Lider inte svensk kristenhet ett enormt underskott på uttydare av tungotal?

Ni har kanske hört talas om tungotalets gåva. Det är en gåva som man kan läsa om i Bibeln och som handlar om att man kan tala typ genom Anden med ett särskilt språk. I Bibeln står det ingenting om att Jesus använde den här lite märkliga gåvan utan den framkommer, såvitt jag vet, för första gången vid pingsten. Och då var det inte bara “änglars språk” som talades utan mänskliga språk så att folk från andra länder kunde höra om Jesus på hemspråket och på så sätt komma till tro.

Tungotal är en sån där grej som jag tyckte verkade himla stört innan jag själv blev frälst, för det enda jag hade hört om tungotalet var ett rykte att det fanns “frireligiösa” möten där folk stod och grät och skrek hittepåord och jag tänkte att det lät som en mardröm. Som att kristna var som djur.

Sen när jag blev frälst så fattade jag att tungotal i sig inte är något konstigt utan helt normalt (eftersom det står att läsa om det i Bibeln som nåt man kan förvänta sig) men jag var ändå rädd inför att behöva höra det första gången, för jag var rädd för att det där ryktet jag hörde nån gång i högstadiet skulle inträffa och jag ville inte behöva stå i ett rum där folk ligger på golvet och rullar och ropar ut ljud på måfå i full extas. Det vill jag förresten fortfarande inte.

Jag har i alla fall hört många tala i tungor sen dess och det har inte varit några konstigheter alls utan snarare så har det känts naturligt.  Ska man likna det med nåt så är det väl i så fall med en personlig dikt eller sång mellan en person och vår Gud. För det är så tungotal beskrivs i Bibeln också – som en gåva man fått mest för sin egen uppbyggnad och inte för församlingens uppbyggnad. (lästips 1 Kor 14)

Det står att om man prompt ska tala tungotal inför församlingen så att alla hör så får man minsann även se till att det finns nån med uttydningens gåva närvarande så den kan tolka så folk förstår och utomstående inte tror att de kristna är helt dumma i huvudet.

Och det är här en fundering kommer in. Det här med uttydningens gåva. Var är dessa uttydare av tungotalet? Jag har inte mött en enda en ännu. Beror det på att ni är så få, beror det på att jag mött uttydare men ämnet inte har kommit upp, eller beror det på att jag har väldigt begränsad erfarenhet av människor som talar tungotal högt i församlingen? Hur det än ligger till, komsi komsi tungotalstydare! Where ever you are! Kom ut kom ut och börja tyd!

Och så kanske ni undrar om jag har tungotalets gåva…
Jag kan inte påstå att jag har vanliga talets gåva ens. Och tungotalets gåva känner jag inget direkt behov av? Jag tycker det räcker fint att andas med Gud. Ibland när jag vill tala till honom men inte finner ord så brukar jag låta orden gå bara under väldigt tysta former men jag har aldrig “brustit ut” i tungotal. Känner ingen direkt längtan efter det heller, även fast ett par personer har sagt att tungotalet är viktigt att ha och nåt man verkligen ska be om. Men jag har svårt att tro att det är jätteviktigt? Faktiskt. Men jaja, jag har sagt till Gud att är det så viktigt att jag ska tala i tungor så gör då att jag brister ut i det. Än så länge har det inte hänt men vem vet, maybe some day.

Nåt jag däremot längtar efter är uttydningens gåva, så den har jag bett om. Jag hoppas att jag får den. Jag måste få den. Blir besviken om jag inte får den. Allvarligt. Jag blir jättebesviken. Hör du det Gud? Klart att du gör.

Och jag vet vad ni tänker och nej, jag tror inte att man kommer att förstå Scatmans refränger bara för att man har uttydningens gåva. Eller? Nä. Eller?

7 åsikt på “Lider inte svensk kristenhet ett enormt underskott på uttydare av tungotal?

  • 18 augusti, 2018 kl 20:37
    Permalink

    Sonja! Du är stört skön👍🏼
    Hoppas du inte blir besviken, utan får bli “tungo” tolk.

    Själv längtar jag grymt efter tungotalets gåva. Skulle vara så skönt att få be i anden, att det som kom var ärligt, riktigt och det man borde säga, tacka för och be om. Utan att hjärnan påverkar hur man formar orden, anpassar dom, försöka att få det att låta bra. Att bara helt ärligt få tömma ur sig från sitt allra innersta. Och veta att det är sant och riktigt. Sen vore det ju helt fantastiskt att få utytt det man sagt.

    Hälsar, Elisabeth

    Svara
  • 19 augusti, 2018 kl 08:30
    Permalink

    Word! Under mina 20 år som kristen har jag bara varit på en gudstjänst där någon ställde sig upp och talade i tungor, följt av en som förmedlade (utydde) det som den första sa. Det var uppmuntrande att se!

    Svara
  • 19 augusti, 2018 kl 19:45
    Permalink

    Har också funderat mycket på detta? Aldrig hört om någon som tyder, men många som talar.
    Jag är som du, inte alls stressad över att inte ha fått tungotal (ännu).

    Svara
  • 20 augusti, 2018 kl 08:29
    Permalink

    Hej Sonja!

    Jag tror att du har rätt i att det uttydning är en gåva som används för lite men som det mesta som har med Guds rike och gåvor att göra så finns allt tillgängligt hela tiden , men vi ser det inte för att vi inte ber om det , inte är så angelägna. Sedan finns det ju olika sorts tungotal där det är det publika som kräver uttydning

    När det gäller det personliga tungotalet så är jag ganska säker på att detta är en skatt du skulle söka väldigt mycket mer om du visste hur betydelsefullt det är! Att i alla lägen kunna tala ett kärleksspråk till Gud, att ha ord att be när mina egna tar slut, att när det är kris i livet kunna ha ett språk som bygger upp mig själv , där Anden vädjar för mig eftersom jag inte alltid vet hur jag skall be och inte minst att ALLTID ha ett bevis inom mig på att Gud genom sin Ande är närvarande i mig och har kommit för att stanna, Han överger aldrig . Detta är något för bra för att vara utan och jag är övertygad om att det tillhör alla kristna! Så sök gåvan aktivt, ta om du vill hjälp av någon redan talar i tungor att be för dig så du kommer igång. Du kommer inte att ångra dig! Och vill du ha bibelord som stödjer det jag skriver ovan så säg till

    Svara
    • 20 augusti, 2018 kl 10:51
      Permalink

      Jag upplever ju att jag har allt det här när jag andas med Gud (skriver mer om det i inlägget jag länkade) och när jag inte har orden så låter jag orden gå, men jag gör det tyst, jag brister inte ut. Ibland känns det som en porlande bäck eller vattenström mellan mig och Gud. Ibland som olja. Jag saknar rätt ofta orden. Jag har som sagt sagt till Gud att tycker han att det är viktigt för mig att jag “brister ut” i tungotal också, så får han gärna ordna att det blir så. Jag litar på honom. Att lita på honom är väl också en form av kärleksspråk.

      Svara
  • 4 september, 2018 kl 16:57
    Permalink

    Hello. Som jag har förstått det finns det olika sorters gåvor, och olika sorters tungotal. Man brukar skilja på nådegåvor (tex 1Kor 12:8-10) och tjänstegåvor (tex 1Kor 12:28). Det sistnämnda är liksom medfött, i de som har ett sådant kall. Det förstnämnda kan men be om att få. Och har man tungotalets gåva är det lämpligt att be om även uttydandets gåva. Tungotalets gåva som nådegåva innebär att man får ett profetiskt budskap, sånt man brister ut i.
    Fortsättning följer (förlåt) 😊

    Svara
  • 4 september, 2018 kl 17:04
    Permalink

    forts: However! Glada nyheter. Du HAR tungotal som bönespråk! Alla ovanstående (nedanstående?) är gåvor som är till för att tjäna varandra, men bönespråket är till för egen uppbygglese och ska användas provat liksom. Det verkar onekligen som att detta är till för alla som tagit emot DHA. Se Apg 10:44, Apg 19:6 Och det känns logiskt att Gud inte gör skillnad på en sådan gåva som är till för oss själva tycker jag.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *