Varning: Hypnos och andliga ”guider”

Jag såg att den populära youtubaren Therese Lindgren har gått till en hypnotisör.

I klippet berättar Therese Lindgren att hon har hypnos på en ”bucket list” över grejer som hon vill göra under 2017. Det är ganska tydligt att hon ser hypnos en rolig och spännande grej, typ som att gå på maskerad utklädd till Cher eller liknande.

Jag blir illa till mods av att se klippet för det känns som att bevittna en form av övergrepp. Ja jag vet att det är starkt uttryckt och jag ska försöka förklara varför jag känner så.

Hypnotisören öppnar upp henne för en ”guide” – men vem är guiden?

I klippet får vi först se Lindgren försättas i det tillstånd som kännetecknar hypnos.

Kort efter det introducerar hypnotisören henne för vad hon kallar för ”guide” och hon berättar för Lindgren att guiden är ”någon som är där för att hjälpa dig vidare”.

Therese Lindgren ställer, åtminstone såvitt man kan se i videon, inga följdfrågor på vem den här guiden kan tänkas vara. Kanske är det tänkt att man ska ta för givet att det är hennes fantasier för hennes undermedvetna är det i alla fall inte (då ”guiden” senare ombeds justera saker i just det undermedvetna).

Jag vet inte hur hypnotisören själv tänker kring vad hon gör – förmodligen fick hon nån skinntorr förklaring under sin utbildning om vad ”guider” är och varför de är effektiva. Men det jag ser är att hypnotisören utför en andlig praktik där hon vägleder Therese Lindgren till att öppna sitt sinne för något som adresseras som nåt separat från både hennes medvetande och undermedvetna.

Men inte nog med det. När sessionen är slut så säger hypnotisören att ”guiden” har ”en samling medarbetare” som ska ”justera det som behöver justeras” i Therese Lindgrens undermedvetna. Så nu har hon alltså inte bara bjudit in en ”guide”, utan hon accepterar inträde för ”en samling medarbetare” också.

Spontan tanke: hur är det tänkt att man ska få ro i sinnet med så många inbjudna?

minions11Observera: jag *AVSKYR* minionerna

För det är precis som hypnotisören själv säger i slutet av klippet – att det handlar om frivillighet. Genom att acceptera det hypnotisören instruerar henne så tillåter Lindgren det. ”Guiden” tillåts en plats i hennes innersta.

Jag undrar bara om Lindgren har fått så särdeles schyssta förutsättningar för att avbryta, då hypnos kraftigt minskar en människas förmåga till att kritsikt bearbeta information. För att inte tala om att situationen är väldigt utsatt och sårbar på fler än ett sätt.

Tillåtelse är i alla fall en väldigt viktig andlig princip.

Men vad som är kännetecknande för de onda makterna är dock att de gärna tar bakvägen och ljuger sig in i en människa genom olika typer av manipulation, illusioner, täckmantlar, slöjridåer och vilseledande information (exempelvis idéer som att andar inte finns och att andliga praktiker är oandliga).

Kännetecknande för Jesus däremot är att han inte kommer in förrän vi frivilligt och medvetet verkligen vill ha just honom hos oss och frivilligt kallar på just hans namn för att vi vill höra just hans röst.

joh1013Ni kan läsa mer om att vara Guds får här

 

Jag har egen erfarenhet av att luras av sånt här

Jag har egen erfarenhet av det här, och det var vad som höll på att knuffa mig över kanten och faktiskt ta död på mig. I mitt fall var det inte hypnos som det handlade om utan i mitt fall var det var en synsk person som berättade för mig om någon som var med mig som kallade sig för min ”bror”. På den tiden (2015) ansåg jag att saker av det här slaget var roligt, nyttigt, spännande och liksom naturligt och helt på sin plats, så jag accepterade glatt att denna ”bror” skulle få fortsätta följa mig.

Men snart började saker och ting bli otrevliga. Det var ingen ”bror” som jag släppt in, det var något helt annat. Jag tänker inte dra hela historien nu men jag kan berätta mer om det här i något annat inlägg om det finns intresse.

Det här är i alla fall inga oskyldiga saker utan det kan få allvarliga konsekvenser på ens liv och mående, så ska man praktisera sånt här så tycker jag att man ska överväga det väldigt noga (och bäst vore att inte göra det alls).

Är all hypnos dålig?

Inte vet jag. Jag vet inte allt som ingår under begreppet ”hypnos”. Men hypnosen som jag såg i detta videoklipp var fett obehaglig. Ser hypnos generellt ut som i klippet så är det maskerad andekommunikation, utformad på ett sådant sätt att även människor som gärna kallar sin världsbild för ”rationell” kan godta det.

Och vad exakt är det som de här ”medarbetarna” har fått tillåtelse att justera? Det ”som behövs” säger hypnotisören, men vad betyder det ens? Vem bestämmer vad det är som behövs? Therese Lindgren själv? Men varför gjorde hon inte det förut då? Varför krävs det en hypnotisör med släpig och trött röst innan ”guiden” tar sig i kragen och work some magic?

Sen instruerar hypnotisören Lindgren att tillåta sig att känna glädjen och tryggheten inom sig själv. Vadå tillåta sig? Hypnotisören får det att låta som att Lindgren har en massa glädje och trygghet drällande inom sig, och att det bara är att tillåta sig att känna den. Och det påminner mig om det skoningslösa ”välj glädje”-tänket som finns lite överallt idag. Varningsklockorna ringer.

Och huruvida hypnos ”hjälper” eller inte tycker inte jag är något vidare att gå på, för saker är inte per automatik bra för helheten bara för att det märkbart visar resultat i en specifik del.

”Guider” är ett vida känt begrepp inom andliga kretsar

Som jag ser det så förmedlar hypnotisören en andlig praktik fast på ett ”oandligt” sätt. För det här med ”guider” som verkar i det inre är sannerligen ingenting nytt för människor som har koll på andliga praktiker. Det här är något som har funnits i tusentals år och som praktiseras friskt än idag och säkert på fler än ett ställe i den stad där du bor.

Och eftersom den andliga världen är verklig, finns på riktigt och på riktigt påverkar hur vi fungerar i tillvaron så är jag inte ett dugg förvånad över att nån läkare, nån gång i historien, har sett hur kommunikation med andar på riktigt påverkar hur människor tänker, lever och mår.

Men för att få andliga praktiker gångbara i en oandlig kultur så måste man förstås först ge dem oandliga förklaringsmodeller med oandliga ord så att även oandliga människor kan köpa och praktisera det.

psykiatriskande

Samma har skett med exempelvis yoga

Skriver för att förhindra att folk tar förhastade beslut

Jag skriver det här för att jag tycker att det vore bra om färre tog sig vatten över huvudet när det kommer till sånt här. Jag vill inte att nån ska behöva gå igenom det jag var tvungen att gå igenom på grund av min okunskap, naivitet och dumdristiga nyfikenhet.

Okunskap kan sätta en i all möjlig typ av skit. Särskilt andligt lagda människor har lätt att hamna hos medium, spådamer och allmänna ockultister eftersom man så lätt tror att de är de enda som bekräftar att det finns mer än vad ögonen kan se, och att man inte är helt knäpp.

Den andra stora riskgruppen är just såna som inte tar andlighet på allvar utan ser det som ”en kul grej”.

Gör egna efterforskningar innan ni låter någon hypnotisera eller spå er eller liknande. Se gärna över kristna källor, särskilt du som är intresserad av den andliga aspekten av saker. Självklart kan ni komma till en helt annan slutsats. Många gör det. Tyvärr.

Jag tycker i alla fall att ju större allvar man tar detta på, desto bättre. Vi är ganska många som måste leva med vad vi har inombords så att säga.

Finns inga goda ”andliga guider” och de ”döda närstående” är inte döda närstående

Jag vet att en del som faktiskt tror på andar tror att det finns goda andliga guider och att de har personligheter som människor fast bättre och ”mer utvecklade”. Men det lögn.

Jag vet också att många luras att tro att de har avlidna närstående med sig som vaktar dem och ”tittar till dem” och sånt. Det är också lögn. De är inte vad de utger sig för att vara. Gå inte på det. Det finns till och med så kallade ”guider” som är så lömska att de kallar sig för Jesus. Ett exempel av många är andligheten som säger sig stå bakom den hemska boken ”En kurs i mirakler” (har du den, ta ett enkelt tips: bränn den).

Fingerregel: Andlighet som inte utgår från direkt kommunikation med Gud och står i linje med vad Jesus lär och säger i Bibeln är inte andlighet från Gud.
Exempel på andliga läror som inte kommer från Gud: ”allt är illusion”, ”alla vägar leder till Gud”, ”Jesus är en av många”, ”sanningen/svaren finns inom dig”, ”följ dina drömmar”, ”allt är relativt/samma”, ”människan är på väg in i nästa steg av evolutionen”, med mera.

enkel sanning

Jesus är vägen genom och ut ur allt skräpet

Det finns mycket andligt i världen, och som oskyddad så är det inte ovanligt att man ovetandes drar på sig massor med skräp och orenheter genom till exempel olika former av synd. Att bli spådd är till exempel ett klassiskt exempel på synd, och jag fick lära mig den hårda vägen varför det är en synd (fattade verkligen inte förut).

Men så har vi en som har auktoritet över alla andar och som förlåter oss för all synd om vi uppriktigt söker honom och ber om det.

Jag talar så klart om Jesus Messias. Han från Nasaret ni vet. Bara hans namn är väldigt kraftfullt. Jesus *nöter så att ni lär er hans namn ordentligt*. Jesus Jesus Jesus *nöter lite till pga varför inte, detta är min blogg*.

Här har jag gjort en sida som beskriver lite hur man kan be. Om du har varit nånstans där du har fått ta emot en ”guide” eller om du på ett eller annat sätt fått reda på att du har nån avliden anhörig eller liknande med dig, och om du känner att det är nåt som inte stämmer, och du nånstans djupt inom dig tror och/eller hoppas på att Jesus är den han – bekänn dig då till honom och be bort allt det andra som du har med dig i kraft av Jesus namn. Bli kvar i honom (han är ingen quick fix). Amen.

Lästips: För ett år sen köpte jag en massa böcker om ockultism

Läsarfråga: Hur hör kristna skillnad på satans och Guds röst?

Jag fick en så himla bra fråga av en läsare som jag tänkte att jag ska försöka svara på.

Jag undrar hur kristna skiljer på gud och satan. Alltså, när gud ”talar till er”, eller när ni känner att ni måste göra på ett visst sätt för att gud ska bli nöjd, hur vet ni att det inte är satan som vilseleder er? Gud beter sig ju nämligen (om han finns, alltså) ofta precis så som man hade tänkt sig att en ond djävul hade betett sig. När han förvandlar människor till salt, beordrar folk att mörda sina barn, sätter sjukdomar till världen som för mig sig så mycket död och lidande o.s.v., så brukar kristna säga att guds vägar är outgrundliga. Men hur kan man vara så säker på att det inte är satans verk; allt det där är ju vad de flesta av oss hade kallat för onda gärningar.

Följdfrågan blir också: Hur skiljer man som kristen mellan gott och ont, om det inte ens går att skilja på en gärning av gud och en gärning av satan?

Faktiskt så har väldigt många kristna genom tiderna misstagit satans röst för att vara Guds och så har de genom denna förväxling och lögn gjort massa hemska, onda saker i Guds namn. Det finns massvis av exempel på det – allt från krig till människor som varit med om övergrepp och mobbning i sina församlingar och som har blivit oerhört sårade och märkta på det sättet.

Och oräkneliga är också församlingar som har släppt in tankekonstruktioner och koncept som ”ser fina ut” och ”verkar bra” men som är helt tomma och meningslösa och bara fungerar som distraktion från det som är sant och äkta, vilket gör att många falskeligen har fått för sig att Gud är på låtsas. 

Djävulen luras genom att spegla Gud

Det är för att djävulen är så lömsk och så oerhört förfinad i ”konsten” att ljuga och imitera Gud (han kallas inte ”all lögns fader” för ingenting). Man kan säga att satan speglar Gud, dvs att han skapar en bild som är likadan som den som är av och från Gud, förutom att den är helt motsatt. Det gör att människor kan luras om de inte är vaksamma och lever i aktiv relation med Jesus och det som står i Bibeln. För lever man i aktiv relation med Jesus och har Guds ande brinnande inom en så får man också något som kallas för andlig urskiljning, och det innebär att man kan genomskåda vad det är som ligger bakom idéer, gärningar och tankar. Är det något dåligt och falskt som försöker få fäste så får man, genom Guds ande (som man får genom tro på Jesus), och genom att vara bekant med Bibeln, veta det.

(Om du känner att du vill och är redo att bekänna Jesus som din ledare och räddare så har jag gjort den här sidan där jag skrivit lite mer ingående hur du kan be.)

Viktigt att vara öppen och ärlig med vad man tror på

Sen är man ju som kristen också sammankopplad med andra kristna (vi som har Guds ande är som en kropp). Det gör att andra kristna kan se om man lyssnar till fel röst och då kan de varna en och be för en. Tyvärr så hjälper det ju föga om man befinner sig i en sluten destruktiv gemenskap som har hemligheter, och jag är övertygad om att det är bland annat på grund av den risken som Gud vill att vi ska vara öppna och dela med oss av vår tro.

Vi ska alltså inte hemlighålla vad vi lever av utan vi ska vara öppna med allt som vi har fått veta genom vår tro. På så sätt kan allt man tror på kan testas och kritiseras på en ärlig grund. Sanningen tål kritik och den är värd att bli kritiserad för också.

Det står ju så här i Bibeln: ”Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt. Därför ska allt som ni har sagt i mörkret höras i ljuset, och det som ni viskat i örat i enrum ropas ut på taken”. Det är ett av mina favoritbibelcitat. 

Gud bad inte Abraham att offra sin son för att han var dum i huvudet

Innan jag blev kristen så tyckte jag också att Gud var dum i huvudet för att han bad Abraham att offra sin älskade son. Jag tyckte att det var en av de mest uppenbara bevisen för att Gud måste vara en grym och narcissistisk maktgalning (”om han nu finns”). 

Sen när jag blev kristen och mötte Jesus och jag läste Bibeln så fick jag se den här händelsen i ett helt nytt ljus.

Gud bad Abraham att offra sin älskade son, men skonade honom och lät honom slippaUngefär 2000 år senare tog Gud sin älskade son Jesus till samma plats som Abraham befunnit sig på, men den här gången slapp inte sonen undan. Den här gången dömdes, förnedrades och offrades sonen på ett mycket brutalt sätt, och han dog. 

Det var som att Gud sa till mig: ”Förstår du nu?”

Och jag förstod. Gud bad inte Abraham att offra sin son på sadistiskt pin tjiv för att visa vem som har makt, han gjorde det för att han ville berätta något väldigt viktigt för oss om sig själv och vad han tänkte göra, och hur fruktansvärt det är att behöva göra en sån sak.

Gud har gjort och gör många saker för att vi ska förstå honom, för han vill att vi ska se och förstå vad han gör. Men allt för ofta vänder vi oss bort från honom och misstar hans godhet för ondska.

Det är egentligen samma gamla lögn som har varit aktiv i världen sen syndafallet, när ormen sa till Adam och Eva att Gud egentligen inte vill deras bästa, utan egentligen bara vill ha det bästa för sig själv.

Om vi vill att Gud ska rädda oss så får vi lyssna på honom

Men det finns ingen ondska i Gud och han vill inget annat än att dela det bästa med oss. Han har inte skapat sjukdom, lögn och sorg. Han skapade världen och såg att den var god. Kunskap om det onda ville han hålla borta från oss (det var därför vi inte skulle äta från trädet med kunskap om gott och ont).

Han förvandlade inte heller Lots fru till salt. Hon var väldigt nära att bli räddad från förstörelsen av Sodom och Gomorra, men hon kunde inte låta bli att bryta vad hon behövde göra för att leva. Och så här är det ofta. Människor uppfattar Gud som ond, fastän det är vi som inte kan hålla oss till vad han bett oss att göra för att leva. 

Det är som att vi begär av honom att han ska rädda oss mot våran egna vilja, vilket han inte kommer göra, då han värderar vår vilja och integritet väldigt högt. Han vill ta emot oss som sina barn, inte tvinga oss till honom som om vi vore marionettdockor eller slavar.

Det finns mycket mer att säga i det här ämnet, men jag får sätta punkt här!