Ont i kroppen och ett vardagsmirakel

IMG_0898Ända sen kejsarsnittsförlossningen så har jag haft ont i kroppen. I ryggen och magen främst. Eftersom jag fick hög feber efter operationen och visade infektion så har jag tagit två kurer antibiotika, plus att jag förlorade en hel del blod. Långsamt långsamt mår jag bättre, idag tar jag sista antibiotikatabletten, men är fortfarande så himla trött och behöver lägga mig ofta.

Jag som hade sett fram emot att bli vig, pigg och smidig som en elitgymnast efter förlossningen. Nä men allvarligt, jag hade nog tänkt mig att jag skulle återhämta mig snabbt. Jag gjorde ju det för 11 år sen då när jag senast födde barn. Då var jag uppe på fötterna och skuttade som en gasell direkt. Minns att vi var inne på stan på shoppingcentrum typ dagen efter och jag hade inga problem med att amma offentligt om det behövdes.

Nu undrar jag hur jag över huvud taget ska klara mig när Joakim går tillbaka till jobbet om några dar.

Tanken på att amma offentligt känns ungefär såhär:

images.jpg

Hittills har Joakim fått sköta nästan allt utom amningen så klart. Han har till och med fått agera sjukvård och ge mig sprutor med blodförtunnande i låret. Det var spännande! Mycket har vi gjort tillsammans under våra 16 år men vi har aldrig stuckit varann med kanyler. Kul att lära känna varann på nya sätt! Sen om det gav någon nytändning i äktenskapet vet jag inte. Så just för nytändningar i äktenskapet tror jag att ni kan vänta med kanylerna. Ikväll ska han tejpa sårtejp på mig.

IMG_0898

Men bättre och bättre blir det dag för dag. Min största ängslan är hur ont det gör när jag bär på den här lilla krabaten “för mycket”, där behövs verkligen Joakim. Det positiva är att jag har Jesus. Med honom blir pessimistiska  jag något mer hoppfull att det kommer gå bra ändå, att jag kommer klara det.

VARDAGSMIRAKEL

Just ja! Jag vill dela med mig om ett litet vardagsmirakel! Häromkvällen blev lillen plötsligt nästäppt av nån anledning. Och det försvårar ju minst sagt amningen (det blir svinjobbigt och jag orkar verkligen inte det just nu). Så jag la händerna på honom och bad för att näsgångarna skulle öppna sig. Och det hände! Precis som havet öppnade sig för Mose så öppnade sig hans näsa. Jag blev jätteförvånad.

Att Gud ska säga ja när jag ber om helande är nåt jag har kanske 2% tilltro till.  Jag tror 100% på mirakel, jag har till och med upplevt det själv i överväldigande skala, men att Gud ska svara när jag ber om helande för andra? 2% tilltro, som sagt. Har bett honom om att ge mig mer tro på det området faktiskt. 2% är ju rätt… lågt.

Men som sagt. Häromdan rensade han min nyföddes näsgångar! Hurray! Så nu är min tro för helandebön kanske stigit upp till 4-5%. Gud hör bön och snorsugen får vänta till another day.

snorsug.jpg

PS. Jag svettas som en gris. DS.

7 åsikt på “Ont i kroppen och ett vardagsmirakel

  • 13 maj, 2018 kl 13:25
    Permalink

    Hoppas att du mår bättre snart! Det där med svetten beror på amningen fick jag lära mig, alla andra kanske vet det men för mig var det en nyhet efter åtta månader. Tror att det handlar om att östrogennivåerna blir låga och så blir det som i klimakteriet typ. För övrigt är er bäbis jättesöt!

    Svara
    • 13 maj, 2018 kl 13:32
      Permalink

      Det klingar såå bekant nu när du säger det, ändå känns det som första gången jag hör det, så tack för denna info! Det är så logiskt nu när jag tänker på det!

      Svara
  • 13 maj, 2018 kl 15:29
    Permalink

    Grattis igen! Jag längtar så också efter en bebis, men har ingen kille…. tänker att jag ska spara pengar och leta info i ett år och därefter skaffa barn genom insemination.

    Svara
  • 13 maj, 2018 kl 19:18
    Permalink

    Grattis till lillen! Vilken häftig grej att få va mamma till tre skatter! Förståeligt att du känner dig mörbultad efter förlossningen, hoppas återhämtningen kommer gå smidigt. Känner igen det där med att svettas! Har aldrig bytt toppar så ofta som när jag ammade.. Vill oxå passa på att tacka dig för ditt bloggande – följer och känner mig ofta uppmuntrad.

    Svara
    • 13 maj, 2018 kl 19:28
      Permalink

      Tack!! Ja jag är glad att jag för det mesta har svett som inte luktar. En positiv grej med det hela är att det blir extra skönt efter att ha duschat om man varit helt slippery innan. Sen kanske bebisar njuter av sin mammas svett? Det känns som en typisk bebisgrej faktiskt, att älska mammasvett.

      Svara
  • 15 maj, 2018 kl 22:09
    Permalink

    Tänk att man kan skriva om så allvarliga och seriösa grejer och ändå få sina läsare (jag syftar på mig själv alltså) att småfnissa typ hela tiden 🙂 Vilket underbart vittnesbörd det där med nästäppan! Gud har verkligen en sådan omsorg och både stort och smått! Önskar dig fortsatt god återhämtning.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *