Kvinnan som liknar abort med självmord (partiellt självmord)

Påven liknade abort med att anlita en yrkesmördare för att avsluta nåns liv. Annika López,  överläkare i gynekologi och obstetrik vid Norrtälje sjukhus, skriver i DN (länk här) att hon tycker att det är fel. Abort är inte som att anlita någon att ta livet av någon. Ska det liknas med något så ska det liknas med att delvis ta livet av sig själv, anser hon, hon kallar det för “partiellt självmord”. Detta eftersom kvinnor nu för tiden ofta kan ta ett piller och på så sätt själva avsluta liven på de vi bär.

“Känsloyttringarna är liknande”, skriver López och syftar på vad jag antar är ett helt självmord, ett fullständigt självmord. Ett så kallat självmord på helheten. “Ofta sorg, förtvivlan och smärta men också ambivalens, beslutsamhet, tillit och lättnad” fortsätter hon.

partiellabort.jpg

“Självmord är inte olagligt” skriver hon därefter, och tycker på så sätt att man därför kan likna självmord och abort ur vårdens verklighetsperspektiv. Abort är ju inte heller olagligt och man arbetar för att förebygga bådadera.

Och jag måste säga att det här är det mest vridna som jag har läst på jättelänge.. Vad är det här? Och vet hon inte att abort ökar risken för djupa depressioner och _faktiska_ självmord? Eller är det kanske det hon menar? Att aborten bidrar partiellt på vägen till det fullskaliga?

Och om nu kvinnan begår ett “partiellt självmord” vid abort på grund av att det är hon själv stoppar in abortpiller i munnen och sväljer, vad är då en abort där någon annan utför aborten åt henne? 

Är det ett så kallat assisterat partiellt självmord?

Betyder det att vården hjälper att ta livet av kvinnor.. delvis? Att de bemöter kvinnors upplevda behov av att avsluta sina liv… ofullständigt?

Borde det verkligen vara lagligt i så fall? Assisterat självmord är inte lagligt. Varför ska då assisterat partiellt självmord vara det? Och när det kommer till samvetsfrihet. Ska barnmorskor verkligen inte kunna avstå från att döda kvinnor lite grann?

Nä usch. Jag fattar inte. Jag vet inte ens om jag raljerar eller vad det här är. Jag får bara inte liknelsen att fungera. Jag orkar inte skriva mer om det. Det blir för mörkt. Knyter man ihop självmord och abort så kan det aldrig bli en rosett.

Och om det är nån som läser det här och som mår dåligt efter en eller flera aborter så vill jag bara säga att det finns hopp, du kan bli hel igen! Tro mig! Du som läser vet kanske att jag är kristen, och det är för att jag har mött och tror på Jesus. Och jag vill säga att han dömer dig inte, han snarare befriar dig från fördömelse. Sen lär han dig massa saker. Det finns hjälp att få även från vanliga människor, och jag hoppas att du ska finna den tröst du behöver och är värd.

Sociala medier: fiffigt verktyg eller lömsk tjuv?

För några dar sen skrev jag fem punkter kring varför jag inte tagit bort mina sociala medier ännu.

En av punkterna (punkt ett) till varför jag har kvar är för att jag tänker att sociala medier är ett bra verktyg för att sprida tankar och budskap som man anser är viktiga.

Men jag har, trots att jag har sett mig själv som sociala medierfantast, börjat tvivla på om det är ett nyttigt verktyg.

Dels har vi det här att facebook är känslopornografiskt. Ja jag väljer ordet pornografiskt eftersom det är något perverterat och oanständigt med hur känslorna rör sig när man bläddrar genom flödet. Har skrivit mer ingående om känslopornografin här.

emotionalpervertedfacebook

Och dels har vi det faktum att sociala medier är monstruösa spionmaskiner vars insamlade uppgifter om oss får köpas rätt fritt av företag, politiker och andra makter som av olika orsaker vill manipulera och styra våra tankar och beslut. För i sociala medier så är det inte vi som är kunderna till tjänsten – vi är produkten. Det får man inte glömma. Tänk vad mycket av vår personliga integritet som vi helt frivilligt och gratis har gett upp för att det känns bra, “är praktiskt” och för att vi har blivit för beroende av tjänsterna för att sluta fastän vi egentligen vill.

Jag har tänkt på särskilt två bibelcitat på sistone.

“‘Om ditt högra öga får dig att synda, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre att en del av din kropp förstörs än att hela du kastas i Gehenna. Och om din högra hand får dig att synda så hugg av den och kasta bort den. Det är bättre att en del av din kropp förstörs än att hela du kommer till Gehenna. ” Matteus 5:29-30

Det här citatet är hämtat från kontexten otrohet i äktenskapet, men jag tänker på det här citatet eftersom sociala medier är ett verktyg som jag har använt i många år nu för att socialisera, byta tankar och hänga med i världen. De är lite av både ögon och arm typ. Men så har jag börjat se det här verktyget som jag har tyckt så mycket om och haft så mycket glädje av med nya ögon, och de har mer och mer börjat ge mig en dålig smak i munnen. Så även fast sociala medier kan vara bra och även fast jag är bra på det, så har jag börjat tvivla på om det är hälsosamt.

‘”Allt är tillåtet för mig”, men allt är inte nyttigt. ”Allt är tillåtet för mig”, men jag får inte låta någonting ta makten över mig. ” 1 Korintierbrevet 6:12

Det här citatet är från kontexten synd och hur vi kristna genom nåden har fått stor frihet men att friheten lätt kan bli till slaveri om man inte är vaksam. Ja egentligen talar väl citatet ganska bra för sig själv.

Sociala medier är formade för att göra människor beroende, och det märks i allra högsta grad. Många gånger finner jag att jag har suttit och scrollat i flöden helt hjärndött bara. Det tillför inget. Det bara lämnar en tom, nästan smutsig, känsla efter sig.

Visst tror jag att sociala medier kan vara bra och nog tror jag att kristna ska finnas där för att sprida budskapet om Jesus och vad man kan lära sig genom tro på honom när det kommer till värderingar och sånt. Men för att kunna göra det på ett bra sätt så måste man vara bra på att sätta gränser och vara bra på att motstå distraktioner och döda förströelser, och det är inte jag i nuläget.

Men jag fortsätter fundera. Jag vet nog redan vad jag måste göra men som sagt, jag kommer i så fall planera avslutandet och göra det ordentligt, och inte i form av nån halvmesyr.

Därför har jag inte tagit bort mina sociala medier #lista

Varför har inte ni tagit bort era sociala medier?

Jag frågar eftersom jag vet att de allra flesta har funderat på att ta bort ett eller flera av sina sociala medier, men de allra flesta beslutar ändå till sist att stanna kvar.

Jag har själv kopplat ur ett par gånger man jag har alltid kommit tillbaka.

Har du funderat på att ta bort sociala medier nån gång?

View Results

Loading ... Loading ...

Jag funderar på det här med sociala medier mycket nu. Vilken varböld det är på mitt liv. Twitter, som var mitt huvudmedium, råkade jag delita av misstag häromåret och från att ha upptagit en ganska stor del av mitt engagemang så märkte jag ganska snart att jag inte saknade det.

Här är några anledningar till att jag inte har tagit bort mina resterande sociala medier: 

  1. Delande av viktiga budskap.
    Jesus har sagt “gå ut i världen och gör alla människor till lärjungar”, och jag har tänkt att eftersom jag har en sån fallenhet för sociala medier så kan jag använda sociala medier som ett verktyg.
  2. Hänga med i människors liv.
    Jag har familj och vänner och bekanta lite här och där och jag gillar att se bilder på barn, barnbarn och väder utanför dessa människors fönster.
  3. Människor får hänga med i mitt liv
    Eftersom jag har mer eller mindre långt till all släkt så vill jag att de ska ha möjlighet att se mina barn som jag i mitt anletes svett håller på att uppfostra.
  4. Evenemang och händelser.
    På facebook bjuds man in på event och blir informerad om roliga saker som händer.
  5. Organisation
    Jag gick nyligen med i en prolife-förening som heter Livsval och vi har kontakt med varandra via en grupp. Om jag går ur facebook, hur ska jag då ha kontakt med föreningen på ett enkelt och bra sätt?

Jag går igenom argumenten som jag har för att stanna i social media om och om igen och ser hur de mer och mer håller på att lösas upp.

  1. Social media går att likna med en stor stad där var och en går omkring och talar och ropar ut sina mer eller mindre viktiga budskap, och kanske drar man ibland i folk och hoppas att nån ska lyssna i förbifarten på det man vill förmedla. Det är en enda röra av högt och lågt, allvar och skämt. Jag har skrivit lite om hur jag anser att sociala medier är känslomässigt utsugande här. Jag funderar på om social media är mer en tjuv än vad de är ett bra verktyg. Jag kommer skriva mer om det senare.
  2. Visst hänger jag på sätt och vis med i släkts och bekantas liv, men gör jag verkligen det? Jag tror att det kan vara så att social media ger mig en falsk uppfattning av att hänga med, och att de dagliga smådoserna hindrar mig från att hänga med “på riktigt”.
  3. Jag kan bara nu komma på många sätt som jag kan dela mitt familjeliv med släkt och vänner på ett mycket roligare och personligare sätt än via sociala medier.
  4. Jag vet flera som inte har social media som ibland missar att bli meddelade om saker som händer, bara för att de inte har facebook. Aj aj! Även fast jag sällan går på tillställningar så är det här ett problem.
  5. Det här kan kanske vara det som har gjort facebook mest “oumbärligt”. Det förenklar kontakt mellan geografiskt utspridda människor avsevärt, och det är ett projekt att flytta över och sköta det på annat sätt.

Det finns så klart fler punkter och så finns det många argument till varför man borde avsluta kontona. För mig råder det inga tvivel att sociala medier, trots sina positiva sidor, är destruktiva, så det som är intressant för mig är vad som trots allt håller mig kvar och huruvida det är värt att stanna för dessa sakers skull.

Jag ska fortsätta fundera på det här och sen bestämma mig hur jag vill göra. Ska jag ta bort så vill jag göra det ordentligt och inte halvhjärtat.

Hur tänker ni? Och kanske är det nån av mina läsare som inte har nån social media, hur upplever ni i så fall att vara den som går mot strömmen? 

person holding cellphone while standing on train station
Photo by rawpixel.com on Pexels.com

Falsk krupp-inspiratören

Det verkar som att lille Stig har fått samma åkomma som hans storebror hade – falsk krupp. Senaste dygnen har både dagarna och nätterna varit kämpiga för honom men han är en tapper riddare.

Tänk att man kan ploppa ut ur magen och vara så komplett stark med en gång. Hans luftrör är täta och rosslar och ibland när han hostar så gråter han för att det gör ont. Men ändå så sitter han där med pipig andning och leker med sina böcker och ler så fort man pratar med honom.

Han får kämpa även för att få i sig maten men ändå klagar han inte. Okej nu vet jag inte exakt hur han skulle kunna klaga mer än genom gråt, och det gör han till och med mindre än vanligt för att jag antar att det gör ont. Men jag får inga vibbar av att han klagar.

Tänk han har bara varit utanför magen i fem månader och möter redan livets svårigheter like a bows.

IMG_2688

Bild på en sann inspiration för mig som väldigt lätt faller ner i klagoträsket för minsta lilla.

Mjölkstockning all day long

Det är inte bara en välsignelse att bebisen ligger och sover hela nätterna, det kan resultera i mjölkstockning också. I natt vaknade jag av stora knölar och smärtor, jag kunde knappt röra mig så jag fick be min man hämta barnet och lägga honom hos mig. Efter det fick jag frossa och när jag vaknade hade jag 40 graders feber och kände mig som att nån slagit mig hårt med en påse surnad filmjölk.

Jag tänker på Törnrosa när Stig suger på det sjuka bröstet. För ni vet väl att i originalhistorien så våldtas Törnrosa och hon föder ett barn som suger ut det förlamande giftet ur hennes bröst så att hon vaknar. Jag tänker, när han äter från det infekterade bröstet, att det är det han gör. Att han är min lilla räddare i nöden.

Nu blev inte jag våldtagen och jag har heller inte legat och sovit i 100 år men ni fattar principen.

Undra hur gott det är att äta från ett sjukt bröst? Undra om han får stora klumpar av var och blod i maten? Har ingen aning, skulle inte förvåna mig, med tanke på hur ont det gjort varje gång som han har ätit. Men han har skött sitt jobb väl för jag mår mycket bättre nu i alla fall, är sjukt stolt över hans medicinska egenskaper!

Vilket team vi är!

IMG_2636

Det här är från igår.

Blev ni ihop med drömkillen ni drömde om som yngre?

När jag var femton hade vi ett mindre arbete i engelskan där vi skulle beskriva vår framtida drömpartner.

Jag skrev på hyfsat god engelska att jag skulle ha en man med tjockt, lockigt mörkt hår,
en man vars pappa inte var flintis, och helst inte hans morfar heller. Jag ville ha fina gener, fina gener som inte innehöll flintis-DNA.

Jag ville ha barn med tjockt, lockigt och mörkt hår! Det var drömmen. För i min familj har vi enbart spikrakt hår och det tyckte jag var trist.

Ett år senare, när jag var 16 år, la jag mina ögon på min blivande man för första gången. Han hade långt, svartfärgat, spikrakt och flygigt skandinavhår. Hårfästet var som en blandning mellan Jude Laws och Nick Caves. Ytterligare ett år senare blev vi ihop. Vid det här laget hade jag inte mött hans pappa men det skulle strax visa sig att hans pappa varit helt kal på huvudet sedan 1950-talet.

När jag var 20 år fick jag första barnet med denna man.

Vad kände jag? Vad känner jag idag? Är ångesten stor?

Faktiskt så kom jag över min flintisskräck ganska snabbt för jag hade läst i en illustrerad vetenskap att om man tycker att nån av det motsatta könet doftar gott så är det fullträff genetiskt och prognosen för friska barn ser något förbättrad ut.

Jag tyckte att min man doftade bäst i hela världen från första stund och mina eventuella framtida barns goda hälsa vägde tyngre än deras hårkvalitet.

Har inte ångrat mina prioriteringar. Har mest insett att man kan vara rätt töntig när man är 15 år och “drömmer om killar”.

IMG_2264

Dessutom står det i Bibeln att man inte ska förakta nån som är flintis. I alla fall tycker jag mig kunna läsa det mellan raderna i 2 Kungaboken 2:23-24.

Vad är viktigast?

View Results

Loading ... Loading ...

Mina författardrömmar #genmanipulering #hundstrypare

När jag var liten ville jag bara bli författare. När nån frågade vad jag ville bli så svarade jag att jag skulle skriva böcker. Nån gång svarade jag att jag skulle bli massör för att jag tänkte att man måste ha ett “riktigt jobb” också men blotta tanken på att massera främlingar besvärar mig och har alltid gjort, så jag vet inte varför jag sa så.

Jag skrev berättelser och noveller ideligen. Det var min tillflykt och jag fyllde block efter block. Intresset höll sig genom högstadiet och en bit in på gymnasiet men där nånstans slutade jag skriva skönlitterärt. Med undantag.

Varsego här får ni början på två berättelser som jag skrev av tristess för kanske två år sen. Man ser att det är efter att jag blev frälst eftersom ämnena har en så stark biblisk koppling.

IMG_2589

Jag skulle gärna se ett större intresse i det här landet när det kommer till att såga genmanipulering. Det bryter mot Guds ordning men även om man inte är kristen så måste man väl se de svåra moraliska frågorna genmanipulering öppnar för. Det är inte omöjligt att genmanipulering var en av orsakerna till att Gud dränkte hela skapelsen i störtfloden på Noas tid. Värt att tänka på!

IMG_2611

Nä det här är inte mina finaste verk. Jag tror att jag skrev mina bästa verk när jag var omkring tolv år.

Min allra käraste publik var min lillasyster. Jag skrev om dagarna och så läste jag för henne om kvällarna innan vi skulle sova. Jag älskade att höra hennes skratt så när jag fick höra det så visste jag att jag hade lyckats. Hon var enkel att få att skratta… Äh, det var ändå min skönlitterära höjdpunkt! Det och när läraren i Svenska läste upp mina verk för klassen i högstadiet.

Men vem vet. Kanske blir jag författare ändå innan det här livet är över. Konstigare saker har hänt.

Kommer vi ha fri vilja i himlen, med tanke på att ingen kommer ta droger och slåss där?

Jag tycker att nog det bästa med internet är kommentarsfält. Inte alltid så klart, jag är inte dum i huvudet (inte helt i alla fall? *osäker*) , men rätt så ofta så sker det mest intressanta bland kommentarerna.

Idag la en kvinna upp en bild om helvetet och hon skrev bland kommentarerna att hon tror att man inte har fri vilja i himlen så därför väljer hon nog hellre helvetet. Hon förstår inte hur man kan ha fri vilja om man väljer bort droger, hat, bråk och sex till exempel, eftersom det är sånt vi människor dras till och gör ideligen och inte sällan med passion.

Men så skrev nån ett så himla bra svar som jag tänkte att jag ska lägga upp här:

IMG_2554

Concupiscense? Jag kollade upp ordet åt er (fast egentligen kollade jag upp det åt mig själv för det var det konstigaste ord jag sett på hela veckan)

med versaler

Finns mycket att säga om himmelriket, tex att det inte bara är nåt för “senare” utan för redan nu. Redan nu lär vi oss att se saker för vad det är. Men det orkar jag inte skriva nåt mer om nu för nu ska jag sova.

I morgon tänkte jag försöka mig på att blogga om en bok som jag hatar. Det är den ondaste bok jag vet, så inlägget kommer att bli en varning. Särskilt till sökare. Men vi får se hur det blir, huruvida jag hinner eller inte beror på lilla Stickan. Han är en riktig liten buse han [hytter med knytnäven i luften och ler träskodansleendet].

Ha det bäst!

Vi har alla våra gåvor

giannajessen.jpgJust ja – jag ska blogga varje dag i en vecka! Vad fort man kan glömma. Och nu vet jag inte vad jag ska blogga.

Så jag postar den här videon med abortöverlevaren Gianna Jessen som jag nyss såg. Måste tipsa om hennes intevjuer och tal, hon är både smart och dökul. På riktigt, hon är en av mina förebilder, men vet att jag aldrig kan bli som hon. Jag kommer aldrig kunna bli en misslyckad abort. Men vi har alla våra gåvor, hon sina och jag mina.

Om du känner att du blir upprörd över ämnet eftersom du själv har gjort abort så spola till 2:00 minuter in i klippet (eller så klickar du här). Det är det enda du behöver se av klippet i så fall, för det är det viktigaste.

Kram!

Har ni sett UG om surrogatmödraskap?

Jag har sett på flera håll att Uppdrag Granskning har gjort ett avsnitt om surrogatmödraskap.

uppdraggransk.jpg

Men jag vet inte om jag vågar kolla. Är det nån som sett avsnittet? Vad säger ni?
Jag är lite rädd för att kolla på sånt här ibland för jag tycker att vissa ämnen är så obehagliga och jag tänker att jag är ändå så maktlös så om jag tittar kommer jag bara sitta där skakad till ingen nytta.

Tycker inte att det finns något värre än när kvinnor utnyttjas och kvinnor och barn behandlas som varor. Så fort jag hör diskussionen om surrogatmödraskap så är min initiala känsla att jag vill hålla för öronen och blunda. Förstår inte hur nån någonsin kan tro att surrogatmödraskap inte drabbar utsatta och fattiga kvinnor.