Rörelser kan inte vara ”onda”, men tankesätt kan

Jag vill bara förtydliga (apropå förra inlägget) att rörelser i sig självklart inte kan vara ”andligt skadliga”.

Det går ihop med det här Jesus säger i bl. a. Matteus 15:11 att ingenting som vi stoppar i munnen kan göra oss orena. På samma sätt som mat inte kan skada vad vi har i hjärtat så kan inte rörelser göra det heller (och det förutsätter att rörelserna inte blir till skumma andliga utövningar, men det är ju helt självklart).

Så när några säger ”min yoga är minsann bara svett och muskelvärk” och ”jag har aldrig påverkats av nån yogaandlighet under min tid på gymmet” osv så jaa, vad bra. Skönt! Men nu var det faktiskt inte de som inte har några problem med att hålla isär rörelser och andlighet som jag riktade inlägget till utan inlägget var riktat till de som bara kör på utan att ha koll på eller vara försiktiga med vad som är vad.

Många yogainstruktörer på gym gör några rörelser och så får det stanna så. Självklart är det så och jag tänker inte säga nåt annat.

Men så smyger andra yogainstruktörer på gym in andlighet. Eller så får den halvdana yogan på gymmet folk att söka sig vidare till mer hardcore instruktörer. Och det är då det kan bli dåligt om man är okunnig eller nonchalant eller både och.

Min aversion inför yoga handlar alltså inte om ”rörelser” som aldrig blir nåt mer än bara rörelser utan den handlar om hur himla tätt sammanknuten yogan är med sin världsbild. De följer så nära och så tätt ihop att det är näst intill omöjligt att skilja dem åt om man vill fördjupa sig det minsta lilla i ämnet. Och fördjupar man sig samtidigt som man känner en otillfredsställd törst och hunger efter andliga svar och förklaringsmodeller så kan man lätt förvilla sig rätt rejält om man inte vet bättre, av den enda anledningen av att världsbilden yoga presenterar är falsk. Och det är människor i den riskzonen som jag försöker varna.

Jag kan seriöst inte förstå hur man kan säga att yoga på gymmet är helt frikopplad från ett andligt tankesätt och att det inte finns några paralleller eller spår alls av det andliga där. Det är så otroligt okunnigt att påstå nåt sånt. Fattar inte varför man ens försöker, det blir ju bara så himla fånigt.

Alltså:  ”yoga” kan vara bara rörelser, men man kan aldrig säga att yoga är ”bara rörelser”. Yoga utan tankesättet är inte ens yoga!

Reaktionerna på senaste inlägget har varit av sådan art att man ju nästan kan tro att jag och Rydaholmsföräldrarna försöker hindra vuxna människor från att vårda sin hälsa överlag.

Men det här handlar ju över huvud taget inte om att förbjuda vare sig vuxna eller barn från att utöva träning de själva väljer utan det handlar om varför många människor har en vaksam inställning till just yoga och om varför man bör hålla den utanför skolan.

Och så tänker jag så här:
Om man ska göra nåt som bara är ”renodlade rörelser” och som är heeeeeeelt frikopplat från yogans andliga idévärld – varför måste man då ens kalla det för yoga?

Det är ungefär som att jag skulle skaffa en tortyrstol men använda den till annat än tortyr, och sen bli förvånad och oförstående om det kommer nån människa som inte vill sätta sig själv eller sina barn i tortyrstolen.

yogaotrygg

 

 

 

16 åsikt på “Rörelser kan inte vara ”onda”, men tankesätt kan

  • 9 maj, 2016 kl 22:17
    Permalink

    Vill bara säga att jag håller med. 🙂 Tack för att du delar dina tankar och bidrar till en mer nyanserad bild i ämnet.

    Svara
  • 10 maj, 2016 kl 13:54
    Permalink

    Så yogarörelser i skolan är okej om man istället kallar det, säg.. Agoy?

    Svara
    • 10 maj, 2016 kl 15:43
      Permalink

      Jag skulle inte vilja påstå att vända på ordet är att kalla det för något annat så där jättemycket 😀

      Poängen är i alla fall att yoga inte kan vara ”bara rörelser”, så har man något som är HELT frikopplat från yoga och vad yoga står för och är, då blir det inte mer än logiskt att kalla det för något annat eftersom det inte ens är yoga längre.

      Sen hur ”likt” det får vara yoga när man kallar det nåt annat har jag inget bra svar på. Känns inte jätteviktigt för tillfället att reda ut nån exakt gräns. 🙂

      Svara
      • 11 maj, 2016 kl 14:34
        Permalink

        Jag raljerade lite förstås, men jag förstår faktiskt inte exakt hur du menar. Jag ägnar mig åt yoga i den mån att jag gör rörelserna, exempelvis nedåtvända hunden, solhälsning OSV, dvs specifika rörelser vars syfte är att stärka och stretcha kroppens muskler på ett effektivt sätt. Det jag inte förstår är hur detta skulle ha någon andlig inverkan på barn om de skulle få ägna sig åt yoga(rörelser) i skolan. För jag har svårt att tänka mig att yogan som stoppades innebar att barnen skulle rabbla mantran på hindi eller liknande. Därför tänker jag att det inte är så relevant vad man kallar det? Om yogarörelserna i sig är harmlösa, varför kan inte barnen få ägna sig åt det oavsett om man kallar det yoga eller jympa?

        Svara
        • 12 maj, 2016 kl 09:37
          Permalink

          Det finns massa saker som bidrar till att det är bäst att utesluta yoga ur skolan även om det bara rör sig om ”bara rörelser”.

          Men tänk dig till exempel att man skulle införa en ny spirande hälsotrend i skolan som heter ”Bön mot Mecka”. ”Bön mot Mecka” skulle vara tungt inspirerad av islam men ändå ”frikopplad” efter några decennier av nyfikna icketroende som tyckt att det ”verkar så fint” med bönen.

          Tänk också att alla böcker som berättar djupare om ämnet skulle berätta om Allah och Muhammed, referera till koranen och ha bilder på Moskéer på omslagen.

          Men skolans ”Bön mot Mecka” skulle dock självklart vara ”helt frikopplat” från detta. Barnen skulle alltså inte böja sig mot Mecka trots namnet, utan de skulle så klart böja sig åt vilket håll som helst. Och de skulle alltså inte heller be till Allah, utan barnen skulle bara böja kroppen några gånger om dan och lägga sig på marken som i bön. Detta pga av att undersökningar visade att ”Bön mot Mecka” gav rikliga hälsofördelar. Typ lugn och såna grejer.

          Ponera också att barnens lärare eventuellt har en tydlig dragning mot islam i helhet också. Typ besöker Moskéer, går på seminarier på helgen med kända imamer som föreläser och delar koranen-citat på sin fb.
          Eller så kan man också ponera att läraren inte gjorde det utan bara tycker att ”Bön mot Mecka” verkar så harmoniskt och fint.

          Hur som helst: Det är klart att många föräldrar skulle vara OK med detta. Många skulle hylla att hälsotrenden togs in i skolan eftersom de haft ”Bön mot Mecka” på sitt gym och har hört genom diverse hälsotidningar att ”Bön mot Mecka” är fantastisk för kropp och själ.

          Men vore det verkligen så himla konstigt om det också skulle finnas en grupp människor som tycker att det är liiiite väl naivt att kalla ”Bön mot Mecka” för rörelser som är helt frikopplade från religiösa och andliga laddningar?

          Och det är det här som jag och många andra kristna också ser. Att kalla yoga för ”oandligt och ickrereligiöst” är naivt. Det här handlar inte om att yogarörelser är livsfarliga och att våra barn typ brinner upp om de gör vissa rörelser. Det handlar om att yoga i sin helhet är en (mkt obehaglig och lömsk) religion och att det är direkt olämpligt att ha något som kallas yoga i skolan.

          Svara
          • 12 maj, 2016 kl 20:27
            Permalink

            Tack för ditt långa svar. Och jag älskar verkligen dina jämförelser, de är både pedagogiska och väldigt underhållande. Jag skrattade på riktigt i typ 5 minuter åt illustrationen med tortyrstolen 🙂 . Med det sagt får vi nog agree to disagree. Jag är själv inte religiös och det kanske är därför jag tycker det är rätt chill med halvreligiösa/”andliga” inslag av olika ursprung. Jag fattar att om man blivit frälst så blir man förstås skeptisk gentemot influenser som trotsar det man själv starkt tror på. Jag tycker alltså att yoga i skolan är okej, såväl som skolavslutningar i kyrkan. Slutsvamlat nu, jag tycker det är intressant att läsa om hur du fann Jesus, jag blir lite sotis också, verkar rätt mysigt. Ha det fint!

          • 14 maj, 2016 kl 15:10
            Permalink

            Tack, jag är glad att du tog dig tid att fråga! Det får du gärna göra fler gånger om du har lust.

          • 24 maj, 2016 kl 13:42
            Permalink

            Alltså. Här målar du upp islam på ett sätt som inte känns jättemysigt. Som ett tyst hot utifrån. Att det vore hemskt om den skulle nästla sig in i VÅR kultur. Vad anser du om skolavslutningar? Ska barn i svenska skolor få ha sina avslutningar i kyrkan? Rent logiskt borde du ju vara emot det eftersom det verkar vara väldigt hemskt om barnen skulle utsättas för någon form av andlig verksamhet? Är Jesus också ”obehaglig och lömsk ” eller gäller det bara de andra gudarna?

          • 24 maj, 2016 kl 13:57
            Permalink

            Syftet med exemplet med islam är för att visa att det är superlöjligt att påstå att yoga inte är religiöst, även när det ”bara är rörelser”.

            Och självklart ska det inte vara skolavslutningar i kyrkor heller. Men inte för att det är hemskt om barn skulle utsättas för kristendom utan för att det är hemskt att man skalar bort kristendomen från kyrkan för att barnen ska kunna ha sin avslutning där. Och nej, Jesus är inte obehaglig och lömsk.

  • 14 maj, 2016 kl 12:11
    Permalink

    Bra skrivet!
    Att kalla solhälsningen för enbart stretchande blir väldigt fel. Det är en hälsning till olika gudar man utför då. Att kalla det för något annat är rent förolämpande på de som ser yogan som en del av sin religion.
    Jag tycker faktiskt det är en rätt viktig aspekt i detta. Det blir rätt kolonialistiskt ”tänk” att vi här i västvärlden skulle kunna ta yogan som de utövat i religiös mening i så många år o så bara göra om den en aning o så säga att det inte är religion alls. Oerhört fräckt egentligen.
    Men frågan är ju större än bara i skolan eller som ren ”hälsotrend”. Såg att Danderyds sjukhus rakt ut skriver om ”obalans i chaktra” i texter som går ut till patienter. Vart tog ”vetenskap o beprövad kunskap” vägen då om jag frå fråga? Var sitter ”chakra” om man öppnar en kropp?
    Det behövs verkligen en större debatt o även sådana som du som säger ifrån.
    Tack!

    Svara
    • 14 maj, 2016 kl 15:08
      Permalink

      Ja den där aspekten har jag inte ens berört, och den är så klart också väldigt relevant! Tack så mycket!

      Svara
  • 25 maj, 2016 kl 21:41
    Permalink

    ”Och fördjupar man sig samtidigt som man känner en otillfredsställd törst och hunger efter andliga svar och förklaringsmodeller så kan man lätt förvilla sig rätt rejält om man inte vet bättre, av den enda anledningen av att världsbilden yoga presenterar är falsk. ”
    Jag skulle kunna säga exakt samma sak om kristendomen, att det är lätt att förvilla sig om en inte vet bättre. Vem ger dig rätten till att döma andra och uttala dig så kraftfullt om att andras världsbilder är falska?
    Om nu folk är troende och håller på med yoga, samt då också tycker att det finns saker att hämta i yogans filosofi som de tror på, vad har det för betydelse om de skulle ta in det i sin tro?
    Är väl jättebra om folk inte är inskränkta och tror de har Svaret klart för sig, utan är öppen för att ta in andra influenser i sin tro. Greppar inte varför en tro skulle vara så statisk, människan är verkligen inte statisk utan förändras hela tiden. Är väl fullt rimligt ifall även tron kan göra det.
    Låt folk få kombinera olika trossystem bäst de vill och bilda sig en egen personlig tro så kan du få fortsätta tro på ditt sätt. Obehagligt när du uttalar dig så kraftfullt om hur folk ska tro.

    Svara
    • 25 maj, 2016 kl 22:17
      Permalink

      Om jag tolkar dig rätt så tror du att det inte går att vara säker på att man hittat Svaret utan du tror att det finns många svar och att alla individuella hopkok är OK. Fine. Det kan du ju få tro.
      Men jag tror inte på det, inte för en sekund, och jag förstår inte riktigt ditt behov av att jag ska tro på samma röra som dig.

      Du får det att låta som att jag talar om vad folk ska tro men det gör jag inte. Däremot säger jag att yoga är destruktivt och att folk får vara försiktiga om de ska ge sig in på det och det är en ganska stor skillnad.

      Ja människan förändras hela tiden men som väl är så är Gud alltid densamma så honom kan vi lita på.

      Svara
  • 3 juni, 2016 kl 07:05
    Permalink

    Hej! Jag och min kollega älskar din blogg och vad Jesus gör i ditt liv! Jag tappar orden för hur god Han är!!!! Tack för att du visar det så bra i din blogg.

    Jag undrar hur resten av din familj tänker kring Gud nu när de sett en sån ändring i ditt liv?
    Gud välsigne dig!

    Svara
  • Pingback: Varning: Hypnos och andliga "guider" -

  • 2 november, 2017 kl 00:43
    Permalink

    HAHAHA, dina liknelser är ju solklara!!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *