Nu är vi separerade igen

Jag och Stig har inte sovit en natt hemma sen 22 december, och efter en vecka med barnen och en helg med maken så har de vänt tillbaka hem till Kungälv och jag och minsta är kvar i Falkenberg hos svärmor minst en vecka till.

Stambytet fortsätter.

Och det är så tomt utan resten av min familj.

IMG_3466

Det är inte naturligt för en mamma att vara ifrån sina barn så här, att ha familjen uppdelad och splittrad. Jag förstår inte hur jag gjorde förr när jag var ifrån dem varannan vecka. Så fruktansvärt. Tack gode Gud att han förde ihop mig och Joakim igen och helade familjen så att vi kan vara tillsammans.

Om fem dagar ska vi ses igen och jag räknar timmarna.

Bockstensmannens frisyr

Igår var jag och familjen och såg på lik på Varbergs museum i Varbergs fästning, och det var inte mindre än Bockstensmannens lik.

IMG_3448

Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att det är makabert, men samtidigt – hade det varit lika intressant att stå och titta på Bockstensmannens otroligt välbevarade klädsel (såg ut att vara från igår!) om inte hans kropp låg i en glasmonter precis intill?

Det är himla spännande att försöka föreställa sig vardan var på 1300-talet. Hur man steg upp och tog på sig sina filtkläder innan man gick till jobbet (en video gick på repeat där en Bockstensmannen-imitatör gjorde just detta) (och hälften av videon stod denna karl och drog i nån höftTRASA som fungerade som kalsong, jag blev generad!), och så gjorde man så varje dag till en dag då nån pålade ner en i en mosse hux flux utan nån förklaring till eftervärlden, så att allt arkeologerna kan göra är att förlita sig på gissningar.

stenbocksten.jpg

Det äckligaste* var kanske att de lagt bockstensmannens naglar i en hög bredvid själva kroppen. Och att de lagt hans hjärna i en plastbytta där det tidigare legat kanske potatissallad.

Jag undrar hur länge man måste ha varit död för att det ska vara politiskt korrekt att göra så med ett lik. Bockstensmannen har varit död i typ 700 år. Var går gränsen? Skulle man kunna göra så med ett 300 år gammalt lik? Ett 150 år gammalt lik? Ett 70 år gammalt lik?

Hur gammal tycker du att ett lik måste vara innan man kan ställa ut det?

View Results

Loading ... Loading ...

Eller kan det vara så att det aldrig är riktigt okej att göra på det viset med en människokropp?

Jag har inte jättesvårt för Bockstensmannen, men vet att jag hade svårt för människofostren som fanns på Naturhistoriska och det hade jag svårt för långt innan jag insåg vad abort är. Jag tyckte att det var så makabert att ställa ut små döda människor på det sättet. Jag tyckte att de borde få nån form av begravning, inte ligga i formalin till allas beskådan. Ändå kände jag ingen avsmak inför abort? Ibland är man allt bra slö.

Riktigt lika starkt känner jag inte för Bockstensmannen, men ändå är det något som känns fel med att hans kropp med tillhörande mjukdelar ligger där som dragplåsterobjekt. För ja, de är verkligen stolta över hans välbevarade “mjukdelar” som helt krasst ser ut som en hög med dynga för det otränade ögat. Förutom håret som ser ut som att vara från vilken schamporeklam som helst.

*Nej det äckligaste var helt klart den uppstoppade grisen som fanns i ett annat rum på museet. Den såg väl okej ut vid första anblick men ställde man sig närmre kunde man se igensydda hål på kroppen och läget kring grisens mun var allt annat än acceptabel, vi snackar Frankensteins gris, jag fick kväljningar. Får mig att tänka på min stora sons reaktion en gång när vi var på naturhistoriska. Han sprang mellan montrarna med gråten i halsen och skrek “MEN DE ÄR JU DÖDA”.

IMG_3450

BETYG VARBERGS MUSEUM: 

Det var en bra dag, för man fick en hel del att tänka på. Inte bara det här med när det är okej att ställa ut döda människokroppar, utan också att man hittat isbjörnskranier och valskelett i Varberg och att folk höll på med massa grejer, jag orkar inte skriva ut allt här.

VILKET LIK VAR BÄST? BOCKSTEN VS. RUNGIUS

Jag har sett två stycken gamla kvarlämningar av människor. Rungius som ligger i en kyrka på gränsen mellan Sverige och Finland (ett 300 år gammalt lik), och så Bockstensmannen. Av de två så vinner helt klart Rungius. Han har mer kött på benen och förlorade en arm efter att tyska nazister dansat med kroppen.

Men jag måste säga – stort minus åt forna dar då man begravde folk under kyrkgolvet. Förstår verkligen att folk samlades i hemmen i stället vilket i och för sig kanske var upptrappningen till genuin väckelse i landet, vem vet, skulle inte förvåna mig. Gud har en förmåga att vända misstag till välsignelser.

Och på tal om väckelse: Känner du som läser detta inte Jesus på ett personligt plan utan har bara hört om honom från andra? Skulle du vilja lära känna honom? Känner du en tomhet och ett mörker inombords som du gärna skulle vilja att Gud fyllde ut med liv och ljus? Bjud in Jesus i ditt liv, be honom att tvätta dig ren från all synd, och bli en ny skapelse, ett nyfött barn till Gud. Vet det låter konstigt men, ja, det här tror jag på pga egen erfarenhet.

Ha det bra!

Försökt forma munnen som ett streck

Idag har jag försökt forma munnen som ett rakt streck.

“Att tiga är guld” brukar man säga ibland och det finns miljarders sätt att tiga på, men det talar man sällan om.

Vad kan vi hitta på i Falkenberg? (och omnejd)

Jag glömde att fråga: nån som vet vad jag och Stig och så småningom de två stora barnen kan hitta på i och runt Falkenberg (Halmstad och ev. Varberg inräknat, men där kan vi bara vara nån enstaka dag)?

Öppen förskola, kyrkliga aktiviteter (gärna dag och tid också om ni vet det), övriga aktiviteter? Gratis, billiga, kostsamma aktiviteter? Museum/utställningar?

Jag har mycket liten förväntan att få något svar. Så alla svar kommer att slå mig med häpnad.

Hittills har jag mest, då jag inte varit i svärmors lägenhet, strövat omkring i regn och slask iklädd en lite för trång jacka.

Nu är jag i Falkenberg

Hej allihopa! I fredags reste jag och lillen från Umeå till Göteborg, sedan ner till Kviinge bönehelg i Skåne, och nu är vi hos svärmor i Falkenberg.

Vi har fått rå om varann och hela syskonskaran har fått umgås hela helgen mellan lovsång, undervisning och böner, men nu är vi åter igen separerade. Men den här gången behöver vi bara vänta fem dar, i morgon får vi ses igen!

Det jag kommer minnas bäst från bönehelgen i Kviinge är undervisningen om bön om helande. Så enkel, sund och kul undervisning. Kommer inte ihåg vad han (undervisaren) heter men ska kolla sen, han finns tydligen på youtube. Nu har jag kollat men vad han heter utöver Marvin fick jag inte reda på, men ni kan se honom här till exempel. Vi fick praktisera helande på varandra i slutet. Det var väldigt okomplicerat. Några blev helade, men jag blev inte helad från min ryggvärk som jag dragits med sen förlossningen. Men tänker att jaja. Nästa gång kanske.

Jag blev inte omedelbart helad denna gång men Jesus har helat mig förr, både fysiskt och själsligt. Har skrivit en hel del om det (fast kanske inte så mycket om det fysiska). Han är min kompis *Jesus bro-fist*.

Snart kommer förresten Mikael Grenholm med sin bok om dokumenterade mirakler, på tal om helandemirakler! Spännande! Säger till när jag läst mitt exemplar som jag har bokat i förväg. Det är alltså mirakler som blivit dokumenterade genom sjukvården, tumörer som försvunnit från en röntgenplåt till en annan, och annat sånt. Han tar även upp helanden som sker utanför kristendomen (tror jag? Det hoppas jag i alla fall) och tar upp det här med placebo. Visst är det intressant? Som sagt, kommer skriva om den när jag har läst.

Vet att man som icke-kristen kan tänka på kristna helandeböner som att det står en skrikig och svettig pastor och stöter folk i huvudet så de faller ihop samtidigt som nån spelar helt galet på nåt instrument, typ ett piano eller kanske en klarinett. Men så går det i regel inte till. Ibland undrar jag varifrån såna där allmänna föreställningar om kristna kommer från. Det måste komma från människor som varit på möten där det verkligen gått till så?? Och tv kanske!? Och så blir det känt så trots att det är ovanligt (jag har aldrig sett nåt ens i närheten av den stilen men så är jag i och för sig ny i sammanhanget).

Det var riktigt jobbigt att lämna syrran i Umeå också. Hon är höggravid och föder när som helst och jag vet inte nästa gång som vi kan ses. Varför måste Sverige vara som en stor avlång falukorv? Blir tokig. Idag satt jag på appen “Kartor” och gick igenom alla ställen där vi brukade promenera när jag var i Umeå. Tänkte att nyss gick mina fötter där och den där byggnaden känner jag igen och bla bla bla. Jag kan vara så smärtsamt sentimental ibland.

Önskar att bara Västerbotten och Norrbotten räknades som Sverige, och resten som Danmark. Då skulle jag fly från Danmark till Sverige. Men nu när Kungälv ligger i Sverige ser jag inget skäl att fly.

Nej nu ska jag gå. Ska försöka komma i säng tidigt ikväll. Min lilla palt vaknade 04:30 i morse. Han har inte lärt sig att visa hänsyn än vilket märks ganska tydligt.

Ni får ha det så bra och hör gärna av er om ni har några frågor! Är en klant med att svara men gör så gott jag kan!

En sorgens dag: New York tillåter abort fram till förlossningen

22 januari 2019 är en sorgens dag, för igår röstade senaten i New York igenom att tillåta fri abort fram till förlossningen. Ja jag avbryter min paus för att berätta det, för jag orkar inte gå omkring och bära på det själv utan måste dela det. Hjärtat går sönder. Alla dessa barn som avhumaniseras och mördas inför våra ögon. Helt öppet. Helt lagligt. Hur står man ut med att veta att det är så här? Står ni ut?

Jag vet inte hur jag skulle orka om jag inte visste att det finns en mening med livet och att det finns någon som är god som inte ser mellan fingrarna med all ondska, men som samtidigt vill rädda så många som möjligt.

Igår lystes One World Trade Center upp i rosa för att fira (!!!) beslutet. De som stöttar beslutet kallar det för “health care” och ser beslutet som en framgång. Som en vinst för kvinnosaken. Det är så vidrigt så jag får spya långt upp i halsen.

Man stoppar också sjukvårdspersonal från att rädda de överlevande abortoffren. De barnen ska inte räddas. De ska dö. Och de barn som mördas i magen genom våld saknar lagligt skydd.

Ni som är för abort. Vad tänker ni kring det här? Vad tänker ni kring att det kallas för “health care” (hälsovård)? Vad tänker ni kring att One World Trade Center lyses upp i rosa? Vad tänker ni när ni hör att de finns de som anser att detta beslut är bra för kvinnor och kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar? Snälla kan ni inte dela med er. Hur går era tankar?

Ni är många som blivit arga för mig i min inställning till abort och delat med er när jag skrivit om abort allmänt. Blir ni arga på mig nu med?

En annan sak som tröstar mig (utöver att vår Gud är god) är att det finns många många människor som är bedrövade över det här, som protesterar och demonstrerar, och som stöttar och hjälper kvinnor till ett beslut som hedrar livet de bär i stället för att döda det, och som stöttar och bär de som gjort abort och lider på grund av det oavsett vad orsaken var.

Här är en liten videosnutt på march of life i Washington DC (en annan delstat där abort är lagligt fram till födseln).

En tredje sak som tröstar och ger hopp är den här demonstrationen som ska hållas i Stockholm 24 mars (Se bild). Temat är utsorteringsabort, alltså aborter som beror på att barnet har (eller tycks ha, det finns fall där man befarat det värsta men barnet fötts friskt) något oönskat handikapp eller oönskad missbildning som skrämmer föräldrarna. Tror även abort pga “fel kön” räknas in under utsorteringsabort.

Jag vet inte om jag själv kan gå än, men jag hoppas det.

Ja det här är en ganska dålig paus när jag avbryter den. Men jag var tvungen. Ta hand om er där ute! Kram!

(PS jag skriver från mobilen så ursäkta diverse skrivfel. DS)

PS2. Så här förstår jag det: abort är tillåtet fram till barnets beräknade födsel om mammans liv och hälsa hotas. Och det där med hälsa kan definieras bredare än mammans fysiska liv – sociala, ekonomiska och känslomässiga skäl bland annat kan räknas in i ordet “hälsa”, även mammans ålder. Och tydligen är det personen som utför aborten som får avgöra efter bästa förmåga. Abort avkriminaliseras helt, vilket befaras även kommer betyda att det inte räknas som mord längre, då kvinnor misshandlas till missfall och barnet dör på grund av tex en våldsam partner. Här står det lite om detta. Även här. DS.

Är i Umeå tills vidare

Hej!

Jag vill bra säga att jag är i Umeå tills vidare. De håller på att göra stambyte hemma i lägenheten och jag kommer hålla mig borta från den så mycket jag kan de närmsta sju veckorna (men jag kommer inte stanna i Umeå hela perioden).

Vet ni nåt man kan göra om dagarna och på helgen här i Umeå så hojta till. Jag bor i Tomtebo om det kan vara till nån nytta. Det måste vara bebisvänligt och helst gratis! Stadsbiblioteket har vi varit på och det är helt okej där.

Det var allt jag ville säga. I övrigt kvarstår bloggspaus månaden ut!

Bild från när vi åkte från Vilhelmina till hit. Det var extrem blixthalka så busschauffören stannade och stod helt stilla i säkert en timme, då sandbilen inte varit framme än. Ett beslut jag stöttade till 100% för så fort han började köra gled bussen på sneddan. Till er söderbor: det är oerhört ovanligt att halkan påverkar trafiken på detta sätt här uppe. Resan tog 5,5 timmar!

Nakenråtta i öknen

Igår sa jag till min man att det är otroligt hur Stig kan hitta bröstet på natten fastän det är mörkt som i en kolgruva.

“Som… såna där nakna råttor i öknen som inte har några ögon ens” svarade min man.

Ja.. jo.

Är i Vilhelmina

Hej hej! Just nu är jag i Vilhelmina. Sitter vid ett köksfönster och tittar ut, det är minus fyra grader och massor av snö. Stora barnen är hos kusiner i olika byar fem mil från varann (en vardaglig sträcka här uppe) och lilla barnet tar en tupplur med sin pappa medan min syster betalar räkningar. Därför passar jag på att uppdatera bloggen lite.

Nedan är några bilder från Latikberg där vi var igår och dit återvänder vi i morgon.

Latikberg är ett av världens vackraste ställen. Nu är jag inte särskilt berest och har inte sett mer än Skånes stränder, Norges kuster och Finlands skogar men jag har svårt att tro att till exempel Thailand och Brasilien har platser som kan slå gamla goda Hjortronberget. Palmer och vit sand kan väl ha sin charm tänker jag men hur kul är det med stora stinkande spindlar och skorpioner som såna platser ofta för med sig. Sverige är fritt från nästan alla giftiga farliga djur och i Latikberg finns inte ens fästingar. Eller ja de finns kanske men är ungefär lika vanliga som struts.

Äsch det här inlägget är inte tänkt till att racka ned på andra länder. Så jag lämnar det ämnet.

Barnen har åkt skoter och druckit varm choklad och jag får ångest av att sitta inne, inomhus kan man vara i Kungälv. Så jag försöker vara ute så mycket jag orkar.

Jag funderar fortfarande på hur jag ska göra med internet och bloggen efter nyår. Men jag tänker att jag släcker ned det i en månad och så ser jag hur jag gör efter att den månaden har gått. Först tänkte jag tre månader men jag börjar med en månad och så tar jag det därifrån.

Jag gillar att blogga men tror det är bra om jag får sakna den och fundera på hur jag vill ha den. Ska jag bara skriva om min tro? Ska jag skriva personligt också? Och om andra struntsaker? Ska jag ha någon blogg alls?

Hoppas ni har det bra! Guds frid vare med er, nu ska jag gå och vara socialt beredd för vem som helst som bestämmer sig för att säga nåt till mig, ty jag ska lägga ifrån mig mobilen.

Funderar på att ta paus i tre månader

Jag har tidigare skrivit ganska mycket om social media och hur de utnyttjar, exploaterar och faktiskt avtrubbar och skadar några av våra finaste mänskliga sidor (empati och känslomässigt engagemang till exempel) och ständigt matar oss med vad algoritmerna tror att vi vill ha samtidigt som vårt nätbeteende säljs till vem vet.

Men det är inte bara det. Internet kan också kännas så himla luddigt. Som nån slags otydlig verklighet. Och jag vill ha verklighet. Jag har extremt stort behov av det.

Så jag funderar på att pausa mitt systematiska internetanvändande i tre månader efter nyår, och utvärdera och se hur jag ska gå vidare 1 april nästa år. Och då menar jag att jag funderar på att även lägga bloggen på is.

Jag har sen jag blev gravid varit ganska mycket tröttare än vad jag var före graviditeten. Jag var inget sprudlande energiknippe innan och nu när jag har mindre energi så måste jag verkligen prioritera och ransonera vad jag tycker är viktigast, för min egen och familjens bästa. Jag är ingen Micael Grenholm-person som kan göra 20 projekt samtidigt. En sak i taget – det är min melodi.

Visst låter det bra?