en bok som jag har spanat efter i ett par år men hittills endast funnit på norska bokmål för nära 300 kronor. 20 kronor fick jag betala.

Jag vill dela med mig av den här lilla händelsen eftersom det är så här jag många gånger upplever samvaron med Bibelns Gud. Han är mycket stor, störst faktiskt, och med honom är det mycket som är allvar. Jag menar han skapade världen, planterade både livets och kunskapens träd, han har jämnat hela arméer och folk med marken och talar då och då med “röst som åska” och att följa honom leder inte sällan till att människor som inte förstår börjar håna, nedvärdera och avsky en. Men mest av allt känner jag mig helt ärligt som hans lilla tjej som han fröjdas av att umgås med och hålla i handen och som han ibland skojar med och stryker på kinden.

Dessa små stunder av ömhet är så oändligt mycket värda för mig att jag funderar på att inte posta det här inlägget eftersom jag inte kan beskriva bråkdelen av vad det fina i dessa  ögonblick av intimitet betyder, ögonblick som jag tror är en bit av det osynliga himmelrike som han har lagt i mig och som finns där trots alla mina uppenbara brister.

Men jag gör det. Jag postar.

(Oj!! Kolla här, vad jag fick syn på i min fb-feed precis nu innan jag skulle posta!) 

denblomstertid.jpg

Mitt hjärta slår hårt nu, för jag läste precis detta i Joel Halldrofs text:

“I psalmboken finns egentligen allt en människa behöver, och vi börjar med sommarpsalmerna. De hjälper oss att se vad den här årstidens skönhet djupast sett står för: evigheten mitt i tiden. ” – Joel Halldorf

Evigheten mitt i tiden. Det var precis det jag sökte, när jag sökte “Den blomstertid nu kommer” i den gulnade psalmboken på loppisen. Gode Gud. Finns det någon sötare än dig? Nej, det gör det inte. Ingen är så fin som du.

Här kan ni läsa hela Halldorfs text på expressen. 

Och människor. Jesus lever och Gud är god. Våga tro. Och vågar du inte, be om mod, och vill du inte, be om vilja, och kan du inte, be om kunskap, och jag tror att jag ska skriva det här särskilt till någon specifik som läser det här: Är du sårad från en religiös uppväxt där du skrämts med bland annat hot om djävulen, be om helande, tröst och sanning, för det du fick höra var inte från Honom, och han vill att du kommer tillbaka till honom nu, men den här gången utan rackliga och felande mellanhänder.

Hoppas ingen tar illa upp! Ha det bra!

Verklighetens Handmaids tale

Något jag ser återkommande i amerikansk pro choice-rörelse är kvinnor som klär ut sig till dräkterna som kvinnorna bär i Handmaids tale. Har även sett liknelsen i Sverige i, enligt mig, malplacerade sammanhang.

Handsmaids tale är en amerikansk tv-serie som handlar om hur en totalitär religiös rörelse tar över USA och använder fertila kvinnor som barnfödarslavar åt rika infertila högstatusfamiljer. Bibeln missbrukas rejält av dessa religiösa fanatiker och även fast serien är välberättad och spännande så var den alldeles för mörk för mig. Våldtäkt, tvång, stympning och stening som straff timme ut och timme in – visst hade jag velat se hur det går men nej tack. Två-tre säsonger såg jag ändå.

Jag tycker i alla fall att serien är otroligt haltande att ta som liknelse när man vill göra en “vi vill ha abort”-poäng. I serien våldtas fertila kvinnor systematiskt med syfte att de ska föda barn. Och barnen, som kvinnorna i många fall verkligen vill ha kvar, rycks ur deras armar så fort de är födda.

Jag minns särskilt en scen som inte direkt andades “brist på abort är problemet”. Det är när huvudpersonen, som blivit gravid, kryper in under täcket och viskar åt sin ännu inte synbara mage att hon ska rädda barnet bort från “this hellhole”. Det huvudpersonen vill ha åt sitt ofödda barn i den här serien är alltså inte abort, det hon först och främst önskar barnet är människovärde och mänskliga rättigheter. Handmaids tale är alltså inte en historia om kampen att få avsluta oföddas liv. Det är en historia om rätten till sitt liv och sin kropp, barnet inräknat.

Jag förstår att amerikanska pro choicers anspelar på “my body my choice” när de väljer den här dräkten i sina protester. Men jag tycker att liknelsen är slarvig, ogenomtänkt och haltande.

Öppnar man ögonen så finns det betydligt mer klockrena exempel på där Handmaids tale redan är verklighet för många kvinnor. Jag tänker på till exempel surrogatmödraskap, där rika par (i Sverige!) vänder sig till fattiga och utsatta kvinnor i andra länder och betalar dem för att bära deras barn, utan att bry sig mer om hur det känns för barnaföderskorna när barnen sedan aborteras efter godtycke eller forslas iväg för alltid direkt efter födsel. Pengar anses vara tillräcklig lön för vad dessa kvinnor och deras familjer går igenom psykiskt och fysiskt, trots att det uppenbart är människohandel de utsätts för. Vissa saker bör räknas som övergrepp och slaveri även om det är “frivillighet” och pengar inblandade.

Sen har vi ju också vissa muslimska länder där kvinnor inte får ha körkort eller cykla, där de måste bära heltäckande slöjor och inte har rösträtt eller äganderätt och absolut inte får välja om och när de vill gifta sig, och med vem.

handmaids-tale-season-3-trailer-1549263135.jpg

En annan slarvig och ogenomtänkt parallel vi minns

Ni minns kanske den här. Massor av pro choicers delade den med orden “KLOCKRENT :D”. Förmodligen för att de kände det som nån slags hämnd mot män. För ingenting är klockrent med denna skylt. Ingenting!

17156351_1231814526886716_1241807300913425857_n

Om graviditet är Guds vilja, så vill Gud naturligtvis att män ska kunna få erektion.

En betydligt mer klockren skylttext för pro choice hade varit

nopregnancies.jpg

Varsågoda.

Här är ett blogginlägg jag skrev när delningarna av denna bild var som mest intensiva.

När fri abort är en kvinnofälla

Här har vi en professor i etik som har skrivit några ord om hur abort kanske inte är lika mycket kvinnans fria val som det utger sig för att vara här i Sverige, samt hur abortdebatten är värd komplexitet.

“Jag misstänker att även vi i Sverige ensidigt betraktar abort som den enskilda kvinnans fria val, men skälen till kvinnans val är kanske inte så fritt som det förutsätts. Orsakerna till ofrihet och påtryckningar kan vara sociala eller kulturella, såsom att kvinnan är väldigt ung, att barnet har Downs syndrom eller att familjen hellre vill ha en pojke än en flicka eller tvärtom. Debatter om abort är värd den komplexitet som frågan innebär, bortom skyttegravarnas för eller emot.”
– Susanne Wigorts Yngvesson, professor i etik vid Teologiska högskolan Stockholm
Länk till citerad krönika här (Timbro)

Jag vet inte hur många kvinnor jag har sett på internetforum som pressats hårt till abort av familj men framförallt av pappan till barnet. Jag vet inte hur många trådar jag läst där kvinnan säger att hon egentligen inte vill göra abort, men funderar på att göra det för någon annan vuxen persons skull, och på grund av de saker som den/de övertygar henne kommer hända om hon inte gör abort. Vanligt är att hon får höra att de/hon inte har tillräckligt att erbjuda barnet hon bär. Detta är inte girlpower. Detta är övergrepp. Och de som tror att det är ovanligt tror fel (tror dock att få är såpass verklighetsfrånvända).

EDIT: Här är ett inlägg som jag skrev angående just en sådan situation. Jag undrar hur det gick. Jag hoppas att de mår bra. Gud vet.

Jag vare sig orkar eller kan hänga med i alla nyheter

Att leva i ett informationssamhälle kan vara ganska utmattande. Jag kan känna ibland att jag “borde” hänga med i och uppmärksamma allt möjligt som är viktigt, för annars “bryr jag mig inte”.

Men jag har gjort så att för att klara av mitt liv så fokuserar jag på några få saker som jag tycker är viktigast, och resten följer jag mer passivt än aktivt. Ibland tar det flera dagar innan stora nyheter når mig. Det måste vara så, för skulle jag ta till mig och engagera mig i allt som verkar viktigt och aktuellt så skulle energin mycket snart ta slut och jag skulle inte orka hålla upp nånting alls. Jag skulle kollapsa och det finns ingen nytta med det. Jag har mycket begränsat med energi.

Förr så kände jag rätt ofta hur hela världen liksom vällde över mig som en tsunami. Det var som att jag behövde ha koll på allt och förstå en massa invecklade orsak och verkan och samverkan för att med någorlunda gott samvete ens kunna ta ett beslut om vilka grönsaker jag skulle köpa i affären. Varor i butik hör samman med politik, miljö, hälsa, och jämställdhet och för att kunna köpa sojakorv eller hårschampo så måste man sätta sig in i miljögifter och konflikten vid Gaza-remsan. Att konsumera är att ta ställning och hängde man inte med så fanns risken att man tog en dålig ställning, och då var det nästan som att man personligen lika gärna kunde ladda bössan, ge sig ut på de sju haven och skadeskjuta varenda delfin i sikte för att sen se åt ett annat håll medan de sjönk mot en smärtsam död.

klimat.jpg

Aaaah får jag ens fram vad jag försöker förmedla med denna illustration, jag vet inte, jag är för trött, jag måste sova! 

Delningar och kommentarer online har blivit som ett kapital som på visar hur mycket man bryr sig om viktiga och aktuella saker.

Jag kan även känna en press på att jag som bloggare “borde” blogga och sprida information om diverse allvarliga och viktiga grejer fastän det inte riktigt hör hemma på min blogg.
Jag vet inte när det blev så här att jag som vanlig civilare känner en press att axla rollen som någon form av samhällsdebattör och allmän informationsspridare i varenda ämne som rullar in på tapeten. Jag bara vet att jag känner av den här pressen av nån anledning som jag inte har hunnit analysera så djupt.

 

Det jag vill ha sagt är kort och gott att jag har beslutat att fokusera på några få saker som jag tycker är viktiga. Sen försöker jag göra så gott jag kan i allt, men är överlycklig över att andra kan sköta expertis och spetskompetens i politik, miljö och andra frågor åt mig. Att jag har en tro på en allmaktsfader i himlen som bär mig bidrar så klart också till min möjlighet att slappna av och inte dö av stress över allt jag inte vet och förstår.

miljon.jpg

Det här är en kommentar jag fick en gång när jag skrev att jag inte orkar kolla upp allt jag köper och därför säkert kommer råka köpa fel slags schampo. Tyckte att den visar lite av det jag försöker beskriva! Kan inte hjälpa att jag tycker att den är lite rolig!

Sex endast inom äktenskapet

Jag läste det här inlägget om sex, och att avstå från dito, på bloggen “Tycker och tänker”, och det tycker jag var intressant.

Jag har nog inte skrivit om det här tidigare men en av de första grejerna som fick mig att se annorlunda på Bibelns Gud var faktiskt det här med sex. Jag hade blivit intutad från diverse håll i min vandring till att bli kvinna att kvinnor minsann ska ta för sig av sex på samma sätt som män. Och inte vilka män som helst (då det finns en rätt bred variation av män) – utan de lösaktiga känslo- och relationsmässigt distanserade männen. Det har utmålats som roligt, oskyldigt, hälsosamt och bra att åtminstone ha testat att ha one night stands och sexkompisar, och kvinnor som inte “får känslor” för de hon ligger med har framställts som särskilt starka, självsäkra och frigjorda. Överallt finns uppmuntran till att prova, uppleva och testa gränser. Och visst kan sex leda till  könssjukdomar och graviditeter men för det finns kondomer och mediciner och abort så sådana konsekvenser har aldrig framstått som något allvarligt.

Men så kom jag till en punkt när jag upptäckte att det här inte kan stämma. Sex med olika partners kan inte vara bra. Jag började observera hur kvinnor omkring mig som bytte partners ofta mådde, trots att de njöt av själva sexet, och i allra högsta grad observerade jag hur jag själv mådde. Ja nu bytte jag inte partner särskilt ofta men ändå tillräckligt. Jag la märke till att något händer med ens själ när man ligger med nån, det var som att en del av mig själv gick över till den andra, och att jag i min tur fick en del av den andra personen, och det innebar bland annat att jag började se världen lite grann som genom den andra personens ögon, och det var inte alltid behagligt.

Och män som ligger runt. Jag har aldrig haft nåt för dessa män. Jag tycker att det är smutsigt och fult när män gör så. Jag vill inte ha nån man som ser kvinnor som hjortar som han är på ständig jakt efter att få ta som troféer. Usch! Så varför skulle jag då vilja vara ens bråkdelen likadan? Varför skulle jag då tycka det vore bra för kvinnor om vi tog oss an och normaliserade samma osmakliga beteende?

Och när jag gick och reflekterade över det här, för det gjorde jag länge, under några år låg den här idén och pyrde, så ekade ett litet citat från Bibeln i mig, vem vet var jag hade snappat upp det: “så är de inte längre två, utan ett kött“.

Till slut gav jag Bibelordet absolut rätt. Att det stämmer. Något händer när man har sex  som inte händer när man exempelvis kliar en annan person på ryggen. Sex är mycket djupare och enormt mer allvarligt. Man sammansmälter och man blir ett kött. Och det fick mig att tänka tanken att kanske vill inte Bibelns Gud stjäla ens glädje när han säger att man ska hålla sig till en person. Kanske säger han så för att skydda oss. Kanske är sex tänkt enbart för att ha med en enda person, till döden skiljer dem åt, för att han vill att vi ska bevaras från något som är ont för oss? Och att det inte är för att kontrollera kvinnors sexualitet utan för att värna både mäns och kvinnors själsliga hälsa?

exjob.jpg

Så gick mina tankar. Bibeln hade jag dock ännu inget intresse att fördjupa mig i. Förlegad tråkig bok med några goda poänger, det var vad jag tänkte. Men ett frö till en tanke hade ändå börjat gro nånstans: en liten liten tanke om att den Gud som beskrivs i Bibeln kanske inte är det kontrollerande fantasifoster, skapad av galna gubbar, som jag trodde.

Nej jag läste inte Bibeln, men jag letade i andra filosofier, andligheter och religioner om det här, och det finns även inom annan tro en uppfattning om att man sammansmälter och får del av varandra andligt vid sex . Det är bland annat därför som så många andliga inriktningar förespråkar celibat för de som strävar att uppnå “upplysning” och “renhet” (vilket inte är nån sann upplysning eller renhet om ni undrar). Så jag upptäckte att jag var långt ifrån ensam om att ha noterat att sexuell relation har konsekvenser för det själsliga.

Hur ändrades då min syn på sex efter att jag, av helt andra skäl, bjudit in och tagit emot Jesus?

2016 gifte jag och barnens pappa oss för det är inte rätt att som kristen ha sex med en person som man inte är gift med. Det spelar ingen roll om Gud har valt ut mannen och vidrört relationen, man har barn tillsammans och har bestämt sig för att leva i trohet till varandra. Är man inte gifta så är det fel. Så för första gången i mitt liv blev giftermål viktigt, och ett sådant blev det också tack och lov (tänk om min man sagt nej).

Biblisk sexualmoral är på papperet väldigt enkel, men i praktiken är det väl snudd på omöjligt emellanåt, även för de som verkligen vill göra det rätta. Men även fast det kan vara svårt och även fast många misslyckas så är den bibliska sexualmoralen god och jag anser att den är mycket väl värd att sträva efter och återvända till om man har lämnat den.

Så jag har helt och hållet lämnat den där “fri sex hit och dit tjoho”-sexsynen bakom mig, fast det gjorde jag redan innan jag blev frälst. Skillnaden efter att jag tog emot Jesus, utöver den befriande delen då jag blev renad från mitt livs alla sexuella snedsteg, var att äktenskapet blev ett heligt förbund i mina ögon.