Häxmammor och påven. Såhär svarade folk på några polls:

I helgen hittade jag åt poll-knappen på twitter. Jag har egentligen sett den förr men har alltid tänkt att polls är störiga så jag har blundat och sett åt ett annat håll. Men i helgen släppte jag den inställningen helt.

Jag kan inte påstå att jag valde frågorna med omsorg men bortsett från det så ställde jag bra frågor.

poll1

Kommentar: När folk ska välja mamma så vill de ha Elsa från Disneys Frost. Det är bara att anta att folk inte vet vilka krafter det är som ligger bakom prinsesshäxors förmågor! Hagar kom sist. Antagligen tycker inte folk om tanken om att förskjutas från sin far och drivas ut i öknen och nästan törsta till döds i solen.
Själv hade jag valt: Hagar. Det är ju inte hennes fel att hon blev utnyttjad som barnaföderska och sedan förskjuten. Hon verkar ha varit en toppenmamma och hon fick ju dessutom hjälp även fast det såg riktigt pissigt ut där ett tag.

poll2

Kommentar: Här valde jag tre låtar som jag tycker är rent vidriga och så en älskad psalm. Så föga förvånande vann psalmen. Det som förvånar mig är att hela 33% skulle välja 59th street med Simon & Garfunkel?!?? Men kanske gillar folk att tortera sig själva med män som  are ”feeling groovy”… ”Darada da da da da…. feeling groovy”. Jag ser det som ett tecken på att vi lever i yttersta tiden. Men eloge till alla som hatar Kokomo.
Hade själv valt: Måne och sol så klart.

poll3

Kommentar: När det kommer till att ta kändisar till mormors begravning så vann oscarsvinnaren Jennifer Lawrence ganska stort. Jag såg henne gråta i filmen ”The Passangers” häromdan och det var väldigt trovärdigt. Så även om hon inte kände ens mormor så kan hon säkert tillföra nåt på begravningen.
Jag hade själv valt: En dos från fragglarna. Är i CHOCK!! för att inte fler valde detta.

poll4

Kommentarer: Jag är inte så himla bra på vad olika kristna samfund och rörelser heter , men det verkar som att de allra flesta helst hade velat vara katoliker? Det tycker jag är konstigt då jag personligen tycker att katolska kyrkan är jätteobehaglig (obs gäller definitivt inte enskilda medlemmar obs obs).
Jag själv hade valt: Det här är en mkt svår fråga för jag har inte riktigt hunnit lära mig skillnaderna mellan de flesta rörelser.  Men väljer nog ”Annan kristen rörelse-vän” för det finns mer att välja på där (antar jag) men tror att de flesta struntar i vad rörelsen heter så länge Jesus är i centrum.

Jag kände mig otroligt stark #behemot #antiklimax

Senaste veckan har barnen varit hos sin farmor och det har inneburit att jag har haft väldigt mycket egentid.

Portioner av den egentiden har jag använt till långa promenader.

Det har varit väldigt härligt och jag måste säga att jag har känt mig väldigt stark när jag har varit på dessa strövarstråt (obs: strövarstråt inte rövarstråt).

Det låter kanske lite ”skrytigt” men jag har känt mig väldigt stark den gångna veckan. Jag har känt stabilitet och uthållighet i lår, mage, kanske inte armar, kanske inte bröst och nacke och axlar, men kanske rygg.. Kort och gott har jag varit imponerad av min förmåga att ta mig framåt på vägen utan att rasa ihop som ett plockepinn. Promenaderna har varit som att åka en riktigt långsam moped med två avlånga köttstycken i stället för hjul.

Jag har inte kunnat låta bli att STARKT kunna relatera till beskrivningen av Behemot. Behemot är en stor och mycket massiv varelse som beskrivs i boken om Job i Bibeln.  Så här står det bland annat:

”Se Behemot, som jag har skapat liksom dig. Han lever av gräs som en oxe. Se kraften i hans länder och styrkan i hans buks muskler. Han bär sin svans så styv som en ceder, senorna i hans lår är väl sammanvävda. Hans benpipor är som rör av koppar, benen liknar järnstänger.

Hade det inte varit för det där med att han äter gräs och har en svans som en ceder så hade jag relaterat till punkt och pricka.

 

Igår var ännu en dag med egentid och jag rustade mig upp för att gå ut igen. Jag tänkte att jag kanske inte går så långt just idag men att jag kan ju gå till ica och köpa typ korv och en läsk eller nåt i alla fall.

Men vad hände? Jo,  det tog inte så länge förrän ”Behemot” förstod att hon hade fått väldigt ont i högra höften. Antagligen på grund av överansträngning. Det gjorde såpass ont att jag var tvungen att vända efter 200 meter och gå tillbaka hem igen utan korv.

 

Och det, mina damer och herrar, var den dagens antiklimax.

Idag är en ny dag och det är mycket mycket bättre i höften nu men jag har fortfarande lite ont.

behemethoft

Det tvistas lite om vad Behemot var för nåt. Några tror att han var en flodhäst medan andra är ganska övertygade om att han var nåt som utgått från sortimentet.

Hur jag skulle ha valt bort kronprinsessan Victorias klänning i tre effektiva steg

Vår fina kronprinsessa Victoria har fyllt 40 år och det tycker jag är värt att fira, även fast jag inte känner henne och är ointresserad av att ens ta ställning monarki-frågan.

Till sin födelsedag åkte hon omkring genom Stockholm i nån öppen droska om jag inte missförstått det helt och från den vinkade hon åt människor så att de blev glada. Klädd var hon i en underbar klänning täckt med rosa blommor.

vickysdressBilden lånad från Damernas

Och även fast jag tycker att klänningen är fin så ska jag berätta hur jag hade valt bort köpet av den i tre effektiva steg:

  1. Först hade jag tittat på prislappen. Jag vet inte vad klänningen kostade men jag har en känsla av att jag personligen skulle ha valt bort den efter en titt på prislappen.
  2. Hade inte prislappen avskräckt mig totalt så hade jag tittat på tvättrådet och förmodligen så hade tvättrådet fått mig att lägga ifrån mig klänningen som vore den av skållhett järn. Se på det skira tyget. Se på alla de där fladdriga blombladen. Inte ens en tvättpåse och en skontvätt kan rädda denna klänning från tvättmaskinens fasor.
  3. När jag skådade blombladen närmre så hade jag upptäckt att det inte alls rör sig om blommor utan om fjärilar. Är inte fjärilar bara äckliga insekter? Vidriga leddjur med skelettet utanpå? Det tycker jag. Fjärilar är som ett Guds ironiska skämt. Jag undviker fjärilar.

 

Att konprinsessan Victoria inte blev avskräckt av de här faktorerna anser jag tyder på att hon både lever och tänker annorlunda mot vad jag gör. För mig hade klänningen varit helt fel. Men för henne var den helt rätt, vilket syns, för hon verkligen strålade i den.

Kronprinsessan Victoria, om du läser detta så vill jag bara säga grattis i efterskott på 40-årsdagen. Gud bevare dig och din söta familj!

 

Jag är inte så förtjust i kristen musik

Jag vet inte vad jag tycker om kristen musik rent lyssna-på-hemma-från-Spotify-mässigt. Hittills har jag inte hittat nåt som jag orkar lyssna på en längre stund. Föredrar tystnad ungefär 9 gånger av 10. Särskilt stilar som Hillsong och andra ”moderna sound” är inräknat i detta.

När jag väl lyssnar så är det för att det är texterna som jag vill åt. Kristna sångtexter talar till mig på ett sätt som andra texter inte har kunnat göra. Me loves it. Men lyssna för att det rent musikaliskt låter intressant och bra?… alltså, många av mina kristna favoritlåtar finns bara som typ ”tre vänner och femton församlingsmedlemmar jammar loss med spontana utrop”-versioner och det kan funka ibland som nåt slags nödsnöre men inte som något som jag vill lyssna på för att jag faktiskt tycker att det låter bra.

Jag förstår nu varför nästan alla kristna är musikaliska och spelar egna instrument och sjunger ljuvligt på egen hand. Det är en överlevnadsstrategi.

Å andra sidan behöver inte det här vara något negativt. Gud vet att om jag njöt av kristen musik från datorn så skulle jag aldrig söka mig till lovsång utanför hemmet. Då skulle jag stänga in mig i hemmet och stanna där så länge som toaletten fungerar (jag tycker att det är jätteviktigt med närhet till en fungerande toalett).

I och för sig så gäller mitt relativa ointresse för att lyssna på musik inte bara kristen musik. Jag är inte särskilt intresserad av att lyssna på nån musik över huvud taget. Visst kan jag lyssna någon stund då och då men skönast är nog tystnaden. Im a big fan of tystnad.

Musik stör ofta rätt mycket. Skulle jag välja mellan att se nåt på tv där nån superpoppis och rivig artist skulle sjunga och dansa sina mest medryckande superhits, låt säga.. Beyonce, eller ett program där hon står bunden helt tyst och stilla som Hannibal Lecter i När lammen tystnar så skulle jag helt klart välja det senare. Fast ändå inte, eftersom det vore obehagligt.

hannibalbeybey

Beyoncé det här var ingen bra idé

Samtidigt tänker jag att jag nog har missat mycket lyssningsbar kristen musik eftersom jag såpass nyligen blev kristen. Ta tex kristen acid-rock från 70-talet. Var är den? Den måste ju finnas. Inte för att jag är så förtjust i acid-rock från 70-talet men ändå. Den måste finnas och jag har missat den! Min poäng är att jag bara har skrapat på ytan på en hel genre och att det egentligen kan vara lite förhastat att säga att jag inte är så förtjust i kristen musik lyssna-på-sotify-mässigt, när det är så mycket som jag inte ens vet om existerar.

Så nån dag kanske jag ångrar mig. Då säger jag kanske: wow, jag älskar kristen musik på spotify. Den är verkligen bra, det bästa jag nånsin hört.

Men idag är inte den dagen.

Tur att mitt intresse för att lyssna på spotify inte är viktig för min relation till Gud.

Kanske dags att lära sig spela gitarr och sjunga härligt.

För när man sjunger *LIVE* till Gud så är typ nästan all kristen musik plötsligt bra eller åtminstone okej. Kanske gör sig musik till en levande Gud bäst när den är levande? Dunno. Känns logiskt i och för sig.

Jag ville ta bort mina ärr

När jag var tonåring så skar jag mig själv. Jag var så maktlös inför det som jag bar på men behövde göra nånting för att få ut det onda som fanns inom mig. Låt mig säga att det inte fungerade.

Idag har jag rätt stora ärr på ovan- och undersidan armen, och även fast jag inte direkt har gjort nåt för att dölja dem (är alldeles för lat för att orka hålla på att dölja ärr) så har jag under alla de här åren skämts för dem. Jag har avskytt när folk har frågat vad som har hänt med min arm. Som tur är så har det inte hänt så ofta.

I somras slog tanken mig att nu när jag är frisk från min depression och jag även har ett jobb så har jag ju faktiskt råd att reducera ärren avsevärt på en klinik. Kanske skulle jag till och med kunna bli av med dem?

Tanken gladde mig. Tänk att Jesus har gjort mig frisk så att jag skulle kunna ta bort mina ärr! Hurra! Den Gud har gjort fri den är sannerligen fri, tänkte jag.

Men så avbröts jag av en röst som sa, mjukt men bestämt: 

– Sonja. Du ska ha kvar ärren. 

Jag stannade upp för det är vad man gör när sånt här händer, och då såg jag i mitt inre Jesus ärr efter det att han hängt på korset. Jag såg hur människor, efter det att han återuppstått, sökte efter hans ärr för att se att det verkligen var han.

Thomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen hade inte varit med dem när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren.” Men han svarade dem:

”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro.” 

Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.” Sedan sade han till Thomas: ”Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!”  Thomas svarade honom: ”Min Herre och min Gud!” Jesus sade till honom: ”Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser.” Joh 24-29

Jag förstod då att jag inte kommer att behöva uppsöka någon klinik. Jag insåg att bara ärren i sig själva är ett vittne om att jag är jag och på vad Jesus har befriat mig från.

För första gången sen ärren blev till så såg jag på dem och tyckte att de såg vackra ut, och i stället för besvärad så blev jag glad och varm inombords. Allt det här hände inom loppet av jag vet inte hur länge, men några minuter. Ärr som jag burit i minst 15 år och inte gillat en enda dag under den tiden blev som nya för mig.

Guds ord helar, förvandlar, befriar och sätter saker och ting i ett helt nytt ljus. Den Gud har gjort fri, den är sannerligen fri.

Någon dag efteråt, kanske var det till och med dagen efter, så frågade en tjej mig vad som hänt med min arm. Jag berättade väldigt kort och koncist om hur ledsen jag varit av att ha vuxit upp i ett trasigt hem och hur Jesus befriat mig från en smärta som genomsyrat hela mitt liv och att jag mår mycket bättre nu. Det var väldigt odramatiskt att berätta. Ingen har frågat något om mina ärr efter det, och det här var snart ett år sen. Jag undrar ibland om det kanske var meningen att jag skulle berätta just för henne. God knows.

img_2831

 

Har du som läser bloggen varit med om något liknande? Skriv gärna och berätta i kommentarerna!

Jag är tydligen inte ensam med min tatuering längre

Jag såg en serie på Netflix och plötsligt dyker det upp en våldsam och alkoholiserad styvfar med en likadan tatuering som mig! Första gången jag ser att någon har det. #inteensam

Jag skaffade den när jag var yngre än vad jag är idag. Jag ville ha en fin och vänlig tatuering som gör människor glada. Jag ville ha en tatuering som jag inte skulle kunna ångra. He he.