Helt omotiverad att fortsätta

När jag var tidigt i graviditeten, kanske vecka 15, så påbörjade den här filten. Sen efter flytten kom jag av mig lite och nu är den nästan klar.

Men.

Jag har nu helt tappat sugen.

Alla handarbeten har sina mindre inspirerande delar och just nu har jag det tråkigaste i hela universum kvar. Det är sååå tråkigt att virka ihop rutorna.

Egentligen har jag inte mycket kvar men varenda maska känns som en kilometerlång seglats på ett vindstilla helt händelselöst grått hav (med rosa och lila inslag).

Det är väl bara att bestämma sig men finns det tillfällen då ens fingrar känns tunga som tio vattenballonger så är det väl vid tillfällen som dessa.

Jag vill verkligen ha filten klar, den skulle vara så fiiin i sängen, på golvet eller i en barnvagn.

Får se om jag hinner göra klart innan förlossningen kickar igång (jag är idag en dag overtime).

Uppdatering om den extrema magklådan

Jag kan med glädje berätta att min magklåda har försvunnit helt. Nässelutslagen och den torra huden är borta och huden är helt bebismjuk och soft som en barnskinka. Skrovlet och torftligheten och hettan (huden var röd och kändes het som att den brann) är helt och hållet väck.

Har nämnt magklådan här (bild) och här till exempel.

Jag kan inte beskriva hur jobbig jag tycker att klåda är och denna på magen är nog den värsta som jag har upplevt. Jag har vissa dagar gått omkring gråtfärdig med en känsla att vilja fly min egna kropp. Men nu är det lugnt och det känns jättebra. Kroppen är bara min och bebisens nu.

Jag tar inte för givet att den är borta helt utan tar det dag för dag men nu har jag varit utan eksem och kli i drygt en vecka och huden på magen är som sagt som helt utbytt och det gör jättemycket för mitt humör.

IMG_0397

Vänster sida är före och höger sida är nu. Som ni ser är det fortfarande rött, men nässelutslagen och irritationen är väck.

Jag är så klart övertygad om att det är Jesus som varit i farten så jag vill utöver honom tacka er som bett. Det märks att han har en himla omsorg om mig nu och det märks mycket på små saker, hur han underlättar för mig i vardan (tex leder mig rätt när jag ska nånstans där jag inte varit förut, eller att han håller bussen så jag slipper vänta till nästa). Hur han gör det lilla enklare, hur han gör vägen rakare. Det är liksom inte sjungande änglakörer som står längs vägkanterna och kastar konfetti på mig utan det är mer hand på axeln och strykningar på kinden och puss i pannan.

Och det här gör han även fast jag inte söker mig till honom nåt särskilt mycket nu. Jag har blivit så uppslukad av min egna fysik så jag läser inte Bibeln som jag brukar och pratar knappt med honom om dagarna och kyrkan får jag kämpa mig till och väl där så typ sover jag. Jag är så himla uppslukad av mig själv och graviditeten nu så det är inte klokt.

Jag undrar ganska ofta varför han är så fin mot mig hela tiden. Det är som att han älskar mig helt obegripligt mycket av skäl som inte går att förstå.

Nu ska jag hitta reda på något att äta och fylla den här magen med ännu mer, så den blir ännu trängre (på allvar: i morse trodde jag på riktigt att jag måste ha brutit foten på barnet mot mina revben när jag böjde mig ned för att plocka upp en nässpray från golvet. Det LÄT! Jag hoppas verkligen att det bara var på mig som det gjorde ont!).

Tankar inför förlossningen #sladdis2018

Nu är det bara fyra dagar kvar till Beräknat Födslodatum och jag tänker mer och mer på förlossningen. Den får gärna komma nu. Nu. Nu. Eller varför inte… nu.

Jag känner mig ganska konstig i kroppen och skallen just nu. Svullen och väck. Det är som att alla ljud går direkt in i hjärnan på mig och att jag hör saker baklänges. Igår gick jag hem tidigare från jobbet för jag mådde illa. Jag vet inte hur mycket plats den här ungen kan ha just nu men inte är det mycket.

trangt

 

Jag känner ingen direkt oro inför förlossningen. Jag kan inte styra över det som kommer hända, det enda jag kan göra är att hantera det som händer så gott jag kan, och det tänker jag göra.

Jag har inte varit orolig inför de andra förlossningarna heller. Första var skitjobbig, jag förlorade blod i överkant och fick en nära döden-upplevelse. Andra förlossningen var lätt, så jag har provat på två slags förlossningar. Den här kan bli lik någon utav de två eller ingen utav dem.

Jag hoppas att få uppleva att vattnet går den här gången i alla fall. Jag föreställer mig att det är roligt med vattenavgång.

vattenavgang

Jag har köpt supermega-bomulls-bindor, amningsskydd, smågodis, MER och sånt som jag har packat ned i förlossningsväskan. Målet är att åka hem så tidigt som möjligt och att jag inte ska behöva skrivas in på BB. Jag vet inte vad jag ska på BB att göra om allt går som det ska. Jag åkte hem så fort som möjligt efter att jag fött senaste barnet och det var skönt.

Det är jättetråkigt på BB.

Jag längtar efter att få börja lära känna vem den här personen är. Jag vill veta hur han eller hon ser ut också. För även om en bebis utseende hinner ändras rätt mycket innan den når vuxen ålder så är det ändå intressant att se hur barnet ser ut som nyfött. Just nu känns det så diffust och svårgreppbart att jag har ett barn där inne. Ett barn av samma kaliber som mina andra två barn som jag har betydligt lättare att förstå att jag har.

Nä jag har jättesvårt att formulera vad jag känner just nu. Min hjärna är tjock och jag får tvinga ut orden. Jag vet inte riktigt vad jag vill göra? Jag vill sitta och stirra ut i luften, sova, och gå på lång skogsvandring – alltihop vill jag göra samtidigt. Hjärnan är både trött och rastlös.

Nu ska jag ut och lufta hunden i alla fall.

Ni kan stötta bokprojekt om dokumenterade mirakler! #kickstarter #jesus

Jag orkar inte skriva böcker för tillfället (är inte helt främmande inför tanken) men det gör Micael Grenholm och jag vill gärna hänvisa er till hans bokprojekt och insamling på Kickstarter (klicka här för att komma direkt till själva kickstarter)

Jag tycker att det är en fantastisk idé att skriva om dokumenterade mirakler och när det kommer till Grenholm så känner jag förtroende för att han kommer att göra den här boken både rätt (noggrant och hederligt) och bra.

Den kommer alltså att handla om mirakler som Gud gör idag i modern tid. Dokumenterade mirakler. För de sker ska ni veta, men det är sällan man hör om dem. Om man är icke-kristen vill säga… för sen jag blev kristen har jag själv varit med om och hört om en hel del mirakler. Har dock aldrig sett papper på det, typ röntgenplåtar på cancer som dragit sig tillbaka och dylikt.

Det finns en fråga som Grenholm tänker ta upp i boken som jag finner särskilt bra att han tar upp:

  • Varför sker mirakler inom andra religioner?

Bra! För det finns andra andligheter och de har viss makt, men till ett väldigt dyrt pris för de människor som beblandar sig med dem. Ja nu vet jag inte vad Grenholm kommer skriva på den här punkten, men jag uppskattar verkligen att han tar upp frågan eftersom det idag är många människor som är fängslade av andra andemakter då de som sagt faktiskt kan ge viss makt när det kommer till exempelvis helande (men även många andra områden). Det är viktigt att lyfta.

Over and out.

 

Jesus är uppstånden och jag har köpt nappar #bilder #sladdis2018

Som jag redan har sagt så gillar jag verkligen påsken. Den här påsken har varit urmysig fastän jag inte har gjort någonting särskilt alls. Jag har varit hemma och jag har dessutom undvikit solen. Man kan lätt inbilla sig att ledighet bara är värt nåt om man är ute i vackert väder tillsammans med människor som man älskar men jag lovar att ledighet kan vara ovärdelig även om man så gömmer sig bakom persienner och väser när solen snuddar huden som vore man en vampyr.

Vet ni om vilket av de många löftena Gud lovar i Bibeln som jag tycker mest om? Okej, kanske inte mest, men det ligger högt upp på listan i alla fall:
“Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakeltabernakel över dem. De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem.” Uppenbarelseboken 7:14-16

INTE HELLER SKALL SOLEN ELLER NÅGON ANNAN HETTA TRÄFFA DEM.

Bam!!!! Hade nån visat mig det här Bibelstycket en solig sommardag anyday in my life och jag hade kanske blivit frälst tidigare.

IMG_0267

Här gör jag ett tappert försök till ett liv i solen i alla fall. Jag och maken gick runt ett kärr/en damm eller vad det nu är, och hunden (som är på löpen just nu) betedde sig konstigt och roligt hela tiden.

På skärtorsdan var vi på kyrkan och jag tror att skärtorsdan är min favorit-kyrkodag på året.
Det finns mycket jag undrar över när det kommer till svenska kyrkans seder. Men när det kommer till avklädandet av bordet där framme och nedsläckandet av ljus och lampor medan de läser psalm 22 (alltså från psaltaren, boken i Bibeln).. det är mäktigt. Det är som att det slår mig så tydligt då. Att han verkligen led och dog. Det är så hemskt men så enormt.

På söndan gick vi till kyrkan för att höra om uppståndelsen, men det gjorde vi i Linneakyrkan i Göteborg. Jag mådde så illa och var så sömnig så jag nickade till flera gånger under mötets gång. Mot slutet kändes det som att jag kanske skulle få diarré (det var absolut falskt alarm), men det är så det är när man är i detta välsignade tillstånd. Är glad att vi for dit, det är gött att vara där även om man inte hänger med till 100%.

En sak slog mig medan jag satt där, och det var att Jesus uppstod på veckans första dag (alltså söndan). Vad var det Gud sa första dagen av skapelseveckan? “Varde ljus”. Och vad säger Jesus om sig själv? “Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus” (Joh 8:12). Så jag hade ett litet varde ljus-moment kan man kanske säga.

Tänk att jag har fått möta Jesus. Jag är helt fascinerad av att jag har fått det. Att när jag läser Bibeln om Maria från Magdala när hon möter Jesus uppstånden utanför graven så är det inte en jättekonstig historia jag läser utan jag känner snarare att jag och Maria har rätt mycket gemensamt.

IMG_0273 (1)

Så här ser jag ut just nu. Jag är i v39. Så när som helst nu. Tidvis kliar magen väldigt mycket men senaste tre dagarna har det varit lugnt. Tack gode Gud för det för när det har varit som värst har det känns som att jag ska förgås av plåga. Det har kliat kliat kliat men gjort ont ont ont om jag gjort något åt saken.

Jag och 12-åringen har packat bebisens grejer i BB-väskan nu, så nu är det bara mina kläder kvar. Hemma har vi spjälsäng, bebiskläder (tvättade!), skötbord, lite krämer för röd hud, handdukar, blöjor… och jag har beställt ett par nappar, amningsinlägg, och lite sånt. Så vi börjar närma oss redo-mode här hemma.

Jag gillar dock att vara lite ofärdig för då känns det som att bebisen kan vänta lite till “så att vi hinner”, och då känns inte tiden lika ansträngande långsam.

För just nu är den verkligen långsam. Jag spanar efter slemproppen vareviga dag. Vilket trots allt är ett ganska roligt nöje som jag kommer att sakna när barnet fötts. Påminner om bilbingo. Nä jag skojar bara, vem saknar egentligen bilbingo när resan väl är över? Vem sitter vid resans destination och ba “tänk om jag fick spana lite mer efter röda bilar längs efter en väg, det är ju så roligt!!”. Det är lite samma med slemproppar.

Nä nu ska jag avrunda och hacka lite grönsaker. Det är tacotisdag och lite bönkväll tillsammans med några andra familjer. Min uppgift har lite blivit att hacka grönsaker. En hedersuppgift tycker jag själv.

Ha det bra allihopa!

När trevliga personer har gjort hemska saker

Jag läste den här artikeln om en präst som utnyttjat konfirmander sexuellt och som nu får arbeta med konfirmander igen, helst som om ingenting har hänt. Det tycks som att arbetsgivarna i den nya församlingen tycker att frågorna och funderingarna om mannen ifråga är både påträngande och obekväma, ja kanske till och med orättvisa? Och jag undrar hur de resonerar och vad de har för kunskap om sexuella förövare/förövare i allmänhet.

Män som manipulerar och utnyttjar kvinnor, ungdomar och barn är inte dåliga på att inge förtroende. De är inte dåliga på att vinna människors tillit. Tvärt om så är det något som de i regel är väldigt bra på, ja man skulle kanske till och med kunna kalla dem för proffs. Jag tycker att det är så fruktansvärt omdömeslöst att ange en persons förmåga att inge förtroende som ett bra skäl att lita på någon i ett sånt här läge.

prest

Förstår de inte att det förmodligen var hans charm som gjorde att tjejerna ifråga släppte honom nära inpå livet från första början. Det är ju så det fungerar. De förstår hur man får människor (även vuxna män),  att tycka om och lita på dem.

Men det där inre giftet, det sexuella begäret, det får knappast överordnader, beslutsfattare och kollegor känna av och se eftersom de inte är, ptja, ungdomar i en slags beroendeposition till exempel.

Jag är all in för förlåtelse och andra chanser. Människor kan förändras och det händer ständigt, och jag tror verkligen på förvandlingens kraft. Mördare, våldtäktsmän och pedofiler kan befrias från sina begär och omvända sig och avstå återfall för resten av sina liv, det tvivlar jag inte en sekund på.
Men lika lite som man bör låta en befriad och omvänd pedofil arbeta och verka bland barn så bör man inte slänga samman en charmig karl med en historia att ge efter för gravt omoralisk sexuell synd bland en massa unga konfirmander. Det är inte schysst mot vare sig honom, som har en erkänd svaghet på just det området i just den miljön och som kommer dömas strängare än andra eftersom han är lärare – eller ungdomarna som ska vara trygga och lära sig det viktigaste som finns – vem Gud är.

“Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom.” – Jak 3:1

Jag menar är han så trevlig som de nya arbetsgivarna säger att han är så kommer det ju garanterat finnas flickor som söker sig till just det som arbetsgivarna gillar och som så väl går att se hos honom bara man kastar en kopp och en kaka åt hans håll. Eller tror arbetsgivaren att han var kafferepets stora obehag år 2008 när han utförde övergreppen? Att om man hade tagit en fika med honom då så hade man minsann sett i hans ögon och hört på hans röst och sett på hans kroppsspråk att han hade tänkt utnyttja några konfirmander sexuellt under några års tid?

“Men man måste ju förlåta” kan man ju tänka. “Hur länge ska en människa behöva bära gamla synder”. Ja synderna är inte vårt ansvar att plocka bort, det är Jesus ansvar och det är något som sker inom personen, och man kan faktiskt förlåta en människa och ge den personen fler chanser utan att för den sakens skull slänga in den i situationer som tidigare inneburit enorm fara för både personens egna själ och andras. En fortsatt fysisk begränsning från frestande inslag kan vara till enorm välsignelse och stöd för en persons fortsatta vandring i helgelse med Gud. För att inte tala vilken välsignelse det är att som ung få växa upp utan sexuella flåsanden från ungdomsledare i kyrkan som är där för att leda människor till Jesus och det eviga livet. Jag mår illa när jag tänker på alla människor som har sökt sig till kyrkan och blivit illa behandlade av dåliga Gudsfrånvända ledare.

Nu vet jag inte vad Gud har för plan för just den här prästen. Men jag tänker mig att om han nu är genuint omvänd från sina problem så vore det väl bättre om han arbetade med män som har problem med sexuell synd och som är slavar under sin lust? Det finns gott om såna män i samhället och de behöver hjälp ASAP. Läget är akut.

Jag antar att det som stör mig mest med den här historien är den återkommande övertron på charm. Visst, det är hemskt att en person som är rolig, snäll. varm och som kan säga de rätta orden kan bete sig ruttet i en annan situation, med en annan människa. Men nu är det så det är och har varit i alla tider och i de fall där någon har vågat larma och förövaren dessutom har erkänt så kan det vara på sin plats att inte skaka av sig det som om det inte är något värt att ta hänsyn till för allas bästa. Även fast 10 år har passerat.

Nä jag undrar hur de kommer att göra i den här församlingen och jag undrar om de har kommit på något bättre att trygga föräldrar och konfirmander med än det faktum att prästen ifråga är lätt att fatta tycke för och lita på.

Historien bakom bilden

historybehindpicNär äldsta barnet var liten hängde jag en himla massa på Kastalakyrkan/Församlingshemmet och deras öppna förskola. Ni skulle ha sett min skräck första gången som jag stegade in på ett möte där. Alla föräldrarna satt i en ring och sjöng “det lilla ljus jag har” och jag trodde att jag hamnat i en grupp av religiösa galningar som skulle diskriminera mig när de såg att jag 1. hade barn (det var därför jag var där) och 2. saknade vigselring. Därför satte jag hastigt en annan ring på vänster ringfinger i ett försök att dölja min syndiga status och för att skydda mig själv och mitt älskade oskyldiga barn från dessa vilda kristna blodtörstiga bestar som nu satt där som hungriga varulvar och sjöng om att inte sätta sitt ljus under skäppan. Vad hade jag försatt oss i för elände. Jag ångrade djupt att jag gått dit.

Mycket snart upptäckte jag att man bara sjöng, lekte med lera och åt torra riskakor där. Skönt.

En gång om året brukade de hyra in en fotograf till öppna förskolan för fotografering av de näpna småbarnen. Men detta år hade det varit fint väder och fotografen, som passat på att grilla, hade råkat hälla lite för mycket bränsle på elden. Brännskador täckte som konsekvens hans händer och sjukskrivningen var ett faktum. Därför hade de hyrt in en ersättare – en kvinna som inte var så van med barn skulle det visa sig.

Minns när jag kom in till kvinnan med min då ca 11-månaders dotter. Inne i rummet (som jag nu vet är kyrkans bönerum) hade hon inrett med en kista med en fårfäll på som det var tänkt att mitt barn skulle sitta på medan hon blev fotograferad. En rätt hög kista (obs ej en likkista, en annan slags kista).

Jag: Hm, jag tror inte att min dotter kan sitta på den där kistan.
Fotografen: Va? Varför då?
Jag: Hon trillar nog ner då, hon är inte så stabil..
Fotografen: [ledsen blick, mungiporna neråt, medkännande blick]: Mnåh, är hon förlamad?

Jag minns att jag skrattade okontrollerat och fick fram att nä, hon är knappt ett år gammal. Och så tog vi fotot.

IMG_0158

Som ni ser är tröjan lite sned på henne på kortet. Det är för att jag sitter bakom och håller henne på plats i tröjan medan fotografen tar fotot.

Jag tänker på just detta fotot som förlamad-fotot.

Så, nu vet ni historien bakom!

IMG_0160

(och det skulle dröja 9 år innan jag beträdde samma kyrkas lokaler som oväntat och förvånad nyförlöst kristen)