Hemma från semestern igen #semester


Vi har åkt hem från Öland och vi kom hem till Kungälv i måndags. Semesterkassan sinade snabbare än vad vi hade räknat med och när pengarna tagit slut så såg vi på varann, blev lite röda om kinderna och ba ”oops”.

Det är ingen fara, det var semesterpengarna som rök, så vi har så vi klarar oss by Gods grace, men vi fick packa ihop och åka hem. Vi har haft en underbar semester, den bästa jag har haft sen barnsben, och jag kommer inte glömma den i första taget. Del i det som gör den så lätt att komma ihåg är att vi gjorde ungefär samma saker varje dag.

Öland är en ö som vi vill återvända till. Men jag måste erkänna att jag är lite nyfiken på Gotland med. Jag är usel på att hänga med i världshändelser, men en sak vet jag: Ryssland vill ha Gotland. Och om Ryssland vill ha Gotland, ja, då vill jag så klart se varför. Så kanske blir det Gotland nästa år om livet fortsätter som det gör idag. 

Detta tyckte jag om öländska kroppkakor #mat #semester

Idag köpte jag kalla öländska kroppkakor som jag tog hem och kokade upp till middag. Jag ville väldigt gärna veta hur kroppkakor smakar. De ser ju ut ungefär som palt och tycks vara fyllda på ungefär samma sätt som palt – så det kanske är som palt, tänkte jag. 

Men det smakade inte alls som palt. I stället för gott så var det äckligt. Alltså – det var inte motbjudande. Inte till en början. Det gick an. Det gick ner i magen. Men efter att jag ätit två kroppkakor så var det som att jag ville spy när jag såg på tallriken. Det var som att det som för en stund sen gick ner hade förvandlats till en sörja som våldförde sig på mina näthinnor. 


Ni ser ju. 

Jag hade en kall kroppkaka kvar som jag hade tänkt spara till frukost men den slängde jag ifrån mig som en påse mjöl som man har hittat en hästpya i. 

Nu har jag smakat kroppkaka och jag kan inte säga att det var sista gången, men kanske var det sista gången. För jag gillade det inte. 

Ät palt i stället om du ska äta en grå degklump som kokats i en gryta. Det är mycket godare. Helst flatpalt. Har aldrig fattat detta att fylla mat med fläsk. Huvva. 

Jag är ledsen Öland detta är inget personligt mot dig och ditt folk. Det är bara en fråga om smak. 

Nån fler som testat? Vad tyckte ni?

Häxmammor och påven. Såhär svarade folk på några polls:

I helgen hittade jag åt poll-knappen på twitter. Jag har egentligen sett den förr men har alltid tänkt att polls är störiga så jag har blundat och sett åt ett annat håll. Men i helgen släppte jag den inställningen helt.

Jag kan inte påstå att jag valde frågorna med omsorg men bortsett från det så ställde jag bra frågor.

poll1

Kommentar: När folk ska välja mamma så vill de ha Elsa från Disneys Frost. Det är bara att anta att folk inte vet vilka krafter det är som ligger bakom prinsesshäxors förmågor! Hagar kom sist. Antagligen tycker inte folk om tanken om att förskjutas från sin far och drivas ut i öknen och nästan törsta till döds i solen.
Själv hade jag valt: Hagar. Det är ju inte hennes fel att hon blev utnyttjad som barnaföderska och sedan förskjuten. Hon verkar ha varit en toppenmamma och hon fick ju dessutom hjälp även fast det såg riktigt pissigt ut där ett tag.

poll2

Kommentar: Här valde jag tre låtar som jag tycker är rent vidriga och så en älskad psalm. Så föga förvånande vann psalmen. Det som förvånar mig är att hela 33% skulle välja 59th street med Simon & Garfunkel?!?? Men kanske gillar folk att tortera sig själva med män som  are ”feeling groovy”… ”Darada da da da da…. feeling groovy”. Jag ser det som ett tecken på att vi lever i yttersta tiden. Men eloge till alla som hatar Kokomo.
Hade själv valt: Måne och sol så klart.

poll3

Kommentar: När det kommer till att ta kändisar till mormors begravning så vann oscarsvinnaren Jennifer Lawrence ganska stort. Jag såg henne gråta i filmen ”The Passangers” häromdan och det var väldigt trovärdigt. Så även om hon inte kände ens mormor så kan hon säkert tillföra nåt på begravningen.
Jag hade själv valt: En dos från fragglarna. Är i CHOCK!! för att inte fler valde detta.

poll4

Kommentarer: Jag är inte så himla bra på vad olika kristna samfund och rörelser heter , men det verkar som att de allra flesta helst hade velat vara katoliker? Det tycker jag är konstigt då jag personligen tycker att katolska kyrkan är jätteobehaglig (obs gäller definitivt inte enskilda medlemmar obs obs).
Jag själv hade valt: Det här är en mkt svår fråga för jag har inte riktigt hunnit lära mig skillnaderna mellan de flesta rörelser.  Men väljer nog ”Annan kristen rörelse-vän” för det finns mer att välja på där (antar jag) men tror att de flesta struntar i vad rörelsen heter så länge Jesus är i centrum.

Hur jag skulle ha valt bort kronprinsessan Victorias klänning i tre effektiva steg

Vår fina kronprinsessa Victoria har fyllt 40 år och det tycker jag är värt att fira, även fast jag inte känner henne och är ointresserad av att ens ta ställning monarki-frågan.

Till sin födelsedag åkte hon omkring genom Stockholm i nån öppen droska om jag inte missförstått det helt och från den vinkade hon åt människor så att de blev glada. Klädd var hon i en underbar klänning täckt med rosa blommor.

vickysdressBilden lånad från Damernas

Och även fast jag tycker att klänningen är fin så ska jag berätta hur jag hade valt bort köpet av den i tre effektiva steg:

  1. Först hade jag tittat på prislappen. Jag vet inte vad klänningen kostade men jag har en känsla av att jag personligen skulle ha valt bort den efter en titt på prislappen.
  2. Hade inte prislappen avskräckt mig totalt så hade jag tittat på tvättrådet och förmodligen så hade tvättrådet fått mig att lägga ifrån mig klänningen som vore den av skållhett järn. Se på det skira tyget. Se på alla de där fladdriga blombladen. Inte ens en tvättpåse och en skontvätt kan rädda denna klänning från tvättmaskinens fasor.
  3. När jag skådade blombladen närmre så hade jag upptäckt att det inte alls rör sig om blommor utan om fjärilar. Är inte fjärilar bara äckliga insekter? Vidriga leddjur med skelettet utanpå? Det tycker jag. Fjärilar är som ett Guds ironiska skämt. Jag undviker fjärilar.

 

Att konprinsessan Victoria inte blev avskräckt av de här faktorerna anser jag tyder på att hon både lever och tänker annorlunda mot vad jag gör. För mig hade klänningen varit helt fel. Men för henne var den helt rätt, vilket syns, för hon verkligen strålade i den.

Kronprinsessan Victoria, om du läser detta så vill jag bara säga grattis i efterskott på 40-årsdagen. Gud bevare dig och din söta familj!

 

Jag är inte så förtjust i kristen musik

Jag vet inte vad jag tycker om kristen musik rent lyssna-på-hemma-från-Spotify-mässigt. Hittills har jag inte hittat nåt som jag orkar lyssna på en längre stund. Föredrar tystnad ungefär 9 gånger av 10. Särskilt stilar som Hillsong och andra ”moderna sound” är inräknat i detta.

När jag väl lyssnar så är det för att det är texterna som jag vill åt. Kristna sångtexter talar till mig på ett sätt som andra texter inte har kunnat göra. Me loves it. Men lyssna för att det rent musikaliskt låter intressant och bra?… alltså, många av mina kristna favoritlåtar finns bara som typ ”tre vänner och femton församlingsmedlemmar jammar loss med spontana utrop”-versioner och det kan funka ibland som nåt slags nödsnöre men inte som något som jag vill lyssna på för att jag faktiskt tycker att det låter bra.

Jag förstår nu varför nästan alla kristna är musikaliska och spelar egna instrument och sjunger ljuvligt på egen hand. Det är en överlevnadsstrategi.

Å andra sidan behöver inte det här vara något negativt. Gud vet att om jag njöt av kristen musik från datorn så skulle jag aldrig söka mig till lovsång utanför hemmet. Då skulle jag stänga in mig i hemmet och stanna där så länge som toaletten fungerar (jag tycker att det är jätteviktigt med närhet till en fungerande toalett).

I och för sig så gäller mitt relativa ointresse för att lyssna på musik inte bara kristen musik. Jag är inte särskilt intresserad av att lyssna på nån musik över huvud taget. Visst kan jag lyssna någon stund då och då men skönast är nog tystnaden. Im a big fan of tystnad.

Musik stör ofta rätt mycket. Skulle jag välja mellan att se nåt på tv där nån superpoppis och rivig artist skulle sjunga och dansa sina mest medryckande superhits, låt säga.. Beyonce, eller ett program där hon står bunden helt tyst och stilla som Hannibal Lecter i När lammen tystnar så skulle jag helt klart välja det senare. Fast ändå inte, eftersom det vore obehagligt.

hannibalbeybey

Beyoncé det här var ingen bra idé

Samtidigt tänker jag att jag nog har missat mycket lyssningsbar kristen musik eftersom jag såpass nyligen blev kristen. Ta tex kristen acid-rock från 70-talet. Var är den? Den måste ju finnas. Inte för att jag är så förtjust i acid-rock från 70-talet men ändå. Den måste finnas och jag har missat den! Min poäng är att jag bara har skrapat på ytan på en hel genre och att det egentligen kan vara lite förhastat att säga att jag inte är så förtjust i kristen musik lyssna-på-sotify-mässigt, när det är så mycket som jag inte ens vet om existerar.

Så nån dag kanske jag ångrar mig. Då säger jag kanske: wow, jag älskar kristen musik på spotify. Den är verkligen bra, det bästa jag nånsin hört.

Men idag är inte den dagen.

Tur att mitt intresse för att lyssna på spotify inte är viktig för min relation till Gud.

Kanske dags att lära sig spela gitarr och sjunga härligt.

För när man sjunger *LIVE* till Gud så är typ nästan all kristen musik plötsligt bra eller åtminstone okej. Kanske gör sig musik till en levande Gud bäst när den är levande? Dunno. Känns logiskt i och för sig.

När jag var Latikberg kyrkas lilla Robert Wells

Appropå det förra nostalgiladdade inlägget så hittade jag det här fotot på mig när jag befann mig i nämnda Latikbergs kyrka:

latikbergs kyrkas robert wells

Jag var nog elva år på fotot men vid fototillfället var jag inte ifred i kyrkan utan uppenbart hade jag ett helt gäng med åhörare.

För jag var inte blyg alls när jag var i den här åldern. Jag älskade att spela piano på avslutningar och jag njöt varenda sekund som jag fick sjunga lite solosång inför publik.

Men nånstans på vägen upphörde det här utåtriktade beteendet helt och hållet och jag blev inåtvänd. Vad det gäller piano så har jag knappt ens petat på ett piano sen jag slutade hänga i Latikbergs kyrka på sommarloven, vilket var någonstans i högstadiet. Händer att jag kan sakna det.

Jag hade det i alla fall väldigt bra som kunde vara i kyrkbyggnaden på det sätt som jag kunde. Jag har svårt att se det som nåt annat än en Guds tröst, även fast jag inte förstod det som det då.

footprints-in-the-sand

Japp, dagen är kommen – dagen då jag delar dikten ”spår i sanden” helt oironiskt. Men vadå, den är ju skifin!!

Folk som inte fattar hur man ska bete sig i en kyrka <3

Jag läste den här artikeln i Dagen om ett hårdrocksband som spelat in en musikvideo i en kyrka utan att fråga kyrkoherden, och jag fylls av nostalgiska minnen.

Jag ser tillbaka på när jag själv brukade invadera min bys kyrkbyggnad om somrarna.

58657_96075548

Jag spelade på flygeln och på orgeln, lekte med kyrkklockan (undra om nån hörde att den stod och klingade på random vissa dagar?), klättrade upp i kyrktornet och slog upp luckorna och satte mig där och skrev med utsikt över skogarna.

Ibland tog jag med mig min lillasyster och vi skrev högtidliga tal som inte var särdeles kristliga, tal som vi sedan ropade ut från talarstolen i allvarlig ”präst-ton”. Vi intog sakristian, skådade prästklädseln, och så sprang vi omkring mellan bänkraderna som vilda babianer. Hade vi haft rökmaskiner och ett hårdrocksband så hade vi högst sannolikt även spelat in en musikvideo.

58657_34092583
Kyrkbyggnaden i Latikberg var som mitt andra hem om somrarna. Utöver de gånger min lillasyster var med så var kyrkbyggnaden en plats där jag fick vara själv. Att det skulle finnas en Jesus också hade jag inte den blekaste minsta aning om, trots alla psalmböcker och avbildningar som fanns där på honom (när jag såg Jesus hänga på korset så tänkte jag ungefär: vad är det för fel på människor som hänger upp sånt här på väggen??).

För inte får man sug efter Jesus och förlåtelsen etc bara för att man invaderar en kyrka, särskilt inte om man jagas ut därifrån av vaktmästare/församlingsmedlemmar/präster/kyrkoherdar (hehe).

Det är klart att man inte ska invadera kyrkor. Så jag vill inte tynga stackare som nödgats jaga ut folk. Men jag bara måste säga att jag känner sån himla värme för människor som inte fattar eller struntar i hur man ska bete sig i en kyrkbyggnad. Människor som kommer dit och stör och som inte förstår när man bör sitta eller stå eller varför prästen klär sig i bordsduk. Jag känner så för er att jag knappt vet vad jag ska ta mig till (inser jag i skrivandes stund).

10301141Ni som ser denna bild och tänker: vad håller de på med?  Ni som gnuggar er i ögonen och zoomar in och undrar: Är det en svensexa?

Åh vad jag önskar att ni också skulle ta emot Jesus ordentligt och komma till kyrkorna och röra om lite där. Sveriges kyrkbyggnader skulle verkligen behöva er undrande närvaro. Min kyrka är bra på många sätt, men det vore så fett nice med fler nyfrälsta kristna där som inte varit kristna ett helt liv (och då menar jag absolut inte att det är nåt fel på de som varit kristna i ett helt liv, men det skulle ändå vara nice med fler nya). Människor som är vilsna i den här kulturen.

Till er som känner er obekväma och udda i de kyrkbyggnader ni besökt, ni som inte känner er tillräckligt ”heliga”, ni som inte vet om eller när ni ska sitta eller stå, och som tycker att kyrkbesök känns som en krystad teater som ni inte kan manuset till, som att människor ser fel med er, vill jag säga sju saker:

  1. Grejen med kristendomen handlar inte om kyrkobyggnader och dess interiör och att kunna ett manus utantill osv. Den handlar inte heller om symbolisk klädsel eller till synes vördnad för broderade servetter (för det är bara till synes, oftast, hoppas jag).
  2. Grejen med kristendomen är inte att vara fri från sina tyngder INNAN man blir kristen. Det sker medans. Det är ju det som är poängen.
  3. Grejen med kristendomen är Jesus, och att bjuda in och ta emot honom i sitt hjärta. Att erfara och erkänna att man behöver honom. Detta är inte på något sätt beroende av vare sig byggnad, manus, rekvisita eller utsmyckade textilier. Inbjudandet och  mottagandet av Jesus kan ske var som helst, och på ett språk och med ord som just du förstår. För mig skedde det hemma i lägenheten.
  4. Grejen är att genom Jesus få personlig gemenskap (vilket innebär att hålet på insidan fylls igen) med vår fina goda levande och personlige Gud YHVH (han kallar sig YHVH i Bibeln, men tyvärr tycks det ha glömts bort hur det uttalas, vilket är så himla weird).
  5. Grejen är att få syndernas förlåtelse och att få börja om från början, som ett nyfött barn. Vem har inte önskat det ibland, att få börja om på nytt? Så härligt att det är möjligt.
  6. Grejen är att få hjälp genom Jesus att själv förlåta andra för allt som de har gjort mot en genom livet (alltså inte ”glömma och gå vidare”, ”sluta tänka på” eller annan slags låtsasförlåtelse, utan förlåta, på riktigt, bli förlöst från det för alltid),
  7. att lära sig att göra och älska som Jesus, med Jesus som ständigt närvarande lärare och stöd.

Då kan man kanske undra att vad gör man som ivrig sökare om det inte är säkert att man som ny och oviss får hjälp att hitta in i sin egna relation med Jesus när man söker sig till en kyrka?
Jag säger att vågar du och vill så testa för man vet ju aldrig. Man kan bli rätt överraskad. En kyrka som till synes verkar ointresserad av att släppa in nya och berätta hur man kan ta emot Jesus i sitt liv etc kan visa sig dölja oväntat mjuka delar där under. Många kyrkor är som dolda skatter gömda helt öppet verkligen. Ett tips kan vara att fråga nån ”kan du hjälpa mig att be för att ta emot Jesus i mitt liv?”. Annars så kan du ju faktiskt alltid fråga Jesus själv om ledning att hitta till din församling, även om du inte är frälst än. Han kommer på nåt.

Hm vet inte hur jag ska avrunda det här inlägget så jag avslutar det bara så här.

coolasolbrillor2