Möt högtiden som hade kunnat bli populär i stället för halloween

Som sagt så tycker jag att halloween är obegripligt. Släpper vi in vad som helst bara för att få ha ”lite ljus i höstmörkret”? (som en del konstigt nog beskriver halloween som)

Men det leder till en spännande följdtanke: vad annat hade svensken kunna ta till sig som högtid för att ”ha nåt att göra mellan sommar och jul”?

Jag tänker… Buskis!!

Hur skulle det här kunna gå till då? Hur skulle samhället och gemene invånare på fullaste allvar kunna släppa in buskis så till den grad att det blir en högtid för vuxna men framförallt för barn? Ja på samma vis som Halloween tänker jag mig.

buskis

Det börjar med att buskisrevy sänds på tv ibland och man därigenom får inblick till denna främmande kultur. 

Det är lite konstigt tycker man men det är som en bilolycka för även fast det är förfärligt så vänder man inte bort blicken. Det är något som lockar och fascinerar. Man undrar hur det är att bo i Falkenberg där buskis varit sed sedan världens grund anlades. Hela bygden där är väl som en enda stor buskisrevy? Man vet inte så mycket och det känns annorlunda, kanske spännande, nästan som en annan värld.

Men mest tycker man att buskis är sanslöst tråkigt och osmakligt och man tänker i princip aldrig på ämnet. Man saknar det inte och man har inget behov av det. Det nämns ibland i förbifarten och ibland ser man någon buskisrevy-skådis gästa bingolottosoffan men mer än så är det inte.

Plötsligt en dag i oktober lägger du märke till hur det säljs brevbärardräkter, prästskrudar och konstapelkostymer i affären.

Bredvid står plastpluntor, guider hur man får till sin halländska, träskor (i plast) och nåt som heter ”snålvatten” som gör att man spottar när man pratar. Du fattar ingenting. Är det här buskisattiraljer? Men buskis är ju inte ens roligt det är ju nästan alla överens om? Eller?

Året går. Det blir oktober igen. Folk börjar hålla fester med buskistema. Varför?

Jo, för att butikerna har så många buskisgrejer ute på hyllorna nu och visst, det är plastigt skräp alltihop, men det är så billigt att till och med barn kan ha råd till det med sin veckopeng. På buskisfesterna sitter man vid raggliga altanmöbler, smygsuper och beter sig fumligt med fruntimmer som alla är bitska, fräcka och gifta. Och så gömmer man sig i garderoben eller ett utedass (ett fejk, som man köpt i kartong på Rusta) när ”karln i huset kommer hem från jobbet”. Ibland är det en väldigt arg svärmor som kommer på besök. Då gömmer sig även karln i huset inne i pappdasset.  Men inte utan att alla snubblar ut någon gång under kvällen naturligtvis. Festens höjdpunkt every time är när nån snubblar ut ur nånting eller snubblar över huvud taget.

Året går. Det blir oktober. Nu börjar förskolor att göra små häften tillsammans med barnen där man samlar sina bästa fräckisar.

Man bygger också sina egna revykulisser av mjölkkartonger och plötsligt vill alla ungar klä ut sig till präster, lantbrevmän och militärer på permis som går från hus till hus för att ”få säj en sup” (alltså få godis). Ibland kommer någon ut från husen och möter barnen genom att jaga dem och skrika saker i stil med ”nu har du sänkt kroken i fel pimpelhål!”. Folk börjar köpa scenlampor för att få fram känslan av solig sommardag oavsett väder eller tid på dygnet.

Året går. Nu är butikerna ännu mer fyllda med scenlampor och buskisrekvisita lagom till oktober. Folk som är lite festsugna och allmänt uttråkade ser en självklar ursäkt att hitta på nåt ”sköj” i buskisanda. Mammor som suktar efter ”lite ljus i höstmörkret” och något nytt pysseltema att arbeta med slår ihop händerna av glädje och skriker så spotten flyger –  efter älgjakten blev det ju några kadaverbitar över och de kan användas som material till spexiga tandproteser för hela familjen!!

elktooth

När ytterligare några år har gått så finns det fortfarande människor som inte har kunnat köpa det här konceptet och som undrar när och hur detta blev en högtid och om det nånsin kommer att få ett välförtjänt slut. För det smög sig liksom bara på. Hur kommer det sig att annars helt sansade vuxna människor väljer att fyllesmyga runt husknutarna utklädda till adjunkter, ömsom skrikpratandes, ömsom slickandes om läpparna? Hur kommer det sig att vanliga Svenssons fotograferar sina små barn bredvid snuskiga gubbar som gör klumpiga närmanden på damer iklädda förkläden, och lägger upp bilderna på instagram? Hur blev något som tidigare var förpassat till repriser på SVTs sämsta tv-sommar-tider plötsligt acceptabelt på öppen gata i oktober?

Buskisrevy på Liseberg springer till exempel stånkande anställda omkring och låtsas dölja obekväma erektioner från gästerna varav de flesta är under 10 år. ”Jätteroligt, mina barn älskade det, tack så mycket!! ” skriver helt vanliga äppelkäcka mammor på Lisebergs facebooksida, och Liseberg tar ära i ett hitta på det ”bästa humoristiska buskissunket för barn”.

Diskussioner uppstår. Kan man vara en bra förälder även om man nekar sina barn att  ”tigga supar” med sina vänner? Blir de inte utanför och mobbade och får men för livet om man nekar dem? Hur förklarar man på ett bra sätt för vännen som vill ta ungarna till ”Buskisrevy på Liseberg” att man inte tycker att det är vare sig verkar lämpligt eller kul, utan att vännen blir besviken ända in i sitt innersta och man får rykte om sig att vara en glädjedödare?

Och hur gör man när skolan arrangerar ett disco med temat ”brännvin och gubbslem”. Du har hört att någon ska komma utklädd till sexuellt frustrerad rapsbonde till exempel och det oroar dig. Går det att hålla barnet hemma utan att barnet ifråga blir socialt utfryst i skolan? Eller går det att kompromissa? Hur skyddar man sina barn från det värsta av buskissnusket utan att folk tror att man tycker att all sexualitet är något skamligt och att man vill tvinga sina barn från allt som tillhör humor, kreativitet och en normal uppväxt?

Ytterligare nåt år går. De som någon gång orkar ge någon slags öppen kritik mot högtiden ”kan inte ta saker och ting med en gnutta salt”. Man får höra att vadå, det är väl inte så farligt. När man nämner de obsceniteter som sker överallt och precis framför småbarn så får man höra att vadå, vissa använder ju faktiskt bara högtiden till att koka ”starksaft” och baka små söta ”rönkeböllar” under glädje och skratt och det är faktiskt det finaste människor kan göra tillsammans. Vill man att folk ska ha tråkigt i stället? Vill man verkligen folk så illa?
Människor som hör kritiken tycker att det känns som ett hån och ett krokben riktat mot småbarnsfamiljer.

Man får höra att vi BEHÖVER faktiskt en helg där man kan gå all in på alkoholism, kärleksaffärer, sexuellt problematiskt beteende och dåligt omdöme! Ta bara Sir Eddie Meduza* (han har blivit adlad postumt) och hur otroligt folkkär han är i stugorna. Vi svenskar bär uppenbarligen snusk och under bältet-humor inom oss och får vi inte leva ut det lite under Buskisrevyhelgen så kanske vi börjar idka kannibalism i ren och skär frustration och det leder ju till att människor DÖR. En läkare i morgonens tv-soffa bekräftar att Buskisrevyhelgen räddar liv. Malou von Sivers och statsministern gör gemensam sak och går tillsammans ut och berättar i direktsänd media att det är obegripligt hur svenska folket förr över huvud taget kunde hålla ihop sina atomer mellan sommar och jul då det är så jättetrist och jättemörkt – och för en gångs skull är Sveriges feminister och Joakim Lamotte överens. Många ser detta som ett tecken på att vi som samhälle är på väg åt rätt håll. Buskisrevyveckan förlängs därför med sju röda dagar i almanackan och nationalencyklopedin beskriver veckan som det optimala tecknet på att sann frihet äntligen trätt in världen. Socialt inkompetenta konstaplar sätter de som protesterar i fängelser (köpta på Rusta). Kungafamiljen tar avstånd från firandet och monarkin avskaffas. Nu är det inte långt kvar**.

* Sir Eddie Meduza är egentligen långt ifrån buskis men högtiden har efter många år släppt på sådana definitionsfrågor och gränsen för vad som är buskis och vad som bara innehåller alkohol och snusk har helt suddats ut.
** Till domedagen.

——-

Okej jag blev kanske lite carried away där i slutet men annars så tycker jag att det här scenariot beskriver rätt bra hur jag tycker att halloween känns. Några som läser det här kanske tänker att ”vadå, det här låter jättebra!!” och det beror i så fall på att det här är en bättre idé än vad halloween är.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *