Angående klådan på magen, kolla här… #preggo2005 #ancienttimes

Jag skrev häromdan och berättade (HÄR) om att magen har börjat klia och berättade lite kort om klådan jag känt under första graviditeten. Klådan af hell.

Jag tänkte att jag ska visa en bild på min mage från första graviditeten. Bilden är från förlossningssalen strax innan jag födde ut en baby girl. Är ni beredda?

 

 

IMG_0047

Varsegod och kyss mina fötter i ren och skär imponering. Och det blev alltså värre efter förlossningen.

Det här är ingenting som jag ser fram emot att eventuellt få uppleva igen. Så ni får gärna be för mig! Fast be inte bara för min kropp, be för hela paketet. Och med hela paketet så räknar jag in även min familj. Känner mig svag och trött.

På “att se”-listan – Domstolen om Barnmorskefallet #SVT

Jag såg att det har kommit ett avsnitt av Domstolen med barnmorskorna Ellinor Grimmark och Linda Steen och deras kamp om att få utöva samvetsfrihet. Avsnittet släpptes i torsdags. Det måste jag se. Är det nån som gjort det? Var det bra?

Grimmark är en av mina förebilder, vilken kvinna! Är så tacksam för hur hon har vågat och orkat och orkar stå i mitten av denna kompakta och många gånger obehagliga känslostorm som ämnet rör upp.

Jag måste säga att jag många gånger har blivit helt förskräckt när jag har läst vad folk har skrivit om henne (och hennes ståndpunkt). Så ofta har det varit okonstruktiva och opålästa antaganden och anklagelser blandat med personangrepp inte sällan med en enorm skopa elak ironi, skeva liknelser, irrationell rädsla och måla fan på väggen-mentalitet.

En av anledningarna till att jag har blivit så förskräckt är för att jag vet att jag vill göra som dem. Inte bli barnmorska alltså, hujeda mig, men att vara öppen med vad jag har insett om abort. Jag vill vara frimodig och öppenhjärtig och jag vill tala om de ofödda och deras människovärde och hur abort på så himla många sätt inte bara tar livet av de minsta vi har utan i allra högsta grad skadar oss som är större i egenskap av kvinnor.

Men hur ska jag våga? Jag som är så kopiöst konflikträdd och ragglig på mina ben. Jag som ligger vaken på natten med hjärtat i halsgropen om nån tittar argt, ledset eller besviket åt mitt håll. Jag har skrivit hur jag tänker om abort tidigare här på bloggen (det var första gången jag satte ord på det ordentligt över huvud taget faktiskt) men blev så ledsen av en del reaktioner efteråt att det kändes som att jag skulle närapå dö om jag ska vara ärlig.

Det jag vill säga är i alla fall att jag är tacksam för alla som vågar stå upp för våra minsta och den inte alltid okomplicerade men viktiga uppgift vi har att på bra sätt skydda och ta hand om både dem och deras mödrar, ibland på ett så konkret sätt att det handlar om jobb inom förlossningsvården. Jag är tacksam för Ellinor Grimmark och Linda Steen.

Ja jag ser fram emot avsnittet i alla fall. Se den gärna ni med om ni inte redan har gjort det och säg vad ni tycker om det sen (på ett schysst och bra sätt, men det vet jag ju att ni fixar).

domstolensvtsv

Klicka här så kommer ni till Avsnitt 2 av Domstolen på SVT.se

Magen har börjat sporta på eget bevåg #vasaloppet?

gravid v35

God dag!

Tänk att jag är i vecka 35, och ändå känns det som att det är 300 år kvar till förlossningen. Kroppen lever dock med en annan åsikt. Den beter sig som att förlossningen närmar sig så den har hurtigt och klämkäckt börjat gymma sig själv på eget bevåg. Senaste dagarna har jag känt molande värk av och till och då och då drar magen ihop sig och blir en hård boll (med akut kissnödighet som följd).

Den känner sig säkert skitduktig och sportig och ja, det får den väl göra. Så länge den inte ger sig iväg för att åka Vasaloppet så är det okej.

Missförstå mig inte. Jag älskar skidåkning. Det är bajamajor som jag hatar! Och jag har svårt att tänka mig något annat än att Vasaloppet och bajamajor går hand i hand. Jag har åkt en del skidtävlingar i mitt liv och ofta så fanns det bajamajor på plats. Det var fruktansvärt, för är det nåt folk tydligen ofta har innan tävlingar, så är det nervositetsdiarré + dräkter som gör det jobbigt och svårt att sätta sig ordentligt som man ska. De tävlingarna brukade ha några hundra deltagare. Tänk då Vasaloppet som brukar ha över 50 000 deltagare + närstående och funktionärer + dalkullor som står och slår med kobjällror och skriker vid sidan av spåret.

Nog om det.

Min mage har börjat klia. Det gjorde den första graviditeten med. Vid tiden för förlossningen var magen full med breda, kliande och svullna nässelutslag. Efter själva förlossningen var jag så plågad av klåda att jag drabbades av utomkroppsliga upplevelser där det kändes som att jag lämnade kroppen och svävade ovanför sängen. På nätterna brukade min man få springa och hämta fryspåsar till mig som lindrade lite.

Det försvann efter 1-2 veckor och sen var det lugnt men det är ingenting som jag har lust att återuppleva. Det är lite som det där Jack Dawson från Titanic brukar säga: “har man frusit ihjäl vid en skåpsdörr i vattnet en gång så vill man inte göra det igen. Men måste man så måste man, för man älskar ju sin baby som man såg för första gången för bara några dar sen”

Nej nu ska jag ta och utföra några kraftgärningar om Gud är mig nådig. I Bibeln är kraftgärningar grejer man får kraft från Gud genom Jesus att göra, till exempel att hela de sjuka, skilja mellan andar och få visdomsord som kan hjälpa och uppmuntra andra människor i deras liv. Men den enda typ av kraftgärning som jag ber om att kunna utföra just nu är att skura badrummet, renbädda sängen och plocka undan i vardagsrummet. De här sakerna behöver också kraft. De kräver också ett mirakel.

Vi hörs!

gravid v 35