Bibeln – en orgie i kvinnoförtryck? (läsarfråga)

Jag fick den här kommentaren och jag tänkte att jag ska svara på den.

Hej!

Jag läste denna text och tänkte genast: ”undrar vad Sonja skulle tycka om denna text”.

http://www.dalademokraten.se/kultur/bocker/bibeln-en-orgie-i-kvinnofortryck

Skulle vara intressant att höra din åsikt!

Hej!

Vad roligt att du tänkte på mig! 🙂 Jaa vad ska jag säga? Här har vi en som har missförstått en hel del, även om hon förstått en sak rätt: att kvinnor har blivit förtryckta och illa behandlade genom historien, vilket i allra högsta grad syns i Bibeln och överallt.

Jag vill bara börja med att säga att jag ÄLSKAR Gamla Testamentet. Jag blir helt förälskad i Gud när jag läser den. Varför? Ja inte är det för vad olika människor gör i de olika böckerna, utan min kärlek för GT beror på vad Gud (YHVH) gör och vem HAN är. Folket är ofta en sorglig historia… även Guds särskilt utvalda nasirer, kungar och profeter beter sig inte alls sällan som riktiga praktrövhål, ofta eller bara vid nåt enstaka tillfälle. En ganska stor grej i Bibeln är just att hans utvalda folk blir värre än hedningarna som inte ens fått Guds lag och hjälp. Vi är alla förlorade och vilsna utan Jesus, jude och o-jude lika samma.

Det här med Maria från Magdala och hur hon har porträtterats av kyrkfäder vet jag ingenting om. Jag vet i princip ingenting om kyrkohistoria om jag ska vara ärlig.

Jag vet bara att när jag själv läste Bibeln efter att ha fått Guds Ande så talade Jesus inte till kvinnan vid Sykars brunn (Joh 4:4-34) – han talade direkt till mig. Och när jag efter ett par månader äntligen blev redo att bli offentlig med min tro och började berätta öppet att jag mött Jesus och att han verkligen lever – så kände jag mig  nära kvinnorna som mött Jesus återuppstånden – men utan att bli trodda.

Så samtidigt som författaren av boken “Guds olydiga revben” tycks beklaga sig över att Maria från Magdala inte har tagits på allvar av kyrkofäder och what not så kan jag undra hur allvarligt hon själv lyssnar på det angelägna budskap som kvinnan ifråga har. Ser hon själv henne som ett trovärdigt vittne? Tror hon på vad hon säger om att Jesus är Guds son, uppstånden från de döda? Tror hon själv att Jesus har makt att befria människor som plågas av onda andar, vilket Maria blev (sju stycken närmare bestämt). Tycker hon att Maria från Magdalas undervisning är något att ha? Vet ej, för det framgår inte ur recensionen.

viktigaord

Misstron som visas mot Maria från Magdala i Bibeln gav mig i alla fall tröst i början när jag förstod att det inte alltid är lätt att vittna om att man mött Jesus levandes. Det står inte mycket om henne men jag vet ändå att jag och Maria från Magdala är systrar genom och över tid och rum. 

För det är inte hur kvinnor behandlas av olika män som är vad Bibeln lär oss, det är hur Gud älskar oss och vad han ger oss.  Kvinna och man, förövare och offer och båda delar – Jesus dog för oss för att vi genom honom ska kunna få omskurna och förvandlade hjärtan och nya liv i relation till Gud och varandra. 

Bibeln, särskilt GT, behandlar snusk, äckel, perversioner, orättvisor och blod – men det Bibeln handlar om är Guds skapelse, dess fall och Guds plan för att rädda den från hans rättvisa dom som kommer i tidens slut. En räddningsplan som fullbordas genom Jesus. Så det är klart att det ljusnar så fort Jesus kliver in på scenen, eller hur? För helt plötsligt kan vem som helst ta emot förlåtelsen, få sina sår läkta, sina plågoandar bortjagade, få tillgång till det eviga livets källa och slippa undan domen.

Gällande våldtäkten i Giva så är den grotesk. På GT-tiden undrar man rätt ofta hur de kunde ha så svårt att se människor som människor emellanåt. De verkade så lätt kunna döda bröder och nära släktingar, skicka arga björnhonor efter retsamma pojkar eller bära mördade snubbars förhudar kring halsen som om det vore något att skryta med.

Israeliterna behövde (tydligen) gång på gång få höra att man inte ska offra sina barn till Molok eller vem det nu kunde vara, för TYDLIGEN (!!) så var det här ett beteende som både ledare och folk periodvis lätt föll ned i om inte nån fick kraft och mod från Gud att strängt säga åt dem att låta bli (inte sällan så blev de mördade som följd då folket inte ville höra). Det var som att så fort de fick möjlighet så kunde de inte motstå frestelsen att bränna upp sina egna barn på eld (på grund av sederna från folket runt omkring). Läser man Bibeln så är det inte konstigt om man ryggar tillbaka då och då och bara frågar Gud WHYyYyY för det var nasty times indeed. 

sjalensboning

moraliserandeiknow

Hur som helst så utplånades nästan hela Benjamins stam bort från Israel efter våldtäkten i Giva (våldtäktsmännen var därifrån) och bara en spillra blev kvar. Men inte utan att asmånga från Israels övriga stammar också blev dödade i samma strider. Jag tycker att det hela, från min synvinkel, behandlades väldigt märkligt från början till slut. Inget snack om den saken. Men våldtäkten gled inte obemärkt förbi utan båda sidor fick betala ett högt pris och den satte spår i hela världens historia. Sen att den inte kommenteras med nån tydlig moralisk röst i Bibeln som pekar på våldtäkten och dess efterdyningar och säger “aja baja”, det är sant, men Bibeln är inte skriven på det sättet. Bibeln beskriver ofta händelser och skeenden okommenterat samtidigt som den hela tiden, uppenbart eller underförstått, pekar på Gud YHVH och på Jesus som vi uppmuntras att tro på – för att vi genom honom personligen ska få reda på vad Gud menar och vill (vilket ibland kan vara en kamp ändå så klart). Och det är jag övertygad om är mycket bättre och mycket mer respektfullt mot oss som läsare än att vi blir opersonligt skrivna på näsan. 

Jag har sagt det förr och jag säger det igen (jag kanske tjatar?): nyckeln till att förstå Bibeln ligger i att tro på Jesus, så att han, genom att man frivilligt vill ta emot vad han vill ge oss, kan låsa upp den åt en. Naturligtvis kan man läsa den ändå, det tycker jag att man ska göra. Jag hade Bibelord när jag fortfarande föraktade kristendomen som var väldigt viktiga för mig.  Men djupare förståelse får man genom Hjälparen.

Det känns hur som helst som att jag måste läsa boken Guds olydiga revben för att kunna uttala mig särskilt om själva boken. Den länkade recensionen på Dalademokraten är ju bara en recensents röst och den kanske inte lyfter fram vad författaren vill säga med sin bok på ett rättvist sätt – det vet inte jag. Men är kanske inte jättesugen på att läsa boken…

Jag vill i alla fall säga att kristendomen och Bibeln i allra högsta grad är för kvinnor, alldeles oavsett de värsta kvinnoödena i GT (det finns ljusare berättelser också, om än kvinnorna i regel arbetade från ett tydligt maktunderläge) eller vad gamla kyrkfäder och predikanter kan tänkas ha gjort för klavertramp genom tiderna. Jag har aldrig varit så fullständigt tillfreds med att vara kvinna som sen jag tog emot Jesus och började läsa Bibeln. Den ger fantastisk uppmuntran och styrka som jag inte i närheten hade tidigare. Jag är Guds älskade dotter som han hjälper och stöttar genom allt och bara så att ni vet (ni som inte vet) så är min arvedel precis samma som hans söners.

 Visste ni förresten att den som är minst bland människor är störst i Guds rike? Vilka tror ni det är som generellt sett är minst, utöver barnen? Nån på allvar som tror att det är män eller? *fniss fniss*

“Ni vet att folkens ledare uppträder som herrar över sina folk och att deras stormän använder sin makt över dem. Men så skall det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara de andras slav” -Jesus (Matt 20:25-27)

(dock att jag själv ligger rätt dåligt till med att vara stor i Guds rike… men men)

Sen det här som står i recensionen att Bibeln lär att Eva inte är människa, det är kort och gott inte sant.

Finns många fler saker man kan säga men nu har jag sagt mitt för denna gång.

gtchefen

PS. Såg att idaelisas bloggat lite häromdan om hur GT ska läsas, jag har själv inte lyssnat på predikan som hon hänvisar till men de som vill kan ju spana in. DS.

Om jag blev erbjuden två miljoner för vår hund

Min dotter gillar hypotetiska frågor och häromdan frågade hon mig ifall jag skulle sälja vår älskade hund ifall jag blev erbjuden två miljoner kronor.

20171030_105050

Jag tänkte inte särskilt länge förrän jag  svarade att: ja. Ja det skulle jag. Vår hund är en fantastisk hund på alla sätt – men två miljoner kronor? 

Dottern suckade, skakade besviket på huvudet och påminde mig om att vår hund är en gudagåva. Hon tyckte att det var för hemskt att jag skulle kunna tänka mig att sälja en så värdefull och ädel gudagåva som vår hund – för ynka två miljoner kronor.

Jag: “men du får väl ta och be för att ingen erbjuder mig två miljoner kronor för henne då”

Hon: “Nej. Då ber jag mycket hellre för att du ska få förstånd.”

Best-25-touche-meme-1

Det tackar jag inte nej till.

Vad säger ni andra som har husdjur? Skulle ni kunna sälja det för två miljoner kronor?

hundbwoff

hundforstand1

Två saker som fått mig till tårar idag

Jag har blivit så blödig det senaste men idag måste det ha nått nån slags kulmen. Ögonen har blivit oväntat överbefuktade  flera gånger idag och dessutom på jobbet. 

Här är anledningarna till mina tårstänkta stunder:

    1. Kvinna födde barn i bakluckan i Östra sjukhusets parkeringshus
      Jag bara tänkte mig känslorna som måste gå genom en ung födande mammas huvud när hon rätt upp och ner måste föda i en baklucka när hon säkert förväntat sig att föda inne på en avdelning. Det var nästan så jag kunde förnimma dramatiken när navelsträngen låg kring halsen och höra barnets första skrik, och så barnmorskornas reaktioner när de till slut kommit ned till parkeringen och fann den nykläckta lilla familjen där i garaget som säkert luktade av motorolja och fostervatten. Det är så dramatiskt och vackert, och så blandningen mellan parkeringshus och ett nyfött barn. Wow. f7f

      Min mamma födde förresten min lillsyrra i en taxi en gång i tiden. I en korsning i Tallträsk. Även syrran hade navelsträngen runt halsen men det löste barnmorskan hjältemodigt och handfast. Alltid när vi for till Lycksele brukade mamma peka mot den där korsningen i Tallträsk och utropa: DÄR FÖDDES VANJA. Och så såg man mot den slätstrukna grå infarten och förstod att även på oansenliga platser har det skett storslagna ting. Här kan ni se på infarten i google maps om ni vill. Här är min lillasysters instagram. Som sagt: storslagna ting.

2. Den här bilden:

Screenshot_20171110-112341

Den fick mig att tänka på mina två födelsedagar, 25 januari då jag föddes av min jordiska mor och 25 augusti då jag blev född på nytt av min himmelska far. Jag minns inte min första förlossning men min andra var väldigt speciell och ja… det är helt enkelt stort när man alltid undrat och plötsligt får inse meningen med livet.

3. Den här plastkorven fylld med köttfärs som vi fick med Linas Matkasse.

 

meatfaers i korv

Med risgrynsgröt är det väl acceptabelt och man kan stå ut när det rör sig om sylt, men köttfärs..? Vad kommer härnäst? Grädde i mjällschampoflaskor? Man packar inte in köttfärs i plastkorvar. Sjukt opraktiskt också för köttfärsen är helt kompaktiserad och hård och står man inte och finfördelar det noga så blir det klumpar när man steker det. Fast nej jag började inte gråta av köttfärskorven. Men jag kunde inte låta bli att posta om det när jag såg bilden liggandes i mitt bildgalleri. Det är därför bara de två första punkterna i denna lista räknas. Den här sista kan ni ignorera. 

Bland det bästa jag har läst om abort #prolife

Jag bara måste dela med mig av följande som min favorit-prolife-organisation New Wave Feminists postade för ett tag sen. Det är så bra. Det bästa är om ni kan läsa det på engelska men nedanför bilden kommer jag skriva en översättning (om du har svårt för engelska) (jag översatte så gott jag kunde).

Här hittar du inlägget på instagram och Här hittar du originalinlägget på facebook.

New_Wave_Feminists___newwavefeminists__•_Foton_och_videoklipp_på_Instagram

Början citat:

Jag fick precis en uppenbarelse när jag pratade med en vän om de aggressiva och provocerande anti-abortdemonstranterna, och jag tänker att det är värt att dela här…

Jag: Det är det här som slår mig- de har ju inte fel. Det *ÄR* ett människoliv och det *BLIR* dödat. Och hur mycket jag än avskyr användandet av målande foton på det där sättet så ÄR det vad abort gör med en ofödd människa. Så det är ju någon form av kognitiv dissonans som sker när folk blir arga av att se dem. Liksom, om det nu bara är en klump med celler varför blir du då så upprörd av att se det? Jag tror att så mycket av det har att göra med hur man lägger fram informationen. Informationen är riktig, men den levereras så okänsligt att det framkallar ilska i stället för insikt, och det slutar med att budskapet för det mesta inte når fram.

Vän: Det är för att det är sanning utan kärlek. Å andra sidan, pro-choicers levererar kärlek utan sanning. De vill få dig att må bra kring din abort, så det finns massor av kärlek och acceptans, men de måste hålla så många fakta borta från dig som möjligt… eftersom sanningen skulle göra ont. 

Wow. 

Mitt i prick. 

Enda sättet att förändra vår kultur är med SANNING + KÄRLEK. 
Fakta + Medlidande. Information + Resurser. “

Slut citat.

Jag bara måste rekommendera New Wave Feminists (jag länkar till deras kanaler längre ned). Särskilt om du inte riktigt fattar prolife. De är så himla varma, gulliga, roliga, smarta och intressanta.. Som sagt så är de min favorit-prolife-organisation (som är aktiva på nätet) – OCH SÅ ÄR DE INTE ENS KRISTNA!!!1 Haha. Skandal. Nä jag skojar bara. Alltså det är verkligen inte något avståndstagande från kristna organisationer och engagemang (om nu nån skulle tro det) att jag har fastnat för dem. För mig är Gud central i abortfrågan (det är han som satt människans värde och utan hans hjälp skulle jag förmodligen strunta i ofödda eftersom jag högst sannolikt inte ens skulle ha börjat se dem som mänskliga) och där Gudsaspekten inte finns med så fattas den. Jesus är nödvändig för att vi ska förstå vad sanning och kärlek är och det är han som kan förlåta, hjälpa en att förlåta vad andra gjort, och som förvandlar, helar och upprättar på djupet.

Hur som helst så har jag i alla fall fastnat för just desss kvinnors engagemang för kvinnor och barn och så tycker jag att det är så uppmuntrande att det finns folk som fattar basic truths about human life utan att Gud självt pedagogiskt och tålmodigt har måstat hålla en i handen och peka och visa i detalj som vore man 2 år (fast jag älskar när han gör så <3).

Länkar till New Wave Feminists flöden och kanaler:

Det här var det första jag såg från New Wave feminists (länk till klippet om inbäddningen inte funkar). I klippet berättar Destiny Herndon kortfattat en liten anekdot apropå påståendet att abort och manlig masturbering på något sätt skulle gå att liknas med varandra (yez det finns de som tror det, det blir man varse då och då… ).

En annan sida av mig som vaknat till

Senaste tiden har jag plockat fram min mer handarbetande sida. Den har slumrat inom mig ett bra tag nu och jag känner att det kanske är dags att jag plockar fram den igen (nu när jag kanske ska bli bullmamma och allt) (som sagt krävs det ett mirakel för att jag ska kunna bli en genuin bullmamma så det ligger definitivt inte i mina händer) (just nu lajvar jag bara bullmamma fläckvis).

När jag var liten brukade jag och mamma handarbeta rätt mycket tillsammans. Nu i efterhand förstår jag att det var bland det mysigaste i hela världen att sitta vid henne och bara göra en lampskärm eller duk eller vad man nu gjorde. Hon var väldigt kreativ och konstnärlig och gjorde väldigt mycket fint till vårt hem, det mesta i tysthet, och nu på senaste tiden känner jag att jag också vill göra fina grejer till vårt hem. Saker som inte går att köpa för pengar, saker som det är lagt tid och kärlek på och som familjemedlemmarna kanske inte riktigt tänker på men känner.

Tyvärr är jag inte ens hälften så kreativ och konstnärlig (eller bullmammig) som henne, men nåt ska jag väl kunna göra.

En av alla grejer som Jesus har gjort för mig är förresten att han har öppnat mina ögon mer och mer för allt fint från min uppväxt. I rätt många år har jag varit ledsen, arg och besviken över hur saker och ting varit och blivit. Men mer och mer har jag kunnat förlåta och släppa det dåliga och då har jag börjat kunna se det fina och bra bättre. Jag har alltså inte glömt det dåliga men det har fått mindre känslomässigt utrymme. Det är skönt.

Men än har han mycket kvar att göra med mig och mina relationer, den gamle frälsarn. Vissa saker går smidigare än annat och jag är tyvärr trögarbetad på vissa sätt. Som väl är så verkar han aldrig bli trött.

Något annat som är trögarbetat är det här projektet med mormorsrutor som jag tänkte skulle bli en filt. Men nu när jag hållit på ett tag så känner jag att en kudde blir bättre. Och så köper jag ett tjockare och mysigare garn till filten. Så får det bli!

Här är en duk som jag har gjort. Men jag vill inte visa hela då jag ska ge bort den. Jag vill bara visa er lite att här är en handarbetare på G.

Äventyr i Malmö 

I helgen har vi äventyrat lite i Malmö. Och med äventyr menar jag inte att åka gummiflotte nedför en fors eller utforska kloaker utan då menar jag mer äventyr som i att “vi åkte till ett annat län för att det bryter mot vardan”.

Tänk att det bor människor i Malmö.  Riktiga, levande skåningar. Att det bor skåningar i Skåne är en fakta som jag aldrig någonsin ifrågasatt eller tycker är konstig men när man får se det med egna ögon så får teoretisk kunskap som man tar för givet nytt liv och det slår en att här är det normala att vara skåning och här föds nya skåningar varje dag. Varje varje dag nya skåningar. Det är absolut inga konstigheter men ändå väldigt annorlunda mot där jag kommer från där det i princip bara levereras norrlänningar oavsett vilken riktning man kör i tiotals mil. Här räcker det att man åker 10 mil norrut och vips så är det Halläningar som alstras. Eller 10 mil söderut och vips så är man i södra Frankrike. Trots detta är skåningar inte ovanliga, särskilt inte på Sveriges Radio.

Ja vad ska man säga. Man får perspektiv.

En annan sak: Malmö kändes väldigt stort, större än Göteborg. Familjen sa samma sak. Vi alla häpnar när vi tänker på att Malmö är mindre än Göteborg.

Vi besökte i alla fall till exempel reptilhuset och teknikens hus. Jag tog lite bilder men jag är för lat för att lägga upp. Jag kommer nog tyvärr aldrig bli nån storbloggare som lockar läsarna med foton.

Ett av barnen ville ABSOLUT åka till “the turning torso” och se den på nära håll. Själv har jag aldrig hört talas om “turning torso”, jag visste inte att det existerade, än mindre att det skulle kunna vara intressant för ett mellanstadiebarn att åka dit och stå och trampa på parkeringen utanför (det är ett vanligt bostadshus så det är inte lämpligt att gå in).

Frågar man mig så tycker jag att “torso” är ett bland de vidrigaste ord som finns i den svenska vokabulären. Torso nämns aldrig i bra sammanhang utan det nämns bara hos läkaren i samband med obduktion eller i styckmordsfall. Hur kan man vilja döpa någonting som man tycker är vackert till något som innehåller ordet torso? Och hur kan man vilja ha något som heter “turning torso” mitt i sin stora vackra stad? Det kommer jag aldrig kunna förstå. Aldrig att jag spontant skulle vilja bo där eller ha konferenser där och så vidare. Mitt förslag till staden Malmö är att de döper om denna byggnad snarast. Nuvarande namn ger ju tyvärr vibbar om att det är nåt helt sjukt som pågår där. Nånting som skulle få det att vrida sig i bröstkorgen på en om man visste. Typ som bostadshuset i Rosemarys baby.

Nä nästa stad som får för sig att bygga en byggnad och döpa den till nåt i människokroppen: bygg en pelvis!! Pelvis är ett av mina favoritord i hela engelskan. Varför inte twisting pelvis. Gör det och jag kommer att vara jätteglad för att ni läste min blogg och lyssnade på mig.

Jag är i alla fall nöjd över dagsvistelsen i Malmö.

Om jag har någon läsare som är kunnig när det kommer till Malmö så får du gärna träda fram och ge tips på vad en barnfamilj kan hitta på vid nästa besök.

PS. Jesus lever och det som står om honom i Bibeln är sant. Alltså ifall nån glömt. DS.

Serie: The CPR angel

Här har ni lite kladd från mitt anteckningsblock. Det ska föreställa en serie. Jag är osäker på om det är särskilt tydligt vad den handlar om (för mig är det förstås solklart, den handlar om The CPR Angel), men här är den:

20171017_125607973228696-1024x1024

20171017_125612282901478.jpg

20171017_1256181773190986.jpg

20171017_125633312120051.jpg

20171017_125639499137854.jpg

 

Möt högtiden som hade kunnat bli populär i stället för halloween

Som sagt så tycker jag att halloween är obegripligt. Släpper vi in vad som helst bara för att få ha “lite ljus i höstmörkret”? (som en del konstigt nog beskriver halloween som)

Men det leder till en spännande följdtanke: vad annat hade svensken kunna ta till sig som högtid för att “ha nåt att göra mellan sommar och jul”?

Jag tänker… Buskis!!

Hur skulle det här kunna gå till då? Hur skulle samhället och gemene invånare på fullaste allvar kunna släppa in buskis så till den grad att det blir en högtid för vuxna men framförallt för barn? Ja på samma vis som Halloween tänker jag mig.

buskis

Det börjar med att buskisrevy sänds på tv ibland och man därigenom får inblick till denna främmande kultur. 

Det är lite konstigt tycker man men det är som en bilolycka för även fast det är förfärligt så vänder man inte bort blicken. Det är något som lockar och fascinerar. Man undrar hur det är att bo i Falkenberg där buskis varit sed sedan världens grund anlades. Hela bygden där är väl som en enda stor buskisrevy? Man vet inte så mycket och det känns annorlunda, kanske spännande, nästan som en annan värld.

Men mest tycker man att buskis är sanslöst tråkigt och osmakligt och man tänker i princip aldrig på ämnet. Man saknar det inte och man har inget behov av det. Det nämns ibland i förbifarten och ibland ser man någon buskisrevy-skådis gästa bingolottosoffan men mer än så är det inte.

Plötsligt en dag i oktober lägger du märke till hur det säljs brevbärardräkter, prästskrudar och konstapelkostymer i affären.

Bredvid står plastpluntor, guider hur man får till sin halländska, träskor (i plast) och nåt som heter “snålvatten” som gör att man spottar när man pratar. Du fattar ingenting. Är det här buskisattiraljer? Men buskis är ju inte ens roligt det är ju nästan alla överens om? Eller?

Året går. Det blir oktober igen. Folk börjar hålla fester med buskistema. Varför?

Jo, för att butikerna har så många buskisgrejer ute på hyllorna nu och visst, det är plastigt skräp alltihop, men det är så billigt att till och med barn kan ha råd till det med sin veckopeng. På buskisfesterna sitter man vid raggliga altanmöbler, smygsuper och beter sig fumligt med fruntimmer som alla är bitska, fräcka och gifta. Och så gömmer man sig i garderoben eller ett utedass (ett fejk, som man köpt i kartong på Rusta) när “karln i huset kommer hem från jobbet”. Ibland är det en väldigt arg svärmor som kommer på besök. Då gömmer sig även karln i huset inne i pappdasset.  Men inte utan att alla snubblar ut någon gång under kvällen naturligtvis. Festens höjdpunkt every time är när nån snubblar ut ur nånting eller snubblar över huvud taget.

Året går. Det blir oktober. Nu börjar förskolor att göra små häften tillsammans med barnen där man samlar sina bästa fräckisar.

Man bygger också sina egna revykulisser av mjölkkartonger och plötsligt vill alla ungar klä ut sig till präster, lantbrevmän och militärer på permis som går från hus till hus för att “få säj en sup” (alltså få godis). Ibland kommer någon ut från husen och möter barnen genom att jaga dem och skrika saker i stil med “nu har du sänkt kroken i fel pimpelhål!”. Folk börjar köpa scenlampor för att få fram känslan av solig sommardag oavsett väder eller tid på dygnet.

Året går. Nu är butikerna ännu mer fyllda med scenlampor och buskisrekvisita lagom till oktober. Folk som är lite festsugna och allmänt uttråkade ser en självklar ursäkt att hitta på nåt “sköj” i buskisanda. Mammor som suktar efter “lite ljus i höstmörkret” och något nytt pysseltema att arbeta med slår ihop händerna av glädje och skriker så spotten flyger –  efter älgjakten blev det ju några kadaverbitar över och de kan användas som material till spexiga tandproteser för hela familjen!!

elktooth

När ytterligare några år har gått så finns det fortfarande människor som inte har kunnat köpa det här konceptet och som undrar när och hur detta blev en högtid och om det nånsin kommer att få ett välförtjänt slut. För det smög sig liksom bara på. Hur kommer det sig att annars helt sansade vuxna människor väljer att fyllesmyga runt husknutarna utklädda till adjunkter, ömsom skrikpratandes, ömsom slickandes om läpparna? Hur kommer det sig att vanliga Svenssons fotograferar sina små barn bredvid snuskiga gubbar som gör klumpiga närmanden på damer iklädda förkläden, och lägger upp bilderna på instagram? Hur blev något som tidigare var förpassat till repriser på SVTs sämsta tv-sommar-tider plötsligt acceptabelt på öppen gata i oktober?

Buskisrevy på Liseberg springer till exempel stånkande anställda omkring och låtsas dölja obekväma erektioner från gästerna varav de flesta är under 10 år. “Jätteroligt, mina barn älskade det, tack så mycket!! ” skriver helt vanliga äppelkäcka mammor på Lisebergs facebooksida, och Liseberg tar ära i ett hitta på det “bästa humoristiska buskissunket för barn”.

Diskussioner uppstår. Kan man vara en bra förälder även om man nekar sina barn att  “tigga supar” med sina vänner? Blir de inte utanför och mobbade och får men för livet om man nekar dem? Hur förklarar man på ett bra sätt för vännen som vill ta ungarna till “Buskisrevy på Liseberg” att man inte tycker att det är vare sig verkar lämpligt eller kul, utan att vännen blir besviken ända in i sitt innersta och man får rykte om sig att vara en glädjedödare?

Och hur gör man när skolan arrangerar ett disco med temat “brännvin och gubbslem”. Du har hört att någon ska komma utklädd till sexuellt frustrerad rapsbonde till exempel och det oroar dig. Går det att hålla barnet hemma utan att barnet ifråga blir socialt utfryst i skolan? Eller går det att kompromissa? Hur skyddar man sina barn från det värsta av buskissnusket utan att folk tror att man tycker att all sexualitet är något skamligt och att man vill tvinga sina barn från allt som tillhör humor, kreativitet och en normal uppväxt?

Ytterligare nåt år går. De som någon gång orkar ge någon slags öppen kritik mot högtiden “kan inte ta saker och ting med en gnutta salt”. Man får höra att vadå, det är väl inte så farligt. När man nämner de obsceniteter som sker överallt och precis framför småbarn så får man höra att vadå, vissa använder ju faktiskt bara högtiden till att koka “starksaft” och baka små söta “rönkeböllar” under glädje och skratt och det är faktiskt det finaste människor kan göra tillsammans. Vill man att folk ska ha tråkigt i stället? Vill man verkligen folk så illa?
Människor som hör kritiken tycker att det känns som ett hån och ett krokben riktat mot småbarnsfamiljer.

Man får höra att vi BEHÖVER faktiskt en helg där man kan gå all in på alkoholism, kärleksaffärer, sexuellt problematiskt beteende och dåligt omdöme! Ta bara Sir Eddie Meduza* (han har blivit adlad postumt) och hur otroligt folkkär han är i stugorna. Vi svenskar bär uppenbarligen snusk och under bältet-humor inom oss och får vi inte leva ut det lite under Buskisrevyhelgen så kanske vi börjar idka kannibalism i ren och skär frustration och det leder ju till att människor DÖR. En läkare i morgonens tv-soffa bekräftar att Buskisrevyhelgen räddar liv. Malou von Sivers och statsministern gör gemensam sak och går tillsammans ut och berättar i direktsänd media att det är obegripligt hur svenska folket förr över huvud taget kunde hålla ihop sina atomer mellan sommar och jul då det är så jättetrist och jättemörkt – och för en gångs skull är Sveriges feminister och Joakim Lamotte överens. Många ser detta som ett tecken på att vi som samhälle är på väg åt rätt håll. Buskisrevyveckan förlängs därför med sju röda dagar i almanackan och nationalencyklopedin beskriver veckan som det optimala tecknet på att sann frihet äntligen trätt in världen. Socialt inkompetenta konstaplar sätter de som protesterar i fängelser (köpta på Rusta). Kungafamiljen tar avstånd från firandet och monarkin avskaffas. Nu är det inte långt kvar**.

* Sir Eddie Meduza är egentligen långt ifrån buskis men högtiden har efter många år släppt på sådana definitionsfrågor och gränsen för vad som är buskis och vad som bara innehåller alkohol och snusk har helt suddats ut.
** Till domedagen.

——-

Okej jag blev kanske lite carried away där i slutet men annars så tycker jag att det här scenariot beskriver rätt bra hur jag tycker att halloween känns. Några som läser det här kanske tänker att “vadå, det här låter jättebra!!” och det beror i så fall på att det här är en bättre idé än vad halloween är.

Fesenjan och labneh – förslag på vad man kan göra?

Igår åkte vi till Göteborgs Orienthus och handlade efter tips från en kompis. Känner du till Göteborg någorlunda så kanske du redan vet vart det ligger, men vet du inte det så ligger det bredvid det stora Willys och BR leksaker i Gamlestan. Rekommenderas starkt.

Vi köpte en hel del grejer där som vi inte behöver och som inte är nyttiga för vår hälsa, till exempel spännande kakor, godis  och läsk som man vanligtvis inte ser. Men mina största fynd var dessa två *godingar*:

Fesenjan och labneh-bollar! Ska jag berätta nåt lite småkul?

Igår läste jag och barnen en biografi där huvudpersonen berättade om när han ville finna sina vänner på en enorm festlighet. Han hade inte mött vännerna sen han var pojke så han visste inte hur de såg ut eller om de ens var där, så han bad till Gud att få hjälp att hitta vännerna. Då uppenbarade sig strimmor på himlen för honom och när han följde strimmorna så fann han sina vänner. TADA.

Anyways.

Igår ville jag verkligen verkligen hitta fesenjan på butiken men butiken är rätt stor, hyllorna välfyllda och jag hade ingen aning om hur en fesenjanförpackning skulle kunna tänkas se ut. Jag åt det en gång för ca åtta år sen och det är liksom min enda erfarenhet. Med biografin nära till minnes så sa jag tyst för mig själv till Gud att “vill du att jag ska hitta fesenjan så för mig till rätt hylla”. Det tog nog inte mer än en minut så stod jag öga mot öga med burkarna som ni ser till höger på bild. Glädjens tid!

Men nu över till min fråga till er: 

Har ni tips på hur jag kan använda produkterna som jag inköpt? Hur tillagar jag till exempel kycklingen som bäst till fesenjan-stuvningen? Har ni nåt roligt tips eller bra salladsrecept till labneh? Please berätta allt ni vet och kom gärna med fler tips.