Nu är vi separerade igen

Jag och Stig har inte sovit en natt hemma sen 22 december, och efter en vecka med barnen och en helg med maken så har de vänt tillbaka hem till Kungälv och jag och minsta är kvar i Falkenberg hos svärmor minst en vecka till.

Stambytet fortsätter.

Och det är så tomt utan resten av min familj.

IMG_3466

Det är inte naturligt för en mamma att vara ifrån sina barn så här, att ha familjen uppdelad och splittrad. Jag förstår inte hur jag gjorde förr när jag var ifrån dem varannan vecka. Så fruktansvärt. Tack gode Gud att han förde ihop mig och Joakim igen och helade familjen så att vi kan vara tillsammans.

Om fem dagar ska vi ses igen och jag räknar timmarna.

Katastrof på tryggt avstånd

Visste ni att ordet “apokalyps” betyder “avslöjande”/”avtäckande”, och att det innebär att något uppenbaras?

Det är åtminstone inte vad jag tänker på när jag hör ordet apokalyps. Jag tänker på en katastrof som utplånar jorden. Så det kan ju vara tryggt att komma ihåg när folk börjar skrika att apokalypsen är nära. “Vad skönt, en uppenbarelse är nära”, kan man då säga och fortsätta vika tvätt.

Det var i alla fall lite katastrofvibbar i Falkenberg i veckan eftersom det var översvämning. Vattnet stod högt i Ätran, så högt att det översvämmat delar av gångvägen, och vattnet dundrade och brusade våldsamt.

IMG_3426

Vilket vi inte lyckades fånga i den här bilden.

IMG_3413

Och inte i den här bilden heller. Såg förresten en så himla sann text på Varbergs Museum om bland annat Ätran som jag måste dela med er.

IMG_3445

Exakt!! Känner precis samma inför “Hisingen är Sveriges femte största ö”, har bloggat om det här. Södra Sverige är fint men kan vara så patetiskt ibland med sina försök att framstå som imponerande.

Det är i all fall en särskild känsla att se naturen vara våldsam och respektlös och lämna gränsdragningarna som vi har satt upp för den. Man fylls liksom med både beundran och fruktan.

IMG_3428

 

Bockstensmannens frisyr

Igår var jag och familjen och såg på lik på Varbergs museum i Varbergs fästning, och det var inte mindre än Bockstensmannens lik.

IMG_3448

Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att det är makabert, men samtidigt – hade det varit lika intressant att stå och titta på Bockstensmannens otroligt välbevarade klädsel (såg ut att vara från igår!) om inte hans kropp låg i en glasmonter precis intill?

Det är himla spännande att försöka föreställa sig vardan var på 1300-talet. Hur man steg upp och tog på sig sina filtkläder innan man gick till jobbet (en video gick på repeat där en Bockstensmannen-imitatör gjorde just detta) (och hälften av videon stod denna karl och drog i nån höftTRASA som fungerade som kalsong, jag blev generad!), och så gjorde man så varje dag till en dag då nån pålade ner en i en mosse hux flux utan nån förklaring till eftervärlden, så att allt arkeologerna kan göra är att förlita sig på gissningar.

stenbocksten.jpg

Det äckligaste* var kanske att de lagt bockstensmannens naglar i en hög bredvid själva kroppen. Och att de lagt hans hjärna i en plastbytta där det tidigare legat kanske potatissallad.

Jag undrar hur länge man måste ha varit död för att det ska vara politiskt korrekt att göra så med ett lik. Bockstensmannen har varit död i typ 700 år. Var går gränsen? Skulle man kunna göra så med ett 300 år gammalt lik? Ett 150 år gammalt lik? Ett 70 år gammalt lik?

Hur gammal tycker du att ett lik måste vara innan man kan ställa ut det?

View Results

Loading ... Loading ...

Eller kan det vara så att det aldrig är riktigt okej att göra på det viset med en människokropp?

Jag har inte jättesvårt för Bockstensmannen, men vet att jag hade svårt för människofostren som fanns på Naturhistoriska och det hade jag svårt för långt innan jag insåg vad abort är. Jag tyckte att det var så makabert att ställa ut små döda människor på det sättet. Jag tyckte att de borde få nån form av begravning, inte ligga i formalin till allas beskådan. Ändå kände jag ingen avsmak inför abort? Ibland är man allt bra slö.

Riktigt lika starkt känner jag inte för Bockstensmannen, men ändå är det något som känns fel med att hans kropp med tillhörande mjukdelar ligger där som dragplåsterobjekt. För ja, de är verkligen stolta över hans välbevarade “mjukdelar” som helt krasst ser ut som en hög med dynga för det otränade ögat. Förutom håret som ser ut som att vara från vilken schamporeklam som helst.

*Nej det äckligaste var helt klart den uppstoppade grisen som fanns i ett annat rum på museet. Den såg väl okej ut vid första anblick men ställde man sig närmre kunde man se igensydda hål på kroppen och läget kring grisens mun var allt annat än acceptabel, vi snackar Frankensteins gris, jag fick kväljningar. Får mig att tänka på min stora sons reaktion en gång när vi var på naturhistoriska. Han sprang mellan montrarna med gråten i halsen och skrek “MEN DE ÄR JU DÖDA”.

IMG_3450

BETYG VARBERGS MUSEUM: 

Det var en bra dag, för man fick en hel del att tänka på. Inte bara det här med när det är okej att ställa ut döda människokroppar, utan också att man hittat isbjörnskranier och valskelett i Varberg och att folk höll på med massa grejer, jag orkar inte skriva ut allt här.

VILKET LIK VAR BÄST? BOCKSTEN VS. RUNGIUS

Jag har sett två stycken gamla kvarlämningar av människor. Rungius som ligger i en kyrka på gränsen mellan Sverige och Finland (ett 300 år gammalt lik), och så Bockstensmannen. Av de två så vinner helt klart Rungius. Han har mer kött på benen och förlorade en arm efter att tyska nazister dansat med kroppen.

Men jag måste säga – stort minus åt forna dar då man begravde folk under kyrkgolvet. Förstår verkligen att folk samlades i hemmen i stället vilket i och för sig kanske var upptrappningen till genuin väckelse i landet, vem vet, skulle inte förvåna mig. Gud har en förmåga att vända misstag till välsignelser.

Och på tal om väckelse: Känner du som läser detta inte Jesus på ett personligt plan utan har bara hört om honom från andra? Skulle du vilja lära känna honom? Känner du en tomhet och ett mörker inombords som du gärna skulle vilja att Gud fyllde ut med liv och ljus? Bjud in Jesus i ditt liv, be honom att tvätta dig ren från all synd, och bli en ny skapelse, ett nyfött barn till Gud. Vet det låter konstigt men, ja, det här tror jag på pga egen erfarenhet.

Ha det bra!

Försökt forma munnen som ett streck

Idag har jag försökt forma munnen som ett rakt streck.

“Att tiga är guld” brukar man säga ibland och det finns miljarders sätt att tiga på, men det talar man sällan om.

Om abort och dödens kultur

Jag vill bara säga att Olof Edsinger har skrivit väldigt bra om New Yorks nya abortlagstiftning och dödens kultur som även vi i Sverige tyvärr är en del av på vår hörna. Läs den här (Världen Idag). Jag tycker det är viktigt att se hur det ser ut i USA för att vi

  1. Är kulturellt väldigt nära besläktade med dem och
  2. Pro choicare i Sverige gång på gång pratar om “antiabortlobbyn” i USA och att “i USA är abort näst intill förbjudet”, vilket är helt obegripligt pga inte sant. De är generellt betydligt liberalare i lagstiftningen där.

Utdrag ur Olof Edsingers krönika:
“Det är mycket som gör New Yorks beslut stötande – ja, rentav förfärligt. Inte minst gäller detta den rent medicinska verkligheten, då det här handlar om att avliva ett barn som utan problem kan överleva utanför kvinnans kropp. Som överläkaren och ordföranden i Svensk förening för obstetrik och gynekologi, Eva Uustal, har intygat finns det inte heller några situationer då det för mammans del skulle vara bättre att döda barnet innan det togs ut, ens när hennes liv eller hälsa är i fara.

Nästan lika stötande är dock de metoder som brukar tillämpas vid en så pass sen abort. Det vanligaste är att man injicerar ett gift i barnets huvud eller mage. Medan giftet får verka bärs det ytterligare ett dygn av mamman, som sedan får föda fram sitt döda(de) barn. Detta förutsatt att ultraljudet visar att det verkligen har dött – om inte, görs proceduren om.”

Det finns alltså inte någon situation då det för mammans del skulle vara bättre att döda barnet innan det togs ut.

Nånting jag märkte när jag bröt bloggpausen och postade om New Yorks lagstiftning var att en hel del människor nästan maniskt känner sig nödgade att avfärda all abortkritik och i stället robotlikt påpeka hur himla bra det är att abort finns och att avkriminaliserandet av abort i New York liksom bara måste vara bra. Jag vill inte dra slutsatsen att det är vanligt att svenskar tycker att abort fram till förlossningsögonblicket är rimligt. Men vad tusan ska jag dra för slutsats när så många svarar på det här viset på ett inlägg som handlar om abort fram till födseln och där jag ställer massor av frågor till läsaren utifrån detta?

Jag vet inte hur det blev så att var och varannat inlägg jag skriver skulle handla om abort, det är ju inget trevligt eller roligt ämne. Men nu är det så det är, jag kan inte riktigt hjälpa det.

Vad kan vi hitta på i Falkenberg? (och omnejd)

Jag glömde att fråga: nån som vet vad jag och Stig och så småningom de två stora barnen kan hitta på i och runt Falkenberg (Halmstad och ev. Varberg inräknat, men där kan vi bara vara nån enstaka dag)?

Öppen förskola, kyrkliga aktiviteter (gärna dag och tid också om ni vet det), övriga aktiviteter? Gratis, billiga, kostsamma aktiviteter? Museum/utställningar?

Jag har mycket liten förväntan att få något svar. Så alla svar kommer att slå mig med häpnad.

Hittills har jag mest, då jag inte varit i svärmors lägenhet, strövat omkring i regn och slask iklädd en lite för trång jacka.

Nu är jag i Falkenberg

Hej allihopa! I fredags reste jag och lillen från Umeå till Göteborg, sedan ner till Kviinge bönehelg i Skåne, och nu är vi hos svärmor i Falkenberg.

Vi har fått rå om varann och hela syskonskaran har fått umgås hela helgen mellan lovsång, undervisning och böner, men nu är vi åter igen separerade. Men den här gången behöver vi bara vänta fem dar, i morgon får vi ses igen!

Det jag kommer minnas bäst från bönehelgen i Kviinge är undervisningen om bön om helande. Så enkel, sund och kul undervisning. Kommer inte ihåg vad han (undervisaren) heter men ska kolla sen, han finns tydligen på youtube. Nu har jag kollat men vad han heter utöver Marvin fick jag inte reda på, men ni kan se honom här till exempel. Vi fick praktisera helande på varandra i slutet. Det var väldigt okomplicerat. Några blev helade, men jag blev inte helad från min ryggvärk som jag dragits med sen förlossningen. Men tänker att jaja. Nästa gång kanske.

Jag blev inte omedelbart helad denna gång men Jesus har helat mig förr, både fysiskt och själsligt. Har skrivit en hel del om det (fast kanske inte så mycket om det fysiska). Han är min kompis *Jesus bro-fist*.

Snart kommer förresten Mikael Grenholm med sin bok om dokumenterade mirakler, på tal om helandemirakler! Spännande! Säger till när jag läst mitt exemplar som jag har bokat i förväg. Det är alltså mirakler som blivit dokumenterade genom sjukvården, tumörer som försvunnit från en röntgenplåt till en annan, och annat sånt. Han tar även upp helanden som sker utanför kristendomen (tror jag? Det hoppas jag i alla fall) och tar upp det här med placebo. Visst är det intressant? Som sagt, kommer skriva om den när jag har läst.

Vet att man som icke-kristen kan tänka på kristna helandeböner som att det står en skrikig och svettig pastor och stöter folk i huvudet så de faller ihop samtidigt som nån spelar helt galet på nåt instrument, typ ett piano eller kanske en klarinett. Men så går det i regel inte till. Ibland undrar jag varifrån såna där allmänna föreställningar om kristna kommer från. Det måste komma från människor som varit på möten där det verkligen gått till så?? Och tv kanske!? Och så blir det känt så trots att det är ovanligt (jag har aldrig sett nåt ens i närheten av den stilen men så är jag i och för sig ny i sammanhanget).

Det var riktigt jobbigt att lämna syrran i Umeå också. Hon är höggravid och föder när som helst och jag vet inte nästa gång som vi kan ses. Varför måste Sverige vara som en stor avlång falukorv? Blir tokig. Idag satt jag på appen “Kartor” och gick igenom alla ställen där vi brukade promenera när jag var i Umeå. Tänkte att nyss gick mina fötter där och den där byggnaden känner jag igen och bla bla bla. Jag kan vara så smärtsamt sentimental ibland.

Önskar att bara Västerbotten och Norrbotten räknades som Sverige, och resten som Danmark. Då skulle jag fly från Danmark till Sverige. Men nu när Kungälv ligger i Sverige ser jag inget skäl att fly.

Nej nu ska jag gå. Ska försöka komma i säng tidigt ikväll. Min lilla palt vaknade 04:30 i morse. Han har inte lärt sig att visa hänsyn än vilket märks ganska tydligt.

Ni får ha det så bra och hör gärna av er om ni har några frågor! Är en klant med att svara men gör så gott jag kan!