En sorgens dag: New York tillåter abort fram till förlossningen

22 januari 2019 är en sorgens dag, för igår röstade senaten i New York igenom att tillåta fri abort fram till förlossningen. Ja jag avbryter min paus för att berätta det, för jag orkar inte gå omkring och bära på det själv utan måste dela det. Hjärtat går sönder. Alla dessa barn som avhumaniseras och mördas inför våra ögon. Helt öppet. Helt lagligt. Hur står man ut med att veta att det är så här? Står ni ut?

Jag vet inte hur jag skulle orka om jag inte visste att det finns en mening med livet och att det finns någon som är god som inte ser mellan fingrarna med all ondska, men som samtidigt vill rädda så många som möjligt.

Igår lystes One World Trade Center upp i rosa för att fira (!!!) beslutet. De som stöttar beslutet kallar det för “health care” och ser beslutet som en framgång. Som en vinst för kvinnosaken. Det är så vidrigt så jag får spya långt upp i halsen.

Man stoppar också sjukvårdspersonal från att rädda de överlevande abortoffren. De barnen ska inte räddas. De ska dö. Och de barn som mördas i magen genom våld saknar lagligt skydd.

Ni som är för abort. Vad tänker ni kring det här? Vad tänker ni kring att det kallas för “health care” (hälsovård)? Vad tänker ni kring att One World Trade Center lyses upp i rosa? Vad tänker ni när ni hör att de finns de som anser att detta beslut är bra för kvinnor och kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar? Snälla kan ni inte dela med er. Hur går era tankar?

Ni är många som blivit arga för mig i min inställning till abort och delat med er när jag skrivit om abort allmänt. Blir ni arga på mig nu med?

En annan sak som tröstar mig (utöver att vår Gud är god) är att det finns många många människor som är bedrövade över det här, som protesterar och demonstrerar, och som stöttar och hjälper kvinnor till ett beslut som hedrar livet de bär i stället för att döda det, och som stöttar och bär de som gjort abort och lider på grund av det oavsett vad orsaken var.

Här är en liten videosnutt på march of life i Washington DC (en annan delstat där abort är lagligt fram till födseln).

En tredje sak som tröstar och ger hopp är den här demonstrationen som ska hållas i Stockholm 24 mars (Se bild). Temat är utsorteringsabort, alltså aborter som beror på att barnet har (eller tycks ha, det finns fall där man befarat det värsta men barnet fötts friskt) något oönskat handikapp eller oönskad missbildning som skrämmer föräldrarna. Tror även abort pga “fel kön” räknas in under utsorteringsabort.

Jag vet inte om jag själv kan gå än, men jag hoppas det.

Ja det här är en ganska dålig paus när jag avbryter den. Men jag var tvungen. Ta hand om er där ute! Kram!

(PS jag skriver från mobilen så ursäkta diverse skrivfel. DS)

PS2. Så här förstår jag det: abort är tillåtet fram till barnets beräknade födsel om mammans liv och hälsa hotas. Och det där med hälsa kan definieras bredare än mammans fysiska liv – sociala, ekonomiska och känslomässiga skäl bland annat kan räknas in i ordet “hälsa”, även mammans ålder. Och tydligen är det personen som utför aborten som får avgöra efter bästa förmåga. Abort avkriminaliseras helt, vilket befaras även kommer betyda att det inte räknas som mord längre, då kvinnor misshandlas till missfall och barnet dör på grund av tex en våldsam partner. Här står det lite om detta. Även här. DS.

Är i Umeå tills vidare

Hej!

Jag vill bra säga att jag är i Umeå tills vidare. De håller på att göra stambyte hemma i lägenheten och jag kommer hålla mig borta från den så mycket jag kan de närmsta sju veckorna (men jag kommer inte stanna i Umeå hela perioden).

Vet ni nåt man kan göra om dagarna och på helgen här i Umeå så hojta till. Jag bor i Tomtebo om det kan vara till nån nytta. Det måste vara bebisvänligt och helst gratis! Stadsbiblioteket har vi varit på och det är helt okej där.

Det var allt jag ville säga. I övrigt kvarstår bloggspaus månaden ut!

Bild från när vi åkte från Vilhelmina till hit. Det var extrem blixthalka så busschauffören stannade och stod helt stilla i säkert en timme, då sandbilen inte varit framme än. Ett beslut jag stöttade till 100% för så fort han började köra gled bussen på sneddan. Till er söderbor: det är oerhört ovanligt att halkan påverkar trafiken på detta sätt här uppe. Resan tog 5,5 timmar!