Vi tog några såna där ljuvliga gravidbilder! #sladdis2018

Häromdan vaknade jag upp efter en tupplur och kände att yeah nu kör vi, nu går vi ut i skogen mitt barn (jag sa det till 12-åringen) och så får du fotografera min mage vid nån skogsväg eller nåt. Medan jag så klart har på mig nåt annat än en gammal slapp t-shirt och gravidtights. Här får ni ett par exempel på resultatet.

37806912_Unknown

37807664_Unknown

37807360_Unknown

Det var kul och nu har vi något annat än bilder där jag står hemma i badrummet bland tvättkorgar (jag förstår inte varför jag tycker att det är så ansträngande att fixa så att jag blir fotad nån gång omsänder?).

Jag har gått över det beräknade datumet med två dar nu. Visst känner jag att kroppen håller på att förbereda sig på detta obegripliga som förlossning innebär, men känslan är ändå att det här kan ta tid. Men nån ocean av tid är det ändå inte frågan om, det inser jag ju. Ändå känns det såååå långsamt. Men 20e april. Det var det datum som jag själv beräknade det till innan ultraljudet. Så runt 20e kanske?

Helt omotiverad att fortsätta

När jag var tidigt i graviditeten, kanske vecka 15, så påbörjade den här filten. Sen efter flytten kom jag av mig lite och nu är den nästan klar.

Men.

Jag har nu helt tappat sugen.

Alla handarbeten har sina mindre inspirerande delar och just nu har jag det tråkigaste i hela universum kvar. Det är sååå tråkigt att virka ihop rutorna.

Egentligen har jag inte mycket kvar men varenda maska känns som en kilometerlång seglats på ett vindstilla helt händelselöst grått hav (med rosa och lila inslag).

Det är väl bara att bestämma sig men finns det tillfällen då ens fingrar känns tunga som tio vattenballonger så är det väl vid tillfällen som dessa.

Jag vill verkligen ha filten klar, den skulle vara så fiiin i sängen, på golvet eller i en barnvagn.

Får se om jag hinner göra klart innan förlossningen kickar igång (jag är idag en dag overtime).

JAG ÄR FRIIII

Idag jobbade jag min sista dag.

Så här känns det:

Nej jag skämta ba.

Så här känns det:

(jag är alltså valen)

Och då ska ni veta att jag gillar mitt jobb men det ska bli så skönt att kunna ligga i sängen som en flodhäst ända fram till förlossningen nu (med avstick för en och annan lättare form av aktivitet).

IMG_0409

Bild från jobbtoaletten idag. BF i morgon. 

Uppdatering om den extrema magklådan

Jag kan med glädje berätta att min magklåda har försvunnit helt. Nässelutslagen och den torra huden är borta och huden är helt bebismjuk och soft som en barnskinka. Skrovlet och torftligheten och hettan (huden var röd och kändes het som att den brann) är helt och hållet väck.

Har nämnt magklådan här (bild) och här till exempel.

Jag kan inte beskriva hur jobbig jag tycker att klåda är och denna på magen är nog den värsta som jag har upplevt. Jag har vissa dagar gått omkring gråtfärdig med en känsla att vilja fly min egna kropp. Men nu är det lugnt och det känns jättebra. Kroppen är bara min och bebisens nu.

Jag tar inte för givet att den är borta helt utan tar det dag för dag men nu har jag varit utan eksem och kli i drygt en vecka och huden på magen är som sagt som helt utbytt och det gör jättemycket för mitt humör.

IMG_0397

Vänster sida är före och höger sida är nu. Som ni ser är det fortfarande rött, men nässelutslagen och irritationen är väck.

Jag är så klart övertygad om att det är Jesus som varit i farten så jag vill utöver honom tacka er som bett. Det märks att han har en himla omsorg om mig nu och det märks mycket på små saker, hur han underlättar för mig i vardan (tex leder mig rätt när jag ska nånstans där jag inte varit förut, eller att han håller bussen så jag slipper vänta till nästa). Hur han gör det lilla enklare, hur han gör vägen rakare. Det är liksom inte sjungande änglakörer som står längs vägkanterna och kastar konfetti på mig utan det är mer hand på axeln och strykningar på kinden och puss i pannan.

Och det här gör han även fast jag inte söker mig till honom nåt särskilt mycket nu. Jag har blivit så uppslukad av min egna fysik så jag läser inte Bibeln som jag brukar och pratar knappt med honom om dagarna och kyrkan får jag kämpa mig till och väl där så typ sover jag. Jag är så himla uppslukad av mig själv och graviditeten nu så det är inte klokt.

Jag undrar ganska ofta varför han är så fin mot mig hela tiden. Det är som att han älskar mig helt obegripligt mycket av skäl som inte går att förstå.

Nu ska jag hitta reda på något att äta och fylla den här magen med ännu mer, så den blir ännu trängre (på allvar: i morse trodde jag på riktigt att jag måste ha brutit foten på barnet mot mina revben när jag böjde mig ned för att plocka upp en nässpray från golvet. Det LÄT! Jag hoppas verkligen att det bara var på mig som det gjorde ont!).

Tankar inför förlossningen #sladdis2018

Nu är det bara fyra dagar kvar till Beräknat Födslodatum och jag tänker mer och mer på förlossningen. Den får gärna komma nu. Nu. Nu. Eller varför inte… nu.

Jag känner mig ganska konstig i kroppen och skallen just nu. Svullen och väck. Det är som att alla ljud går direkt in i hjärnan på mig och att jag hör saker baklänges. Igår gick jag hem tidigare från jobbet för jag mådde illa. Jag vet inte hur mycket plats den här ungen kan ha just nu men inte är det mycket.

trangt

 

Jag känner ingen direkt oro inför förlossningen. Jag kan inte styra över det som kommer hända, det enda jag kan göra är att hantera det som händer så gott jag kan, och det tänker jag göra.

Jag har inte varit orolig inför de andra förlossningarna heller. Första var skitjobbig, jag förlorade blod i överkant och fick en nära döden-upplevelse. Andra förlossningen var lätt, så jag har provat på två slags förlossningar. Den här kan bli lik någon utav de två eller ingen utav dem.

Jag hoppas att få uppleva att vattnet går den här gången i alla fall. Jag föreställer mig att det är roligt med vattenavgång.

vattenavgang

Jag har köpt supermega-bomulls-bindor, amningsskydd, smågodis, MER och sånt som jag har packat ned i förlossningsväskan. Målet är att åka hem så tidigt som möjligt och att jag inte ska behöva skrivas in på BB. Jag vet inte vad jag ska på BB att göra om allt går som det ska. Jag åkte hem så fort som möjligt efter att jag fött senaste barnet och det var skönt.

Det är jättetråkigt på BB.

Jag längtar efter att få börja lära känna vem den här personen är. Jag vill veta hur han eller hon ser ut också. För även om en bebis utseende hinner ändras rätt mycket innan den når vuxen ålder så är det ändå intressant att se hur barnet ser ut som nyfött. Just nu känns det så diffust och svårgreppbart att jag har ett barn där inne. Ett barn av samma kaliber som mina andra två barn som jag har betydligt lättare att förstå att jag har.

Nä jag har jättesvårt att formulera vad jag känner just nu. Min hjärna är tjock och jag får tvinga ut orden. Jag vet inte riktigt vad jag vill göra? Jag vill sitta och stirra ut i luften, sova, och gå på lång skogsvandring – alltihop vill jag göra samtidigt. Hjärnan är både trött och rastlös.

Nu ska jag ut och lufta hunden i alla fall.

Ni kan stötta bokprojekt om dokumenterade mirakler! #kickstarter #jesus

Jag orkar inte skriva böcker för tillfället (är inte helt främmande inför tanken) men det gör Micael Grenholm och jag vill gärna hänvisa er till hans bokprojekt och insamling på Kickstarter (klicka här för att komma direkt till själva kickstarter)

Jag tycker att det är en fantastisk idé att skriva om dokumenterade mirakler och när det kommer till Grenholm så känner jag förtroende för att han kommer att göra den här boken både rätt (noggrant och hederligt) och bra.

Den kommer alltså att handla om mirakler som Gud gör idag i modern tid. Dokumenterade mirakler. För de sker ska ni veta, men det är sällan man hör om dem. Om man är icke-kristen vill säga… för sen jag blev kristen har jag själv varit med om och hört om en hel del mirakler. Har dock aldrig sett papper på det, typ röntgenplåtar på cancer som dragit sig tillbaka och dylikt.

Det finns en fråga som Grenholm tänker ta upp i boken som jag finner särskilt bra att han tar upp:

  • Varför sker mirakler inom andra religioner?

Bra! För det finns andra andligheter och de har viss makt, men till ett väldigt dyrt pris för de människor som beblandar sig med dem. Ja nu vet jag inte vad Grenholm kommer skriva på den här punkten, men jag uppskattar verkligen att han tar upp frågan eftersom det idag är många människor som är fängslade av andra andemakter då de som sagt faktiskt kan ge viss makt när det kommer till exempelvis helande (men även många andra områden). Det är viktigt att lyfta.

Over and out.

 

Ljuva gravidbilder – värt eller ovärt?

Kanske borde jag passa på att ta några ljuvliga gravidbilder på mig nu. Nu innan jag föder och sannolikt inte blir havande igen. Ni vet den typ av bilder där man springer omkring med en cruella deville-isdrottnings-isbjörns-cape mellan olika träd på skogsstigar med nåt drömskt och moderligt i blicken. Borde jag ta en sån bild?

Är det värt ansträngningen?

Egentligen är jag inte sugen men kanske ångrar jag mig om jag inte gör det?

Just nu har jag mest såna här bilder:

IMG_0250