Vad som skiljer kristendom från andra religioner

Igår trotsade jag tröttheten då vi for till Linneakyrkan i Göteborg som fyllde två år som församling. Där bjöds på våfflor och kaffe (fast jag avstod från båda) och sen blev det lovsång och predikan och vittnesbörd och sånt.

20180128_164127

En kille som heter Muhammed (men som kallas nåt annat eftersom de har så många Muhammed i församlingen tydligen, men vad han kallas har jag glömt bort) fick komma upp och berätta vad han sagt en kväll när de diskuterat frågan vad som gör kristendomen speciell.

Muhammed (som även kallas nåt annat) berättade att han varit i kontakt med många religioner i sitt liv och att det som skilde kristendomen åt från de andra går att likna med ett hav där det ligger människor och drunknar.

I andra religioner är det som att någon står vid sidan av och ropar och gestikulerar och försöker få den som ligger i vattnet att lära sig simma och hålla sig ovanför ytan och därmed överleva. “Gör så här! Gör lite mer så här! Nej inte så!”.  “Men Jesus stiger själv ned i vattnet och han lyfter upp den som håller på att drunkna”.

Ja nu berättar jag inte exakt som han berättade det, men det var så här jag minns det på ett ungefär. Och jag tycker att det var så oerhört bra beskrivet. Det får mig att tänka på en av mina favoritbibelcitat som jag publicerade i det första inlägg där jag skrev om min nyfunna tro:

bibelord

Jesus är på riktigt folk.

 

Trött och sliten #sladdis2018

IMG_20180119_113426_568

Hej hej. Jag är så trött och sliten nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag är blott i v28 och det känns som att jag har blivit överkörd av en volvotraktor. Nä fy, jag är verkligen ingen ljuv och magisk gravid som strålar och kvittrar och är charmig och gullig. Jag har en vän och när hon var gravid så märkte jag aldrig någon sänka i hennes aura. Hon såg helt fantastisk ut, hade en stor kulmage men var liksom helt ljuv och klok hela vägen fram till förlossningen. Aldrig en enda gång att man sa nåt till henne och möttes av tystnad, för att sedan när man tittade på henne mötas av en ihopsjunken madame sophög med fuktig och slö blick utan någon kontakt med omvärlden.

Har en annan vän och där gällde samma sak.

De var båda alerta och hade kontakt med sin omvärld ända fram till förlossningen. Och även om de inte var det hela tiden så kunde de åtminstone upprätthålla en nivå i samkväm med andra människor.

Så ser jag inte mig själv. Min hjärna är som stoppad med fuktigt hö och ullstrumpa och jag kan inte dölja det. Kolla här.

IMG_20180117_122439_410

Så här gick jag till jobbet häromdan. Jag gick alltså till jobbet med omaka skor och jag upptäckte först när jag kom fram.

Det finns så mycket som jag vill blogga om också men just nu så orkar jag inte. Till exempel vill jag posta ett inlägg om varför kristna ser så töntiga ut så att de som alltid undrat det äntligen kan få svar. Och så vill jag posta något om The March for Life, en pro-life-demo som pågått i Washington DC. Jag vill skriva om pro-life feminism (som jag berörde lite i det här inlägget) som jag upptäcker mer och mer och blir så glad, inspirerad och peppad av.

Det finns så mycket vishet och lärdom att sprida när det kommer till pro-life och kvinnors och barns värde och rättigheter som går mer eller mindre helt förlorat i svenska debatten. Det är som att det är aborträtt/abortförbud som gäller när man ska prata om abort och vad man än säger så MÅSTE det läggas ner i nån av de här två facken. Det är jättetråkigt och sorgligt att samtalet sällan kan få handla om mer. Om jag ska vara ärlig är jag inte särskilt intresserad av att diskutera den svenska lagen när jag pratar om abort. Den svenska lagen har gett mig exakt noll (0) aha-upplevelser när det kommer till mekanismer, problem och attityder kring abort.

Åh jag vill verkligen skriva mer om det här. Men det blir inte idag. Ni ska i alla fall veta att det är något som brinner inom mig och som jag tänker väldigt mycket på och som jag vill skriva och dela med mig av. När jag orkar och när jag vågar (när det gäller att prata pro-life, då gäller det verkligen att våga också, och jag är en fegis).

Nä nu ska jag gå och lägga mig.

Jag har virkat ett lejon

litenthugmgmgJag har ju berättat att jag börjat hålla på mer med handarbete men efter det har jag inte sagt så mycket mer. Det blev ett litet avbrott efter flytten men nu är jag igång igen, låt mig presentera ett lejon:

20180113_184241 (1)

 

Han blev en gåva till en nyfödd baby-boy som föddes nu i början av året vilket var lejonets syfte redan från början.

Han är virkad i giftfria material och ögonen är naturligtvis säkerhetsögon. Han var riktigt rolig att virka (även om det alltid finns vissa moment som är mindre roliga).

Jag ville att han skulle heta Juda, men det sa jag inte till föräldrarna men kanske fattar de av sig själva att det är en Juda som det är frågan om här. Yes.

Varför var Ebba och Didrik så obehagligt?

Jag skrev följande idag på facebook

ebbaodidrik

Det visade sig att flera hade liknande erfarenhet av den här serien.

ebbaodidrik2

Var det här vanligt? Nån fler som känt och känner samma sak? Nån teori om vad det kan bero på?

Hon köpte första klädesplaggen till bebisen! #sladdis2018

Häromdan åkte 12-åringen “in till byn” och när hon kom hem så hade hon med sig kläder till sitt nya lillasyskon som hon har köpt för sina egna pengar. Titta vad fina!

IMG_20180111_160153_494

Hon sa att det var svårt att välja eftersom allting var så himla sött. Mitt hjärta exploderar. Mitt kära kära barn. Det är så himla roligt att kunna dela den här graviditeten med henne. Hon frågar och lyssnar intresserat och tycker att det är roligt att prata om allt som gäller graviditet, barnets utveckling och förlossning, på ett helt annat sätt än killarna i den här familjen.

Jag vet inte hur många gånger hon har uttryckt oro för det här mässlingsutbrottet som varit i Göteborg senaste tiden. Hon vill veta vad vi gör om det är mässling på sjukhuset där jag ska föda. Hon vill nog helst att jag ska tänka ut nån plan B men det har inte jag riktigt tänkt, för jag tänker att det är lugnt och ordnar sig och att de på Östra har koll, de har ju till och med blivit överösta med beröm av självaste Agnes Wold (som jag inte vet vem det är men jag gissar att hon är nån typ av legend för hennes namn nämns alltid med tyngd).

Plagget längst fram är i storlek 56 så det packar vi med och tar till förlossningen när det blir dags. Det får bli barnets första plagg. De andra två plaggen är lite större så de får barnet växa i.

Ja nu vet vi ju inte hur stort barnet blir men blir det likt sina syskon så blir det en ganska stor och tjock bebis. De har båda vägt över fyra kilo. Jag undrar hur det kommer bli att föda den här gången?

Första gången var en stor traumatisk plåga, andra barnet gled ut och la sig själv i en varm handduk i jämförelse. Men den här gången? Jag tänker att mina nedre inre kvinnodelar kanske är som gammal resår nu. Ni vet så där så att det knakar när man drar i det. Lets pray to God it’s not.

 

 

Jag råkade radera min twitter med 10.000 följare av misstag

Jag tog paus från de flesta av mina sociala medier.

Facebook pausade jag och twitter pausade jag också. Facebook kunde jag bara låta stå, det kontot är som en parasit som klarar både antarktis glaciär och vulkanisk giftgas, men grejen med twitter är att kontot raderas permanent om man inte loggar in på 30 dagar.

Jag är inte dum så jag satte en påminnelse så att jag skulle komma ihåg att logga in ungefär var 20-30 dag för att att förlänga pausen. Och det funkade bra först men självklart så glömde jag att logga in efter några månader och hela kontot raderades följaktligen.

twitterslang

Mitt twitterkonto som jag haft så kärt i så många år, med 10 000+ följare och annat som det innehöll, försvann i ett jihu.

Det var alltså inte alls meningen utan det bara blev så. Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan. Det var lite som att ett av mina största livsverk försvunnit men att det var ett livsverk som jag inte var särskilt stolt över eller nöjd med (vet inte varför, 10 000+ följare är väl ändå en slags bedrift).

Jag har ganska länge känt mig tyngd av det där kontot. Det var för stort. Men jag ville inte ta bort det för jag tänkte att Gud kanske ville använda kontot till att sprida ordet om Jesus och så. Så jag gav kontot till honom och tänkte att om Han tycker att jag ska ha kvar det så får han visa mig det genom att rycka tag i mig eller ge mig nån slags twitterglädje, inspiration eller vad som helst. Men tydligen så var inte mitt följarantal så himla viktigt för honom? För jag har inte hört nånting gällande den saken. Jag känner mig i alla fall mer lättad än vad jag känner mig förolämpad.

Jag har blivit som en tant som sitter framför brasan med en pläd över benen när det kommer till twitter. Jag sitter mest och blickar tillbaka på hur det var förr och minns de svunna tider som passerat. Twitter alltså.. det va tider det barn. Jag minns det som igår.

Jag har skapat ett nytt konto med exakt samma namn, @hejsonja, men det är låst och jag har noll följare och även fast jag har en (1) följförfrågan så har jag inte godkänt den för jag har inte bestämt mig för hur jag ska göra. Jag har börjat följa några så att jag har ett flöde som jag passivt kan sitta och glo på ibland men det är allt. Jag är som en som sitter gömd i vassen i en roddbåt, utan metspö, och där sitter jag och visslar lite för mig själv ibland.

Är min tid på Twitter kanske över? Detta medium som jag har uppskattat så och lagt så mycket tid och energi på, men som jag allt eftersom har tappat glädjen för. Jag ska inte sticka under stol med att sociala medier har varit ett av mina stora intressen och hobbys och jag tycker fortfarande att det är både fascinerande och kul, så det är inte ett intresse som jag har lämnat bakom mig. Men lite distans och rannsakan har verkligen varit och är fortfarande på sin plats för min del.

Stod inte ut med vad ringsignalen innebar för Norge

I morse när väckarklockan ringde så trodde jag av nån anledning i min sömndruckenhet att ringsignalen betydde att Norge ringde ut sitt folk till prostitution. Jag tyckte att det var helt sjukt. Jag blev så arg för det förfall och den stora sorg som denna signal innebar för hela Norges land. Jag tycker väldigt mycket om Norge och för varje gång jag hörde signalen (jag snoozade) blev jag argare och argare.  Kunde det inte bara sluta ringa nån gång!?!?

Sen väckte min man mig och alla norrmän som höll på att ringas ut till prostitution (vad detta innebar för dem exakt vet jag inte riktigt?) löstes upp. A new day was dawning.

Så idag tycker jag att vi kan vara lite extra tacksamma för att Norge fortfarande har sin olja.

tacknorge