När kaffet gör mig sur

Jag upptäckte nyss att jag har värk i huvudet och att ljuset liksom tränger sig in i mina pupiller som en iller till sin jordhåla och jag funderade på vad det kan vara för jag är inte sjuk och Stig har inte skrikit. Och då kom jag på det – jag har inte druckit kaffe idag.

Jag tycker att kaffe är gott. Jag uppskattar att dricka kaffe på morgonen, det är en mysig rutin. Det är varmt och väldoftande och brunt. Något jag inte gillar är att kaffet ska vara beroendeframkallande. Det är ju inte godare än, låt säga, c-vitaminbrus. Inte ger det nån  effekt heller, jag blir inte pigg så som myten kring kaffe utlovar, så därför har jag inte tänkt på det som en drog utan som en trevlig dryck som ibland ger mig ångest och hjärtklappning (vilket är skälen till att jag har slutat med kaffe tidigare gånger).

Så jag känner mig just nu lite lurad. Så störigt att något jag tycker smakar gott och är mysigt (då det inte ger mig hjärtklappning och ångest) ska ha gjort mig beroende på detta fysiskt kännbara vis.

kaffet skäms.jpg

Så nu är det slut på detta. När ska jag lära mig?

Kommentera