Jag är väldigt förtjust i vårt område

Apropå förra inlägget så vill jag bara klargöra att jag tycker väldigt mycket om vårt område, alltså det område i Kungälv som kallas för Komarken, där Nordmannatorget ligger.

När vi bestämde oss för att vi skulle satsa på större boende förra året så hade vi egentligen ingen lust alls att lämna gården vi bodde på, så vi flyttade till granngården. Mina barn är uppvuxna och har nästan alla sina vänner här och jag har inget annat än gott att säga om skolan som de går på. Det satsas mycket på barn och ungdomar i området och det märks.

Sen att det förekommit och förekommer en del bråk på vissa platser, vissa tider på dygnet, vid vissa väder… ja det är hemskt tråkigt men det är inte representativt för helheten. För att vara en stads “stökigaste område” så är det faktiskt riktigt lugnt och det vilar ett hopp över staden liksom.

Kungälv är ingen snygg stad utseendemässigt men den är ganska smart uppbyggd när det kommer till hyres/bostadsrätter. Vilken stadsdel man än vänder sig till så är det ganska jämnmånga lägenheter som är hyres och köpes. Det gör att människor med olika inkomster/kapital hamnar granne med varann, och det tror jag är väldigt bra för alla, men särskilt för barnen.

Visst visst, skulle jag välja så skulle jag nog allra helst bo i Norrland vid nån stor fet skog med vidsträckt tystnad (men kanske ändå nån kiosk runt krönet). Men nu är inte det aktuellt så då bor jag här av orsaker som jag inte riktigt fått grepp om än. Sa jag att kyrkan ligger strax intill också? Jepp. Gud visste hur lat jag är när han placerade mig här. Hade kyrkan legat en kilometer längre bort hade jag aldrig gått dit och det visste han, haha (ligger faktiskt en kyrka ca en kilometer längre bort men där är jag väldigt sällan) (fun fact: influencern Andreas Wijks pappa är pastor i den kyrkan) (fun fact 2: och han har ofta väldigt trendiga kläder som han fått av sin son eftersom hans son får så mycket kläder att han inte vet vad han ska göra av allt).

Ville bara klargöra detta. Att nån med problem med att följa lagen har snott hyperläskiga kanyler och skalpeller på just en punkt där man vet att det är lite extra turbulent emellanåt = inte skönt. Komarken = *tummen upp för Komarken*

Har Kungälvsposten verkligen rubriksatt den här nyheten på ett relevant sätt?

thmbnailJag bor i Kungälv väldigt nära Nordmanna vårdcentral och det är dit jag går på MVC just nu också. Idag såg jag den här rubriken i Kungälvsposten:

vardscceentral

Kul nyhet, tänkte jag. Inte för att stöld nånsin är kul men tanken på att en tjuv stjäl grejer och kanske hoppas på droger eller nåt annat illegalt med penningavärde, för att mötas av graviditetstester, var ändå en tanke som kändes mild och gosig på nåt vis. Men så läste jag själva artikeln.

kanylskalepelel

Och det här var inte milt!!!! Det här var inget gulligt! Jag får ont i magen bara jag tänker på det. På rätt plats och i rätt händer är de här prylarna bra. Men annars? Då är de helt horribla tingest!

Och så råkar det vara så att just Nordmannatorget råkar vara en av Kungälvs mest utsatta platser där det pågår en del småkriminalitet, tex drugdealing, väktare som blir jagade med tillhygge och vid ett tillfälle brann en bil också (min dotter blev vittne till detta då man ser parkeringen från kyrkan där hon just då råkade vara med på ett miniläger).

Så jag undrar, gällande rubriksättningen… varför nämna bara graviditetstesterna?

Det positiva med tjuvdraget, om man nu måste tvinga fram nåt positivt, är att vi kanske kommer få se en minskning av klamydia i området under 2018?

klamyddidiid

Inte för att jag har någon koll på läget just nu men.

Tvättid och boande i lägenheten

Howdy alla cowboys där ute!

Idag är det tvättdag för mig och som väl är så är det bara strumpor och kalsonger som tvättas idag (och annat 60-graders-tjaffs) och det tycker jag är mycket mer okomplicerat än annan tvätt. In med hela skiten i tumlarn efter tvätten ba och kör på!! Det är så himla lättsamt. Inga tusentals t-shirts (min man *host host*) som ska vikas och sorteras.

Egentligen “borde” jag väl inte behöva sortera hans t-shirts men jag brukar ändå sortera dem enligt följande system (tips!):

  1. Snygga t-shirts (tex såna som jag har köpt till honom)
  2.  Mellansnygga t-shirts (såna han köpt själv men som är helt okej)
  3. Riktigt fula t-shirts (såna som jag inte ens kan låna som nattskjorta under pågående arktisk vinter pga välutvecklad självbevarelsedrift)

De snygga t-shirtarna lägger jag längst ut i garderoben. Snyggt belysta och frestande. De fula lägger jag längst in i mörkret där de hör hemma.

I helgen har vi satt upp massa hyllor och tavlor på väggarna här hemma, och det är ett enormt steg i vårt inboande ska ni veta (vi flyttade in i december). Nu är jag ingen bra bloggare för jag orkar inte fota men tänk er ett par olika väggar med en jättefin lack-hylla från IKEA, och så några tavlor här och där, så vet ni ungefär hur det ser ut här nu.

IMG_0019

Nämen se vad jag råkar ha här! En bild på mig med tvätten! Ja ser ni till höger om mig, på väggen, så ser ni en av tavlorna som vi har satt upp.

Det som fattas mig just nu är att babyns hörna i sovrummet ska bli fint. Det är det inte just nu. Det är bara totalt sjukt omysigt i babyns hörna med ett skrivbord och massa pysseltillbehör (som inte ens är babyns!) och det plågar mig faktiskt lite. Lyckas vi inte uppnå en mysighet i det hörnet inom nästa 1,5 månad så kommer jag att ligga i sängen med barnet och gråta tills min man tar tag i det och gör det svinfint.

Häromnatten drömde jag förresten, för första gången denna graviditet, att barnet fötts. Så här gick drömmen till ungefär:

[Person kommer in genom dörr. Jag ligger i en säng]
Personen: Nämen hej Sonja! Så du har fött nu!
Jag: Nej inte än på några månader.
Personen: Men var är magen då?
[Jag tittar ner på magen. Den är borta]
Jag: Jag trodde inte att jag fött, men kanske har jag det? Jag minns inte riktigt?
Personen: Äsch den är nog här nånstans!

– slut på dröm –

Jag bedömer drömmen som en 2a på en skala där ett rikt innehåll hade fått 10 poäng.

 

Trötthet, självhat och nåt helt

Hej och hallå! Här växer jag och gror fortfarande. Jag kämpar mig fram genom vardan, tyngre och tyngre och tröttare och tröttare. Det finns så mycket som jag vill berätta och blogga om men precis som jag skrev i förra inlägget så orkar jag inte, inte just nu. Det är så frustrerande, men vad göra.

Just nu lägger jag all min kraft på att leverera byggmaterian till bebis, jobba, ha nån tid för barnen och hålla hemmet på en någorlunda nivå. Ibland har jag lite, lite lite energi över till övrigt också.  Jag har jämt såna mindrevärdeskomplex och faller lätt in i tankar om att jag är sämst för att jag inte klarar eller orkar mer än vad jag gör. Jag har en ovana att jämföra mig med andra människor och överallt ser jag människor som klarar allt jag klarar, fast mycket bättre och ännu mer. Mycket mer. Och är det inte ett leende och solsken i blick jag ser hos dem också, medan de gör det?

Jag är så tacksam för Jesus för trots att jag kan hamna i värsta självhatsmoodet för alla mina brister och tillkortakommanden så bor där inne nu ett ljus och en värme som bara vilar där inne liksom, och som påminner mig om mitt verkliga värde och som bär. Genom, bakom, under, ovanför det där trista. Förstår ni hur jag menar? Mitt i all trasighet finns där nåt som är helt och det där hela bär en massa löften som gör att det mörka inte är lika genomträngande som det en gång var. Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det.

Jag har mina dagar då saker känns bra också fastän jag är trött och svullen och kopparfärgad runt ögonen. Det är bra dagar och sämre dagar, ja ni fattar kanske.

Jag längtar jättemycket efter att få träffa det här barnet. Jag känner det i skrivandes stund. Hur det vrider sig där inne och långsamt bryter av revbenen på höger sidan med sina små söta hälar. Jag hoppas att jag slipper spricka allt för mycket när den ska ut om två månader. Jag har klarat mig rätt bra tidigare förlossningar men nu är jag ju över 30 så man vet aldrig, mycket förändras på 10 år och de andra barnen vägde över 4 kg båda två vilket räknas som halvstort. Jag kissar i alla fall på mig ibland när jag nyser och denna förslappning i bäckenbottnen ser jag som ett positivt tecken.

20180214_152812

Andra bloggare ser jämt så mysiga ut när de sitter där med sin tekopp men jag ser ut att dricka te som om det vore ett ironiskt skämt. Men det bedyrar jag att jag inte gör. Jag dricker te på allvar precis som alla andra bloggare.

Jag svarar på migrationsverkets frågor om kristendom

Migrationsverket har frågat kristna asylsökande frågor om kristendom i syfte att bedöma om deras tro är äkta. Tidningen Dagen har sammanställt en lista på ett axplock exempel och jag tänker nu försöka svara på frågorna. Jag får inte googla utan svarar bara rakt av.

För mig är det lite kul att försöka svara, men för de människor som fått frågorna har det varit med verklig risk att utvisas till nåt ställe där de och deras familjer riskerar att torteras och mördas för sin tro.

Vad är skillnaden mellan protestantismen och katolicismen?
Är osäker på vad protestantism står för… men det är vad man brukar säga att svenska samfund oftast är va? Katolicismen är i så fall mycket mycket kitchigare med alla sina attiraljer och rekvisitor och armband och helgon och Mariastatyer. Tex Svenska Kyrkan gillar också att kitcha till det men är en smula blygsammare. Hierarkin är tydligare inom katolicismen och det högsta hönset (påven) anses ha en särskild kontakt med Gud. Protestantiska högsta höns anses inte ha några extraheliga egenskaper.

Vad skiljer en missionsförsamling mot andra kyrkor som pingst och Svenska kyrkan?
Jag har jättedålig koll på vad som skiljer de olika kyrkorna åt.

Redovisa för vad som hände från skärtorsdagen till påskdagen.
Jag har glömt bort vad skärtorsdan är… 🙁 men påskdagen är väl när Jesus återuppstår från de döda.

Vad innebär treenigheten för dig, just relationen till fadern och sonen och den helige Ande?
Den dagen jag bekände mig till Sonen och la mitt liv i hans händer så öppnades vägen till Fadern och jag blev hans barn genom helige Ande som fyllde mitt inre och gav mig ett nytt liv. Så treenigheten för mig är vad hela Bibeln pekar på och handlar om. Det är Gud i sin fullhet.

Vilka olika riktningar finns det i kristendomen?
Oj. Är baptism en riktning?

Vad är förbjudet enligt kristendomen?
Hm inget är väl direkt förbjudet men det är rätt mycket som är onyttigt och strängt icke-rekommenderat eftersom det  leder bort från livet som flödar ut från Gud. Exempel på såna saker är att mörda, ljuga, ligga med folk utanför äktenskapet, gå till spådamer och vara avundsjuk på sin granne.

Vilka regler finns det för att leva rätt enligt kristendomen?
Man ska älska Gud mer än allt annat och sin nästa som sig själv. Och så ska man tro på och följa Jesus. Allt efter som så lär man sig genom den här relationen vad som är rätt och fel och det är okej att göra misstag också så länge som man kan inse sina brister och vara öppen för förvandling.

Vad finns det för skillnader mellan olika samfund och kristna traditioner?
Bra fråga. Frälsningssoldater har inte nattvard? Pingstvänner får sitta och stå när de själva vill medan svenska kyrkan-människor sitter och står på befallning? Pingstpastorer har skinny jeans och läderjacka medan svenska kyrkan-präster har särkar och broderade scarfar?

Måste man tillhöra en religion för att hjälpa varandra och visa kärlek, eller kan även en ickereligiös person ha de egenskaperna?
Vem som helst kan vara omtänksam och kärleksfull.

Vad heter de psalmer ni sjunger i kyrkan?
Den blomstertid nu kommer och Måne och sol

Förklara skillnaden mellan kristendomens och islams syn på Jesus.
Islam ser honom som en profet som eventuellt inte dog på korset utan bara blev avsvimmad (tolkningarna går isär) medan Jesus i själv verket är Guds son som dog på korset och återuppstod.

Vad menas med att Jesus dog för att sona våra synder?
Nån måste betala för synderna vi begått och Jesus betalar priset åt oss om vi bara vill ta emot det.

Diskuterade ni i kyrkan om Jesus är människa eller Gud, eller båda delarna. Svara ja eller nej.
Ja.

Finns det någon eller några andra skrifter i kristendomen, förutom Bibeln?
Ja det kan man väl säga, det finns en hel del texter som anses viktiga och nyttiga och finfina men de ansågs/anses inte “kanon”, alltså inspirerade av helige Ande. Vet ej hur tex katoliker har det med det här. De verkar köra ett litet annat race än enbart det som står i Bibeln iaf.

I vilken del av Bibeln står Fader vår? Har det något nummer?
Fader Vår står på minst två ställen, i evangelierna. Nummer vet jag inte.

Vad hette Jesus föräldrar?
YHVH och Maria. Josef var hans bonusfar.

Var föddes Jesus?
Betlehem.

Finns det några skillnader mellan Gamla och Nya Testamentet?
Gamla Testamentet bygger upp inför Jesu ankomst, i Nya Testamentet är han kommen så att säga.

Har ni diskuterat svärdverserna i Bibeln?
Har aldrig hört talas om. Är det när Petrus hugger av en vakt örat och Jesus ba “apapap den som dödar med svärd ska också dö av svärd”? Annars vet jag inte.

Kan du berätta lite om vad som står i Matteus 10:34?
Inte utan att först kolla vad det står där *kollar vad det står*. Aha. Är det det här som är svärdverserna? Jamen det är ju att när man tar emot himmelriket så skiljer man sig plötsligt från världen, och då uppstår en konflikt/kontrast med denna värld, samt de som fortfarande lever av den, och man blir plötsligt provocerande och udda i sammanhang där man förr var en naturlig del i gänget. Så det här handlar om att när man tar emot Jesus så blir sällan allt frid och fröjd i ens umgänge utan tvärt om kan vänner bli besvikna och konflikter uppstå till följd av det som den pånyttfödda kristna tagit emot och börjat förvandlas av. I en del sammanhang riskerar man till och med att dödas av människor som förr stod en nära eftersom de tycker att man blivit alldeles för dum i huvudet (det är därför många kristna söker asyl…).

Jag kan säga att jag är väldigt glad att jag har sluppit att sitta och svara på sånt här under allvarliga omständigheter. Katastrof.

Kan ni svara på frågorna?

Böneämne: Kvinna som funderar på abort pga pojkvän som vill plugga klart

gravid

Hej allihopa. Nu vänder jag mig särskilt till mina kristna läsare, ni som fattar vad jag pratar om, ni som tror på att Gud YHVH hör bön och ni som kan känna frustrationen, sorgen och ilskan i att det här är så vanligt och att så många kvinnor ska behöva gå igenom det. Det jag ber om är alltså bönhjälp.

Häromdan läste jag en kommentar i ett kommentarsfält på en rätt känd blogg där en kvinna desperat söker efter råd över hur hon ska göra. Hon är gravid och funderar på abort.

Det märks i kommentaren att även fast hon är förvirrad och rädd, så är hon samtidigt glad för graviditeten. Tyvärr gäller inte samma för hennes kille som har ett år kvar på sin (sketna, ursäkta men..) utbildning och som ser barnet och sin flickväns tillstånd som något som kommer krossa hans framtidsplaner och lycka. Han vill ha flickvännen för sig själv i några år innan han är “redo att skaffa barn”. Ja ni känner igen resonemanget. Det barn de redan väntar räknas inte utan ses som nåt annat än vad det är.

Så här skriver hon bland annat:

Jag säger att jag kommer ha en anledning livet ut att vara ledsen. Han säger att om jag inte gör abort, kommer han vara arg resten av livet“. Han anser att en graviditet borde kännas fantastiskt, och eftersom det inte gör det för honom, så tycker han att det är bättre om hon avslutar detta barns liv så att de kan försöka skaffa ett nytt senare då det kanske passar honom, och säkert även henne, bättre. Hon älskar honom och är medkännande och inlyssnande.

Så här skriver hon:

“Det jag uppskattar i allt mörker är dock att han säger att den dagen har blir pappa, vill han ha gjort allt det här innan för att kunna vara så närvarande som möjligt. Han säger att han inte kommer kunna koncentrera sig på skolan och veta att han har en nyfödd hemma. Men det jag hela tiden kommer tillbaka till är: är en abort värt det? Jag är övertygad om att en abort kommer göra mig trasig. Jag kommer inte finna mening i att ens gå klart skolan och jag kommer varje år tänka hur livet hade kunnat se ut. Varje dag efter tänka att jag hade kunnat valt annorlunda. För jag vet ju att jag aldrig skulle ångra ett barn. Men jag vill inte göra den här resan själv och jag vill inte leva med någon annan än min pojkvän.

Hon känner att hon vill ha och behöver stöd och hon känner att hon tvingar på den här mannen som hon älskar ett föräldraskap om hon låter barnet leva, och man märker att hon prövar och smakar på tanken att ta bort det. Kanske är det här barnet ett offer värt att betala för att få det där livet som de/han har tänkt sig att de borde ha tillsammans? Kanske skulle abort inte vara så svårt som hon tror? Och så blir ju killen, som hon lever med, glad igen?

Hon får många fina råd från människor i kommentarsfältet. Tyvärr är alldeles för många råd av typen “det blir bra oavsett hur du väljer, båda valen har sina fördelar och kan göra dig glad”. Och hon väger. Ena foten, andra foten.

Tänk. I den här kvinnans liv, i denna kvinnans kropp, vem hon nu är, pågår just nu en kamp på liv och död. Kommer detta barn få chansen att födas senare i år?

Det bestäms närmsta dagarna/veckorna.

Så jag gör ett utrop eller vad man ska kalla det: ni som har tid och lust och energi och intresse eller vad det nu är som krävs: be för den här mamman, för barnet och för pappan.

Be gärna för situationen i allmänhet också. Det är många som sitter i den. Den är tyvärr vanlig. Och lögnen om ofödda som inte såvärst mycket värda hjälper inte.

 

il_570xN.554546545_gkyt

Tre grejer jag varit rädd ska drabba mig och barnet

Jag är generellt inte särskilt orolig den här graviditeten. Visst det är tungt men jag är typ *etablerad* på graviditetsmarknaden nu (även fast det var över 10 år sen senast).

Men tre tankar har slagit mig några gånger och tillfälligt gjort mig stel av fasa. Ni vet så som det kan bli när man hinner spinna loss och katastrofen verkligen tycks närma sig vid horisonten, innan man hunnit tänka efter lite, och inser att rädslan kanske inte är helt rationell.

1. Att barnet krånglar in sig i navelsträngen

Barnet tycks snurra omkring som en propeller och det får en ju att fundera.. ligger navelsträngen tre varv runt barnets midja? Tänk om barnet råkar rycka loss moderkakan från livmoderväggen?

babyboom

2. Att barnet dödar mig med en karatespark

Den här gången ligger barnet tryckt inåt och uppåt på ett sätt jag aldrig upplevt förr, och ibland känns det som att barnet ifråga står mig upp i halsen och att jag, om jag gapar tillräckligt stort, ska kunna skymta små tår där inne. Och då är det ju oundvikligt att tänka: tänk om barnet får in en riktig karatespark rakt på hjärtat så att jag dör?

karatekick

3. Att barnet fastnar med foten mellan revbenen och föds med sned/bruten fot

Jag är för det mesta öm mellan de nedersta revbenen på höger sida numer. Jag ser framför mig hur barnet kilar in sin fot där så fort den inte har nåt annat för sig, vilket den ofta inte har. Oron är att barnet fastnar med foten mellan revbenen och när det väl kommer ut så kommer ena foten vara helt sned eller bruten på flera ställen.

trasfoten

Nån fler som haft nån rädsla som kanske inte varit helt sannolik vid närmare eftertanke?

 

Styrd av bebisen?

Ni som har förkovrat er i min blogg ett tag vet att jag inte är särskilt förtjust i att duscha. Jag brukar normalt göra det så sällan man kan utan att vara en slusk i dagens samhälle, vilket har blivit ungefär var tredje-var fjärde dag.

I alla fall.
Igår läste jag ett inlägg av en kvinna som sa att hon besökt en massör. Medan hon var hos massören hade det varit ett himla liv i magen (hon är också gravid), och massören hade till slut sagt att innan de kunde fortsätta så fick de ta och lugna bebisen. Och det gjorde massören genom att linda in kvinnans mage i varma handdukar. Vilket tycktes hjälpa.

Mamman var amazed över att barnet verkade kunna känna värmen genom magen.

Och det får mig att undra en sak… för jag har nämligen börjat duscha varje dag på senaste tiden. Jag tycker att det har blivit SÅ SKÖNT att stå under en varm vattenstråle en stund per dag och bara njuta av duschningen. Jag kan ibland knappt bärga mig till jag får ställa mig och duscha en stund. Hör ni så sjukt? Det har blivit en av mina favoritstunder på dagen.

Det jag undrar är i alla fall – tänk om det är barnet som på nåt sätt påverkar mig i det här? Tänk om det är barnet som älskar när jag duschar? Tänk om det är barnet som ligger där inne i magen ba “ååh va skönt, härligt härligt fina tiders! Bra gjort mamma!!” och så skickar det nån form av belöningssignaler av tillfredsställelse till mig så att jag tror att det är jag som njuter? Tänk om det är så?

Är det så så är ju bebisen både rolig och jävlig på samma gång.

IMG_20180129_200329_846