Bra att föräldrarna stoppade yogan

Ni har kanske hört om föräldrarna i Rydaholms skola som protesterade mot yoga i barnens undervisning och som fick sin vilja igenom.

Jag har sett en del människor i min feed dela det här och några tycker så klart att det Rydaholmsföräldrarna gjorde var förståligt.

Medan det finns några andra som ojat sig eftersom de av nån anledning inte kan se hur yoga går djupare än neutrala ”rörelser” och ”avslappningsövningar” som ”främjar poser vid havet”.

En person som delade nyheten och tyckte att föräldrarna var löjliga skrev det gamla vanliga i ena sekunden:

yoga fotboll

För att i andra sekunden skriva på det här sättet:

yoga fotboll

I ena sekunden säger alltså personen att yoga är lika religiöst obundet som fotboll, för att en annan sekund ”skämta” om att kristna förmodligen skyr yoga eftersom yogan skulle komma att ”lösa upp illusionerna”.

Och det här tycker jag är ganska talande för både yoga och för hur blinda anhängarna kan vara inför att yoga faktiskt går hand i hand med ett andligt (destruktivt) tankesätt.

andlig filosofi

Det här tänket att ”allt är illusioner”  är en sak som skadade mig en hel del innan jag blev kristen.

Jag hade det nämligen svårt med verklighetsuppfattningen redan från början. Världen har känts konstig och främmande för mig så länge som jag kan minnas. Vad är verkligt, vad är inte verkligt? Vem är jag? Finns jag? Varför då? Varför är världen så omständig och opraktisk?

Jag har känt mig främmande i både världen och i min egna kropp och det har känts som att jag inte hör hemma här egentligen.  Jag har inte fattat nånting och jag har inte ens kunnat avgöra vad som är upp eller ner (jag var som folket i Nineve i Jon 4:11). Det var som att jag saknade ordentliga konturer och allt flöt ihop till en stor och obegriplig sörja.

Samtidigt kände jag ju ganska tydligt att det var nånting som jag hade missat, nåt som jag hade sett förbi, nånting som jag glömt bort men hade på tungan och helt frustrerande nära.

För mig var det i alla fall rätt nära till hands att tänka att allt är illusion eftersom allt jag dittills hade upplevt kändes overkligt och diffust.

Yoga, meditation och liknande filosofier snuddade på en förklaring till vad jag upplevde samtidigt som det erbjöd en ”lösning”. En lösning som dessvärre gick ut på att göra massa yoga, meditation och att matas med självförnekande så kallad visdom (ni vet, ”when I let go of who I am – I become who I might be” och sådant trams).

Vilket så klart inte hjälpte mig ett dugg.

yoga

 

Det hjälpte inte dels för att det här tankesättet förvirrade min verklighetsuppfattning ännu mer och löste upp konturerna ytterligare.  Dessutom var den jätteskuldbeläggande. Jag led ju av depression och hade lidit av det i ungefär hela mitt liv. Väldigt lätt då att ”bestämma sig”, ”inse sin potential” och ”fånga drömmar” och sånt när man knappt orkar ta en dusch.

Men dels också för att… när var det tänkt att jag skulle lära mig all denna yoga? När skulle jag hitta tid, resurser och fokus för meditationen som krävdes för att uppnå det där välsignade tillståndet som tydligen bar svar på livets stora gåta?

Det verkade helt ärligt vara nåt som bara gamla uppassade gubbar i Indien lyckades uppnå. Såna där män utan vardagsbestyr och familj.
I en del texter svarade yogis på detta dilemma med ”jamen då kanske du inte ska nå meningen med livet förrän i nån annan livstid”. Nämen jaha, vad kul att helvetet alltså skulle börja om ifall jag inte kunde leva upp till kraven denna livstid.

Och till de som kände sig otåliga och ville vara framme på en gång sa de här yogisarna så här: ”har du inte tålamod så kommer du få VÄNTA ÄNNU FLER LIVSTIDER FÖR OTÅLIGHET TYDER PÅ OMOGNAD”.

Så för min del såg det med andra ord ut att kunna bli riktigt långdraget om nu detta stämde. Vilken det inte gjorde, hehehehehehe.

För jag kan med stor glädje berätta att yogans ”lösning” och andra filosofiers ”lösningar” åkte ut genom fönstret i samma stund som Jesus klev in genom dörren – för han har ju redan löst allting åt mig.

jesus räddar

Jag har alltså inget behov av nirvana, nån intellektuell ”upplysning”, ”upplösning av illusionerna” eller vad det nu kan vara andra religioner och tankesätt erbjuder för måldestination. Jag är redan hemma. Nu. Idag. Medan jag är i den här världen. I vardan. Med mina barn, i stressen, när jag äter chips till lunch och när jag misslyckas med allt jag tar mig för (men också när det går bra förstås, hehe).

Jesus stillar min värld, han får den att sluta snurra. Med honom vet jag att jag är trygg, i honom får jag vila. I en värld där allt förändras så har jag en vän som finns där alltid och han håller ett fast tag om mig.

Det går inte att beskriva hur det känns att äntligen få fast mark under fötterna efter att hela livet har haft en känsla av att trampa vatten och falla samtidigt. Men när jag tänker på det blir jag helt uppfylld av tacksamhet och kärlek för det är det absolut bästa som någonsin har hänt mig. Jag älskar Jesus så mycket.

Jag orkar inte gå in djupare på snedtänket i att avfärda yoga som ”neutralt” och som ”myzig gympa”, men är du som jag var förut och söker efter något äkta och sant att vila dig på (men du kanske tvivlar på om kristendom är din grej) så kan jag i alla fall ge dig några ledtrådar på vad sanningen inte är:

  • Är sanningen otillgänglig för tex människor med handikapp och små barn – då är det inte sanningen.
  • Kräver sanningen att du förnekar egna upplevelser och känslor – då är det inte sanningen.
  • Finns det en hierarki inom sanningen, typ olika steg man måste klara – då är det inte sanningen.
  • Kostar sanningen pengar eller kräver redskap och resurser (tex en stuga i vacker bergstrakt, nån medaljong, kunskap om symboler m.m.) för att uppnå en viss insikt eller tillstånd, guess what – då är det inte sanningen.

enkel sanning

Sen måste jag säga att kristna föräldrar knappast är oroliga över att barnen ska brinna upp eller liknande för att de kör lite ”yoga” i skolan. Förmodligen är ”yoga” där barnen låtsas vara albatrosser i en kvart ingen fara över huvud taget. Och nej det är inte många som tror att man blir uppäten av mörkrets furste för att man kör lite yoga på friskis och svettis heller. Grejen är snarare att det är onödigt att ta risken och då menar jag särskilt när det kommer till barn, som detta handlar om.

Och är läraren dessutom ovetandes, flummig eller kanske inte ens tror på en andlighet så spelar det ingen roll hur många rödkindade kvinnor det är som står med ena foten mot nacken och berättar hur hälsosamt det är att ”släppa egot” (eller nåt annat som ska låta härligt) – det känns inte säkert och det är inte konstigt om man som förälder vill bättre än så för sina barn.

Det ligger alltså inget ”löjligt” eller ”orimligt” bakom föräldrarnas missnöje så de som har fnissat åt detta och dragit upp ”1800-talet” (ständigt detta 1800-tal) kan kanske försöka tänka ett varv till.

Läs också:
Så enkelt blev jag frälst
För ett år sen köpte jag en massa böcker om ockultism

Dagens predikan: lovsång

pingst kungälv

Idag valde jag att gå till Pingstkyrkan i Kungälv. Det var ett tag sen jag var där nu och jag kände att idag passade bra.

Den som predikade var Simon Skogsström, ämnet var lovsång och han valde att fokusera på varför vi lovsjunger.

Och det tycker jag att han gjorde bra.  Ni kan höra predikan här om ni vill (micken tycktes krångla lite men förhoppningsvis påverkar det inte lyssningen allt för mycket).

Min take på hela lovsångsgrejen är att så länge lovsången inte svävar ut att tillbe något annat eller försätter tillbejdarna i nån form av trans (med till exempel överdrivet blinkande lampor, stark bas med rytmisk dans som gör att man tappar omvärldsuppfattningen, ja ni fattar kanske), så är det bra.

För kristendomen tänker jag är nykter och är man inte nykter, alltså vid sitt sinnes fulla bruk, så har man svävat ut till nåt som är dåligt. 

Så tänker jag.

Ha en fin söndag!

För ett år sen köpte jag en massa böcker om ockultism

Förra året vid ungefär den här tiden malde jag böcker om hedendom och allmän ockultism. Jag köpte böcker, lånade från biblioteket och plöjde nätet för att försöka ta reda på om det kunde finnas något att bygga på i detta.

Intresset för dessa religioner var inget nytt för mig. Jag har varit och nosat på dem så länge som jag kan minnas och har alltid lockats till det just för att de här idéerna lyfter upp andligheten som något självklart och naturligt.

Jag har alltid blivit frustrerad när människor har förnekat och bortförklarat den andliga delen av verkligheten, för jag har jämt haft andliga upplevelser som jag inte har kunnat förklara som ”ingenting” eller ”inbillning”. Mina erfarenheter har också gjort det omöjligt för mig att tro på en andeförnekande världsbild. Så sökandet har pågått länge, men för nåt år sen blev det mer intensivt. Jag stod inte ut, det går nog att jämföra med att långsamt hungra ihjäl.

Kyrkan såg jag dessvärre inte som något alternativ, för kyrkan såg jag som mer eller mindre oandlig.

Jag såg kyrkan som några som säger ”Hej vi hjälper fattiga och har Jesus som förebild. Men utöver att vi tror på Bibeln och har det jättetråkigt i Guds namn så tror vi ungefär likadant som ateister!”.

Därför var jag inte intresserad av att söka mig till kyrkan.

Jag hade missat hur djupt och självklart andlig kristendomen är (dock inte självklart att alla kyrkoförsamlingar är det) och att den erbjuder svar på alla andliga frågor.

Jag hade även lyckats missa hur enkelt det är att få tillgång till de här svaren – man behöver liksom inte ens åka till indien, äta veganskt eller söka helande från trädstammar.

panik

Ja tänk att kristendomen erbjuder alla andliga svar helt utan att man först måste bli klokare eller ens bemästra en perfekt spagat. 

Men som sagt – det hade jag ingen aning om då. Så jag sorterade tyvärr bort kyrkan som andligt ointressant och så slösade jag tid och energi på hedendom och ockultism i stället.

hedniska böcker

Det här är faktiska bilder på några av böckerna som jag köpte och läste. Ja jag vet. Det är som att jag var en parodi på en människa som söker svar på helt fel ställen. 

Fick jag inte ens några svar från de här böckerna då?

Nä.

Trodde ibland att jag var nära nån form av svar men det gled mig alltid ur händerna.

Nåt som jag däremot fick i rikliga mängder var diffus ångest som jag så klart antog berodde på en uppsjö av andra orsaker.

Och nu kanske ni tror att jag började krita ut pentagram på golvet och tillkalla andar eller så bara för att jag läste böckerna, men det gjorde jag inte. Däremot öppnade jag upp mig för att andligt pröva de grundläggande principerna i de här lärorna och jag testade meditation (österländsk) och yoga (som jag var rätt kass på), och därmed blev jag också öppen för andliga influenser jag inte hade nån aning om vad det egentligen var och hur de fungerar och påverkar.

Innehållet i de här lärorna drog mig kort sagt längre och längre bort från Gud, ni vet, Bibelns Gud, och måendet blev så klart därefter (det finns en anledning till att Gud ägnar halva Bibeln åt att varna för andra gudar och ockultism….).

En av de första grejerna som jag kände att jag behövde göra när jag tagit emot Jesus var att rensa lägenheten på alla dessa skitböcker.

Jag hade nu själv fått se hur enkelt det var att ta emot frälsningen och få krypa upp i Guds varma, kärleksfulla famn så jag stod inte ut en sekund till med dessa böcker som bara innehåller en massa onda, vilseledande och skadliga lögner. Så jag samlade ihop alla yoga-/new age-/hedendoms-/hinduism/andlighetsböcker (utom de jag lånat från bibblan förstås) i papperskassar och slängde i en brännbart-container.

Det var det första, enda och lamaste bokbål jag någonsin varit med om. Men även fast jag inte fick se böckerna brinna så visste jag ju att de skulle brinna så det var ändå okej.

bokbål

Och det var så skönt efteråt. Jag var så lättad över att bli av med det. Att slänga böckerna blev en konkret markering för mig att den delen av mitt liv är över och att det nya är här.

Nu är Jesus mitt fokus och nåt annat andligt fokus behöver jag inte.

I början kändes det konstigt att kasta nåt som jag lagt så mycket pengar på. Men så står det så här i Bibeln:

”Åtskilliga av dem som bedrivit trolldom samlade ihop sina böcker och brände dem offentligt. Man beräknade deras värde och kom fram till 50 000 silverdrachmer”
Apg 19:19

Det finns de som slösat mer än mig alltså.

(obs att såna här böcker inte typ kväver dig i sömnen – det farliga är att ta sig an idéerna i böckerna. Men för mig var det väldigt viktigt att slänga dem)

Förut tyckte jag att kristna var uppblåsta men nu fattar jag precis varför kristna är så känsliga när det kommer till new age, yoga, allmän nyandlighet och hinduism m.m.
Det lockar ju sökare till fördärvet.

Och anledningen till att vi kristna gärna påpekar detta är helt krasst för att vi har fått kännedom om sanningen och har fått kunskap om att allt inte alls är relativt, och att alla vägar inte alls leder till Gud.

Ta ett gott råd och håll er borta från all icke-kristen andlighet. Ni sparar tid och energi genom att söka efter Bibelns Jesus. Dra inte ut på sökandet om du inte absolut måste.

Här har jag skrivit om hur jag blev frälst.