Facebook – ett obehagligt och känsloutsugande monster

Jag skrev i förra inlägget om hur jag funderar kring att lämna facebook helt och jag vet jag vet, det här med att ”lämna facebook” har nästan blivit ett slagord som var och varannan facebookanvändare slänger sig med lite då och då utan att göra allvar av det. Många pausar facebook, även jag har gjort det flera gånger, för att sen återkomma när pausen är över.

radera facebook

Jag har alltid kommit tillbaka eftersom jag mitt bland alla nackdelar har sett så många fördelar. Där har jag kunnat dela länkar som jag tycker är viktiga (till exempel till min blogg ho ho ho) och där har jag tänkt att jag också kan ta tempen på min omvärld och bekantskapskrets för att se vad människor gör och vad de diskuterar. Jag har också inbillat mig att med facebook så håller jag kontakt med släkt och vänner.

Men jag tror att facebook har motsatt effekt. Visst jag kan dela länkar och tankar. Men jag tror att facebook mer och mer är en exeptionellt dålig plats för att ta tempen på omvärlden och när det kommer till att underhålla sitt sociala liv så är facebook förmodligen sämst.

Nyligen läste jag det här reportaget i Aftonbladet som på ett enkelt sätt (och med illustrationer!) beskriver hur Donald Trumps valkommitté använde sig av Facebook i presidentvalet. Det hela ger en liten smak om hur makthavare genom dessa tjänster kan manipulera de de vill, dit de vill, på ett sätt som dessutom kan upplevas som både behagligt, praktiskt och ”användarvänligt”.

Och jag finner det hela mycket frånstötande.

Man behöver inte vara konspirationsteoretiker (och för all del så är jag det med) för att känna att oboy, det här är inte bra.

Jag känner också att facebookfeeden gör mig känslomässigt störd och avtrubbad på ett sätt som jag verkligen hatar. 

Ni vet hur det kan vara när man scrollar i feeden.

  1. Det dyker det upp ett klipp på en gubbe som dansar salsa med sin hund. Hunden gör rytmiska höftrörelser till ”mexikansk musik” och det är jättegulligt. Man gillar. Man scrollar vidare.
  2. Nästa grej är ett inslag om trafficking och kvinnor och barn som säljs som sexslavar någonstans. En ung kvinna berättar med glasartad blick hur hon blev såld av sina egna föräldrar och sedan våldtagen upp emot 40 gånger varje natt. Man ser klippet klart. Empatisk som man är så har man gråtklumpen i halsen för de här stackars människorna. Man gillar inlägget. Scrollar vidare.
  3. Nästa grej är ett klipp där någon har klippt ihop de bästa scenerna från tv-serien The Office. Man tittar. Det är kul. Man gillar.
  4. Nästa klipp: ett dött barn ligger på en strand i Turkiet.

Och så fortsätter det så här. Skoj och allvar, skratt och gråt, blandat gränslöst på ett helt smaklöst sätt.

emotionalpervertedfacebook

Och jag känner personligen att det här gör något med mitt känsloliv som jag verkligen inte vill. Ska jag beskriva det med ett ord så väljer jag nog ordet perverst. Och jag vill inte ha perverst.

Jag är en kännande empatisk människa som de flesta är. Jag tycker om att jag kan känna och att jag har nerver inombords som gör att jag bryr mig. Jag vill värna om det här. Jag vill ta hand om det. Och det tror inte jag att jag gör genom att stoppa in och investera mitt känsloliv i denna cyniska och manipulativa onlineapparat som knådar och sticker och drar i det för att sen sälja det till vemhelst som vill ha det och som har råd.

Jag vill bry mig. Men jag vill inte bry mig på det sätt som facebook stimulerar mig till – några minuter i taget på nya saker hela tiden.

Ändå tvekar jag. Jag tvekar för att jag vet att jag är bra på sociala medier. Jag vet att jag inte skryter när jag säger att jag är bättre på sociala medier än de flesta. Och jag tror att om Gud vill så kan han nå en hel del människor genom mig och de sociala medier jag är medlem på. Men är det det han vill? Vad vill han att jag ska göra?

Jag vill inte göra något förhastat och radera något som är tänkt att användas innan jag fått svar. Så jag har inte raderat något än fastän jag egentligen vill. Tills vidare har jag pausat facebook och twitter. Jag postar inte längre på instagram (men har skapat ett privat konto som bara är för det direkta fåtalet) och jag är inaktiv på Snapchat.

Hur tänker ni andra kring det här? Hur tycker ni att facebook och liknande sociala medier känns? Hur mår ni när ni är online? Hur påverkar det er och livet runtomkring? Och sist men absolut inte minst: hur tänker ni kring hur informationen som Facebook samlar upp om er används/kan användas? 

11 åsikt på “Facebook – ett obehagligt och känsloutsugande monster

  • 5 oktober, 2017 kl 20:57
    Permalink

    Jag har aldrig haft några sociala medier förutom Facebook och jag lämnade detta för ett år sedan (men jag kunde ändå behålla Messenger av ngn anledning, vilket är smidigt 😊).
    Jag gick ur för att jag kände mig beroende. Det var FB som styrde mig och inte jag som styrde FB och jag gillade inte det. Ofta tänkte jag att jag bara skulle titta lite snabbt för att se om någon skrivit något men sedan satt jag ändå där och scrollade på plattan jättelänge och kollade på tramsiga filmer om katter mm. Och om jag själv gjorde ett inlägg kollade jag jätteofta för att se om någon hade kommenterat eller lajkat. Snacka om slöseri med tid. Tyvärr är det bra information som man går miste om när man inte är med, vissa organisationer mm använder FB istället för hemsida. Men för mig var det ändå inte värt att bara kvar, det känns verkligen som en lättnad att ha gått ur. I och för sig är jag ändå ute på nätet och följer bloggar (t.ex din 😊) och vissa You Tube kanaler men det blir ändå inte på samma sätt (tror jag i alla fall 😄).

    Svara
  • 5 oktober, 2017 kl 21:44
    Permalink

    Det är intressanta tankar och väldigt aktuella för mig, eftersom jag är frekvent användare av Facebook. Jag har dock aldrig funderat på att sluta, men borde tänka lite mer på det här du beskriver. Jag känner igen det, och kan hålla med om känslan perverst. Det du skriver får mig att tänka att jag borde vara mer på min vakt och ta hand om mig mer.
    Däremot tycker jag att det ger mer kontakt med vänner och bekanta, på ett sätt som skulle vara svårt att ha annars.

    Svara
  • 6 oktober, 2017 kl 20:12
    Permalink

    Du är alltid klokast i världen!!! <3 <3 Så välformulerat. Och sjukt roligt illustrerat (du vet att du är min favoritkomiker). Men det riktigt jobbiga är att Facebook ÄR ett bra sätt att hålla kontakt med folk. Åtminstone om man inte har smartphone. Då blir Facebook det "enda" sättet att ha snabba chat-kontakter osv (alla finns ju på fb liksom). Men problemet är ju att man (jag) ba "nu ska jag kolla min mejl på fb" och sen fastnar man i alla fall i alla de där roliga memsen. <3 <3

    Svara
    • 6 oktober, 2017 kl 21:28
      Permalink

      äsch den här gamla trasan 😉 tack 🙂 Facebook vore ett jättebra sätt att hålla kontakt med folk OM det inte vore för alla megasuper-distraherande moment och OM det inte vore ett så behagligt bekvämt invaggande obehagligt effektivt cyniskt och lömskt spion-monster. Nu har jag pausat Facebook men har kvar messenger och då hamnar det plötsligt på en mkt bättre nivå. Men då blir det ju också precis som en sms-tjänst 🙂

      Svara
  • 9 oktober, 2017 kl 10:26
    Permalink

    Du har rätt i mycket här, jag använder det mest för det som uppbygger i tron, som till exempel att ta del av grupper som delar bibelord och tankar däromkring, med mera. Är även med i en annan grupp som handlar om villoläror inom kristenheten som jag tycker är bra.

    Angående informationen de samlar in så hoppas jag att de kan läsa det vi skriver om evangeliet och bli frälsta, men visst, det har en stor negativ sida. Det är mycket sådant nuförtiden, till exempel operativsystemet Windows 10 är en riktig superspion.

    Men just nu känner jag att Facebook behövs, fördelarna är fler än nackdelarna – än så länge. Så länge jag känner mig manad av Gud…min vilja och mina känslor är mindre viktiga. Förr använde jag Facebook mycket för att nå ut om min omvändelse till de människor jag ”känt” tidigare i mitt liv, vilket överlag inte togs emot, som vanligt. Men, nu upplever jag mer att det är för uppbyggelsen av Kristi kropp.

    Svara
    • 16 oktober, 2017 kl 21:55
      Permalink

      Jag tycker att din vilja och dina känslor är minst lika viktiga som vad Gud vill. Ta vara på dig själv! Kram

      Svara
      • 16 oktober, 2017 kl 23:01
        Permalink

        Ingen älskar oss och vill oss så väl som Gud vill, och ingen ser och vet så mycket som han gör. Så jag sätter därför gärna hans vilja högst, eller jag strävar efter det i varje fall. Han tar vara på oss jättebra. Men jag förstår att du menar med största omtänksamhet när du skriver så och det uppskattas 🙂

        Svara
  • 9 oktober, 2017 kl 14:35
    Permalink

    Vill verkligen slå ett slag för att AVFÖLJA sidor, vänner och grupper. Antingen allt, så att man inte får något flöde alls på startsidan och aktivt måste välja vad man vill titta på, eller så avföljer man det mesta men behåller det man vet att man vill se. Nu går jag i och för sig ofta in på mina vänners sidor ändå men när jag fortfarande hade kvar flödet så hade jag svårt att inte kolla igenom ALLT som jag inte redan sett. Och då var det jätteskönt att bara få bort alltihop. Såklart får man sluta använda sociala medier om man vill det, men ofta har folk såna argument som “folk visar bara upp sina perfekta liv”, dvs sådant som faktiskt är ganska lättåtgärdat. Man kan välja vad man vill se. Nu går ju inte alla dina “problem” med facebook att åtgärda genom att ta bort flödet, tycker du har väldigt kloka tankar och jag har tyvärr inget riktigt bra svar på hur jag tänker kring allt, men detta kan ju faktiskt vara en början i alla fall 🙂

    Svara
  • 16 oktober, 2017 kl 21:52
    Permalink

    Jag har bara haft FB under två korta perioder. Jag har avslutat dessa perioder ganska omgående för jag tycker att det är obehagligt att de samlar in info om en och att de tydligen äger bilderna man lägger upp (även på instagram och snapchat, läste jag nyss). Jag har hela tiden tänkt att när ”fel” person får tag i detta så är det inte bra. Alltså i allt det som folk lagt upp. Vi delar med oss för mycket av oss själva, tycker jag!

    Mina enda sociala medier är bloggar. Jag läser några stycken och har nu börjat skriva en själv. Det tycker jag är trevligt. Visst – där delar man också med sig av massa info om en själv, men jag tycker att det är mer meningsfullt att läsa om några okända människor och följa dem (lära känna dem, på ett sätt), än att bara få upp ett enormt långt flöde av en salig blandning som du beskriver!

    Hälsningar, din gamla bloggläsare som en gång var till Latikberg för att kolla var du kom från… hehe

    Svara
    • 16 oktober, 2017 kl 22:37
      Permalink

      Just ja, du åkte till Latikberg!! Så himla roligt. Åh, går inte en dag utan att jag tänker på den där byn. Ibland kan jag längta efter att få andas luften där 🙂

      Gällande insamlandet av informationen så gillar jag inte hur de använder informationen för att kunna manipulera och blidka en rätt in i den fålla de vill ha en i. De typ bäddar och gör det behagligt för en på ett sjukt förrädiskt sätt. Man tänker ju att kontroll ska vara obehaglig och tvångsmässig men kontroll kan också vara att bli matad, belönad och underhållen.
      Vi befinner oss i en märklig tid och konstigare lär det bli.

      Svara
  • 4 november, 2017 kl 16:47
    Permalink

    Jag använder det för att följa sidor som Sveriges radio Ekot, Krisinformation, några yrkesrelaterade sidor m.fl. och tittar inte så mycket informationen i flödet dvs. jag “scrollar” sällan. Sedan har jag prioriterat sidor som dessa så att favoritsidorna visas först. Jag har dessutom några grupper som jag följer sporadiskt. Jag har inte Facebook i mobilen så jag kör från datorn. Dina illustrationer är mitt i prick, det var därför jag omorganiserade så jag fick Sveriges Radio Ekot m.fl. att alltid visas först!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *