Dagens äventyr: Böda sand #trampbåtar #semester

Idag for vi till den milsvida vita sandstranden Böda sand och hyrde en trampbåt för hela familjen. Det var som att återuppleva trampbåtarna på Lycksele djurpark igen fast i ett hav. 

Jag blev snabbt sjösjuk och även orolig att jag skulle behöva att eventuellt gå på toa med inte ett dass så långt ögat kunde se. Men det låtsades jag inte om. Inget fick störa upplevelsen! 

Jag och J och barnen turades om att svettas vid pedalerna. Det var underbart. Förutom att jag blev lätt spyfärdig av vågornas vågade våg m och lite ängslig över att inte veta var närmsta toa låg (sånt oroar alltid mig Mvh knappnålsblåsan) så var det som att vara i paradiset. 

Sedan gick vi till hundbadet och jag tänkte att gör jag på mig i vattnet här… så kan man alltid skylla på nån glosögd golden retriever. Och då kände jag mig lugn över den saken. Men så långt behövde det aldrig gå. Inte ens nära.  *två tummen upp-emojis*. 

Böda sand hade mkt folk MEN det fanns gott om sand till alla ändå så jag ger stranden högt betyg. J säger att Böda sand är ”känt från tv” (lite som Ullared?) och det kan jag förstå även om jag aldrig hört talas om det tidigare. Minuspoäng var att hunddelen låg belägen längst bort. 

Jag tog ingen bild på stranden eftersom det är lamt att ta med sig kameran på såna ställen, så jag redigerade ett foto som jag nu skäms lite och känner mig tveksam inför. 


Jag ser ut som en osalig ande som svävar över Böda sand och ger folk soleksem och munherpes och orsakar vattenskoterolyckor. 🙁

Just nu sitter jag i bilen med min son. Han läser Kalle anka-pocket och jag funderar på nästa drag. Promenad? Eller lägga mig i tältet? Gå till stranden och dippa fötterna? Ringa en vän? #semester

Och vet ni vad. 

Jag är ju rädd för havets egna snorhosta – dvs maneter – men eftersom det är så många här så har jag näst intill fått kbt-terapi och kommit över min rädsla. Det går inte att vara i vattnet utan att få manet mellan tårna. Jag är inte botad men jag orkar inte rulla runt av obehag varje gång en manet snuddar vid benen. Hurraw!

Dock har jag inte doppat mig och tagit simtag. Alldeles för kallt. Och fullt med maneter. 

I morgon blir det äventyr på vattenland. Men kanske, kanske att jag slipper följa med hehe. Vi får se. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *