Genmanipulering av människor

Jag såg att Elaine Eksvärd bloggat lite om genmanipulering av människor, och då i synnerlighet barn med handikapp, som till exempel hennes egna dotter som har Williams syndrom. Hon skriver väldigt fint om sin dotter tycker jag men jag måste säga att jag själv blir förskräckt bara jag hör frasen ”genmanipulering av människor”.

Anledningen är inte allt det goda man skulle kunna göra med denna vetenskap. Anledningen är: vart ska man dra gränsen? Ska man dra gränsen vid att bara hjälpa människor med genetiska avvikelser som leder till svårigheter i vardan – eller kommer man alldeles snart (eller i samma andetag) börja utforska olika möjligheter för att ”förbättra” människan som sådan hon är?

Klarar människan balansen mellan gott och ont och rätt och fel i den här frågan?

Det tror inte jag. Det tror jag definitivt inte. När människan väl har börjat gå in på den här vägen och börjat snacka genmanipulering av embryon eftersom det är en möjlighet, så har vi redan där satt foten på en nattsvart väg som trots alla goda föresatser garanterat kommer leda till eländes elände. Vi ska inte gå den här vägen.

Dessutom är vi skapta till Guds avbilder och när vi börjar rucka på vår genetik så kommer vi inte att vara Guds avbilder länge till. Som sagt så vet vi inte var gränserna går. Att människor har börjat genmanipulera med grönsaker och växter och djur är alldeles tillräckligt illa och tecken på att vi håller på att balla ur. Grönsaker är i sammanhanget egentligen rätt harmlöst om än det är riktigt illa, men när det går över till att börja handla om människor, eftersom möjligheten och tekniken finns och börjar bli billigare och lättillgängligare… då är vi rejält brunt ute.

IMG_2708 (1)

En bild på ett tidningsomslag som jag tagit – dessa rubriker har börjat bli rätt vanliga 🙁 Urk

Tanken på allt det goda som genmanipulering kan medföra är oemotståndligt frestande och när jag tänker på något ganska ”harmlöst” och enkelt, till exempel kött och mejeriprodukter som odlas utan att något djur behöver plågas, så förstår jag varför genmanipulation på papperet ser ut som en fantastisk och angelägen, ja kanske rent utav nödvändig idé som vore ”oansvarig att bortse från”. Helst efter att vi i så många år nu har fått höra att vår köttproduktion håller på att förstöra hela jorden.

Men vi klarar verkligen inte ansvaret. Vi gör inte det. Det finns en anledning till att Gud kastade nästan hela skapelsen i sjön bokstavligt talat en gång i tiden (Noa ni vet) och jag tror att en av många anledningar kan ha varit genmanipulering och korsningar mellan människor, växter och djur (som det i naturen finns en väldigt effektiv spärr mellan – de kan inte korsas på naturlig väg och det ska vara så) (fast på Noas tid pågick nog även blandning mellan änglar och människa, 1 mos 6:1-5).

Jag tror på fullaste allvar att det försiktigt kommer att börja visa sig alla möjliga märkliga blandningar mellan djur och växter närmsta åren. Det har börjat lite lätt med getter som har spindelvävsprotein i mjölken och grisar som har människo-dna (det här är i och för sig riktigt allvarligt – USCH) för att man ska kunna transplantera grishjärtan till människor. Men snart kommer fler grejer och jag tror inte att det kommer att dröja allt för många år förrän vi kommer få se mammutar. Ja jag vet, mammutar av allt. Men jag säger mammuntar eftersom jag personligen faktiskt satt dem lite som ett startskott för att det därefter kommer att eskalera i rasande takt och vi kommer se det ena sjukare än det andra.

20171107_085427

Hur många fler än mig har väntat på detta sen barnsben? Räck upp en hand!

Jag ser inget hopp om att det inte kommer att börja mixtras mer med skapelsen. För hur skulle vi kunna låta bli? Jag har så svårt att se att en kultur som inte har någon repsekt för Gud YHVH skulle kunna motstå frestelsen att blanda och skapa egna blandningar, särskilt eftersom det finns så mycket ”gott, kul och vackert man kan göra för mänskligheten och jorden” med tekniken allt eftersom det blir lättillgängligare och billigare.

Jag tror faktiskt att det pågår mer bakom kulisserna än vad man ens vill veta. Men innan det kan bli offentligt så måste vi bli mer välkomnande inför idén, och där är det en bit kvar. Där behöver vi bearbetning moraliskt och kulturellt. Detta är en indoktrinering som pågått ett tag nu och i allra högsta grad är pågående.

Vi kommer få se så mycket märkliga sci-fi-grejer under vår livstid tror jag. Och all genmanipulering och korsningar mellan växter, djur och människor är ansvarslöst, ondskefullt och långt utanför vår sak att syssla med hur gott det än kan se ut teoretiskt och på papperet. Vi ska även hålla ögonen öppna för robotteknik som inte bara används för att förenkla för människor med handikapp och svårigheter i vardan (det är så det börjar), utan som används för att ”förbättra” människan som sådan hon är. Ni vet, friska, fungerande människor som helt plötsligt börjar ge upp sin medfödda mänsklighet för att få ”nya/förbättrade funktioner”. Som sagt: vi vet inte hur vi ska dra gränserna för vad som är OK och inte, och vi kommer förr eller senare gå över gränsen.

Kom ihåg det här. För jag tror på allvar att vi kommer se mer och mer av det och det kommer utmålas som oemotståndligt, gott och bra, och det kommer garanterat vara väldigt enkelt och bekvämt för oss också. Gränser kommer överskridas och suddas ut och trampas över. Guds ordning, som vissa felaktigt kallar för ”naturens ordning” (som om naturen i sig själv skulle kunna frammana denna ordning…), kommer att bli suddigare och suddigare.

Men vi behöver inte vara rädda.Det står om att mänskligheten kommer balla ut i sluttiden och det står att vi som tror på och håller fast vid Jesus kommer att överleva krisen (som liknas vid födslovärkar och alla som har fött barn vet ju att födslovärkar innebär att man har nåt väldigt fint att se fram emot) och det tycker jag är skönt. Sen kommer ju många att på allvar tro att ”teknologiska och genetiska framsteg som förbättrar människan” är något positivt och ”nästa steg i evolutionen”, men när det börjar talas om ”nästa steg i evolutionen” då ska ni veta att det där bara är förbannad lögn. Gå inte på dumheterna. Tro på Jesus.

Några tankar? (finns ju sååå mycket att sätta tänderna i i ämnet!) 

Bra bibelplaner och dåliga

Screenshot_20171121-082702

Häromdan avslutade jag äntligen bibelläsningsplanen som jag haft senaste året + lite till och det är sååå skönt.

Det var en ettårig läsplan i ungefärlig kronologisk ordning.

Så här tänkte jag när jag valde bibelläsningsplanen:
Åh vad roligt att läsa Bibeln i ungefärlig kronologisk ordning!!! På så sätt får jag bättre koll på vad som hände när!!! Så spännande att få en känsla av Bibelns tidslinje!!

Så här kändes det en bit in i läsplanen: 
*uttorkad från nya testamentet*

Så här kändes det mot slutet av läsplanen: 
*uttorkad från gamla testamentet*

Jag kommer, om det inte händer nåt oväntat, aldrig mer hänge mig åt en bibelläsningsplan i kronologisk ordning. Aldrig!! Visst visst, man kan gå utanför bibelläsningsplanen och läsa det man behöver, visst kan man göra det. Men bibelläsningsplanen är det jag följer varje dag och det är läsplanen som ger min läsning struktur och rutin. Jag är tyvärr en rätt slarvig person och jag är enormt hjälpt av en plan. Och när planen inte riktigt fungerar så hamnar hela rutinen på sniskan.

Första gången jag läste Bibeln gick det på kanske nio månader. Nu andra tog det alltså över ett år. Och det är inte för att Bibeln är tråkigare efter att ha läst den en gång utan det är för att jag behöver alla delarna av Bibeln, helst skulle jag vilja ha ett finger i varje bok. Förut undrade jag varför det fanns en psalm (från psaltaren i Bibeln) varje dag i nästan varenda läsplan men nu förstår jag precis. En psalm är som balsam för själen. Det är som en vagga för hjärtat. En liten mjuk bädd för det som känns kantigt.

Nu har jag påbörjat en ny läsplan. Den var helt underbar att påbörja och det känns så roligt att börja om på nytt med något annorlunda.

Läsplanerna jag läst hittills:

Jag använder mig av läsplaner på youversion, en jättebra app där man kan lyssna på Bibeln som ljudbok också på en rad olika språk och översättningar om man vill – jättebra när man är ute på promenad. Jag brukar växla mellan att läsa i själva appen och i en fysisk Bibel, beroende på vad jag gör och vilket humör jag är på.

Bibeln på ett år
Den här planen påbörjade jag strax efter att jag tackat ja till Jesus 2015 och jag har ingenting att klaga på när det gäller den. Hela året bjöd på så mycket fantastiskt och jag vet inte om läsplanen bidrog till det eller inte. Rätt ofta följde jag dock inte själva läsplanen utan hoppade lite mellan dagarna när jag läste i den fysiska Bibeln och det funkade bra för mig. Jag är lite osäker på om boken Ruth var med i den bara? Men det kanske den var, jag minns det bara inte.

As it Happened
Denna påbörjade jag 2016. Bibeln i ungefärlig kronologisk ordning. Ingen höjdare och ingenting som jag rekommenderar. Det är inte lika roligt som det låter.

Read the Bible for life 4+1 Plan
Den här läser jag nu och har precis börjat, jag är på dag nio eller nåt sånt, så det är lite svårt att uttala sig. Den är i alla fall uppbyggt så att man läser sex dagar i veckan och så vilar man på den sjunde (eller läser ikapp det man har missat). Den innehåller lite blandat varje dag. Hittills tycker jag mycket om den! Men jag får återkomma om ett år eller så.

För er som inte är intresserade av att läsa hela så kan man ju välja att bara läsa delar också. Det finns mycket bra att välja mellan, och ofta så har de kortare läsplanerna små andakter (ord för eftertanke och reflektion) som ingår i läsplanen.

Hur läser ni Bibeln? Vilka är era bästa verktyg?