Det här är superlöjligt

I morgon fyller minstingen två år och jag känner mig nervös. Har känt mig nervös i flera dagar. Är orolig att hans födelsedag inte kommer att bli bra nog.

Vilket är löjligt. Det är ju knappast för att han bryr sig, han skulle vara lika glad om vi inte firade alls. Det är först när de blir lite större som de får men för livet av att inte fira födelsedagar. Så ska man passa på att inte fira/fira jättedåligt så är det nu.

Nej det här är känslor som passar mer för en förstagångsmamma än för en  trebarnsmor.

Jag tror att det mycket beror på att jag saknar familjen. Jag skulle önska att vi kunde bjuda fler. Jag tycker nog att det känns lite vemodigt och ensamt. Svärmor, som är släktingen som bor närmast, kan inte komma pga corona.

Så går jag omkring och har ont i magen och tänker på att den här födelsedagen hade kunnat vara mycket mer. Jag vill visa upp honom och jag vill att fler som bryr sig ska se hur fin han är och hur stor han blivit.

DSC02884

Igår ramlade han och slog sig i ansiktet så vi fick gå till vårdcentralen och tejpa och plåstra. Han var väldigt tapper och repeterade sista ordet i sköterskans varje mening, vilket hon tolkade som att han gav sitt medgivande samt höll med i allt hon sa.

DSC02893

Han var hemma “sjuk” måndag och tisdag. Med “sjuk” menar jag lite snorig. De måste ju vara hemma för ingenting nu för tiden. Ser ni konstverket i bakgrunden? Den köpte Kungälvs Kommun för 1292 1823819 123 kronor och den kallas i folkmun för “blobben”.

Det är sånt här som gör att människor blir föraktfulla när de hör kulturmänniskor säga att de vill ha ekonomisk ersättning under corona. Det är den dyra och fula offentliga konsten som etsar sig fast, det är den som pöbeln minns. Så varje gång en kulturperson säger att den vill ha bidrag eller pengar, så kommer man ihåg blobben utanför Kungälvs kommun och tänker “du har fått tillräckligt din slusk”.

Det är bara den omedelbara djuriska instinkten som talar när nån råkar kalla en konstnär för parasit, så är du kulturmänniska, ta det inte personligt och gå inte in i depression. Kultur är viktig. Det måste man ju anta att den är. Jag skojar bara, det är klart den är viktig. En del av den.

DSC02895

DSC02896

Ha det bra, nu ska jag sova. Ni får gärna be för oss 🙂

 

Allmän liten uppdatering om hemlängtan och youtubetips

Hej hej!

Jag tänkte att jag ska göra en liten uppdatering ifall nån skulle undra var jag håller hus!

Livet är ungefär som vanligt för oss nu under corona, men som för de flesta andra så är ändå de små förändringarna kännbara, och som för alla andra så kan det kännas jobbigt att inte veta hur länge det ska vara så här.

Det är en tuff period just nu, mycket för att jag har så mycket hemlängtan upp till Norrland. Jag är trött på att vara inträngd i en lägenhet som en sardin i en sardinburk. Jag vill ha klar ren luft. Jag vill slippa höra E6an var jag än går. Jag är trött i kropp och själ just nu.

På tal om E6. Titta vilken fin lagun jag fann under E6 när jag var ute och gick häromdan.

IMG_6614

När man ser så här vackra scener så lindras ändå längtan efter Norrland något.

Minns ni de här telefonerna.

IMG_6688

Helt underbara. Jag önskade en till vår familj men vi fick aldrig någon. Min granne tillika kusin hade en i sin lekstuga. Jag tyckte att det var så konstigt att de ägde en sån dyrgrip och så använde de den inte på riktigt. Men så var han också sladdis/uppvuxen i princip som ett ensambarn, och de är ju lite som de är.

Men visst känner man att telefonutvecklingen valde fel riktning när man ser denna telefon, visst önskar man att mobilerna tagit mer formen av olika maträtter, i stället för den tråkiga stil som de har idag.

Iphone släpper sin nya mobil – förra året var det Rumpstegsmobilen men nu blir det Pasta Bolognese-telefonen. Hade vi valt den vägen hade vi alla mått lite bättre just nu.

Little_Light_Studios_-_YouTube

Innan jag avslutar vill jag tipsa om Little light studios på youtube.

De har små dokumentärer, samtal, popkultursanalyser och lite allt möjligt. Tycker det har en fin och bra nivå där, rätt lättsam. Den riktar sig främst till de yngre men jag tycker att det kan vara trevligt att titta ibland också.

Nu har ni ju mycket annat för er, och många kyrkbyggnader är stängda och möten inställda, men ni får alltså gärna be för mig och för familjen. Jag är verkligen så trött.

Ha det fint!

När man liks inte kan jobba

Nu har jag varit hemma i över en vecka, och mer lär det bli, för lillen är snorig och lite hostig.

Jag har utrustning så att jag ska kunna arbeta hemma men det är bara att glömma. Jag skulle inte kunna fokusera ordentligt på vare sig jobbet eller på honom, bara tanken på att försöka hantera båda samtidigt ger stressmak i munnen.

Så jag är hemma 100% och tar dagen som den kommer.

DSC02853

Det är inte svårt att se glaset halvfullt i det här, veckan har varit supermysig. Det är full blown vår i Kungälv och lillen är hur rolig och gullig som helst. Vi har varit ute på upptäcksfärder och han lär sig nya ord varje dag. Och så kan han så där lite udda ord som man inte fattar att han lyckats snappa upp och memorera.

Som vulkan.

“Kaan” säger han när vi läser boken med en vulkan, och “ptchhh” (ljudet av vulkanutbrott). När snappade han upp det? Vilket minne han måste ha.

DSC02856

14-åringen har också varit hemma på grund av torrhosta, och vi har haft tid att umgås mer än normalt, något som jag verkligen har saknat. Vi har haft massor av tid att prata och diskutera precis som vi jämt gjorde förut. På den tiden då hon var intresserad av vad jag hade att säga om saker. Jag frågade henne om hon tror att hon och jag hade varit vänner om vi var lika gamla, och utan en sekunds betänketid svarade hon “NEJ”.

DSC02695

Jag har målat lite mer med vattenfärg, eller ja, jag har målat en bild till. Den blev bättre än förra anser jag själv och jag blev särskilt nöjd med den lilla timrade redskapsboden där på ängen. Ni vet ett sånt där litet hus där man förr förvarade sina grejer men som nu står och multnar och förfaller överallt i de norrländska skogarna. Jag älskar dem. När man var barn var de en guldgruva till lek.

Funderar dock på att byta naturtemat och måla en helikopter nästa gång.

DSC02852

Vår församling har fortfarande möten på söndagarna (färre än 50 pers) men vi går inte dit. Vi har hostiga barn (varav en av dem hade feber förra helgen) så jag som dessutom är asocial ser ingen poäng i att gå omkring och träffa massa folk just nu i det här läget.

Jag hoppas att det inte är det lugn före stormen för det här landet som det verkar som att det kan vara. Kom ihåg att Gud finns.

Ha det bra!

 

Jesus halvhjärtade (?) vatten till vin-mirakel

Ni som inte läser Bibeln så mycket, visste ni att Jesus gör vatten till vin-miraklet ganska besvärat? Jag blev ganska förvånad när jag läste det för första gången.

Det är hans mamma som är på honom om att vinet är slut och han säger då till henne “Kvinna, vad har vi med det att göra?”. Han verkar alltså inte ha så stor lust att fixa vin till festen. Men säkert sitter Jesu mor och stöter honom med armbågen i smyg och ger vassa blickar och så gör han sitt berömda vinmirakel med en kanske inte helt hundraprocentig iver.

Så här står det

‘På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Jesus och hans lärjungar blev också bjudna till bröllopet.

När vinet tog slut sade Jesu mor till honom: “De har inget vin.”
Jesus svarade: “Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har ännu inte kommit.”

jesusfixarvinnu

Hans mor sade till tjänarna: “Gör vad han än säger till er.”
Nu stod där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter var.
Jesus sade: “Fyll krukorna med vatten!”
Och de fyllde dem ända till brädden.
Sedan sade han: “Ös nu upp och bär in det till värden.”
Och de gjorde det. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin, och han visste inte varifrån det kom. Men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det.

Värden kallade därför på brudgummen och sade: “Varenda människa sätter först fram det goda vinet, och det som är sämre när gästerna börjar bli druckna. Du har sparat det goda vinet ända till nu.”
Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. ‘ Johannesevangeliet 2:1-11 


Varför skulle Jesus vara motsträvig?

Han säger att han inte gör nånting som hans Fader inte sagt åt honom att göra.
“Jag kan inte göra något av mig själv. Efter det jag hör dömer jag, och min dom är rättvis. Ty jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig. ” (Joh 5:30)

Vad tror ni? Gjorde han ivrigt vatten till vin, eller höll han kanske handen för tinningen och suckade åt sin mor till han hörde Faderns röst säga något i stil med “gör som din mor säger”?
Varför säger han att hans stund ännu inte kommit? Är det för att det tar emot? Kan det vara så att han visste att han skulle träda fram en dag, och att han visste vad som skulle krävas av honom för seger?
Vi vet att han svettades blod av ångest kvällen innan kränkningarna, tortyren och korsfästelsen, och att han bad om möjligheten att slippa (“Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: “Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.”  Matt 26:39).

Var han helt enkelt vemodig? Jag vet inte. Jag bara tänker.

Men en sak vet jag: det är ingen dum Frälsare vi har. Han är mänsklig, varm och nära. Men ändå så stor. Och han hör dig om du talar med honom nu. Just saying.

När man tolkar instruktioner som skoj-FÖRBUD

Idag ville barnen åka skateboard men eftersom det regnade så sa jag nej. När de diskuterade att i stället åka nere i källaren så sa jag också nej.

Då tyckte de att jag FÖRBJÖD dem att åka skateboard.

Det får mig att tänka på Gud. Hur ofta har inte han blivit anklagad för att förbjuda oss från saker likt en tråkig gubbe, när det han gör är att säga nej eftersom det vi vill göra är dåligt och farligt för oss och/eller för andra?

Skateboarden går sönder om man kör den i vatten och källarkorridoren är inte gjord för vilda västern-äventyr. Någon kan bli skadad.

Har du nånsin känt att Gud är en partypooper som förbjuder dig från att göra det som är roligt? Har du fått något tillfredsställande svar på varför han sagt nej?

“Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp” 1 Kor 6:12 (rekommenderar hela kapitlet)

donttellme

Sådär, nu har jag fixat header

Förut idag köpte jag konstnärsredskap för barn och ikväll målade jag min första vattenfärg sen förmodligen 90-talet.

IMG_6428

Jag är förfärad och nöjd på samma gång. Man ser helt klart vad bilden föreställer och den som inte ser det måste gå till en optiker för ett slag i bakhuvudet.
Men min nivå av konstnärlig talang ligger på exakt samma nivå nu som den gjorde när jag gick i mellanstadiet, och det barnsliga och amatörmässiga resultatet petar mig störigt som ett stubbigt finger mellan tredje och fjärde revbenet. Jag gjorde det finaste jag kunde.

Men jag orkar inte vänta med att göra en header av min konst tills jag blir bättre så jag fixade ihop den här nyss via nån app i ipaden.

88C1A3B9-A1A1-4243-9BA6-EE52DEEEE4AE

Jag orkade inte fixa klippningen perfekt men det får duga provisoriskt tills vidare. Det vill säga: eventuellt har jag kvar den precis som den är om ett år.

Lista på vad ni ska bunkra

Är det inte konstigt hur fort man vänjer sig med något som är onormalt? Coronavirus är onormalt och nytt men jag börjar redan känna att alla anpassningar är en självklar del av livet. Jag har svårt att minnas hur livet var innan allt det här började. Va, har jag inte alltid burit med mig spritgel i handväskan likt en pepparspray mot andra människors spontana utsöndringar?

Idag for vi till en affär och bunkrade toapapper och ris, för det är tydligen vad man gör nu för tiden. Vi förstår inte varför. Varför just toapapper och varför i all världen ris?

Äsch, sak samma! Vi sitter alla i samma båt. Nu gäller det att stå enade i krisen och gå huvudstupa in i gruppmentalitetens härliga värld.

5D65EC49-D486-4A11-B961-57EFF39158C6

26B6570A-4736-4500-9354-FC6D5DF19E25

Lista på saker att bunkra:

  1. Toalettpapper
  2. Ris (denna punkt kan du skippa om du vill)

Glad att jag inte längre går omkring och kallar ofödda barn för “klumpar med celler”

Förr var jag en av alla dessa människor som på ett robotlikt sätt kunde rapa fram att ofödda barn (aka cygots, embryos, foster) bara är “klumpar med celler”.

Idag vill jag bara uttrycka lättnad och tacksamhet för att jag inte längre är en person som gör så.

För det är inte bara ignorant, det är fullständigt ovärdigt.

Jag har fått mycket kritik för att jag har vänt åsikt om abort och det har bitvis varit tufft. Jag är, som jag har sagt många gånger, konflikträdd, och jag vill gärna välja medelvägar så ofta det går. Men mer och mer så blir lättnaden uppenbar för mig.

Jag bekänner mig till en Gud som värdesätter alla människoliv mycket högt, och jag tillhör ett folk som strävar efter ett liv i linje med Guds vilja. Och det här folket är bland de enda invånarna här i Sverige som ser de ofödda människoliven och värnar dem. Vi är bland de enda som ser dem som värdefulla i en kultur som utpräglat har vänt dem ryggen och stängt dörren till att ens erkänna deras mänsklighet.
I den här kulturen kallas dessa minsta och mest sårbara bland oss ofta för “klumpar med celler”. Tänk att få tillhöra denna uråldriga rörelse som vägrar att göra så.

Ja – vi är i underläge, och ja – vi får mycket skit för vårt ställningstagande. Vi blir anklagade för allt möjligt hemskt. Det är svårt och utmanande och ibland får man frågor som är omöjliga att besvara på ett enkelt sätt. Ibland gör det ont och ger ångest och man önskar att man bara kunde anpassa sina åsikter till det som ger minst motstånd. Vilket ändå skulle bli mycket svårt, för vissa saker kan inte bli osett när man väl sett dem.

Vi är på rätt väg. Jag lärde mig nyligen att de första kristna kallades för “De som tillhör Vägen”. Jag gillar det.

Och till dig som gjort abort och läser det här – jag är inte ute efter dig på något sätt. Jag vill att du ska må bra. Om du inte redan läkt från aborten eller aborterna, så önskar jag inget hellre än att du ska bli det. På efterenabort.se, som drivs av föreningen Livsval, så finns det hjälp att få om du själv skulle vilja. Om du har svårt att gå vidare så är du inte ensam och det finns hjälp att få. En del söker hjälp först tiotals år efteråt. Kan även tillägga att jag inte har något att göra med det arbetet, så känner vi varandra privat så ska du veta att jag aldrig får reda på vilka som tar kontakt med dem. Det är strikt konfidentiellt.

IMG_6403

Bilden är solblekt och otydlig. Men här såg jag min nu 12-åriga son för första gången. Min blindtarm hade spruckit, jag hade blod i buken, men mitt i all smärta och rädslan jag kände så tickade tydligt ett litet litet hjärta. Ett hjärta som fortfarande slår. Jag var i graviditetsvecka 8. En del kallar detta för en klump med celler. Det är ovärdigt.

Bloggar blir godare att äta om de är snygga

“Man äter även med ögonen” brukar man säga om mat och jag tror att det kan vara så med blogg också, att en snygg blogg är härligare att läsa.
Så jag tror att jag måste ta och göra nåt åt min döfula blogg. Jag minns på den gamla goda tiden när jag la tid åt att göra rätt avancerade layouter på min blogg. Det blev döfult även det, men på ett mer intressant sätt åtminstone.

Jag funderar på att måla en header. Kanske har vi vattenfärg nånstans. Jag såg en tutorial på youtube om hur man målar landskap, jag kanske ska testa?

Senaste halvåret har jag knappt skrivit något för hand alls, vilket jag annars brukar göra dagligen, och jag tror inte att det är bra för mig att inte skapa med händerna. Måla brukar jag aldrig göra men det passar bra att börja nu.

DSC02554

När det kommer till innehåll på bloggen, som är det viktigaste, så har jag inte så mycket matigt att fylla bloggen med just nu. Jag skulle kunna skriva om böcker jag läst, för läser gör jag kontinuerligt och vissa böcker är riktigt bra. Men då måste jag sätta mig ned och tänka igenom och sätta ord på varför jag tyckte att de var bra..

Jag skulle behöva sova lite mer än vad jag gör men för det mesta får jag skylla mig själv för att jag inte går och lägger mig i tid. Jag har förr kunnat vara uppe till 01 utan problem men nu är jag trött även fast jag lägger mig vid 23.

Kanske är det för att våren börjat komma. Jag mår alltid dåligt när solen börjar skina med sina äckliga, men livgivande, strålar.

Nej nu ska jag gå, den minste i familjen ropar på mig med bestämd stämma. Han har precis vaknat från sin tupplur. Jag har det bra jag. Även fast jag är trött, så får jag en känsla djupt inom mig som vill ha ännu fler barn, haha, det är dock inte något som vi planerar.

Jag hoppas att ni har det bra! Gud välsigne var och en av er, där ni sitter och där ni står.