Helgens besvikelse: Coronaviruset

Hej hej

Här i Kungälv har vinterns första snö fallit i veckan. Ett litet slaskhelvete som sedan frös till is.

Jag är en luttrad trebarnsmamma numer, så jag struntade i att klä på lillen och låta honom ha “glädjeäventyr” bara för att det snöade. Med de första två hade jag tvångsmässigt kämpat med  vinterkläder och gått till en redan barskrapad sluttning för att låta barnen få “värdefulla vinterminnen”. Jag hade försökt mjölka den lilla snö som fanns, för att de skulle få en barndom med inslag av snölandskap. Trots att den här snön är kass.
Så inte nu, nu vet jag bättre!

IMG_6236

Stora barnet skulle till Italien på konfirmationsresa i helgen, till Assisi. Vi har varit taggade på detta sen i höstas. Men resan blev, som ni kan förstå efter smittspridningen i landet, inställt.

Jag trodde hela tiden att den skulle bli av och när dottern uttryckte oro så bara viftade jag bort det och blinkade med ögonen så där som jag i efterhand tänker att idioter gör. Corona har blivit känt så att möta Corona skulle vara som att möta en kändis. Och det gör man inte. Man möter inte kändisar.

Därför tänkte jag att risken att de skulle träffa Corona i Italien skulle vara lika liten som att träffa Nick Cave medan de var där, och han bor i Australien.

Fast sen börjar man tänka lite mer. Och man inser en massa saker som jag inte orkar ta upp just nu, men till exempel att likheten mellan kända virus och Nick Cave bara skulle passa om alla som Nick Cave hostade på förvandlades till en Nick Cave. Men som sagt, jag orkar inte utveckla den här tanken mer, den är för dum och jag har inte tid. Jag tycker att det var rätt av dem att ställa in resan och de har mitt fulla stöd.

Ha det bra allihopa! Jag återkommer snart!

 

 

Fler tomma, Gudsfrånvända “andliga visdoms”-citat

Jag skrev för ett par inlägg sen om hur tomma och sanningslösa YogiTeas “visdomscitat” är.

Jag skrev hur de ersätter den plats Gud bör ha i ens liv, med självet. Så att man blir en så självcentrerad, Gudsfrånvänd och tom individ som möjligt.

Samtidigt som självet sätts i absoluta centrum, begär de att man ska fullständigt utplåna sitt “ego” (!?).

Nej jag har sagt det förr och säger det igen – akta er för nyandlighet. Undvik medium, änglaguider, tarot, stenar, tingeltangel. Sök er inte till buddhism, hinduism, eller andra skumma andliga praktiker. Såvida ni nu absolut inte måste, för en del kanske måste gå igenom det där eländet och själva upptäcka vad det är.

Men om du kan, gå direkt till Jesus i stället, och ge honom platsen som man försöker ge självet i följande, riktigt tomma, “visdomscitat”.

IMG_6217

Jag vet inte ens vad jag ska säga om det här!

IMG_6205

En del kloka människor vet nånstans inom sig att Gud måste finnas, vilket är helt rätt, men de tror inte på Bibelns Gud, utan tror mest bara på “något” och sätter inte sällan sin tilltro till “universum” i stället. Man vet inte riktigt vem Gud är, men tänker sig att han är en kärlekskraft som genomsyrar allt i universum.

Men universum är inte Gud. Universum, alltså världen vi ser och lever i, är det som i Bibeln kallas för skapelsen. Gud har skapat skapelsen. Därför är det helt bakvänt att byta ut Gud YHVH med “universum”. Så här står det i Romarbrevet 1:25:

“De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.”

IMG_6204

Det här är en ond spegling på något som finns inom kristendomen. Inom kristendomen ska man böja allt i ens kropp, själ och ande efter Guds vilja. Detta kan dock inte ske naturligt utan det krävs övernaturlig kraft (samma kraft som uppväckte Jesus från de döda) för att det ska kunna hända. Vi människor är för onda och kraftlösa för att klara det.

Dessutom, och detta är extremt viktigt: Gud YHVH bryr sig verkligen om våra personligheter och unika egenheter. Han bryr sig om våra drömmar, om vår längtan, och våra personliga sår. Även fast han inte uppfyller alla våra önskningar, även fast vissa saker (inte allt) beror på att vi är sjuka kroppsligt, andligt eller själsligt (aka “den syndiga naturen)- så ser han oss, och bryr sig om hela paketet.

Så även om man böjer sig inför honom, även om strävan är att det onda ska bort och det goda bli kvar och bli mer, så kommer man fortfarande vara sig själv, ja till och med bli mer sig själv, än vad man var utan honom. Helt enkelt av den orsaken att Gud har skapat en och älskar de egenheter man har, som gör en unik, och kanske i vissa fall även lite konstig.

Men precis som allt annat så tar New Age bort Gudskraften och Gudskärleken, och ersätter det med egna prestationer och opersonlig lydnad till “något” och “självet”. I hinduism och New Ageiska hopkok ska man släppa sitt ego på eget bevåg och bli “ett med universum”.

Ni som tycker att det här klingar av sanning, tänk igenom vad ni tror på en gång till och om ni börjar tycka att det verkar lite väl orimligt, opersonligt och omöjligt, vänd er till Jesus i stället. Att släppa sitt ego på egen hand, utan att veta direkt vad man ska fylla sig med i stället, är mördande och utplånande.

“Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd” – Jesus, Joh 10:7-10

IMG_6179

Åh Herre Gud. Nej.

Ibland undrar jag vad det är för människor som nyandligheten vill generera. Leende dönickar som går genom livet som zombies? 

HUR ska man kunna njuta av varenda stund i livet? Med alla svek, med all död och besvikelser och förluster och orosmoment som finns för alla människor som andas luft?

Det som begärs här är så hög grad av verklighetsfrånvändhet, och förnekelse av ens egna uppfattningsförmåga, så lyckas man så är man mer lik en grönsak än en tänkande och kännande människa.

Om du som läser min blogg tänker i de här banorna, de här banorna att “det egentligen inte finns gott eller ont, bara olika sätt att se på saker”, sök dig till Jesus i stället och släpp zombie-strävan som begär att man som människa ska ignorera och “släppa” allt helt värderingslöst.

Det är, än en gång, bara en spegling på något som finns i kristendomen: I kristendomen ska man inte “släppa” allt man bär på – man ska ge det till Jesus. Han omvandlar saker. Ger det mening, läker, vänder på det, utplånar. Beroende på vad det är.

Tittar man på Jesu liv när han gick bland oss fysiskt på jorden så hade han ett brett känsloregister, där ilska, sorg, oro (så stor oro att han blödde genom porerna!), glädje, utmattning och besvikelse tog plats. Ja, allt en människa kan känna, det gick Jesus igenom. Så när Bibeln säger att vi ska bli mer lika honom så menas det inte att vi ska gå omkring som leende dönickar. Att vara människa med mänskliga känslor är bra. Att se och uppfatta verkligheten vi lever i är bra. Att kunna skilja mellan gott och ont, och bli ledsen och arg när något är ont, är bra. Gud skapade oss sådana.

“Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila” – Jesus, Matt 11:28

IMG_6131

Den här var inte så farlig.

 

 

Det godaste brödet (recept)

Det godaste brödet (recept)

Jag blir inte yngre och med åldern kommer bilder på hembakt bröd.

Varje enskild ingrediens (utom möjligtvis fiberhusken) är saker jag älskar, så det kan inte bli annat än succé. Tycker du illa om nån av ingredienserna så kan det finnas en risk att brödet inte blir samma succé för dig.

Andra familjemedlemmar (killarna) tyckte att brödet var konstigt och “geléaktigt”, kanske pga den höga halten ägg, men jag vet inte. Jag håller inte med dem. Det här är äkta bröd när det är som bäst.

Jag brukar ta 1-3 skivor om dagen, så ett brödbak räcker till en person i 1-2 veckor.

Detta bildspel kräver JavaScript.

INGREDIENSER (se även till att ha en brödform och bakplåtspapper hemma)

  • 3 dl linfrö
  • 1 dl skalade sesamfrö
  • 0,75 dl solrosfrön
  • 0,75 ds sötmandel
  • 50g fiberhusk
  • 2 tsk bakpulver
  • 2 krm salt
  • 50g smör
  • 1 dl creme fraiche
  • 250 g Keso naturell
  • 6 st ägg

TILLAGNING

  1. Sätt ungen på 175 grader. Smält smöret.
  2. Mixa alla frön till mjöl i en mixer (vi har en stavmixer med tillhörande mixersak, perfekt)
  3. Blanda alla ingredienser till en stor smet
  4. Lägg smeten i en brödform som du klätt med bakplåtspapper
  5. Grätta i mitten av ugnen i 1 timme och 10 minuter.
  6. Ta ut brödet ur formen och låt svalna.

Efter att brödet svalnat lite brukar jag skära upp det, sen lägger jag hälften av brödet i frysen, och hälften i kylskåpet. Det innehåller så mycket ägg så jag tror inte att det är bra att förvara det i skafferiet.

Jag hittade receptet på Tasteline, “LCHF bröd i form” är rubriken. Jag äter inte LCHF men ville testa ett bröd utan mjöl.

Jag har bytt ut hasselnötter mot solrosfrön eftersom jag är lite allergisk mot hasselnötter och det har fungerat alldeles utmärkt, är hur nöjd och glad som helst. Jag tror att man kan experimentera ganska fritt med sånt man tycker om. Jag funderar på att blanda i lite russin nästa gång.

De förlegade små barnen

Vi har börjat spela Bingolotto titt som tätt och det tycker jag är väldigt trevligt. På Bingolotto får man se gäster man inte är intresserad av, upptäcka musik som får öronen att stänga av sig själva och höra jättetorra skämt presenterade av Rickard Ohlsson.

Precis så som det var när man var liten på den gamla goda hederliga tiden när Martin Timell och Arne Hägerfors var Sveriges mäktigaste influencers.

Lillen får förstås också vara med. Man ger honom en gammal nitlott och en penna och så har han att göra han med. Överlycklig.

IMG_6195
Här har han på sig sin favorit-fleecejacka. Om man försöker ta av honom den blir han arg och skriker rätt ut, även om han svettas. Tänk att en ettåring inte är för ung för att ha en egen smak.

Det är roligt hur okunniga om modernitet barn är. Han förstår inte att hans söndagar är en allmän tidsresa. Först åker vi till Pingst i Bohus. Där möts vi i en byggnad med allt som tillhör en helt annan tidsepok. Söndagsskolans lokal är förstås nyrenoverad men ändå.

Där springer han fritt med sin antika Gustav Vasa-lugg, lär sig från tusentals år gamla texter (lär sig är dock kanske att överdriva i nuläget) samtidigt som han känner att allt är nyheter.

IMG_3659

Han vet inte att den som senast bar ett sånt här plagg oironiskt halshöggs för flera hundra år sen.

Han uppskattar även skuggfigurer.

Nä med så här små barn får man alltid känna sig som den nytänkande parten. Med så här små barn är man oraklet med kunskap om forntid, nutid och framtid.

Jag vet inte riktigt var detta förhållande vänder, för vänder gör det. Vår fjortonåring spenderar nämligen ca 94% av sin vakna tid åt att himla med ögonen och sucka åt hur gammelmodiga vi är, och hur lite vi förstår när det kommer till allt. ALLT.

När man ger sig själv rollen som gud

Jag älskar yogi-te, och när man dricker yogi-te så får man alltid floskler som ska inspirera till “evig visdom” och “själslig frid” och sådant åt det hållet.

Den här fick jag häromdan.

IMG_4254

Jag behöver inte utforska verkligheten, för att jag är verkligheten. Wow.

IMG_4397

Hjärtat ska guida mig? Till var? Vad vet mitt hjärta som jag inte vet?
“Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det?” Jer 17:9

IMG_6132

Ska jag bygga helighet? Från vadå? Vilka byggstenar ska jag använda? Var hämtar jag byggstenarna? Hur vet jag vad som är heligt och inte, det måste man väl veta för att kunna kommunicera ut det? Bestämmer jag själv vad som är vilket? Om inte, var ska jag leta?

De här yogicitaten är väldigt typiska för österländsk andlighet och new age och de ger ett sken av helighet och ett sken av visdom och tidlös kunskap men om man bara skrapar lite på det så ser man snabbt att det är löjeväckande ihåligt.

Man tar en sanning, sedan kastar man bort det som gör det sant

Vad man gör här är att man byter ut Gud mot självet. Man tar alltså något som är sant, man plockar bort sanningen ur det, behåller själva strukturen, men med något annat i mitten av nämnda struktur. På så sätt kan lögnen bli förvillande lik sanningen: Tro på dig själv, sök inom dig, följ ditt hjärta, du är helig, du är verkligheten, och så vidare. Den plats Jesus (som sa “jag är sanningen, vägen och livet”) bör ha i ens liv, den platsen uppmanas man att ge till sig själv i stället. Det, mina vänner, är inte vist, och det ger, som ni kanske förstår, inte heller någon själslig frid.

Och att göra så räknas dessutom, inom kristendomen, som avgudadyrkan.

Avgudadyrkan är alltså inte bara när man tillber en annan gud, håller på med kristaller, spådom, tarot eller har en buddhastaty som man anser tillför frid till hemmet. Avgudadyrkan är även att hålla sig själv som den högsta auktoriteten i ens liv. Man ser sig själv som den som avgör rätt och fel, ont gott, vad som är heligt och oheligt.

Jag minns en gång då nån kristen delat på twitter att djävulen säger saker som “älska dig själv, tro på dig själv, följ ditt hjärta”.

En skribent svarade då att djävulen minsann verkar vara en riktigt fin och uppmuntrande vän. Något många många ickekristna gillade, retweetade och tyckte var både bra och roligt sagt. Ormen – denna toppenkompis, höhöhö! 

Men det finns väl inte en enda kristen som inte håller med om att djävulen låter som en god och uppmuntrande vän. Det är ju hela hans grej, det är det han gör, det som han byggt hela sin karriär på. Så har det varit från första lögnen och så är det än idag.

d33stzpyjc0qkjgz3bq9

Paradiset” av Elisabeth Ohlson Wallin

Lite rött i det grå

Idag hade jag ingen lust att gå till kyrkan och inte min man heller. Jag har känt så mycket på sistone. Jag är trött och det känns jobbigt.

När jag gjorde mig i ordning så gjorde det på tomgång, som att kroppen gjorde det av sig själv medan jag bara följde efter. När jag var klar förstod jag att vi måste åka. Man gör sig inte klar utan att åka nånstans. Det är slöseri.

Ute var det i princip storm och vattnet rasade från alla håll. In i ansiktet piskade det, och in under kläderna. Helt otroligt.

Sjöng med i lovsången enbart för att jag tycker om att sjunga, inte för att jag hade nån känsla till texterna. Älskar att man får chans att sjunga lite varje helg. Få andra människor samlas i sång regelbundet på det där sättet, men kristna gör det vecka ut och vecka in i tusentals år. Det var så skönt att få sjunga, även fast tonerna ibland blev så höga eller låga att jag inte kunde ta dem. Så skönt.

Pastorn sa att han var ofokuserad och kände sig splittrad och bad om bön från en annan pastor för att kanske få ordning på fortet. Jag lyssnade halvt på predikan och förstod att han pratade om var jag befinner mig just nu. Det var väldigt trösterikt och gav mig, jag vet inte. Jag vet faktiskt inte hur jag ska sätta ord på det. Jag fick ingen lösning eller svar på nånting, mer en förvissning om att den som har koll ser var jag är och är där med mig.

Efteråt var det fika, det kan jag tycka är ganska jobbigt. Helst vill jag bara gå hem efteråt.  Det blir lätt så rörigt, man vet inte riktigt var man ska sitta, folk pratar i mun, Stickan sitter och sölar och spiller saft över hela bröstkorgen.

Men idag ville jag sitta ner en stund och prata trots röran och avbrutna samtal. Höra hur de mår och se deras söta ansikten. Ja, söta, jag kände så. Jag blev verkligen glad av att få se dem, även fast det bara var en stund.

IMG_6157

Jag hade varit ett knotande as

jag1800tal

När jag fantiserar och sätter mig in i olika tidsepoker så tänker jag inte romantiskt utan realistiskt. Vore jag till exempel född på 1800-talet skulle jag förmodligen varit en prostituerad vars syfilis infekterat hjärnan.

Jag har väldigt svårt att se att jag skulle ha varit nån redig bondmora alternativt snofsig dam, som jag ju hellre hade velat vara.

Ett hopp som dock lyckas tränga in i fantasin är att någon kyrklig gemenskap skulle känna förbarmande och berätta om frälsningen, och att jag skulle bli renad likt Maria från Magdala. Då skulle jag i stället bli byns kristna toka som sprang omkring och var 60% galen och 40% vis för att sedan dö lycklig i hjärtat.

Så lyckligt blir det dock aldrig när jag läser Gamla testamentet, gode Gud, jag får nästan panik när jag läser gamla testamentet ibland, för jag är så säker på att jag skulle tillhöra toppskiktet av de knotande asen av Israel.

oken oken

Om nån så gott som bara hade andats ett ord som påminde om “Guldkalv” så skulle jag förmodligen ha sagt att det var det mest förtjusande jag hört på nästan 40 dagar. För på gamla testamentets tid fick Guds folk klara sig utan Jesus, de tilldelades alltså ingen Hjälpare (aka Helige Ande), så de fick förlita sig på de få som fick det, det vill säga Guds profeter. Och det hade jag aldrig gjort (om jag nu ens varit judinna, antagligen inte?).

Jag hade kanske låtit mig tillfälligt övertygas av massiva mirakler (land som drabbas av plågor, hav som delas, vaktlar som faller från skyn efter repetetiva klagomål på maten) men hade glömt det efter nån vecka. Jag har extremt svårt att tro att jag skulle ansett Moses vara en man värd att lyssna på. Jag hade sannolikt anklagat honom för att tagit oss ut i öknen bara för att törsta oss alla till döds.

Jag hade garanterat haft gjutna avgudar i tältet och den där dagen då spejarna kom tillbaka och berättade att det finns jättar i löfteslandet så skulle jag jättesurt ha sagt “ta mig tillbaka till Egypten så jag slipper det här dårhuset”.

kul5minuter

Jag är väldigt glad över att vara född i Sverige 1985. Jag vet att jag tjatar men jag känner glädje för detta på daglig basis. Jag var egentligen chanslös nu med trots all materiell trygghet och fördelar men jag slapp i alla fall få syfilis i hjärnan innan jag hörde om frälsningen.

Hur tänker ni er själva när ni tänker er in i andra tidsepoker eller platser? 

En rolig fakta om mig

Idag har det varit kick-off på jobbet! Jag var med på förmiddan, var hemma med Stickan på eftermiddan, och så hakade jag på några timmar på kvällen sen.

IMG_6142

Vi åt god mat, spelade “den kristna, barnvänliga favoriten” Cards against humanity och skrattade gott. Jag har väldigt fina och snälla kollegor.

Just ja, jag skulle ju dela med mig om en fantastisk fakta om mig (som rubriken lovar). Jo, just nu har jag en enorm finne precis i mungipan och den gör jätteont, men jag vet inte hur man gör när man klämmer.
Jag kan framkalla handsvett med tankekraft men finnar kan jag inte klämma. Det är inte det att jag aldrig har försökt, det har jag gjort, även nu. Men det går inte. Det gör bara obeskrivligt ont och varför ska man då fortsätta. Det är bara att ge upp.

Nej jag föredrar att sköta finnar som jag sköter mina vänskapsrelationer. Jag låter dem självdö och försvinna av sig själva.

Den roliga faktan är alltså att jag aldrig har klämt en finne, även om jag förstår om man tycker att det är ännu häftigare att jag kan framkalla handsvett med tankekraft.

Min barndoms bästa sjukfilm

Det brukar inte vara så himla härligt att vabba men idag var det rätt så härligt. Stickan var på utmärkt humör. Vi har varit på promenader då han suttit nedbäddad i vagnen och inne har vi sett på Min granne Totoro som är väldigt barnvänlig. Den har potential att bli hans vabfilm.

Min vabfilm när jag var liten var “tastigaste Wildor” som jag kallade den (Fantastiska Wilbur, Charlottes web på engelska). Vi såg på den senast Stickan var sjuk och den är fortfarande a m a z i n g.

Har ni nån särskild sjukfilm som ni såg på som barn?

6B051B6E-3C87-4A22-9A6A-BA4DEB9A52FC

Tänk att jag trodde i över 10 år att jag inte skulle ha några fler barn. Så skönt att jag hade fel och att min mans vasektomi inte blev av. Jag kan inte annat än att rekommendera det här med sladdis, det är inte alls jobbigt att “börja om”, det är underbart!

Sjuka pojkar

Idag har jag varit hemma med yngsta. Han mådde bättre igår men några timmar efter att han somnat så började han skrika otröstligt.

Vi satte igång ankor som simmar i badkar på TV:n (the best there is) men det hjälpte inte, han bara skrek och skrek. Precis när vi började fundera på om det kunde vara öronen igen och om vi borde åka till akuten så slutade han.

IMG_4337

Idag kom även den stora sonen hem från skolan för att han mådde illa. Igår var han piggare, då stod han här uppe när jag och hans pappa kom hem efter att ha varit ute en sväng. Basketkorgens nät hade tjorvat ihop sig så om man kastade i en boll så fastnade den. Oacceptabelt. Ohållbart! Så det försökte de fixa trots den uppenbara livsfaran.

IMG_4307

Som ni ser så har kompaktkameran åkt fram. Så det kommer att komma lite fler bilder på bloggen framöver, kanske, om jag kommer ihåg att ta med den, och kommer ihåg att fota. Överlag, och alltså inte bara nu, så är jag glad om ni har tålamod med mig.