När man ger sig själv rollen som gud

Jag älskar yogi-te, och när man dricker yogi-te så får man alltid floskler som ska inspirera till “evig visdom” och “själslig frid” och sådant åt det hållet.

Den här fick jag häromdan.

IMG_4254

Jag behöver inte utforska verkligheten, för att jag är verkligheten. Wow.

IMG_4397

Hjärtat ska guida mig? Till var? Vad vet mitt hjärta som jag inte vet?
“Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det?” Jer 17:9

IMG_6132

Ska jag bygga helighet? Från vadå? Vilka byggstenar ska jag använda? Var hämtar jag byggstenarna? Hur vet jag vad som är heligt och inte, det måste man väl veta för att kunna kommunicera ut det? Bestämmer jag själv vad som är vilket? Om inte, var ska jag leta?

De här yogicitaten är väldigt typiska för österländsk andlighet och new age och de ger ett sken av helighet och ett sken av visdom och tidlös kunskap men om man bara skrapar lite på det så ser man snabbt att det är löjeväckande ihåligt.

Man tar en sanning, sedan kastar man bort det som gör det sant

Vad man gör här är att man byter ut Gud mot självet. Man tar alltså något som är sant, man plockar bort sanningen ur det, behåller själva strukturen, men med något annat i mitten av nämnda struktur. På så sätt kan lögnen bli förvillande lik sanningen: Tro på dig själv, sök inom dig, följ ditt hjärta, du är helig, du är verkligheten, och så vidare. Den plats Jesus (som sa “jag är sanningen, vägen och livet”) bör ha i ens liv, den platsen uppmanas man att ge till sig själv i stället. Det, mina vänner, är inte vist, och det ger, som ni kanske förstår, inte heller någon själslig frid.

Och att göra så räknas dessutom, inom kristendomen, som avgudadyrkan.

Avgudadyrkan är alltså inte bara när man tillber en annan gud, håller på med kristaller, spådom, tarot eller har en buddhastaty som man anser tillför frid till hemmet. Avgudadyrkan är även att hålla sig själv som den högsta auktoriteten i ens liv. Man ser sig själv som den som avgör rätt och fel, ont gott, vad som är heligt och oheligt.

Jag minns en gång då nån kristen delat på twitter att djävulen säger saker som “älska dig själv, tro på dig själv, följ ditt hjärta”.

En skribent svarade då att djävulen minsann verkar vara en riktigt fin och uppmuntrande vän. Något många många ickekristna gillade, retweetade och tyckte var både bra och roligt sagt. Ormen – denna toppenkompis, höhöhö! 

Men det finns väl inte en enda kristen som inte håller med om att djävulen låter som en god och uppmuntrande vän. Det är ju hela hans grej, det är det han gör, det som han byggt hela sin karriär på. Så har det varit från första lögnen och så är det än idag.

d33stzpyjc0qkjgz3bq9

Paradiset” av Elisabeth Ohlson Wallin

9 åsikt på “När man ger sig själv rollen som gud

  • 12 februari, 2020 kl 10:01
    Permalink

    Intressanta tankar!

  • 12 februari, 2020 kl 13:18
    Permalink

    Har aldrig druckit yogi-te, har sett det i butiken men har alltid känt lite obehag över namnet och även över de österländska avgudabilderna på en del paket!

  • 12 februari, 2020 kl 20:37
    Permalink

    Vi kanske ska haka på trenden och börja tillverka ”Evangelium-te”? Där kan vi ha texter som ”Om någon är törstig, kom till mig och drick” (Joh 7:37) och ”Kom till mig alla ni som arbetar och är tyngda av bördor så ska jag ge er vila” (Matt 11:28) och, självklart, ”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv” (Joh 3:16). 😃
    Succé??? 😄

    • 12 februari, 2020 kl 22:31
      Permalink

      Och eftersom det är te det är fråga om så får man inte glömma “Därför har jag stigit ned för att rädda dem ur egyptiernas våld och föra dem från det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flyter av mjölk och honung”
      Mmmm!

      • 13 februari, 2020 kl 06:59
        Permalink

        Toppenbra! 😂

  • 12 februari, 2020 kl 23:12
    Permalink

    Mycket intressant skrivning!

  • 13 februari, 2020 kl 09:56
    Permalink

    Det gick inte att kommentera mer på ‘Udda-Galen’, så kunde inte svara dig. Så fast det är OT:
    jag har hittat ett hem i en församling, St Matteus i Malmö. Det är en trygghet att vara en del av en kristen gemenskap. Jag är inte privatreligiös, kristen på egen hand längre. Och Gud har lett mig till fler gemenskaper ändå så nu går jag i kyrkan på olika sätt flera dagar i veckan. Och känner inte längre att jag måste förklara eller försvara min tro eller TVkarikatyrerna du ritade. Utan jag lever så rätt jag kan. Men jag har också mer kunskap om Bibeln, Kyrkan och dess historia och om tro. Jag har en trygghet att tala om och förklara om det och om min tro på Herren Gud, på Jesus Kristus och på den Heliga Anden.
    Gud sade till mig att växa i tron och ledde mig till Kyrkan.

  • 13 februari, 2020 kl 10:01
    Permalink

    Jag tror inte man ska vara orolig för förpackningarna av yogiteer och chai. Det är ju Gud som skapat alla hälsosamma växter.

  • 18 februari, 2020 kl 18:51
    Permalink

    Detta är så sant och viktigt!! Jag har funderat så mycket över hur vi påverkas av New Age idag i hela samhället men även i kyrkan. Tycker dock att det är svårt att prata om det, för folk gillar ju sina “peppiga” citat och vill inte höra att det är New Age-inspirerat. Så jag går mest och grubblar för mig själv och undrar om den finns nån annan som tänker på detta… Då blir jag så glad att du också tänker på det, och dessutom vågar skriva om det! Tack Sonja!

Kommentarer är stängd.