Min musiksmak, profan musik och vad jag inte gillar med den lättillgängliga kristna musiken

Idag tänkte jag att jag skulle svara på lite fler grejer i samma inlägg

“Vilken musik gillar du? Hemma och i kyrkan?”

Generellt så lyssnar jag inte så mycket på musik, jag tycker att det är ganska ansträngande och jobbigt för hjärnan för det verkar vara så att jag inte bara kan låta saker vara utan jag vill helst ta in och analysera allt, vare sig jag vill eller inte. Jag föredrar brummandet från frysen eller diskmaskinen framför musik oftast.

Men tidigare i livet så har jag helst lyssnat på musik som har sångtexter som handlar om djupare värden än alkohol, droger, sex, förälskelse och att köpa grejer (på tal om hjärntvätt i det här inlägget så innehåller musik rätt mycket hjärntvätt) (och jag har lyssnat en hel del på sån musik med). Eller djupare och djupare. Jag lyssnade mycket på Kenneth and the Knutters och Svenne Rubins när jag växte upp. De sjunger om att köra vespa, jaga älg och köpa bröd. Det gillade jag! (gillade inte låtarna om att dricka öl)

Annars har jag lyssnat mycket på blandad musik. Jag tänker sponant på Imagine Dragons. De har låtar med dold andlighet bakom textraderna och det uppskattar jag ju alltid när jag är en *andlig person* och jag relaterar mycket till Dan Raynolds som skriver många av låtarna. Hur det var innan jag blev utkallad från Egypten alltså. Jag brukar säga att “the satan is strong i this one”, lite på skämt, mycket på allvar.

O7mZOIg.jpg

Jag har inte lyssnat så mycket på kristen musik hemmavid heller. Det mesta som finns omedelbart utan att man måste gräva låter ungefär likadant och det är svårt att hitta något som är originellt. De påminner väldigt mycket om låtar om förälskelse vilket jag aldrig haft nånting för. Det är liksom “Jesus du är störst och vackrast” hela dagen lång med suckande röster – vilket är sant och bra mycket vettigare än vanligt förälskelseGNAGANDE (som gärna uppföljs av nån låt hur man på bästa sätt lämnar den där personen som tydligen var en skithög?) – men jag skulle uppskatta låtar som handlar mer om bibliskt innehåll. Typ dramatiskt, svåra citat, hyllningar på specifika mirakel, specifika exempel på Guds kärlek! Fick ett tips på en sån låt för ett tag sen här på bloggen:

(Hosea var en profet som Gud sa åt att gifta sig med en prostituerad. Hon var otrogen och lämnade honom men gång på gång så hämtade han tillbaka henne, förlät, och fortsatte att älska henne. Hans fru var en bild för Israel – Guds förlovade folk)

I kyrkan är det en helt annan sak. När två eller fler möts i Jesu namn så är han där och då blir typ all musik som upphöjer honom plötsligt bra. Särskilt såna man känner igen och kan texten eller åtminstone melodin på. Psalmer, Segertoner, nya, gamla lovsånger, det spelar ingen roll. Skulle nog säga att jag föredrar gamla. I kyrkan skulle sån musik jag önskar ett stycke ovanför kanske inte ens göra sig bra?

En sak har ändrats sen jag fick Stickan i alla fall. Jag har i princip helt slutat lyssna på profan (alltså okristen) musik för jag orkar verkligen inte med det. Inte ens för att analysera och ta tempen (vilket jag annars har gillat som nån form av hobbyverksamhet). Jag får huvudvärk och blir tjock i halsen av avsky vissa gånger. Imagine Dragons har gett ut nytt nyligen och även fast deras låtar inte brukar vara så himla hårda känner mig noll intresserad av att höra om Dan Reynolds inre elände. Stackarn behöver hjälp. Och så känner jag för ungefär alla populära artister. Beyoncé inräknad. Fattar inte hur man kan lyssna på hennes sångtexter utan att bli seriöst orolig för henne.

Jag lyssnar mest på barnmusik och kristen musik nu, jag har kanske blivit mjukare och känsligare sen jag födde. Lyssnar just nu mest på Pelle Karlsson. Jag har aldrig gillat “My Way” med pompöse Frank Sinatra men “Jag håller hans hand” med Pelle Karlsson – [gestikulerar som en italiensk kock som just smakat bästa pastan] – moah! Och jag gillar hur fräck han törs vara i “Han finns där” där han sjunger att de som tror enbart på vetenskap “lever helt mekaniskt”. En sån provokatör!

Så det blir en del lyssnade tillsammans med lillen. Hans favorit är “Han är min glädje och lovsång”. Nej jag skojar bara. Hans favorit är “Dansa mina fina fötter” tätt följt av “Huvud axlar knä och tå”. Jag förstår honom. Tänk att upptäcka att man har fötter, huvud, axlar, knän.. och till på det, TÅR!

Men för det mesta får det vara tyst.

Är alldeles för trött

Ikväll är jag trött och orkar inte blogga. Men jag kan tala om för er, som inte bor i Kungälv, att det byggs nåt fruktansvärt här. Hela stan har ändrats – [tar på sig en surgubbe-keps bakofram samt en halsduk] – till det sämre!

Nämen allvarligt. De tycks inte ha tänkt estetiskt när de har byggt. De tycks ha tänkt lite “nu ska vi fixa skymmande köpcenter och massa lägenheter hulleribull, gärna så nära en smutsig europaväg som är humanly possible!” Jaja, det blir nog bra!

Och när de är klara kommer centrum vara flyttat och vår lägenhet kommer då att ligga centralt. Jag har aldrig bott i centrala Kungälv tidigare.

IMG_2691

En gång när jag såg Barbapapa som barn så var det ett avsnitt där en stad byggdes upp. Barbapaparösten sa att byggnaderna “växte upp som svampar”. Jag har aldrig känt nån vidare frid över den liknelsen. Men än idag när jag ser att det byggs så tänker jag “husen växer upp som….. SVAMPPPARRR”. Argh [hytter med näven åt Barbapapa]

barbapapa.jpg

 

När kaffet gör mig sur

Jag upptäckte nyss att jag har värk i huvudet och att ljuset liksom tränger sig in i mina pupiller som en iller till sin jordhåla och jag funderade på vad det kan vara för jag är inte sjuk och Stig har inte skrikit. Och då kom jag på det – jag har inte druckit kaffe idag.

Jag tycker att kaffe är gott. Jag uppskattar att dricka kaffe på morgonen, det är en mysig rutin. Det är varmt och väldoftande och brunt. Något jag inte gillar är att kaffet ska vara beroendeframkallande. Det är ju inte godare än, låt säga, c-vitaminbrus. Inte ger det nån  effekt heller, jag blir inte pigg så som myten kring kaffe utlovar, så därför har jag inte tänkt på det som en drog utan som en trevlig dryck som ibland ger mig ångest och hjärtklappning (vilket är skälen till att jag har slutat med kaffe tidigare gånger).

Så jag känner mig just nu lite lurad. Så störigt att något jag tycker smakar gott och är mysigt (då det inte ger mig hjärtklappning och ångest) ska ha gjort mig beroende på detta fysiskt kännbara vis.

kaffet skäms.jpg

Så nu är det slut på detta. När ska jag lära mig?

Varför brinner jag så för abortfrågan?

Jag fick följande förslag på bloggämne:

“Varför brinner du så för abortfrågan? Jag är av åsikten att det mest är en fråga för den enskilda individen, och inget som vi utanför behöver lägga oss i så mkt”

Och min följdfråga på det är: skulle du fortfarande anse att det är en fråga för den enskilda individen ifall abort var lagligt ända fram till förlossningen?

Jag tror att vi alla är överens om att det skulle vara olämpligt att döda barn i graviditetsvecka 40.  De allra flesta i Sverige vill inte ha “fri abort” och tack och lov för det. Abortgränsen brukar baseras på när man anser att en människa får sitt människovärde och i dagens Sverige är den satt till när människan antas vara livsduglig utan mammans kropp. Senaste gränsen med socialstyrelsens godkännande är 22 veckor (och det måste sänkas).

Anledningen till att jag brinner så för abortfrågan är för att jag har fått se att jag är ovärderlig och att jag varit det redan från då jag började formas. Och jag förstår också att trots att jag är väldigt speciell på många sätt så är det här värdet inte ett dugg speciellt för mig, utan det är något som jag delar med varenda människa som någonsin har börjat existera. I människovärdet ingår en slags tidlöshet. Man kan inte bedöma ett människolivs värde genom vad man ser just nu. Det är själva existensen som värdesätts och människovärdet är konstant genom livets alla skeden och faser. Ett barn och en vuxen har samma människovärde och en helt hjälplös har samma människovärde som en person som både kan skotta snö och skjuta kanin. På samma sätt har en person som mår bra och förstår sitt värde samma människovärde som en person som mår kasst och inte har någon blekaste aning.

Att förstå att man har varit värdefull sen man började att existera och att man är det trots att man inte klarar nånting och mest känner sig som en stor belastning på sin omgivning är en underbar upptäckt och den fyllde mig först och främst med lättnad och vila och värme och glädje. För ni kan tro att jag har tvivlat. Men för mig blev det inte en upptäckt helt utan fasa för så småningom så gick det även upp för mig vad abort är för något och det gnager i mig ständigt. Jag har försökt att inte tänka på det jag har försökt att resonera bort mitt engagemang i det eftersom det är så svårt, men efter 1,5 år som vad man kan kalla för pro-life, så har jag inte lyckats skjuta undan det. Jag har sett något som jag inte kan bortse från.

Har man svårt att förstå varför jag tycker att abortfrågan inte är något att lämna till enskilda individer så se på ett barn i den fas som du personligen anser vara ett utvecklingsstadium då det är fel att ta livet av det, och så föreställer du dig att du skulle ha upptäckt något som gjorde att barnet hade just den kvaliteten som du anser avgörande, redan från befruktningen.

Det finns mycket mycket mer som jag skulle kunna skriva om vad som får mig att brinna för abortfrågan och det kommer jag förhoppningsvis även att göra. Men det här får räcka för denna gång!

 

 

 

Bloggvecka!

Hej hej gott folk!
Nu var det ett tag sen höstlovet tog slut och jag tänker att nu ska jag begå den där bloggveckan som jag har utlovat. Jag har fått många fina förslag och jag tänker att jag hugger in på några av dem.

Bild 2018-11-20 kl. 11.04 #3.jpg

Min kära yngsting har gått och blivit väldigt aktiv i jämfört med innan. Till exempel nu så tänkte jag att jag skulle fixa massa grejer medan han sov sin 1-2-timmarslur. Inget blir ju gjort när han är vaken. Hur länge sov han? 20 minuter. Vaknade leendes. Lille glade herrn. För det mesta vill han bli omkringburen nu, och sitta i knäet och vara med i varenda levnadsmoment samtidigt som dreggel lämnar hans glada mun i kopiösa mängder. Han är som en porlande fjällbäck min son.

cascade creek environment falls
Photo by Jonathan Meyer on Pexels.com

Allt det där nödvändiga vardagsbestyret och förberedelserna som man helst vill göra, det skjuts och läggs på en hög.

Till exempel så har det nu gått säkert närmare två timmar sen jag tog fotot på honom i barnstolen här ovanför där han sitter och tycks vara förvånad över sin egna handled. Jag skulle egentligen bara skriva några rader till och posta men det har ammats, burits, matats osv och nu så sover han igen, så jag skyndar att posta!

Vi hörs!

Säljande albumomslag #kristenmusik #pellekarlsson

Jag har lyssnat väldigt mycket på kristen musik på sistone (trots detta). Kristen musik och barnmusik i härlig blandning. Jag har hittat många guldkorn.

Till exempel har jag hittat den här!

IMG_2745

Fast det blev ingen favorit tyvärr, jag lyssnade på nån halv låt så där och lämnade lokalen. Men visst vill man lyssna på skivan bara för omslagets skull?

Jag har förresten hittat till Pelle Karlssons musik. Jag fann honom genom hans version av “det lilla ljus jag har” som så klart var ett måste på Stigs spellista. Jag tänkte att det här var högkvalitativt, och så började jag lyssna på hans övriga låtar. Och det är den bästa musik jag nånsin har lyssnat på – ever.

Skulle jag välja att lyssna på bara en artist resten av livet så skulle jag välja Pelle Karlsson.

Här är en av mina absoluta favoriter:

Jag har aldrig hört talas om honom tidigare och ingen tipsade om honom när jag bad om tips på bra kristen musik i början av min vandring. Och det – gott folk – är inget annat än ren och skär skandal. Men jag förlåter er.

Kram!

nufortiden.jpg

Sociala medier och det splittrade sinnet

Ett av de stora problemen jag har med att ha sociala appar i mobilen är hur det splittrar mitt sinne. Det är diskussioner och kommentarer utan ände och även fast jag sedan länge har stängt av notifieringar i mobilen och inte har facebook på telefonen så blir jag ständigt avledd och tudelad (och tredelad och fyradelad).

En vän på facebook meddelade häromdan att hon pausar facebook därför att hon vill kunna se en vacker himmel utan att börja tänka på instagram. “Jag vill leva på jorden och inte på internet” skrev hon, och loggade ur.

Och så är det. Telefonen blir som ett filter mellan upplevelsen och det upplevda. Det man upplever blir på något sätt inte lika nära när telefonen åker upp.

Ni har kanske förstått vid det här laget att Gud är viktig för mig (och jag vill prioritera honom ännu mer i mitt liv) och i Bibeln står flertalet gånger, rätt ut eller mellan raderna, att man ska söka Gud i stillheten.

“Bli stilla och besinna att jag är Gud, upphöjd bland hednafolken, upphöjd på jorden.” – Ps 46:11

Med sociala medie-appar så krymper tiden då jag är stilla avsevärt.

Jag tänker på det här att till exempel se en vacker himmel eller barnen som gör nåt som man blir helt varm av och genast börjar man tänka på att man ska posta en bild på det. Jag tänker att såna gyllene ögonblick vill jag dela med vår skapare mer än vad jag gör idag. Jag vill även dela det med människorna som är i rummet med mig, och bara dem, inga andra.

Blanda förresten inte ihop stillhet inför Bibelns levande Gud med att man måste meditera vid en sjö i Anderna för att “uppnå frid”, det är inte sån stillhet som det handlar om. Gud är kanske särskilt Gud för människor med röra och kaos i livet, och nyckeln till honom är Jesus och inte meditation och lugna fjällbäcksmiljöer (även om det är skönt att gå avsides ibland om det går).
Men jag tror att det gör något med mig att ständigt vara beredd på att göra informationsutbyte i foto och bild. Att alltid vara upptagen med något, att alltid ha något att se, att kommentera, att “engagera” mig i.

Så en av anledningarna till att jag funderar på att lämna sociala medier (och det finns många skäl) är för att jag vill att mitt sinne ska vara ett. Jag vill fokusera på det jag gör, och jag vill vara där jag är, och de fina stunderna de vill jag hellre dela med den levande Guden och närvarande människor än med människor genom olika appar.

Förr i tiden dokumenterade man nästan ingenting som hände. Och inte hände det som hände mindre för det, och inte heller var det mindre värt.

Jag vill inte lämna internet. Även fast jag tror att för mycket teknik kan skada oss så är jag ingen direkt teknikofob. Jag älskar ljudet av tangentsmatter och jag älskar datorer. Men jag vill skala bort det som inte är nyttigt för mig och det som berövar mig på intimitet med både människor och med min skapare som jag tycker så mycket om. Men som jag tyvärr ofta sållar bort för “jag ska bara….. först”.

Men det kommer ta lite tid det här. Jag måste vara helt säker, och det ska inte vara oklart för mig varför jag lämnade. För då börjar jag bara igen. Det ska vara genomtänkt och metodiskt.

 

Förslag på bloggämnen till bloggvecka

Jag får besök nästa vecka (höstlov) men efter det tänkte jag ta en bloggvecka när jag bloggar varje dag. Kanske till och med två bloggveckor? (hissnande tanke), och ni får gärna komma med ämnesförslag.

IMG_2713

“Har Sverigedemokraterna dålig kvinnosyn?” #youtube

De här killarna ställer frågan “har SD dålig kvinnosyn” på stan, och många svarar att de tycker att SD har det just på grund av att de vill sänka abortgränsen. Så då går killarna  och ställer frågor kring abort i stället.

Har ingen koll på de här killarna och vad de har gjort före och efter men tycker den här videon kan stå för sig själv oavsett vilka partier man gillar.

Sen måste jag säga att jag känner enorma sympatier med de människor som de söker upp med kameran. Jag hade heller inte haft nån aning om vad jag skulle säga och jag hade kommit på ALLT jag hade VELAT säga efteråt.

Men människor har generellt riktigt dålig koll på fosterutveckling och abort. Tyvärr. Det behövs en folkbildningsinsats.

Kvinnan som liknar abort med självmord (partiellt självmord)

Påven liknade abort med att anlita en yrkesmördare för att avsluta nåns liv. Annika López,  överläkare i gynekologi och obstetrik vid Norrtälje sjukhus, skriver i DN (länk här) att hon tycker att det är fel. Abort är inte som att anlita någon att ta livet av någon. Ska det liknas med något så ska det liknas med att delvis ta livet av sig själv, anser hon, hon kallar det för “partiellt självmord”. Detta eftersom kvinnor nu för tiden ofta kan ta ett piller och på så sätt själva avsluta liven på de vi bär.

“Känsloyttringarna är liknande”, skriver López och syftar på vad jag antar är ett helt självmord, ett fullständigt självmord. Ett så kallat självmord på helheten. “Ofta sorg, förtvivlan och smärta men också ambivalens, beslutsamhet, tillit och lättnad” fortsätter hon.

partiellabort.jpg

“Självmord är inte olagligt” skriver hon därefter, och tycker på så sätt att man därför kan likna självmord och abort ur vårdens verklighetsperspektiv. Abort är ju inte heller olagligt och man arbetar för att förebygga bådadera.

Och jag måste säga att det här är det mest vridna som jag har läst på jättelänge.. Vad är det här? Och vet hon inte att abort ökar risken för djupa depressioner och _faktiska_ självmord? Eller är det kanske det hon menar? Att aborten bidrar partiellt på vägen till det fullskaliga?

Och om nu kvinnan begår ett “partiellt självmord” vid abort på grund av att det är hon själv stoppar in abortpiller i munnen och sväljer, vad är då en abort där någon annan utför aborten åt henne? 

Är det ett så kallat assisterat partiellt självmord?

Betyder det att vården hjälper att ta livet av kvinnor.. delvis? Att de bemöter kvinnors upplevda behov av att avsluta sina liv… ofullständigt?

Borde det verkligen vara lagligt i så fall? Assisterat självmord är inte lagligt. Varför ska då assisterat partiellt självmord vara det? Och när det kommer till samvetsfrihet. Ska barnmorskor verkligen inte kunna avstå från att döda kvinnor lite grann?

Nä usch. Jag fattar inte. Jag vet inte ens om jag raljerar eller vad det här är. Jag får bara inte liknelsen att fungera. Jag orkar inte skriva mer om det. Det blir för mörkt. Knyter man ihop självmord och abort så kan det aldrig bli en rosett.

Och om det är nån som läser det här och som mår dåligt efter en eller flera aborter så vill jag bara säga att det finns hopp, du kan bli hel igen! Tro mig! Du som läser vet kanske att jag är kristen, och det är för att jag har mött och tror på Jesus. Och jag vill säga att han dömer dig inte, han snarare befriar dig från fördömelse. Sen lär han dig massa saker. Det finns hjälp att få även från vanliga människor, och jag hoppas att du ska finna den tröst du behöver och är värd.