Regn rusk och mörker

Ikväll gjorde jag något väldigt spontant. Jag sa åt de två större ungarna att vakta det minsta barnet och så gav jag mig ut på en promenad utan barn och barnvagn. Det kändes konstigt. Jag som är van att gå med händerna i barnvagnsposition kunde plötsligt svinga händerna medan jag promenerade vilket fick mig att känna mig som pendelarms-drottningen.

friahander.jpg

 

Jag blev så tagen av den plötsliga bristen på rullande medpassagerare att jag studsade ner till gångvägen intill ån här nere, och där finns inga lyktstolpar. Så i regnrusk och mörker trevade jag omkring och tyckte att det var lite spännande och skönt.

Stötte på en man med stor jacka och två okopplade labradorhundar men det var först när jag såg en skåpbil som jag vek av och tog en annan väg. Män med stora jackor och labradorhundar brukar vara okej. Skåpbilar.. ja det brukar också vara okej men när jag kisade tyckte jag mig se en tungt beväpnad kriminell stå där med stora påsar kokain. Eller ja jag såg ingenting annat än att nån stod där, men vem vet vad han höll i sina händer, om han nu höll nåt i händerna.

Gick i alla fall till affären för att köpa några saker till en soppa jag tänkte göra, men kom sen på att jag inte hade några pengar. De råkade ta slut för nån dag sen. Det är alltid så för mig i december, fastän jag inte ens köpt några julklappar.

Vi klarar oss, så det är ingen fara. Jag känner mig rent utav nästan lite lättad.

Jag är ju inte så förtjust i julen som ni kanske har förstått. Ja jag vet att man brukar tjata om att detta är en högtid med ett kristet budskap i kärnan MEN DET ÄR DET JU INTE. Så jag tycker det känns skönt att kunna säga till barnen att vi inte har några pengar till julklappar och så är det inget mer med den saken, eftersom det är sanningen. De har det bra, de klarar sig bra utan julklappar och ska man tro att julen har ett kristet budskap om Kristi födelse i kärnan (vilket den inte har) så hör ändå inte julklappar hemma i firandet. Nåt litet ska de väl få så de inte skriver böcker som heter “min förlorade barndom” men de får se själva resan som en gåva i sig.

Här är en bild från Vilhelmina från ett par år sen:

IMG_2387

Pendelarmsdrottningen.

När jag kom hem igen så möttes jag av en dotter som sprang omkring byxlös med en pösig, rosig och nöjd Stig iklädd helt andra kläder än vad jag lämnade honom med. “Jag antar att du vill veta historien bakom detta” sa hon och syftade på sin brist på byxor, , Stigs nya outfit och den lilla högen med bajs på hennes rumsgolv.

Visade sig att jag kan lita på att barnvakterna klarar att hålla ställningarna även under mindre kriser.

Nej nu ska jag sova. Jag är så trött att jag trodde att en skugga var en lussebulle.

 

Gravid i v24 #förraåret

Det har gått nästan exakt ett år sen jag tog den här bilden (16 dec 2017):

1513457268371.jpg

Och än har jag inte kommit in i det stadiet att jag saknar att vara gravid. Än kan jag inte se gravidbilder och längta tillbaka.

Men en sak har jag tänkt på, och det är att jag kan se bebisar och bli bebissugen. Ja min egna bebis inräknad. Jag kan se honom och ba “mnååh om man inte skulle ta och skaffa en sån!”. Bara för att med stor glädje komma på att han är min.

Jag önskar att ni kunde se honom efter att han har sovit tupplur och kikar upp från sängen med rödrosiga kinder och spanar om det inte ska komma nån snart och krama honom. Så fort ögonen möts så ser han (för det mesta) så himla glad ut. Det är en sån där känsla man till och med önskar sin värsta fiende.

Nä graviditet har jag inget sug efter. Känner noll saknad, jag var så trött och slapp förra året vid den här tiden så det var inte klokt. Jag låg mest och sov. Men en bebis i si sådär sjumånadersåldern, det är jag extremt sugen på. Jag lever med andra ord drömmen.

when-you-ask-someone-how-they-are-doing-and-they-respond-living-the-dream-wZSNB.jpg

Nu ska jag gå och hämta ut några begagnade täckbyxor som jag har köpt inför norrlandsresan. Jag är så glad över att jag har lyckats ha viss framförhållning den här gången. Jag har liksom tänkt ut vissa saker i förväg så att inte allt ska komma som en tsunami dan innan. Är sjukt nöjd.

Nervös inför resa #bilder

Nu börjar det närma sig julledigheten och i år tänker vi resa upp till Vilhelmina/Latikberg. Och jag ska vara ärlig – jag tycker att det är extremt jobbigt. Själva resan alltså. Sen när jag väl är där så vill jag inget hellre. Men resan… biter på naglarna (bildligt talat) till det bara blir blödande stumpar kvar av mina fingrar (bildligt).

IMG_2863

Här är en klänning som jag rev sönder för att jag var så spänd. Nej jag skojar bara, jag köpte den på tradera och var tvungen att skicka en bild på detta hål till säljaren (jag fick pengarna tillbaka).

IMG_2856

Här är nån grej utanför McDonalds som ser ut som en rymdraket (obs jag äter inte McDonalds) (här är en artikel i GP som bekräftar detta).

Jag vet inte exakt varför jag tycker att det är så jobbigt men jag tror att det bland annat har att göra med att jag är väldigt hemmakär. Jag gillar det bekanta, invanda och rutiner.

IMG_2865

Men oj vad jag längtar efter syskon och släkt och snöfyllda gator. Jag längtar efter kyla, skog och den där tystnaden som gör att man kan höra en bil komma på mils avstånd.

Funderar också på vad Stig bör ha på sig. Han har en overall i fleece som är tjock och gör så att han ser ut som Iggepigge i det där psykadeliska barnprogrammet som jag bara har sett flashar utav.

igglepiggle.png

Kanske räcker det? Den borde vara varm för han kan inte röra armarna när han har på sig den.

Nej nu måste jag sova. Har en ovana att vara vaken på tok för länge. Men har ni några tips på hur man kan lugna resnerver och några handfasta tips på hur man reser/packar bäst med barn (vi har bil) så be my guest.

Se vad jag har i hallen

Kolla, Stig tog nästan sitt första krypsteg för att få en ordentlig titt på… va? Kan det verkligen vara..?

IMG_2868

Left behind! Left behind 2. TRIBULATION FORCE.

Vi såg första filmen (men inte Stig, han sov) och vi har två uppföljare kvar att se. Två hela actionfilmer med antikrist, en värld i lågor och radikala evangelister.

Men tror att jag kommer lämna tillbaka dem osedda.

Jag vet inte om det framgick i förra inlägget men jag tycker att första filmen var dålig. Och helt ärligt tror jag inte att det kommer bli nåt uppryck på det där sättet heller. Tycker jag att ett plötsligt uppryck undan stor nöd verkar lite härligt på sitt sätt? Ja. Men är jag minsta övertygad om den? Nej, inte det minsta.

Det är nog bättre om kvinnan som jag lånade filmerna från beskriver personligt varför hon tror på just detta.

Att missa första advent utan att missa den

Idag (1 dec) trodde jag att det var första advent. Jag sa det till min dotter i bilen och hon såg ut så här:

e7f8afef37.gif

Sen sa hon: nä
Jag sa: Jo
Hon sa: nä
Jag sa: Jo det är första december idag

Och så visade det sig att första advent och första december inte är samma sak, och att första advent alltid är på en söndag.

Där ser man!

Jag är verkligen dålig på det här med traditioner folk. Dessa kollektiva tvångshandlingar vars innehåll kan skapa en känsla av samhörighet över nationen och som alltid återkommer och man vet inte alltid varför eller när. De bara kommer. Lika säkert som de står almanackan om man kollar där.

 

Bilder från verkligheten

Idag var jag inne i stan och bläddrade lite i böcker som handlade om verkligheten.

IMG_2823

Men något som gjorde mig väldigt upprörd var så klart att barnvagnen i boken är framåtvänd. Man ska inte vända barn framlänges förrän de är 14 år. Så jag köpte inte boken. Visst, förr eller senare måste Stig konfronteras med verklighetens misär men så länge jag kan skjuta på det desto bättre.

Såg den här produkten också när jag sökte på “vest” på wish.

IMG_2826

Känns det här jättesäkert? Med massa eld och flammor och röd hetta av brinnande kol inuti sin väst? Hade väl bara fattats om mannen ifråga rullat in sitt spädbarn i västen och släpat den efter sig i ett snöre. Därför köpte jag inte västen. Visst, förr eller senare måste Stig konfronteras med verklighetens självantändande västar men så länge jag kan hindra det så gör jag det.

Och ska vi tro på att varan ifråga har sänkts från priset 2701 kr till 374 kr eller är det dags att ringa Leif GW Persson om en expertkommentar?

 

Min musiksmak, profan musik och vad jag inte gillar med den lättillgängliga kristna musiken

Idag tänkte jag att jag skulle svara på lite fler grejer i samma inlägg

“Vilken musik gillar du? Hemma och i kyrkan?”

Generellt så lyssnar jag inte så mycket på musik, jag tycker att det är ganska ansträngande och jobbigt för hjärnan för det verkar vara så att jag inte bara kan låta saker vara utan jag vill helst ta in och analysera allt, vare sig jag vill eller inte. Jag föredrar brummandet från frysen eller diskmaskinen framför musik oftast.

Men tidigare i livet så har jag helst lyssnat på musik som har sångtexter som handlar om djupare värden än alkohol, droger, sex, förälskelse och att köpa grejer (på tal om hjärntvätt i det här inlägget så innehåller musik rätt mycket hjärntvätt) (och jag har lyssnat en hel del på sån musik med). Eller djupare och djupare. Jag lyssnade mycket på Kenneth and the Knutters och Svenne Rubins när jag växte upp. De sjunger om att köra vespa, jaga älg och köpa bröd. Det gillade jag! (gillade inte låtarna om att dricka öl)

Annars har jag lyssnat mycket på blandad musik. Jag tänker sponant på Imagine Dragons. De har låtar med dold andlighet bakom textraderna och det uppskattar jag ju alltid när jag är en *andlig person* och jag relaterar mycket till Dan Raynolds som skriver många av låtarna. Hur det var innan jag blev utkallad från Egypten alltså. Jag brukar säga att “the satan is strong i this one”, lite på skämt, mycket på allvar.

O7mZOIg.jpg

Jag har inte lyssnat så mycket på kristen musik hemmavid heller. Det mesta som finns omedelbart utan att man måste gräva låter ungefär likadant och det är svårt att hitta något som är originellt. De påminner väldigt mycket om låtar om förälskelse vilket jag aldrig haft nånting för. Det är liksom “Jesus du är störst och vackrast” hela dagen lång med suckande röster – vilket är sant och bra mycket vettigare än vanligt förälskelseGNAGANDE (som gärna uppföljs av nån låt hur man på bästa sätt lämnar den där personen som tydligen var en skithög?) – men jag skulle uppskatta låtar som handlar mer om bibliskt innehåll. Typ dramatiskt, svåra citat, hyllningar på specifika mirakel, specifika exempel på Guds kärlek! Fick ett tips på en sån låt för ett tag sen här på bloggen:

(Hosea var en profet som Gud sa åt att gifta sig med en prostituerad. Hon var otrogen och lämnade honom men gång på gång så hämtade han tillbaka henne, förlät, och fortsatte att älska henne. Hans fru var en bild för Israel – Guds förlovade folk)

I kyrkan är det en helt annan sak. När två eller fler möts i Jesu namn så är han där och då blir typ all musik som upphöjer honom plötsligt bra. Särskilt såna man känner igen och kan texten eller åtminstone melodin på. Psalmer, Segertoner, nya, gamla lovsånger, det spelar ingen roll. Skulle nog säga att jag föredrar gamla. I kyrkan skulle sån musik jag önskar ett stycke ovanför kanske inte ens göra sig bra?

En sak har ändrats sen jag fick Stickan i alla fall. Jag har i princip helt slutat lyssna på profan (alltså okristen) musik för jag orkar verkligen inte med det. Inte ens för att analysera och ta tempen (vilket jag annars har gillat som nån form av hobbyverksamhet). Jag får huvudvärk och blir tjock i halsen av avsky vissa gånger. Imagine Dragons har gett ut nytt nyligen och även fast deras låtar inte brukar vara så himla hårda känner mig noll intresserad av att höra om Dan Reynolds inre elände. Stackarn behöver hjälp. Och så känner jag för ungefär alla populära artister. Beyoncé inräknad. Fattar inte hur man kan lyssna på hennes sångtexter utan att bli seriöst orolig för henne.

Jag lyssnar mest på barnmusik och kristen musik nu, jag har kanske blivit mjukare och känsligare sen jag födde. Lyssnar just nu mest på Pelle Karlsson. Jag har aldrig gillat “My Way” med pompöse Frank Sinatra men “Jag håller hans hand” med Pelle Karlsson – [gestikulerar som en italiensk kock som just smakat bästa pastan] – moah! Och jag gillar hur fräck han törs vara i “Han finns där” där han sjunger att de som tror enbart på vetenskap “lever helt mekaniskt”. En sån provokatör!

Så det blir en del lyssnade tillsammans med lillen. Hans favorit är “Han är min glädje och lovsång”. Nej jag skojar bara. Hans favorit är “Dansa mina fina fötter” tätt följt av “Huvud axlar knä och tå”. Jag förstår honom. Tänk att upptäcka att man har fötter, huvud, axlar, knän.. och till på det, TÅR!

Men för det mesta får det vara tyst.

Är alldeles för trött

Ikväll är jag trött och orkar inte blogga. Men jag kan tala om för er, som inte bor i Kungälv, att det byggs nåt fruktansvärt här. Hela stan har ändrats – [tar på sig en surgubbe-keps bakofram samt en halsduk] – till det sämre!

Nämen allvarligt. De tycks inte ha tänkt estetiskt när de har byggt. De tycks ha tänkt lite “nu ska vi fixa skymmande köpcenter och massa lägenheter hulleribull, gärna så nära en smutsig europaväg som är humanly possible!” Jaja, det blir nog bra!

Och när de är klara kommer centrum vara flyttat och vår lägenhet kommer då att ligga centralt. Jag har aldrig bott i centrala Kungälv tidigare.

IMG_2691

En gång när jag såg Barbapapa som barn så var det ett avsnitt där en stad byggdes upp. Barbapaparösten sa att byggnaderna “växte upp som svampar”. Jag har aldrig känt nån vidare frid över den liknelsen. Men än idag när jag ser att det byggs så tänker jag “husen växer upp som….. SVAMPPPARRR”. Argh [hytter med näven åt Barbapapa]

barbapapa.jpg

 

När kaffet gör mig sur

Jag upptäckte nyss att jag har värk i huvudet och att ljuset liksom tränger sig in i mina pupiller som en iller till sin jordhåla och jag funderade på vad det kan vara för jag är inte sjuk och Stig har inte skrikit. Och då kom jag på det – jag har inte druckit kaffe idag.

Jag tycker att kaffe är gott. Jag uppskattar att dricka kaffe på morgonen, det är en mysig rutin. Det är varmt och väldoftande och brunt. Något jag inte gillar är att kaffet ska vara beroendeframkallande. Det är ju inte godare än, låt säga, c-vitaminbrus. Inte ger det nån  effekt heller, jag blir inte pigg så som myten kring kaffe utlovar, så därför har jag inte tänkt på det som en drog utan som en trevlig dryck som ibland ger mig ångest och hjärtklappning (vilket är skälen till att jag har slutat med kaffe tidigare gånger).

Så jag känner mig just nu lite lurad. Så störigt att något jag tycker smakar gott och är mysigt (då det inte ger mig hjärtklappning och ångest) ska ha gjort mig beroende på detta fysiskt kännbara vis.

kaffet skäms.jpg

Så nu är det slut på detta. När ska jag lära mig?

Varför brinner jag så för abortfrågan?

Jag fick följande förslag på bloggämne:

“Varför brinner du så för abortfrågan? Jag är av åsikten att det mest är en fråga för den enskilda individen, och inget som vi utanför behöver lägga oss i så mkt”

Och min följdfråga på det är: skulle du fortfarande anse att det är en fråga för den enskilda individen ifall abort var lagligt ända fram till förlossningen?

Jag tror att vi alla är överens om att det skulle vara olämpligt att döda barn i graviditetsvecka 40.  De allra flesta i Sverige vill inte ha “fri abort” och tack och lov för det. Abortgränsen brukar baseras på när man anser att en människa får sitt människovärde och i dagens Sverige är den satt till när människan antas vara livsduglig utan mammans kropp. Senaste gränsen med socialstyrelsens godkännande är 22 veckor (och det måste sänkas).

Anledningen till att jag brinner så för abortfrågan är för att jag har fått se att jag är ovärderlig och att jag varit det redan från då jag började formas. Och jag förstår också att trots att jag är väldigt speciell på många sätt så är det här värdet inte ett dugg speciellt för mig, utan det är något som jag delar med varenda människa som någonsin har börjat existera. I människovärdet ingår en slags tidlöshet. Man kan inte bedöma ett människolivs värde genom vad man ser just nu. Det är själva existensen som värdesätts och människovärdet är konstant genom livets alla skeden och faser. Ett barn och en vuxen har samma människovärde och en helt hjälplös har samma människovärde som en person som både kan skotta snö och skjuta kanin. På samma sätt har en person som mår bra och förstår sitt värde samma människovärde som en person som mår kasst och inte har någon blekaste aning.

Att förstå att man har varit värdefull sen man började att existera och att man är det trots att man inte klarar nånting och mest känner sig som en stor belastning på sin omgivning är en underbar upptäckt och den fyllde mig först och främst med lättnad och vila och värme och glädje. För ni kan tro att jag har tvivlat. Men för mig blev det inte en upptäckt helt utan fasa för så småningom så gick det även upp för mig vad abort är för något och det gnager i mig ständigt. Jag har försökt att inte tänka på det jag har försökt att resonera bort mitt engagemang i det eftersom det är så svårt, men efter 1,5 år som vad man kan kalla för pro-life, så har jag inte lyckats skjuta undan det. Jag har sett något som jag inte kan bortse från.

Har man svårt att förstå varför jag tycker att abortfrågan inte är något att lämna till enskilda individer så se på ett barn i den fas som du personligen anser vara ett utvecklingsstadium då det är fel att ta livet av det, och så föreställer du dig att du skulle ha upptäckt något som gjorde att barnet hade just den kvaliteten som du anser avgörande, redan från befruktningen.

Det finns mycket mycket mer som jag skulle kunna skriva om vad som får mig att brinna för abortfrågan och det kommer jag förhoppningsvis även att göra. Men det här får räcka för denna gång!